Jag ligger på knä i mitt kök och målar ett skåp i grönt. Har precis dragit en första strykning på alla väggar i köket och när jag är klar med detta skåp ska jag måla en dörr och dess foder. Jag är försiktig på handen och har fokus maxat för att det inte ska bli spill. Jag har nämligen varken använt maskeringstejp eller lagt ut skydd på golvet. Målade faktiskt två väggar innan jag bytte kläder också – men någon måtta får det vara på de minuter jag vill spara in.
Jag har inte bråttom – det är inte det.
Jag vill bara tidsoptimera och får sådan enorm tillfredställelse när det går fort.
Till kvällsmat gör jag köttfärssås med spagetti och klockar mig samtidigt – hur snabbt fixar jag duka bord, laga mat och måla klart. Det är ingen tävling eller så, att tävla med andra avskyr jag verkligen. Jag tävlar väl med mig själv antar jag. Hur snabbt kan jag redigera 200 bilder och vara nöjd med resultatet? Hur fort kan jag storhandla och packa in allt i kylen?
Börjar fundera. Har jag alltid varit så här?
När jag jobbade som städerska om nätterna på spa så klockade jag mig själv hela tiden – gjorde det till en sport att maxa allt på tid, då blev det mycket roligare. Som servitris – hur många bord kunde jag ha samtidigt och ändå kunna leverera tipp topp service? Så mycket roligare att maxa min prestation och se vad jag klarar av. Annars tröttnar jag. Jag delade ut tidningar om nätterna – herregud vad jag klockade mig här, hahaha. Var ju dock livrädd över att springa upp och ner i trappupgångarna på Sjöbo i Borås om nätterna.
Jobbade på gatukök och gjorde en sport av att städa stekbordet kliniskt rent på tid. Ja, jag har nog alltid hållit på så här.
Därför mår jag också rätt dåligt när det går långsamt. Mår faktiskt fysiskt dåligt av det. Kryper i hela kroppen. Inte av att ligga och chilla framför en serie eller så – jag kan absolut ta det lugnt. Men när man ska göra saker – dammsuga till exempel, får lätt panik av att titta på min man då han dammsuger. Han är klar med ett rum då jag tagit en hel våning på samma tid. Mitt värsta är när det ska packas inför semestrar – jag fattar inte hur lång tid detta kan ta. Han är så otroligt noggrann och packar allt i grym ordning. Älskar konsekvensen av det men får panik under tiden det pågår. Hur kan vi aldrig bi klara. Packa en bil med grejer borde inte ta mer än max trettio va? Han går igång på strukturoptimering och jag på tidsoptimering.
Jag gör hellre tio saker bra än sex saker perfekt. Tänk så mycket mer man hinner. Om man skippar att leta upp hammare och måttstock för att banka upp tavla – använder vad som finns till hands. Samma resultat – men mycket fortare. Jag gillar det!
De tillfällen då det ibland blir ett problem för mig är då jag sitter i möte och känner mig färdig innan alla andra i mötet gör det. Det är sjukt jobbigt att hålla fokus då. Eller när jag arbetar med någon som är väldigt långsam – då får jag anstränga mig, ha tålamod och hålla tillbaka för att inte känna att jag kör över. Det är jobbigt för jag känner mig som en hemsk människa i dessa lägen.
Så summa sumarum. Jag älskar mitt snabba jag. Det är inte alltid så bra egenskap men det goda överväger det negativa och frågar du min man vad han gillar med mig så är det faktiskt att jag är snabb från tanke till handling. Det och att jag aldrig är konfliktsökande – det är det han uppskattar mest hos mig.
Men vem är konfliktsökande egentligen? Väldigt jobbig egenskap om du frågar mig… Phu.
Åh då är vi varandras motpoler. Jag äääälskar att göra saker långsamt. Känner mig som Skalman och mitt smeknamn inom familjen är Flash efter sengångaren i Zootropolis. Känner mig dock ganska ensam i det här då de flesta verkar höra till den mer snabba skaran och det känns inte som att det primeras i dagens samhälle där allt ska gå fort och vara så effektivt som möjligt. Jag ser ju såklart fördelarna med att tidsoptimera livet och önskar ibland att jag vore lite mera så, tänk vad mycket jag skulle få gjort, men det finns liksom inte i mig. Jag är den som pillar med maskeringstejp och förbereder i minsta detalj innan jag drar igång ett projekt. Finns det fler som älskar långsamhetens lov där ute?
Olikheter är för härligt men jag är som du där, kan absolut ta det lugnt men gillar när går undan mer 😄
Du måste älskat när jag gjorde väggmålningen hos dig då, swishswosh klart, hejdå!
Puss
hög igenkänning, inte att jag verkligen klockar mig men hur låååångsamt kan man vara….tänker jag tyvärr alltid och blir stressad för att jag har inget tålamod alls!
Jag är mer intresserad av ett bra resultat än att det ska gå fort, annars är jag inte nöjd. Härligt med allas våra olikheter. Kram till dig
Gunde Svan! =)
Själv är jag tyvärr en kombo av att bli frustrerad av när saker tar tid och ändå absolut vilja göra det noggrant, äääälskar tex när en girad list sitter per-fekt å kan glädja mig när jag ser den sen i flera år efteråt :p Sen ngn form av exekveringsproblematik som gör det svårt att komma igång ovanpå det. Men ibland, ibland när flowet infinner sig och man vet hur man gör ngt och handlaget sitter tillräckligt, då kan bra saker bli gjorda i ett nafs och det är fantastiskt. När jag är 70 kommer jag kunna göra så bra saker 😃
Haha vi är så lika som om det fan brinner runt knuten precis hela tiden. Ett av mina bättre trick är att hinna med typ handla/fixa ngt preciiiis innan stängningsdax. Typ kl 17:53 – kan jag hinna ta bilen och rusa in innan de stänger ? Ursäktar mig alltid ” å förlååååååt att jag kommer precis när ni skulle stänga ” Lite drygt jag vet men ändå , ENDA sättet att få det gjort ju
Nej, det är faktiskt inte ok att springa in i en butik vid stängning, tänk på personalen. Kommer du nån enstaka minut innan dom stänger så lär du inte bara utanför butiken innan dom faktiskt har stängt. Hur hade du tyckt att det var om någon person högg tag i dig precis när du skulle gå hem för dagen och lite fnissade be om ursäkt? Du säger ju tom att du vet att det är drygt? Du kanske skulle jobba med ett serviceyrke någon dag för att förstå hur det är?
Håller med! För den som gör det är det ju en gång och bara ett par minuter det handlar om, men för den som jobbar blir det mycket tid sammanlagt och ständiga förseningar och stress om detta skulle hända varje dag. Inte schysst.
Men oj, butiken har en stängningstid. Det betyder inte att alla ska vara ute ur butiken då utan blir du insläppt så får du lite snabbt ta vad du behöver. Inga konstigheter. Serviceyrke innebär just det, service. Tror du hamnat på fel arbetsplats, helt enkelt. / också inom serviceyrket.
Jag skulle aldrig ge en kund som kommer in vid stängning sämre service än någon som har vett att planera sina inköp. Men Sofia skriver att hon vet att det är drygt och då tycker jag faktiskt att man kan förklara att det inte är schysst mot personalen. När min arbetsdag är över vill jag såklart gå hem så som alla andra också vill.
Har du Mi jobbat i en butik någon gång? Varje butik jag har jobbat i (det är många) har man en viss tid på sig att stänga; dvs räkna kassor, fixa dagsavslut i system, städa om man har det på sig osv. De flesta butiker har också så att man inte får mer betalt för att man stannar över 5-15 eller ibland 30 min. Jag är serviceinriktad och är alltid trevlig mot mina kunder (oavsett om de är kvar vid stängning) men när en butik stänger så stänger dom och de flesta kunder förstår det men det är ganska respektlöst av kunder att tänka ”blir du insläppt så får du ta dina saker”. Man gör det bara stressigare och svårare för de som jobbar i butiken.
Stänger det kl åtta är det väll ok att stänga dörrarna kl åtta och förvänta sig respekt från kunden att vara ute då. Din tid, min tid vilken är mest värd?
Hög igenkänning!😂🙈😅❤️🤗
Alltså du har beskrivit mig på PRICKEN! Och min man. 😅 Så fantastiskt roligt. TACK för att du sätter ord på sånthär som för mig annars är huvudbry. Nu känns det faktiskt lite bättre att tidoptimera. ❤ Kram till dig Kristin, du är fantastisk!