Ett munsår kryper över läppen och jag längtar efter sömnen. Endast för att när jag vaknar igen ska jag skaka havremjölk i mörkt kök och hälla ner i nybryggt kaffe, sätta mig i soffan och påbörja en ny dag. Dagarna rinner som Viskan flyter genom Halland under november – högt vatten och våldsamt framåt. Jag fotar jul, bär jul, staplar jul och skriver jul. Skickar dokument och så är det snickarna och elektrikern också. Det blir grötigt i huvudet och jag gömmer mig i bastun. Min man finner mig uppkrupen på laven med svettångesten rinnandes längs ryggen.
Vemod kallar Marina det och jag ringer henne tre gånger samma dag för att bara övertyga mig själv högt inför någon annan att jag snart har kontroll över allt igen. Allt blir bra.
Jennie ringer och jag säger att jag vägrar vara stressad för det göra jag bara. Nej till det. Hon säger att skylten i mässing kostar ungefär fem tusen. Jag tänker att vi kanske ska såga ut den i trä… spraya den i guld? Beställde jag nya krukor i corten?
Jag tar en bild på mig själv i röd blus. Jag tar faktiskt flera stycken. Sedan tar jag bilder på Sofi i samma.
Vi ses imorgon igen istället. Då är det vemodiga nog borta och jag har kontrollen där i famnen igen. Alla bilder är färdigredigerade och jag har beställt från tryckeriet. Nu ska jag sova.
Kika med Stockholms Vattenskärning – har fått bra pris där tidigare på figursågad mässing. Det var några år sedan dock.
förlåt helt offtopic men KUL bildidé att fota samma outfit i samma pose fast på olika kroppar!
och så hoppas jag att din dag får mer energi, skickar ner lite härifrån norr