Jag vaknar i min franska säng. Utanför fönstret är det helt svart och alldeles tyst. Här i byn släcks gatubelysningen mellan midnatt och klockan sex, och mörkret känns nästan omslutande.
Jag brygger kaffe, häller det på termos och tänder ett rökigt doftljus medan jag dricker mitt citronvatten. När dagen gryr drar jag en handduk kring axlarna och går nerför stentrappan till dagens första dopp. Vattnet är kyligt, som det ofta är så här års. Sommaren har övergått till sensommar i den lilla byn – men 26 grader väntas idag, vilket känns både rimligt och härligt. Mycket bättre än de 40 grader vi upplevde under vårt senaste besök.
Jag funderar på vad jag ska fylla dagen med. Kanske åka till stranden och bada, kanske äta på en liten fiskerestaurang i hamnen. En sak vet jag: jag ska köpa en säng. Nästa gång jag är här ska kontoret nämligen inredas till ett temporärt sovrum för en vän.
Jag har redan flyttat om på kontoret och testat ha skrivbordet mot väggen. Det blev riktigt bra!
Kvällarna har börjat bli kyliga här och jag ångrar verkligen att jag inte packade ner en stickad kofta. Det är ju precis en sådan sak jag borde ha här, i min lilla franska garderob som jag långsamt samlat ihop över åren.
Det fina är att jag numera kan resa hit med bara datorn, kameran och telefonen – allt annat finns redan i huset. Böcker, skor, krämer och klänningar. Det är som att ha ett parallellt liv här, där det mesta redan väntar.
Men just en varm tröja och ett par raggsockor… det saknas. Det får bli nästa tillskott till garderoben här nere.
Hoppas ni har en fin vecka.
Min rygg börjar äntligen kännas lite bättre och nu ser jag faktiskt ljuset i tunneln. Förhoppningsvis kan jag snart börja träna igen – som jag längtar!
Det känns riktigt sunkigt att inte ha rört på mig på flera veckor. Har jag ens några mag- eller armmuskler kvar vid det här laget…?
Jag får väl ta reda på det snart….
Jag håller så mycket med vad Rebecca skriver!
Men jag kom hit för att säga att kofta och raggsockor som lämnas i ett hus som står tomt i södra Europa, det blir en fest för malen. Så var jättenoga med att svepa in dem i något som stänger malen ute: plastpåse eller plastlåda med lock. Det är så himla trist när ens fina stickade äts upp.
Tack för ett fint inlägg Kristin 💜 Nu fick jag uppleva känslan av magin med Frankrike igen, längtar redan tillbaka till rivieran.
Vill nog bara generellt säga att det är mjukt att läsa din blogg, för att du är generös med både svärta och det vackra, jag upplever dig autentisk. Och det blir på nåt sätt tröstande att få ta del av ditt lilla hörn på internet när man står i sitt eget liv och kämpar med de utmaningar livet slänger på en, att du bjussar på både det ena och det andra, det gör att man känner sig mindre ensam på nåt sätt. Jag tog på en kofta till kallis imorse men här är fan högsommavärme igen så det blev svettigt kan jag lova 😅 😂