Mir och jag hänger hos Sofia idag. På schemat – frukost, hike och jobb.
Jag har just strukit kläder för en fotografering och Mir har fixat lunch.
Här är sjukt fint och jag har smugit runt med kameran i alla hörn och vrår. Sofia är nämligen med i morgondagens Söndagsintervju som kickar igång igen efter bloggflytten. Hoppas den är efterlängtad.
Undrar du förresten vilken outfit jag valde när jag skulle vara med hos 4Good i onsdags? Det blev jeans, t-shirt och röda klackar som ovan.
Har tänkt på en sak länge som jag gärna vill dela med mig av.
Jag jobbar i en relativt ny bransch – som bloggare, eller ”influencer” som vi numer kallas. En influencer är en människa som byggt upp en stor lojal följarskara i sociala medier som de motiverar och inspirerar – som influencer har jag möjlighet att påverka och lämna avtryck till tusentals människor varje dag.
Det kommer naturligtvis med ett väldigt stort ansvar. Det är ett spännande och roligt jobb fullt av frihet och kreativitet.
Jag skriver och fotar i princip varje dag – året om.
Försöker hitta nya uppslag och blandar högt och lågt. De gånger jag frågar vad ni läsare vill att jag ska blogga om så är det alltid spridda önskemål och det gläder mig otroligt mycket. Jag mår bra av variationen och tröttnar inte.
Inredning, trädgård, mode blandat med annat som inspirerar mig och som jag tror mina läsare gillar.
Jag vet att en del mår dåligt av att matas med en ”perfekt” yta vareviga dag i sociala medier. Och en del är av åsikten att de bara vill ha det vackra för de har nog med sin egen ”skit” där hemma. Mitt mål är att alla som följer mig ska finna inlägg de gillar, som inspirerar och kanske får en och annan att tänka till. Men jag passar såklart inte alla.
Är det något ni läsare inte gillar så är det bara och klicka in imorgon igen så kanske det är något nytt som känns mer inspirerande.
Jag vill att du som läsare ska veta att du tar del av bloggen helt kostnadsfritt och att jag jobbar hårt för att kunna finansiera min verksamhet på andra håll samtidigt som jag försöker skapa värdefullt innehåll här.
Ni läsare är de viktigaste för mig i mitt jobb.
Det är Ni som gör att att jag kan jobba med detta och jag är alltid tacksam och glad över era peppande hälsningar, kloka ord och åsikter.
Men vart drar man gränsen i vilka åsikter man får dela med sig till bloggaren och alla dess tusentals följare som kikar in varje dag?
Vi drar en parallell tycker jag. Jag brukar se det som att bloggaren bjuder in till en mysig tjejmiddag – dukar fint, häller upp gott i glasen, serverar alla runt bordet samtidigt som hon gör sitt bästa med att roa sina gäster med intressanta samtal. Kanske överraskar hon med sång till och med.
Vad märkligt det hade varit om en av gästerna hade ställt sig upp runt bordet och ifrågasatt värdinnan inför alla. Sagt att maten var lagad med väldigt dålig fantasi och den där sången verkligen var under hennes värdighet.
Antar att det hade blivit lite tryckt stämning…
Finns det någon av er som hade gjort så?
Det händer inte ofta men ibland trillar de in. De små trollen. Jag har jobbat med detta i tio år nu så det gör inte ont längre. Jag kan ta det för att jag inser att det tyvärr är en del av jobbet. Men ska det verkligen behöva vara det?
Vi måste tala om det här. Få lite perspektiv på saker och ting och inse att det är en riktig människa där bakom tangenterna och bakom den lilla fina Instagram -rutan på telefonen.
Vad är syftet?
Vuxna människor. Kvinnor. Systrar. Jag ser trollen hos kollegor också och blir alldeles chockad över hur vissa väljer att uttrycka sig på nätet.
Det handlar inte om åsiktsfrihet och att vi som bloggare helst vill ha en skara ja-sägare i kommentarsfältet. Det handlar om respekt och sunt förnuft. Människor är olika, vi gillar olika och har olika perspektiv på mängder av saker.
Klart man inte passar alla – men behöver man verkligen spotta ur sig det? Kan man inte bara sluta läsa eller klicka vidare?
Kolla exemplet nedan:
”På fullt allvar, är du nöjd med den här typen av tonårsmässiga inlägg?
Tappa inte bort dig själv i jakten på följare, snälla.”
”Hahaha, åh Stina! Kärlek till dig. puss” Mitt avväpnande svar
”All Kärlek tillbaka!
Högt eller lågt blandat, influencer eller inte, hjälp mig välja kläder liksom!?
Var är värdigheten i det, hos en vuxen självständig och företagande kvinna.
Jag tror bara du är så mycket intelligentare och självsäkrare än så.”
Hade du delat hiss med mig och haft modet att uttrycka dig på det sättet om mitt arbete ansikte mot ansikte? Om inte – då ska du absolut inte skriva det här i kommentarsfältet heller.
Brottstycke ur en annan :
”Du har själv valt ditt jobb Kristin, du kan tyvärr inte välja dina läsare (men du kan ju alltid börja censurera oss om du önskar). Jag får kritik i mitt jobb ibland också, det tillhör yrkeslivet. Att ständigt försöka skjuta ifrån sig kritik och försvara sig eller göra motattacker mot sina läsare, tja, jag antar att det fungerar för dig, för jag har sett att det är en metod du återkommer till när dina läsare kommenterar ”negativt”. Vilken tråkig värld vi skulle ha om alla bara höll med varandra hela tiden?”
Jag vet inte. Vart går gränsen? Jag är väldigt intresserad av vad ni tycker men har en önskan om att ni bemöter mig respekt och tänker på hur ni uttrycker er. Ok?
& här kan du ta del av ett riktigt bra inlägg som Underbara Clara skrivit en gång i tiden – har återkommit till detta inlägg flera gånger faktiskt.
