Månad: februari 2018

Jag hintade om en nyhet i föregående inlägg och en story kring den. Kom på att jag håller på den karamellen tills imorgon för jag har en annan story att dela med mig av idag –   från Alla Hjärtans dag 2006.

Jag var gravid med vårt första gemensamma barn och la sinnesjukt mycket vikt vid saker och ting som andra inte förstod sig på. Antar att det var mängder av hormoner som sprutade runt i kroppen och allmän frustration. I alla fall – Alla hjärtans dag infann sig den 14 februari som alltid och jag hade köpt ett plättjärn som man kunde steka  hjärtformade plättar i med tillhörande kort till min man.
Hela dagen gick och jag fick ingen gåva av Jonas. När kvällen kom så brast jag ut i snorig gråt och förbannade mig själv som var ihop med världens idiot som inte ens köpte ett litet kort till sin gravida flickvän… Jag hulkade och stod i och Jonas visste nog inte vart han skulle ta vägen. Försökte förklara att han planerat något men just inte idag bara… Men äsch, jag jämrade mig och tårarna sprutade.
– Vad du än har planerat så är det ändå förstört. Det är IDAG man ska uppvakta den man älskar och du har inte gjort det…!!!

Jag var förtvivlad och vi båda somnade med en klump i magen och jag är säker på att Jonas undrade vad fasen han gett sig in i.

Det dröjde två dagar och sedan blev jag väckt vid 04 och ombedd att packa mitt pass. Vi skulle ut på äventyr i kärlekens tecken. Kors, så härligt. & lite dum kände jag mig faktiskt som hade ställt till med en sådan scen tidigare under veckan. Han hade bokat en resa och jag köpt ett plättjärn och sedan brutit ihop över att han inte var romantisk nog… hahahaha…

Ok. Han tog med mig till Barcelona. Där tillbringade vi fyra dagar ihop och på andra dagen gick han ner på knä framför underbar utsikt i Parque Guell och friade till mig. Då hade han frågat både mor, far och min son i förväg om det kändes ok.
Galet! Jag minns att Jonas hade lite för långt hår och var väldigt nervös. Sedan minns jag också att jag hade blommig blus och åt så många crêpes marnière så jag fick gå in på toa och riva upp mina gravidbrallor i linningen…

Vi gifte oss 2007 i Varbergs kyrka och jag kan inte drömma om en klokare man än Jonas att ha vid min sida. Han backar mig i allt och är ett enormt stöd i vardagen. Så mycket kärlek för denna människa.

Måste ju överraska honom med en resa snart tror jag allt. I år fick han gummiband att träna med och energisnacks av mig. Dags att lägga in en romantisk högväxel nu när jag tänker efter…

Jag vet precis varför jag inte tycker om att springa runt bland 22 andra på en plan och jaga samma boll. Jag vet också varför jag föredrar det tysta ensamma längdskidspåret framför att trängas i liftköer och branta backar bland hundratals andra.

Det där med fysisk aktivitet är komplicerat och inte självklart för alla och ibland tar det tid att finna vad som passar ens egna personlighet.
Låt mig berätta lite om hur jag funkar så kanske du själv blir inspirerad till att finna din grej. Samtidigt kanske du också  lättare kan förstå barn som får en stor klump i magen av fysiska gruppaktiviteter där man känner att man måste prestera för andras skull.

Det tog lång tid för mig att hitta njutning i fysisk aktivitet. Jag hann nästan fylla fyrtio.

Jag har i och för sig spelat golf under hela min uppväxt och det har passat mig väldigt bra – då har jag varit nära naturen och samtidigt känt att jag utövat en sport där jag inte behöver prestera för andras skull. Golf ger dock inte kicken man får av att ha använt kroppen maximalt fysiskt.
Men – annars har jag bara haft ångest över all sorts träning.
Att gå ut och dansa hejdlöst på ett stimmigt dansgolv i sex timmar – inga problem.
Men att dansa i grupp med lärare, likadant som alla andra – nej tack.

Brädsporter är däremot något man utövar på egen hand och ändå känner man sig som en del av en gemenskap. Alla är välkomna – olika generationer möts på vågor eller på land och det finns ingen som jämför eller någon publik som hetsar.

Jag började med SUP (stand up paddle) för några år sedan och fastnade direkt. Därefter har jag börjat med vågsurfing både på hemmaplan och på resor. Älskar det!

Att paddla ut med vattnet under sig för att sedan vänta in rätt våg att surfa in på skapar en härlig känsla i kroppen. Lyckorus.
Alla muskler i kroppen används och det är en fantastisk naturupplevelse.

Till en början så hade jag dock enormt svårt att komma upp på brädan. Min kropp var inte tillräckligt stark och smidig.

I början av förra året köpte jag mot alla odds ett gymkort och drog med min kompis Lisa till olika träningspass. ATC, TRX, Tabata, Core och annat…
Jag gick helt utanför min comfort zone och tvingade mig in i sammanhanget att träna i grupp för att bygga muskler och kondition. Man tränar dock helt individuellt efter sin egna bästa förmåga så där gäller det att släppa axlarna och ta del av de andra positiva energierna i rummet istället för att känna torgskräck och vilja springa därifrån. En utmaning, minst sagt, för mig.
Jag blev otroligt överraskad över vad träningen gjorde med mitt humör – jag kände mig lyckligare än någonsin och hade mycket lättare att koncentrera mig på jobbet. Fick också större tålamod med barnen och kände mig väldigt effektiv med både arbetsuppgifter och vardagssysslor. Dessutom försvann min migrän och smärtan i axlar och rygg var som bortblåst.

Jag märkte att jag var tvungen att boka in mig med en PT eller boka upp mig på pass i förhand för att genomföra träningen och få den där fantastiska kicken som fick mig att må så bra.
I början av året tränade jag fem dagar i veckan men sedan mynnade det ut i ungefär tre gånger.
Om jag missade träningen under någon vecka blev jag helt deppig.

När jag senare åkte till Portugal på surfresa samma år så hade jag inga problem att vara kvick upp på brädan och surfa vågen in. Jag var stark. Vilken lycka.

Surf är inget man kan utöva varje vecka året om tyvärr. Visst surfar vi här i Varberg om vintern men det krävs tjockare våtdräkt och vågor.
Att finna en träningsform som fungerar i vardagen är alltså jätteviktigt för mig. Om jag kan kombinera en eller två löprundor med några pass på gymmet eller träning med min granne i veckan så mår jag som bäst.

Under december och januari har jag nästan prioriterat bort träningen helt på grund av arbets – och familjesituation.

Vilken dålig prioritering – har tyvärr ramlat rakt ner i källaren. Tårar och ilska kommer som ett brev på posten om jag inte låter kroppen köra slut på sig några gånger i veckan. Tänk att detta blev världens bästa medicin för mig som kämpat i sviterna av den utmattningsdiagnos jag drog på mig under sena 2016.

Detta handlar inte om att få platt mage och jag vill inte bidra till kropphets. Jag behöver träningen för att min hjärna ska fungera.

Vad gör du i vardagen för att få kropp och knopp och fungera? Har du hittat en fysisk aktivitet som passar dig?