Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande ”Du borde sakta ner på tempot” , ”fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller ”Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och ”Unna dig själv en paus och checka ut”.
Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.
Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.
My Feldt skriver ”Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? ”
Precis så känner jag.
Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.
Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att ”jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.
Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening – man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.
Tänkte berätta om vårt första franska boende under semestern. Vi bestämde oss för att lägga några dagar i Giverny som är en liten ort i Normandie. Här fann vi via googlande ett litet B&B som vi bokade med två månaders framförhållning.
Giverny ligger 75 km nordväst om Paris och på Seines högra strand. Den har bara några hundra invånare – här finner man väldigt vackra hus och underbara trädgårdar. Och så Monets Trädgård då förstås!
Claude Monet bodde här med sin familj i 43 år och inspirerade en mängd andra konstnärer att ta tåget från Paris och ut på landsbygden för att måla.
Vi bokade ett litet hus med kök, två sovrum, vardagsrum och mysig trädgård. Vi blev verkligen inte besvikna! Les Rouges Gorges visade sig vara en liten pärla.
Erik – den gulliga mannen som drev stället, gav oss nycklarna till La Maison Colombelle och visade oss runt.
Allt var otroligt mysigt och pittoreskt. Köket med den kaklade diskbänken och oljemålningen är som en vacker tavla tycker jag.
Överallt – dessa vallmo i olika färger.
På morgonen går vi ett pat meter ner för gränden och går in i Eriks trädgård där det serveras frukost.
Här, under rosorna, sköter han om tvätten.
Och här är hans lilla hus. Missade att ta ett foto på Erik men han ser ut som en rockstar med målafärg på brallan, liten svart mössa på sned, målarfärg på sina Lévis och ofta med en lite cigarill i mungipan. Han berättadew att hans son var med i ett rockband och turnerade just nu New York och Oregon.
Frukosten var så fransk den kunde bli. En baguette med smör och marmelad, juice och kaffe.
Charmigt som tusan. Vi gick förbi en hel del mysiga B&B i denna by så kika på Booking eller googla så finner ni priser och locations. Ovanför byn ligger en slinga man kan vandra på eller ta kanske ta en löptur. Den ligge3 på 300 höjdmeter och jag var ehlt slut då jag bara kommit upp för backen… Min man fick springa vidare själv och jag gick och snackade med några vita kor och plockade lite blommor istället.
Erik har bara tre- fyra rum tror jag och det gör det väldigt mysigt. Kändes som vi var helt ensamma på stället nästan.
Stockrosor och vallmo i kombination. Mina ögon har mnästan ploppat ut huvudet av allt vackert dessa dagar.
Undrar om mina vallmo blommar i purpur där hemma nu.
Det här är så knasigt. Men ända sedan jag träffade Jonas så har han alltid börjat kolla på hus eller lägenheter till salu på de ställen vi besöker. Vi har inte varit någonstans där det inte hänt. Jo, kanske Köpenhamn nu när jag tänker efter.
Kolla – här har han hittat ett slott längs en liten flod. Hahaha! Jag tyckte vi kanske kunde be om en rundtur – så nyfiken ju.
Nu har vi åkt neråt i landet och tagit oss till havet. Ser fram emot en dag full av bad och snorkling.
Mer från detta ställe strax – här nästan fyllt mitt minnekort på kameran med den vackra utsikten utanför vår dörr.
Vi har bilat ner genom Europa i några dagar – precis som förra året i början av juni. Vi åkte tidigt söndag morgon och tog färgan över Rödby-Puttgarden och tog oss hela vägen till Tecklenburg. Vi körde in i denna tyska by under sena eftermiddagen och fick en riktigt mysig kväll ihop.
Barnen som är med är tretton och nio och de tycker det är rätt skönt att åka bil. De glor på massa serier eller filmer de laddat ner, lyssnar på poddar eller spotifylistor. Bra att ha wifi i bilen, bra lurar, kuddar, frukt och dricka. Min man och jag turas om att köra och då jag sitter i förarsätet brukar jag beta av jobb samtidigt som vi lyssnar på poddar ihop. Timmarna rusar iväg på detta sätt.
Dag två satte vi oss i bilen igen och körde till Giverny där vi hade bokat några dygn på ett B&B på samma gata som Monets Trädgård. Ska berätta mer om detta ställe i ett helt eget inlägg – så charmigt.
Rekommenderar verkligen att boka några dagar här. Byn har så mycket mer att erbjuda än Monets hus och trädgård och att lära känna ett litet ställe på detta sätt är dessutom väldigt mysigt.
Att välja att bo en timma utanför Paris och istället ta en dagstur in visade sig vara ett lyckokast för oss. Vi uppskattar lugnet och det är inte bara jag i min familj som mår riktigt dåligt av stora folksamlingar, massa ljud och nya intryck. Vi planerade att ta tåget in från Vernon men missade med bara två minuter och fick vackert sätta oss i bilen igen och köra in istället. Ganska så osmart…
Krångligt att hitta p-plats och sedan tog det oss 2,5 timmar att ta oss ut från Paris vid 18-tiden på grund av trafiskstockningar. Lokaltrafiken är mycket smartare i dessa lägen såklart.
Vi bor bara ett stenkast från den lokala kvarterskrogen där vi har ätit dessa dagar och bara några hundra meter bort mot Monets Hus som vi planerade att besöka under en dag.
Vi var där innan de öppnade och köade. Glad i hågen över att vi var bland de första hundra men det tjocknade på med turister på bara några minuter och det var svårt att ta sig fram både inne och ute. Ajdå!
Det var ju så himla fint så och jag ville nästan gråta över alla människor jag behövde trängas med i denna magiska miljö.
Men se. Det kan hända att jag fångade ett hörn eller två med min lins ändå. Köket är otroligt fint!
Hursomhelst. Det här hemmet och trädgården är väl värt ett besök – försök att besöka då det inte är mitt i högsäsong.
Vet ej när det är – men det var nog skjutsingen högsäsong då vi var där…
Jag tänker att man inte får begränsa sig. Har man siktet inställt på Eiffeltornet och Monets Trädgård så är det stor chans att man blir besviken för att man inte direkt är ensam om det. Det gäller att vara lite kreativ och finna små platser längs vägen där man kan pausa och uppleva landet och kulturen här. Fråga till exempel damen på creperian vart hon badar.
Var inte rädd för att strosa runt och göra det spontana, ta er bort från där alla andra är. Kanske finner man en magisk trädgård och en gammal ateljé då man letar efter en toa och försvinner på upptäcksfärd i ett par timmar.
En sådan blomtrappa måste jag ordna till min trädgård. Fantastisk!
Vi har med oss memory och vanlig kortlek vart vi än går. Det skiljer fyra år på våra minsta men de finner stor behållning i varandra och är väldigt omtänksamma och fina.
När man reser med barn, i alla fall mina, så tänker jag att kraven får inte vara för höga. Jag gillar att de testar och utmanar sig själva men är det så att de verkligen inte uppskattar något vi vuxna planerat så brukar vi ändra om och avbryta innan man förstör humöret för resten av dagen. Upplevelsen blir inte skoj för någon om en i familjen mår dåligt.
Igor är väldigt intresserad av smycken så igår delade vi upp oss under flera stunder i Paris. Igor och jag sprang i butiker och tittade på halsband och Otto var med pappa på en mysig uteservering och drack Orangina. Sedan blev det ost, frukt och kex till kvällsmat i vår stuga. Alla var för trötta för att gå på restaurang.
Att gå på restaurang med barn som inte orkar är verkligen pissigt tycker jag. Ångest deluxe.
Det var lite från vår bilresa ner. Idag åker vi vidare ner i Frankrike – jag vaknade redan vid 06 och är jättepepp. Ska sitta i bilen väldigt mycket idag så det kanske kommer upp ett inlägg ikväll om Monets trädgård eller hans hem. Eller kanske om stugan vi bott i…
Ha en bra dag nu.
För några dagar sedan svängde jag förbi Diba på Okéns B&B i Varberg. Här är så fint!
& så har hon den godaste frukosten i hela staden.
Innergården går inte heller av för hackor. Dröm att sitta här ett par timmar och ta både påtår och tretår på kaffet.
Nästa gång jag är här ska jag fråga om jag kan gå in på några rum och fota – så mysiga.
Det här är Diba. Hon driver Okéns tillsammans med sin man Gert och hon ingår i mitt kvinnonätverk här i Varberg. Vi möts ibland upp hos henne och har frukostmöten, peppar och stärker varandra i både yrket och i föräldraskapet. Ganska ofta ses vi på träninge och på Damernas brygga för ett dopp också.
Att omge sig med vänner som inspirerar och stöttar är så himla viktigt tycker jag. Tänker att många umgås med vänner för att de alltid varit vänner – även fast de växt ifrån varandra och inte delar samma intressen längre. En vän sa att hon ifrågasatte varför hon hade kvar vissa vänner och tappat andra. Sunt att reflektera över detta.
Att kika runt och se vilka som tar och vilka som ger energi är aldrig en dålig idé.
Diba gör den godaste currysillen, smarrigaste chiasylten och galet goda rawfoodbollar.
Sommarkvällarna nu är helt magiska och i vårt område sänker sig den brinnande solen ner över hustaken var kväll. Vi bor i ett av de äldsta områdena i Varberg och här finner man en mängd vackra gamla trädgårdar då man strosar runt bland husen. Rosorna blommar ikapp med schersminen just nu och jag stannar oftare än Boris och stoppar ner näsan bland blombladen.
Igår firade vi födelsedagar, packade och fixade i trädgården. Jag var dessutom och jobbade under dagen så trädgårdsfixet kom tidigt på morgonen då familjen sov och sedan sent på kvällen när alla väskor var packade. Jag passade på att knäppa några foton för att visa hur trädgården ser ut i mörker. Vi har fixat så bra utebelysning som ger ett fint mervärde.
I uteköket har vi en bra stallampa som är placerad över grill och diskbänk. Lite mindre up- & downlights vid bastu och rosor.
Inne i växhuset har vi hängt ljuslingor och jag har fäst korglampskärmar i olika storlekar på glödlamporna. Mysigt när vinrankorna letar sig in bland ljussättningen.
Vid dahliorna har vi en stallampa på stolpe – den ger ett riktigt bra ljus. Nu börjar det komma knoppar då en del av dahliorna.
Note to self – Ska bygga upp stöd i god tid i år.
Utanför entrén till växthuset har vi placerat en klassisk stolplykta och den passar så fint framför äppelträdet. Rekommenderar verkligen bra belysning i trädgården om du tillbringar mycket tid där.
Stella var med mig ute i trädgården. Hon sjöng låtar från Frost, hoppade studsmatta och hjulade runt. Vi pratade om våra semestrar och kramade varandra hejdå. Ses om ett par veckor och så hörs vi via Facetime eller bilder.
En bild till innan vi sa godnatt.
Denna vecka har varit så himla fin i Varberg och jag grämer mig över att den varit så intensiv på alla plan. Jag har inte kunnat prioritera varken bad eller träning. Och nu ska vi resa iväg från allt det här vackra. Bitterljuvt minst sagt.
Ser dock fram emot att åka bort några dagar och landa utan måsten – äta god mat, läsa böcker, bada i ett annat hav och försöka sova ut.
Sitter i bilen och laddar med blogginlägg som jag kan kan posta när jag är iväg. Men visst kommer det ett och annat vykort från semestern också. Önskar er en fin dag.
