Sitter nyduschad i mjuka kläder och har ett glas vitt vid min sida. Det blir lördagskväll med musslor och backgammon. Eller så blir det Så mycket bättre ifrån tv- soffan, barnen får bestämma tempot på kvällen. Passar på att kika in här medan Jonas fixar middagen.
Ville visa kransen jag snurrade ihop i veckan.
Jag hade lite torkad blomster från trädgården och lite brudslöja. Kompletterade med vitmosssa och kottar.
Faktiskt ganska lätt som en plätt. Jag virade en tunn stomme med silvrig blomstertråd och små buketter jag klippte till.
Hm… jag tänkte nog att de skulle bli lite spretigare – så dagen efter så norpade jag torkad hortensia i grannens trädgård och plockade nyponrosor på hundpromenaden och fyllde på kransen. Få visa er den nya versionen snart.
Kaffe i min vackraste mugg från Yvonne på La belle Vue.
Fast den blev ju riktigt fin – eller hur?
Det var kul att jobba vid vårt nya matbord också – känner mig lite nykär i rummet faktiskt.
Jag flyttade granen och hängde upp kransen här. En mistel ska upp här nu och kanske någon girlang.
Lite i taget så drar man ut på myset i december.
En doft av popcorn sprider sig genom huset och någon har bestämt att vi ska titta på Beck. Jag smyger undan och sätter Mogli i öronen.
Jag är en sådan som blir besatt och lyssnar maniskt på låtar och artister när jag finner något jag gillar.
Här kommer tre tips från mig innan jag ansluter till resten av gänget i soffan.
1.Nya TWWP Mag No5 har släppts – beställ ditt ex här. Älskar allt hor The Way we Play. Scrolla runt bland deras fantastiska bloggare eller spana in reportagen. Så bra!
2.Johanna Bradford bloggar om ett så himla härligt hem i London. Massa inspiration!
3. Åh så vill jag ju tipsa om Mogli och Agnes Obel. Jag varvar mellan att lyssna på dessa.
Jag har bokat en healing till imorgon och efter det ska jag sänka kroppen i havet. Har ni märkt att så många börjat kallbada? Kul att det är fler som tar del av hälsofördelarna med detta?
Jag ser fler och fler som doppar sig i sjöar, åar och andra vattendrag. Så himla bra! Vi blir friskare och lyckligare och det önskar man ju alla.
Jag minns denna morgon så väl. Det var i maj 2017 och min man och jag satt på en hotellbalkong i Positano.
Utsikten var magnifik, sällskapet det absolut bästa, boken i min hand var en bladvändare, jordgubbarna kunde inte smaka sötare och jag hade en hel kanna kaffe framför mig så jag lätt kunde fylla påtår i koppen då jag druckit upp. Livet kändes komplett.
Missförstå mig inte – den här känslan kan givetvis infinna sig när jag sitter på en varm klippkant i min hemstad efter ett dopp i havet också. Känslan av att ”Inget kan slå det här! Harmoni och lycka!”
Den känslan kan jag locka fram även i vardagen och behöver inte ta mig till Positano för – men i alla fall…
Här satt vi – nöjda, utvilade, kärare än någonsin och så hade vi en hel dag i Positano framför oss. Vad skulle vi göra? Ta en båt längs Amalfikusten och gå iland i en annan hamn för lunch? Gå upp och ner i gränderna och stanna för att äta citronglass i rån? Lägga oss på stranden och läsa?
-Jag är så himla lycklig, utbrast Jonas och log sitt allra mest bländande leende.
Det var en fin morgon, det var det. Båtarna guppade där ute i turkosblå hav nedanför bergsluttningen och alla dess kulörta vackra små byggnader var som små karameller för ögat.
Jonas tog upp sin telefon och började scrolla på Facebook eller Instagram.
Efter en stund så suckade han besvärat och muttrade något om att den där fantastiska känslan han haft hade försvunnit då han kikade på vänner som var på skidresa i Alperna.
-Märkligt, jag sitter ju här och har det jättebra men nu känns det inte så längre, sa han sedan.
Det säger lite om hur hjärnan fungerar. Hur bra du än har det så finns det alltid någon som har det lite bättre. Kan lite mer. Verkar vara lyckligare. Är bättre förälder. Bor i ett finare hus. Tränar mer. Äter bättre. Hinner/orkar baka. Jobbar hårdare. Är mer kreativ. Får fler likes. Har vackrare klänningar. Lägger kristyren så mycket vackrare på pepparkakorna. Har dubbelt så mycket energi. Har mer vänner.
Så är det. Jag känner det ibland. Vill gärna säga att det inte är så, men fasen, den här känslan har nog alla till och från – och sociala medier förstärker det såklart.
Jag bor så himla fint men vill ändå flytta in i Sofia Woods nya våning. Jag vill ha en valp som Elsa Billgren. Jag vill ha Ditte Svanfeldts statistik på mina storys. Jag vill ta bilder som Emily Slotte. Jag vill ha lika långt hår som Angelica Svanström. Jag är inte avundsjuk men jag känner att mitt egna är liksom inte bra nog ibland.
Men jag är bra. Jag ska inte tro på allt jag tänker som Björn Nathiko så klokt säger.
Kan vi inte bara tänka på detta när vi scrollar runt bland varandra för lite härlig inspiration. Att inte jämföra och hålla på. Lägga bort telefonen när det blir så.
Påminna oss om att inte låta den där jobbiga känslan av att andra har det lite bättre än Du själv – även fast man gör sitt absolut bästa med att skapa ett fantastiskt liv efter de förutsättningar man har.
Livet har verkligen varit upp och ner för mig. Jag måste påminna mig om vart jag kommer från då och då för att komma ner på jorden och känna tacksamhet i bröstet. Jag har haft perioder då jag inte haft råd med mat, knappt haft tak över huvudet och elen blivit avstängd på grund av för många obetalda räkningar. Jag har också levt gömd på skyddad adress i rädsla för att bli funnen och ihjälslagen. Jag vet att frihet, hälsa, någonstans att sova, mat i magen och kärlek är det enda jag behöver för att kunna känna mig hel och lycklig.
Allt det där andra kommer och går i livet. Någon har mer och någon annan mindre. Alla gör sitt bästa.
Jag vet att om jag öppnar kylskåpsdörren nu så finns det mat till mig och mina barn. Jag vet att jag ska gå och lägga mig med lillebror bland nytvättade lakan och känna mig trygg denna kväll.
Samma afton sitter någon och äter pasta med ett glas mustigt rött vid sin sida och tittar ut över detta. Hoppas hon eller han känner tacksamhet och lycka i bröstet.
Varm kram till oss alla oavsett vilken livssituation vi är i.
Det är så mörkt – någon sa att solen inte kommer visa sig på över en vecka och vi knaprar D-vitamin och clementiner. Jag skulle vilja åka till stugan i fjällen. Kroppen vill ha längdskidspåret, grill vid öppen eld, bastu och vila. Kolla så fint det är här!
För några år sedan köpte min man och hans bror en gemensam fjällstuga på Orrliden i Sälen.
Jag var inte superpepp på det hela om jag ska var ärlig men ville verkligen möta min man i hans önskan att ge våra barn fina fjällminnen. Stugan ligger nära Tandådalens backar och precis utanför dörren har vi fina längdskidspår.
Att ta sig runt Myrflodammen ger en härlig mil i spåret.
Varken barnen eller jag är så mycket för att åka nedför – det är så mycket köande och människor att förhålla sig till. Detta året ska man dessutom undvika detta så att bara vara i stugan, äta gott, spela familjespel, leka i snön, elda i kaminen och åka längskidor känns väldigt bra.
Här är jag i stugan en vinter då jag fortfarande var blond.
Så här ser det ut bakom stugan – skoterspår och längdskidor. Fullt av blåbär under sommaren och gott om utrymme för lek i snön om vintern.
En så mysig plats att vara på. Både med morgonkaffet i soffan och en bok innan familjen vaknar samt om kvällarna runt bordet med spel och samtal.
I år ska jag ta med akvarellerna igen.
Solnedgången är magisk här under vintern.
Himlen brinner över fjället. Bilden gör inte verkligheten rättvisa – det är otroligt vackert.
Sedan blir det ännu vackrare. Sagolikt skimmer.
Då solen gått ner är det bara ljuset från skidbackarna och pistmaskinerna som lyser upp vinternatten.
Jag längtar efter några lugna dagar med familjen här uppe – vila, läsa och vara ute i spåret.
Helgen passerade och jag lyckades äntligen få ner alla tulpanlökar i jorden.
Finns det något skönare än en dags arbete i trädgården med bastu, kallt dopp, familjemiddag och film i sängen därefter. Recept på söndag som passar mig.
Vi fick upp granen där på lördagskvällen också och alla var engagerade. Jag blir så lycklig när barnen vill vara med – när de sitter kvar vid matbordet i långa samtal, när de hoppar med in i bastun, då de följer med på utflykten till skogen…
Nu fattar jag precis vad alla äldre föräldrar pratar om när de säger att man ska njuta av småbarnsåren då barnen vill vara med en hela tiden.
Nu får jag be snällt, muta och hålla tummarna för att de ska vilja hänga med mig typ. Vi har börjat spela basket ihop på skolgården här bredvid och ganska ofta kan man locka med filmmys, fotkli och popcorn.
Tur jag har Boris – han vill alltid vara med mig.
Idag ska jag vara på jobbet och packa massa ordrar och gå igenom schema för juldagarna. Jag har precis publicerat ett av årets sista jobb i mina digitala kanaler och kan nu fokusera helt på KLco och planering inför kommande år. Känns skönt.
Såg ni förresten gårdagens inlägg om Ellos Awards?
Jag tycker detta är ett grymt initativ och så rätt ute. Uppmärksamma kreatörer som använder sin digitala plattform till att förändra världen till det bättre för andra kvinnor.
Nu har jag jobbat med detta i tolv år och jag har lärt mig så mycket. Det är en ny bransch där både kreatörer, kunder och följare lär sig hela tiden och är med och bygger digitala plattformar med inspirerande innehåll. Jag försöker bygga mina kanaler så hållbart som möjligt men visst har jag gjort många fel längs vägen, självklart. oj, vad tokigt det blivit ibland. Magont och ångest.
Ett av mina mål de senaste åren har varit att jobba ännu mer hållbart med samarbeten – ha återkommande och mer långsiktiga samarbeten som ska vara bjussiga och skänka er som följer ett mervärde. Jag lägger ner otroligt mycket jobb på dessa och de är viktiga för mig.
Jag är till exempel väldigt stolt över att ha jobbat med Boråstapeter och så många år. Ellos har jag gjort flera inspirerande och kul saker med det senaste året – minns ni linnekollektionen vi gjorde i januari?
Classicum och Blomsterlandet är också kunder som ligger mig nära hjärtat och som känns helt rätt i mina kanaler.
Jag har lärt känna många människor längs vägen – en del har jag knutit hållbara vänskapband med och jag är så tacksam för dessa. Jag har också kommit underfund med vilka sammanhang jag inte vill vara i.
Ett som är säkert är att jag vill sprida ljus – jag vill bredda kunskap inom områden mitt hjärta bankar för. Som kampen mot Mäns våld mot kvinnor, psykisk ohälsa och att bredda kunskapen kring NPF.
Jag vill också motivera fler kvinnor att satsa på eget företagande – att vara generös med information om hur min egna resa som digital entrepenör har sett ut och hur mina verksamheter är uppbyggda. Hur jag kombinerar dem hållbart och vart jag finner drivkraft.
Har ni några frågor kring detta? Det kan vara bra för mig att ta med mig i så fall.
Som en del i planeringen inför nästa år så kommer jag börja med kategorier som bygger på ovan ämnen – dessa nedslag kommer vara regelbundna och återkommande i bloggen och jag ser verkligen fram emot att skapa fler bra och välformulerade texter här inne.
