En junidag med Linnea Henriksson

-Varför görs det ingen ny julmusik? utbrast min tonåring igår då Mariah Carey skrålade ut ur högtalarna.
Jag håller med – om jag ska lyssna på “Last christmas I gave you my heart…” med Wham en enda gång till så kräks jag och då är det ändå 6 dagar kvar till julafton.

Nej, det går ju inte. Så julmusiken som spelas här hemma just nu är Linnea Henrikssons.
Har ni sett att Linneas “Fira Jul med mig” har spelats 4,5 miljon på Spotify…?! Så bra är den alltså!

Detta påminner mig om att jag inte postat några foton från då jag besökte henne i juni.
Vi kikar lite va?

Hej – här i en fin liten stuga mitt mellan Falkenberg och Halmstad bor Linnea, Wille, deras gulliga son Rune och hunden Tigge.
Jag besökte dem i Ugglarp några dagar innan midsommar detta år och det var så himla fint att köra in på deras lummiga bakgård och mötas av den soliga familjen.

När jag kikar tillbaka på juniminnen så blir jag alldeles varm i magen – den svenska sommaren är verkligen fantastisk.
Barfota i gräset och godsaker på grillen känns ganska långt borta just nu.

Linnea och Wille hade varit hos Ugglarps grönt och köpt massa härligheter som nu låg på grillen – detta var första gången jag åt grillade kålblad och det var så gott!

Mums!

Stugan har varit Linneas släkt sedan tidigare och nu är det Linnea och hennes familj som roddar stället – så mysigt. Älskar att tapeten och originalköket i gult.

Och tapeten här – den måste ju vara kultförklarad. Att saker får vara kvar som de en gång har varit känns så fint då vi är många som bara river ut och renoverar bort. Hade jag tagit över farmor och farfars stuga i Torestorp hade jag velat att den skulle vara precis som den var då jag växte upp. Till och med utedasset.
Jag skulle också sitta med barnbarnen i rottingfåtöljer på blommig dyna och spela “finns i sjön” medan vi åt Twix. Åh – vad jag längtar efter det just nu.
Stunder med farmor alltså – min finaste trygghet i barndomen.

Jag älskar verkligen Wille och Linneas stuga – som en svensk sommardröm med underbara rosor klättrandes utanpå.

Linnea är en av de coolaste artisterna vi har i Sverige tycker jag.
Hennes lårskrivartalang och röst i kombination är imponerande och jag beundrar verkligen henne.
Blir så inspirerad av allt hon tar sig för –  hon är otroligt mångfacetterad då hon också varit programledare för både Melodifestivalen och Musikhjälpen.  I år är Linnea temareporter för Musikhjälpen och vi alla följde ju Så Mycket Bättre då hon var med 2018, eller hur?

Linnea var också gäst i senaste “Ett Mjukare Varberg” – tacksam och glad över att hon spred ljus och klokhet över vårt projekt. Hon sjöng två låtar och mitt i en så avbröt hon låten och sa:

“Jag minns då jag gick i skolan, då var man alltid coolast om man såg det dåliga i saker, om man kunde höra det som var dåligt hela tiden…man satt och snackade om vad som var dåligt och det mår man ju inte så himla bra av…Jag har märkt att det går alltid att hitta något positivt, och det blir nästan mer av en sport eftersom inte alla gör det,  att hitta något positivt, något man gillar i allting –
& jäklar vad mycket mer man får ut av livet då, tror jag – Ja, jag tror det i alla fall!”

Hon har så rätt – leta efter det goda i människor och situationer så får vi en mjukare värld.

Vill du se en sammanfattning av digitala Ett Mjukare Varberg 2020?

Det är lätt att tycka om Linnea både som privatperson och som artist. Hon har alla de där egenskaperna som får en att själv vilja vara sitt bästa jag.

Vi tog oss ner på en tur i kohagen ner mot havet för att fånga det vackra ljuset och den nästan exotiska miljön.
Ett fält fullt av kossor, tång, gul blomster, kobajs och solkatter med havet som fond.

Mer svensk sommar än så är svårt att finna och jag är så glad för deras skull att de har detta vackra precis utanför dörren. Kan tänka mig att det är minst lika vackert här under vintern då man kan gå långa promenader längst kustlinjen, stanna för att dricka varm choklad ur termos, plocka snäckskal att lägga i fickan och sedan gå hem och mysa i stugan under filt med en bra bok. Mysigt!

Är detta korianderblommor eller hundkex? Fint hur som genom glasrutan.

Linnea och Wille hade ett litet växthus där de hade självodling inför sommarens grillmiddagar. Kryddor, tomater och annat smått och gott. Hade jag vetat så hade jag självklart tagit med mig lite plantor för det finns ju inget roligare att ge bort eller få – en planta som någon drivit upp från frö.

Fina Linnea – tack för en härlig eftermiddag ihop!
Kul att skapa lite fotominnen tillsammans. En junidag i Ugglarp sommaren 2020 är inte så tokigt att plocka fram 20 december då vi har det så mörkt på många olika sätt.

Ett så speciellt år – alla har behövt vara kreativa och tänka helt utanför sin låda. Jag har till exempel uppskattat Wille och Linneas livesändningar på Instagram under söndagarna i December. Undrar om det blir någon idag…måste kolla upp. Det brukar börja vid 14 eller 15. Kanske inte då hon jobbar med Musikhjälpen just nu…

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag lista mina favoritlåtar med Linnea:

Säga mig – älskar den här och kan lätt spela på repeat 10 gånger
Halmstad – den här gör mig så glad och så handlar den ju om Halmstad som är vår grannstad.
Småtjejer – viktig som tusan.
Sms – så vacker. Lyssnar om och om igen.
Och såklart Det kommer en tid – den har nog hjälpt många under detta år.

Följ Linnea på hennes mysiga och inspirerande blogg.

Efter detta åkte jag vidare till My Feldt, klättrade upp på hennes tak och såg solnedgången gå ner över hustaken och hennes magiska trädgård.
Tänk att båda dessa powerladys är från Halmstad. Är så tacksam över alla fina möten med inspirerande människor längs vägen – detta tar jag aldrig för givet och jag sparar allt nära hjärtat.

ett sent hej

Vintersol i 30 minuter en dag i december – då åkte kameran fram såklart. Jag är kär i allt i detta foto.

Det är sent och min man fastnade i ett jobbsamtal och barnen hänger med övernattande vänner. Ser en möjlighet att landa framför er med ett blogginlägg. Det är lite kul att jag alltid landar i det – att det är bloggen jag väljer främst. Framför promenad med Boris runt kvarteret med podd i öronen, att gå och lägga mig, vika tvätt, öppna boken jag vill läsa, en skön serie eller att ta tag i någon annan arbetsuppgift.

Idag har jag haft en inspirationsdag med Hanna Wendelbo och Johanna Berglund.  Vi har hållit ett bra avstånd till varandra såklart och varit på stora ytor.
Presentationer av våra verksamheter, visioner, målsättningar, erfarenheter och kunskap har utbytts och jag känner mig rik på klokhet efter en dag som den här. Tack.
Helt fantastiskt att dela och få så mycket tillbaka – väldigt givande. Rekommenderar det till er som företagare  – samla 2-3 entrepenörer du inspieras av och ha en dag där ni berättar om era verksamheter och delar med varandra.

Nu visar klockan 22.16 och mina ögon grusas. Dags att be alla grabbar borsta tänder och krypa tills sängs… Barnen är så stora nu och när de har jullov gör de det till en sport att vara vaken sent. Ghaaaa,  fattar inte grejen!
Men minns dock att jag var likadan i den åldern….

Ses imorgon igen.

Ny header

– Jag behöver ny header – kan du hjälpa mig? skrev jag till Anna Ileby kl 17.49 igår och idag vid 11.39 fick jag en liten första sneak peak och sedan dröjde det bara någon timme så hade jag färdigt material i mailen. Hon är fantastisk den där Anna!

Sättet hon fångar blickar på…

Och leenden. Är ni sugna på att ta del av resultatet?

En ny header är en del i arbetet i att göra ett omtag här på bloggen – skapa mer och bättre. Jag har massor av idéer och har skapat en strategi kring arbetet.
Vad är era önskemål?
Dela gärna om ni har något ni vill att jag skriver om.

Får jag önska något av er? I så fall så skulle jag önska ett levade kommentarsfält där ni skriver till mig då ni har möjlighet. Jag ska göra mitt bästa att svara er där också. Kommentarsfältet är lite som bränslet för en bloggare – dialogen med er är det roligaste med arbetet och när jag skriver rakt ut utan feedback så känns det lite som en monolog och jag vet ju inte alls hur det landar hos er. Förstår ni vad jag menar?

Nu är vi inne på veckan innan jul och imorgon går vår minsting på jullov. Det känns både skönt och lite jobbigt. Nu när man bara med varandra och inte träffar några människor så går man liksom på varandra. Ska försöka ta oss ut så myket vi bara kan och nosa upp bra familjefilmer och kanske investera i lite nya familjespel. Tips mottages tacksamt. kram till er.

 

Det började här – KLco del 1

I slutet av förra året skrek hela kroppen efter en förändring och vid årskiftet stod det klart att jag skulle gå vidare från mitt gamla arbete och börja bygga upp något nytt. Jag befann mig på Sri Lanka med min familj och även fast det snurrat drömmar i min hjärna ett bra tag om vad jag ville skapa så var det inte förrän nu jag kunda sätta processen i rullning.

Jag ville skapa en digital och fysisk plats där alla mina verksamheter fick gott om utrymme och jobbade tillsammans. Jag var också mån om att detta var en upplevelsernas plats som alltid skulle vara i ständig förändring och utveckling framåt – ett ställe där man skulle bli inspirerad och överraskad.

KLco tog sin första form på andra sidan jorden och kom sedan hem till Varberg och fick en stor dos västkust med in i sitt koncept.

Det har varit ett galet år på så många sätt. Mycket blev inte alls som jag tänkt mig och en hel del blev ännu bättre. Processen har varit “learning by doing” – precis som hela min yrkesbana inom digitala medier.

Pandemin satte en hel del käppar i hjulet och tvingade mig att vara ännu mer kreativ och jag har, trots allt, gillat utmaningen att tänka helt om. Det är som ett pussel som lägger sig i huvudet och jag kan se vilka steg jag måste ta för att komma vidare. Svårt att beskriva – men jag har lätt att visualisera saker. Antar att det där dagdrömmeriet och allt fantiserande som ställde till det för mig som barn föll väl ut som vuxen.

Igår fick jag dm av en av grundarna till en grym reklambyrå, en kvinna jag själv ser upp till och inspireras av:

Kollade precis ert senaste nyhetsbrev och ville mest säga att jag tycker du har gjort det så himla fint! Allt är så ihophållet och vackert. Te och linne och sen din aura på det.
Heja dig. Nu ska jag inte bara sitta här och tänka det, utan SÄGA det också. God jul kära du! Och kram!

Tack Lina!

Jag känner mig stolt och glad över vad som tagit form och jag vet att det uppskattas av många. Jag vet också att ni tycker om att vara med på resan så därför kommer nu en serie med inlägg kring arbetet med KLco. Tusen tack för alla mail, peppande ord och stöd, kommentarer och ni alla som kommer till butiken i Varberg och berättar hur ni känner – vissa har följt mig sedan starten 2008 och det känns ju helt fantastiskt. Så tacksam.

Detta hus återkommer vi till då vi besöker ön. Vi har lärt känna de som jobbar med huset och deras familj, på det sättet har vi också haft möjlighet att komma nära den lankesiska kulturen och besöka ställen vi annars inte känt till. Huset ligger nära en strand som inte är exploaterad för turister, med ett rev som bromsar vågorna och här kan man njuta av världens vackraste solnedgång. Det ligger heller inte långt från våra vänner som driver verksamheter här nere så vi kan ses lite då och då på middag eller lite skönt häng.
Våra vänner Linn och Petter driver Sunshinestories och Ceylon Sliders här nere och jag hoppas verkligen detta kan vara över snart så de kan öppna upp sina verksamheter igen. Ta dig några minuter och gå in på deras vackra hemsidor och se den fantastiska upplevelsen ön bjuder på.
En annan vän, Vera Nording, är kvar där nere och driver Ceylon Paws, ett shelter för skadade hundvalpar.

Jag vill rikta ett sort tack till dessa vänner – med fantastisk känsla för konceptutveckling, storytelling, drömmar, äventyr, bildspråk och business – samt med helt andra utmaningar än vad vi har i Sverige har de inspirerat mig otroligt mycket.

Jag vaknar alltid först, även här, och då har jag lagt mig på dagbädden med en bok eller med min dator. Här tog KLco första moodboard form medan solen gick upp bakom träden och aporna skrek i palmernas toppar – en slide med kulörer, pinnade foton, nedplitade illustrationer och tankar. Jag tänkte brända toner, varmt och välkomnande. Jag tänkte smaker. Jag tänkte dofter. Jag tänkte känsla.

Ganska ofta gick vi nerför backen och åt frukost hos The Kip. De gör den godaste kaffet på ön och trevligare sätt att äta på finns inte om du frågar mig.

Man får en meny med smårätter uppdelade i kategorier – sedan kryssar man för de tre man vill ha och bygger upp sin egna kombination. Jag älskade den lilla tofuburgaren med charcoalbröd, feta, mynta & melon tillsammans med gröt med gurkmeja, chia och frukt. Lite färskpressad juice, en kaffe, kortlek och en bok kunde få oss att bli kvar här i flera timmar.
Älskar att inte ha några tider att passa och låta lusten styra dagen.

Ibland delade Otto och jag på en rawfoodkaka som smakade snickers – fast godare. Så fint att servera på ett bananblad så här.

På The Kip fick jag väldigt mycket inspiration – ägarna var väldigt gulliga och välkomnande och det smittade av sig på de anställda. Inredningen och kulörerna var fantastisk, de hade skapat loungeytor och små överraskningar för ögat i varje hörn. Här ville vi vara – det var precis en sådan sorts miljö jag ville skapa i Varberg.

Jag vet inte när och om vi någonsin kommer återvända hit.
Att ha Sri Lanka med mig i  livets bagage gör mig tacksam. Jag sparar allt nära hjärtat och tar med mig det in i framtiden i allt jag gör.
Känslan av att sitta bak i en tuk-tuk på väg till surf i soluppgång. Mjölksyran i armarna då jag paddlat mer än vad kroppen orkar. Känslan av varmt vatten som omsluter den trötta kroppen. Hur papayan smakar till frukost. Djurens läten från trädtopparna. Att få uppleva en annan kultur ihop med barnen. Värmen. Tempot.

Tack Sri Lanka – för allt du gett.

Sovrutiner och söndag

Godmorgon – hoppsan, detta låg opublicerat på mitt skrivbord då jag vaknade denna morgon efter nio timmars fantastisk sömn. Phu, nu vänder det kanske. Här kommer i alla fall söndagens blogginlägg som visst aldrig kom ut till er igår. Hoppas ni haft en skön helg och får en fin vecka.

Vi har det så himla julmysigt om morgnarna Boris och jag. Granen tindrar i hörnet här och jag kryper upp i soffan med en kopp kaffe.

Jag har funderat mycket kring varför jag vaknar så tidigt –  har analyserat fram och tillbaka under året. Det började vid årskiftet och har hållit i sig. Klockan är mellan 04 och 05.30 då jag vaknar och inte kan somna om.
Det har sannerligen varit ett år med många förändringar och när jag var på healing i fredags så fick jag höra att det känns som jag stängt en bok och öppnat en annan. Man vänder blad och kapitel lite då och då i livet men att stänga en hel bok är mer dramatiskt och det är klart att det påverkat mig på många sätt.
Jag kan konstatera så här i december att det har gjort mig gott. Jag mår bättre – trots tidiga morgnar. 🙂

Under december har jag tagit upp min träning – löpning och en del andra övningar och det har gjort att jag sover lite bättre. Jag tror också att det är hormoner som förändrats i kroppen vid 40 och som har gett mig en obalans. Har aldrig varit så ledsen och arg kring pms som jag är nu. Det är verkligen skrämmande och något jag behöver få kontroll på.

Nog babblat om detta. Jag tänkte egentligen publicera en intervju med min man idag men han jobbar fortfarande på texten och jag tycker det är klokt att detta inlägg ska få ta tid.

Vi har haft en mjuk dag med utflykt till skogen med grill över öppen eld, bastu med kallbad, lång middag med mustig fiskgryta, julmusik, lussekatter och mysiga samtal. Nu är klockan åtta och jag har tagit på mig nattlinne och kryper ner i sängen med skön ansiktsmask i fejjan, lillebror och en serie. Jag vill helst kolla Julkalendern och han vill kolla Big Mouth. Får se vem som bestämmer idag…