Jag har funnit en semesterlunk

Vi är på fjärde semesterdagen och jag har funnit mitt lunk.
Sitter länge och glor fascinerat på en trollslända eller vänder leende ansikte upp mot det ljumma sommarregnet.

På bytorget köper jag ostron, biggaråer och två stora portioner av en puttrande gryta. Har ingen aning vad som är i men han var så väldigt trevlig mot mig och lät mig stå under hans parasoll genom de värsta skurarna. Mina varma croissanter ramlar nästan ur sin papperpåse på vägen hem mellan gränderna och jag fnissar åt mig själv och mina inköp på knagglig franska. Blöt över axlar och i stripigt hår smiter jag snabbt upp för trappan mot vår entré och in i köket. Här dukar jag upp för en kunglig frukost med både det ena och det andra och kollar ner i burkarna med köttig gryta jag köpt. Hoppas det går hem – långa korvar blandat med kycklingben och någon form av lamm till lunch nu då?

.

Barnen sover sig genom hela morgonen och vaknar tidig förmiddag. Jag får dubbla dagar. Flera timmar med mig själv eller med min man. Läser, promenerar, fixar med blommorna eller spikar upp en tavla till.

En dag var Bruno förbi. Han är uppvuxen i huset och han berättade att hans mors familj byggde detta franska hem 1850.
De var vinbönder och i källaren har spåren av produktionen lämnats kvar. Tre stora trätunnor som rymmer flera kubik varav den finaste i ek var något alldeles särskilt sa han. I ett hörn stod druvpressen och längs sidorna bassänger för jäsning innan vinet lades för lagring i tunnorna och längst in finns ett gigantiskt utrymme för förvaring. Någon dag kanske man bygger en lägenhet eller studio här nere…

Spår från de äldre ägarna finns överallt och jag har inte hjärta att flytta på vissa grejer. Som alla kors och Madonnor. Kanske skänker de hemmet lite frid ändå även om vi inte är speciellt religiösa någon av oss. Det är fina energier här inne – sådant känner jag direkt.
Och ljuset faller så vackert – det är ljusare än i många andra stenhus här nere. Alla fönster har munblåst glas utom badrummet och de gamla fönsterluckorna har klarat sig genom åren.

I en byrå fann jag ett dopbevis. Eller det är både dop, konfirmation och något annat som anger signaturer och datum . Dopet av Emily Bisot ägde rum i vår by 1868. Funderar på om det är Brunos mamma då? Vackert med både rosett, fransar och små tygblommor.

När vi var här under påsken så satte jag några frön av solros och nu står en i blom. Malva också men krasse är lite sur. Tror den behöver mer vatten och näring.
Jag har beslutat mig för att bara ha kaktusar och olivträd här.  Blåregnet jag köpt hade inte klarat sig och mina sommarblommor kippar efter andan i värmen på terassen.

Och ja, Slutligen. Vi bytte ut köket och nu är det helt klart så när på en front till diskmaskinen som var för stor. Vi behöver såga till eller något men luften gick lite ur. Nu orkar ingen bygga en tallrikshylla eller måla väggarna. Men det är lugnt, vi har gott om tid på oss.

Nu ska jag krypa ner i sängen med min deckare. Önskar er en fin dag.

Om föräldraskapet

Åskan mullrar i fjärran då jag går upp om morgonen. Den kryper närmre och närmre medan jag brygger kaffe, tänder ljus och så plötsligt brister det ut et härligt sommarregn som får oss att springa runt och ta in madrasser och kuddar. Jag slår mig ner i den rosa fåtöljen i vardagsrummet med kaffet bredvid och beklagar mig över den dåliga uppkopplingen – än en gång. Det går så långsamt.
Men jag antar att det är ödet som spelar mig rakt i händerna här. Det är inte meningen att något ska gå fort här.

Min minsta fyllde tretton och jag köpte en tårta med frukt och bär. Det är speciellt att ha så stora barn – de är egna små vuxna och dialogen är viktigare än någonsin. Man får locka och vara smart för att de ska vilja vara med oss – de ser rakt igenom en om man är fejk eller inte och köper inte vad som helst. Jag gillar det. Barnen är ärliga och jag ser mig själv för vad jag är i deras ögon.
Det är lite som att lagt kort ligger. Så här blev det och så håller man tummarna för att allt bär vägen. Ibland känner jag att jag vill ha en ny chans. Göra om, vara bättre.
Men det går inte spola tillbaka och göra om och det ska gudarna veta att jag inte saknar småbarnsåren alls faktiskt. Inte för att jag inte gillade det när jag var där. Tror jag.

Jag gillar det här nu när man kan snacka med varandra om större saker, hur de resonerar och är självständiga. Inte små pirater som rusar rakt ut i vägar och försvinner på stranden. I år har jag varit mamma i 24 år och jag var själv ett barn när jag blev förälder. Vi har dealat md NPF, sjukdom och andra utmaningar genom åren. Föräldraskapet är den tuffaste och häftigaste uppgiften man tar sig an i livet. Tre pojkar blev det.
Jag har sannerligen gjort så gott jag kunnat efter de förutsättningar och förmågor jag haft och ibland funderar jag om jag hade varit en bättre förälder om jag väntat tills jag var runt 30. Kanske. Det kommer alltid finnas ”om jag hade gjort så” kring alla delar av livet inom mig tänker jag men jag landar ändå in att det bir väl. Att allt har en mening.

Jag har planterat om  små kaktusar i nya krukor och funnit fyra vackra gamla stolar på Emmaus.

Har inte lyckats bli fångad av någon bok än men det känns som det finns oceaner av tid för både det ena och det andra denna semester. Så skönt.
Idag ska vi på utflykt och det blir vandring eller kajak. Barnen får bestämma när de vaknar.

Kära lilla franska hus. Tycker så mycket om att vara här och landa i ett par veckor.

Första morgonen på semestern

Jag sitter i dagbädden på min terass och reflekterar över hur svårt det är att släppa taget och komma ner i varv. Kanske svårare än det någonsin har varit.
Min man sitter i ett videomöte, lillebror har fått frukost på sängen och mellanbror sover. Jag ska ha semester. Punkt. Ändå har jag gått och hämtat min telefon från kontoret (där den ligger för att jag inte ska ha den) minst tio gånger för att filma och fota content. Ett kök, två frukostar, hur ljuset faller i sovrummet och att min solros börjat blomma.  Jag finner inspiration överallt och det riktigt pirrar i kroppen för allt är så vackert och min omedelbara intuition är ”jag vill dela”. Så som man gör efter sexton år som bloggare. Jag har också gått igenom alla dm, kommentarer i blogg, mail och funderat på vad jag ska uppdatera med senare ikväll. Jag har även samtalat med två kollegor kring vår lansering, om personal och annat i butiken.
Jag blir arg på mig själv.  Känner nig orolig, dålig, otillfredställd och rastlös. Vad håller jag på med?!

Jag funderar över mitt svar till en läsare som tyckte jag borde visa sympati för jordbrukarnas utmaningar denna sommar i ett inlägg som handlade om biokol i trädgården. Var jag dryg? Borde jag svarat ännu mer lågaffektivt och trevligt. Jag var ju trevlig men ändå så upplevdes det kanske inte så – snälla, tyck om mig, tyck om mig, tyck om mig. jag är rädd för att göra fel.
Snälla. Vad är det med mig? Varför står jag inte för vad jag tycker och blir osäker?

Jag funderar över en artikel i DN – det var Sofia Wood som blev intervjuad kring hennes val av att byta riktning i livet. Med mål att utbilda sig till barnmorska och dra ner på hennes  digitala närvaro som influencer. Arbetet gjorde henne olycklig och hon upplevde att hon tappade bort sig själv. Jag tycker intervjun är intressant och att Sofia är både klok och modig. Som alltid.
”Jag förstår att det låter privilegierat när jag säger att alla de bekvämligheter som kommer med influencerlivet inte är så kul”, säger Sofia Wood.
Rubriken lyder – Jag blev ganska olycklig av det här livet.
Läs hela artikeln här. 

Åter till mina funderingar kring att varva ner på semestern. Jag måste vara mer tuff mot mig själv. Sätta tider och lova mig själv att inte hålla på med bilder, filmer och texter under vissa timmar om dagen. Eller så kanske jag bara ska göra det som är lustfyllt och kul? Fota min frukost för den är fin och så är det inte mer med det… Kolla mailen för det gör mig lugn. Fota mig själv i linneblus i vardagsrummet om jag vill. Svara på dm. Fota ett kök.
Det är första dagen på semestern. Jag vill varken ha goda råd eller uppläxningar. Och be mig inte heller ta en paus. Jag är bara en egenföretagare som försöker komma ner i varv. Ge mig lite tid så finner jag ett lugn och en balans som blir bra för både mig, min familj och min digitala närvaro. Det blir bra.

Ser fram emot två veckors semester. Jag ska försöka fylla dem med så mycket härlighet och vila jag bara kan. Och självklart ska jag blogga. Det är ju det roligaste jag vet.
Nu drar molnen ihop sig över mig och det kanske blir ett lätt sommarregn. Mysigt. Och lite bra. Nu ska jag väcka storebror och så ska vi riva ett kök ihop. Det blir skoj.

Grön sommar

reklam för egen verksamhet

 

Denna vecka fick vi en leverans av gröna blusar. Så vackra!
Jag hade lite tidsbrist och fick använda mig själv som både modell och fotograf inför denna lansering. Ett stativ så funkar det toppen!

Ska fota kläderna på en modell senare i sommar men tyckte det var roligt att få ut nyheterna i butiken innan jag gick på semester. Vad tycker ni?

Så bra att behärska alla delar i företaget. Den här är min favorit. Blusen Nütie i kulören smaragd.
Vi lanserar Johanna blus, Nütie blus och förkläde i denna kulör. Vi fyller också på den populära over sized skjortan Jennie och Johanna i vitt.
Släpp denna söndag 15.00.

Perfekt att fylla på sommarens linnegarderob med lite grönt eller vitt – inte sant?

Det här förklädet är sannerligen vackert. Bara att dra över huvudet, bra fickor och underbar kulör. Jag har klänningen Emily under men den är tyvärr slut i den här kulören. Men jättevacker i rutigt som finns i lager just nu, .

Nütie blus är så fin i ärmen. Just nu har jag på mig den öppen istället för tjock tröja över t-shirt.

Min kära Flammentanz ros i full blom.

Visst är det smart att ha linneblus öppen så här istället för kofta eller jacka över klänning?

Har du vägarna förbi Varberg så säljer vi förresten dessa badringar i vår butik.

Men alla kläder finns online – du finner nyheterna här efter 15.00 idag.

 

Biokol – laddar jorden inför sommaren

Nu är trädgårdssäsongen i full peak och vi alla ser den stora torkan som den största utmaningen just nu. Inte sant?
Jag ska lämna min trädgård i händerna på andra under två veckor och det känns inte alls bra om jag ska var ärlig. Känner mig orolig över att allt ska förstöras och inte klara sig i den här höga värmen. Tack och lov så regnade det lite igår och prognosen visar mer till veckan. Håller tummarna såklart.

Denna vecka grävde jag ner biokol i jorden och jag laddade den efter instruktioner från Hanna Wendelbo. Egentligen borde jag vänt ner biokolen i jorden innan jag satte ut mina plantor, alltså tidigare på säsongen tror jag. Men nu grävde jag gropar och hällde ner istället.
Biokol fungerar som ett batteri i jorden. Kolen behöver dock laddas med näring och mikroliv för att sedan kunna avge energi. Ett bra sätt att ladda biokolet är t ex med urin, nässelvatten eller lakvatten från bokashi. Jag använde mig av tångnäring.
Det stod att man skulle täcka biokolet med vätska och låta stå några veckor men jag lät den stå i en vecka innan jag matade jorden med den.

Använda hinkar och blandade i. Dessa är så bra – har flera stycken. Använder dem till nässelvatten, sätta nyplockade snittblommmor i och för all möjlig trädgårdsfix. Fann hos Granngården.

I mina rabatter har jag tidigare under säsongen tillsatt en hel del kogödsel och börjat vattna med tångnäring. Och nu var det alltså dags för biokol. När man tillsätter biokol så kommer jorden hållas luftig och lättarbetad i många år framöver då biokolets främsta och mest omtalade egenskaper är att binda kol i jorden, behålla fukten samt att berika jorden med näring under lång tid.

Jag satsade främst på att gräva ner min blandning i odlingsbäddarna med dahlior. Dessa bäddar torkar ut fort nu när det är så torrt och varmt. Hoppas detta kan hjälpa jorden denna sommar.
Nytt för i år är att jag tagit ner den stora svarta portalen och istället ramat in denna del med kastanjstaket. Känns mjukare och vackrare tycker jag.

Den här delen ägnar jag minst kärlek. Den är bakom bastun och i halvskugga mest hela tiden. Här har jag  en mängd kryddor och tagetes. Lite tångnäring då och då får de i alla fall och en skvätt vatten.
Här går jag och klipper en näve och blandar i min marinering innan grill.

Tomatplantorna borde verkligen fått lite av mitt biokol. Måste göra en ny laddning och gräva ner i krukorna och bäddarna.

Kanske i mitt grönsaksland bland svartkål, dill, fänkål och solros också. Här har jag odlat alldeles för tätt.  Det ser redan maffigt ut men undrar just hur det blir med alla plantor som kommer växa sig ännu större. Kanske får gallra och käka upp hälften.

Det var den lilla turen i trädgården.
Har ni använt biokol till att jordförbättra?