Jag sitter i dagbädden på min terass och reflekterar över hur svårt det är att släppa taget och komma ner i varv. Kanske svårare än det någonsin har varit.
Min man sitter i ett videomöte, lillebror har fått frukost på sängen och mellanbror sover. Jag ska ha semester. Punkt. Ändå har jag gått och hämtat min telefon från kontoret (där den ligger för att jag inte ska ha den) minst tio gånger för att filma och fota content. Ett kök, två frukostar, hur ljuset faller i sovrummet och att min solros börjat blomma. Jag finner inspiration överallt och det riktigt pirrar i kroppen för allt är så vackert och min omedelbara intuition är “jag vill dela”. Så som man gör efter sexton år som bloggare. Jag har också gått igenom alla dm, kommentarer i blogg, mail och funderat på vad jag ska uppdatera med senare ikväll. Jag har även samtalat med två kollegor kring vår lansering, om personal och annat i butiken.
Jag blir arg på mig själv. Känner nig orolig, dålig, otillfredställd och rastlös. Vad håller jag på med?!
Jag funderar över mitt svar till en läsare som tyckte jag borde visa sympati för jordbrukarnas utmaningar denna sommar i ett inlägg som handlade om biokol i trädgården. Var jag dryg? Borde jag svarat ännu mer lågaffektivt och trevligt. Jag var ju trevlig men ändå så upplevdes det kanske inte så – snälla, tyck om mig, tyck om mig, tyck om mig. jag är rädd för att göra fel.
Snälla. Vad är det med mig? Varför står jag inte för vad jag tycker och blir osäker?
Jag funderar över en artikel i DN – det var Sofia Wood som blev intervjuad kring hennes val av att byta riktning i livet. Med mål att utbilda sig till barnmorska och dra ner på hennes digitala närvaro som influencer. Arbetet gjorde henne olycklig och hon upplevde att hon tappade bort sig själv. Jag tycker intervjun är intressant och att Sofia är både klok och modig. Som alltid.
“Jag förstår att det låter privilegierat när jag säger att alla de bekvämligheter som kommer med influencerlivet inte är så kul”, säger Sofia Wood.
Rubriken lyder – Jag blev ganska olycklig av det här livet.
Läs hela artikeln här.
Åter till mina funderingar kring att varva ner på semestern. Jag måste vara mer tuff mot mig själv. Sätta tider och lova mig själv att inte hålla på med bilder, filmer och texter under vissa timmar om dagen. Eller så kanske jag bara ska göra det som är lustfyllt och kul? Fota min frukost för den är fin och så är det inte mer med det… Kolla mailen för det gör mig lugn. Fota mig själv i linneblus i vardagsrummet om jag vill. Svara på dm. Fota ett kök.
Det är första dagen på semestern. Jag vill varken ha goda råd eller uppläxningar. Och be mig inte heller ta en paus. Jag är bara en egenföretagare som försöker komma ner i varv. Ge mig lite tid så finner jag ett lugn och en balans som blir bra för både mig, min familj och min digitala närvaro. Det blir bra.
Ser fram emot två veckors semester. Jag ska försöka fylla dem med så mycket härlighet och vila jag bara kan. Och självklart ska jag blogga. Det är ju det roligaste jag vet.
Nu drar molnen ihop sig över mig och det kanske blir ett lätt sommarregn. Mysigt. Och lite bra. Nu ska jag väcka storebror och så ska vi riva ett kök ihop. Det blir skoj.
Elsker å få inspirasjon av å følge deg: det du skaper, skriver, fotograferer, tenker, gjør! ♥️♥️♥️
Ditt content är lustfullt och vackert.
Två frågor. Kan ni göra dina vackra kläder i xxxl så att tjockisar också får ha vackra snygga linnekläder. 🙏 En två modeller räcker som passar i modell för större.
Vem sköter din trädgård hemna då du är borta?
Önskar dig skön jobbalätt semester
Du skrev det själv” ge mig lite tid” !!!!!!
Så viktigt
Takk for at vi kan få være med på din vakre reise – min beste terapi er fine bilder – levd liv og kreativitet. God sommer 👒
Jeg kjenner meg igjen, det er så mye vakkert å dele. Jeg er glad vi er flere som ser motiv over alt. Ren formidlingsglede, det er jo en drive, det er fint❣️Fortsett du bare med det som gir glede, bare du vet når det er nødvendig med en pause. Alt godt for ferien i vakre France.
Vad bra att du älskar att blogga, för jag älskar att läsa din blogg. Har följt dig (en av få jag följt så länge) i så många år nu. Alltid lika bra, inspirerande, intressant, tänkvärt allvarligt och roligt. Stort tack för det.
❤️
Kristin.Du började din blogg om biokol med att berätta om din oro för trädgården o torkan när ni nu beger er till huset i Frankrike, därav min kommentar om böndernas situation.Det är aldrig fel att få människor som aldrig reflekterar över sin omvärld att lära sig något o det verkar som många människor följer din blogg.Jag skrev dessutom i kommentaren att det inte var för att kritisera dig som jag skrev den.🌻
Du menar att jag aldrig reflekterar över min omvärld? Eller menar du att de som läser min blogg inte gör det?
Jag känner mig inte kritiserad alls.
Jag funderade över om mitt svar till dig var ”drygt” eftersom en annan följare poängterade det bara.
Nu letar du bara efter kritik.Det framgår klart o tydligt av det jag skrev att det är dina följare (säkerligen många )som behöver upplysas.
Det gör jag inte. Tack för svar.
Kristin.Jag önskar dig o din familj en trevlig semester😎🌻
Tusen tack! Detsamma ~ önskar dig en fin sommar.
Hej fina du, vi är alla på olika resor og har olika historier i ryggsäcken.
Jag tror att vår uppgift i denna tid är att bli medvetna om var vi lägger vår energi och vårt fokus, det finns inget rätt och fel. Att kolla på insta kan vara positivt för en person men dränerande för en annan. Allt har att göra med vilken energi vi gör saker med(kärlek eller rädsla, det finns bara dom två grundkänslorna och se till att agera i kärlek). Känner vi in vår krop och vår energi så har vi svaret, ingen annan än vi själva kan känna detta.
Så tänker jag balans och den ser också olika ut. Ju mer vi jobbar med oss själva och att stå starkt i dem vi är, ju mindre triggas vi av det yttre och ju mer kan vi möta det i kärlek:-).
Det är INTE lätt men det går:-).
Jag jobbar med detta i mitt jobb online som Soul & space coach, säg till om du vill samarbeta, hade varit underbart!
Läs mer här:
http://carolineflindt.com/
Stor kram och pepp till dig, du är fantastisk, så kapabel och jag njuter varje dag av allt fantastiskt du skapar och delar!
Kramar Caroline
Insta:
@carolineflindtcom
Tycker raden “det är första dagen på semestern” säger allt egentligen. Det kommer, och det blir nog bra till slut 🙂 glad att din blogg kommer fortsätta hänga med mig på långsamma morgonfrukostar i sommar.
Fint att höra. Tack!
Hoppas du hittar din balans mellan att ta det lugnt/ det som är lustfyllt/ fota frukostar eller vilket du just nu mår bäst av under semestern.
Gillar din blogg, så är glad åt att du kommer fortsätta blogga😊
Tusen tack ~ det var roligt att höra! Önskar dig en fin sommar.
+1 på den!
Väldigt ofta tycker jag att lågaffektivt går att förväxla med passiv-aggressivt.
Min erfarenhet.
Ok, intressant.
Hej! Det måste vara kämpigt att bli kommenterad/bedömd av så många, hela tiden. Förstår känslan av att man kan tappa bort sig själv och sin åsikt då, du når ju ut till så många. För min del hade bloggen lika gärna kunnat vara utan kommentarsfunktion. Jag behöver inte nå dig personligen med mina tankar, jag är nöjd med att läsa om dina tankar och åsikter. Men bloggar kanske bygger på tvåvägskommunikation, funderar bara på om det måste vara så? Trevlig semester 🙂
Ja, tack för din reflektion. För mig är bloggens möjlighet att kommunicera med de som läser viktig ~ jag tycker kommentarsfältet ger ett stort mervärde i de bloggar jag själv läser. Kloka, roliga, intressanta kvinnor (ibland män) lämnar reflektioner som får mig både utvecklas och tänka till. Jag uppskattar verkligen kommentarerna.
Ibland blir jag osäker då jag blir ifrågasatt på ett sätt jag själv inte tycker är befogat eller då jag själv är sårbar.
Men det är mitt ansvar som bloggare att hantera det på ett bra sätt och deala med mina känslor inför det. Jag får plocka bort eller bemöta. Eller strutsa om jag så vill det. 😌
Så med andra ord är kommunikationen väldigt viktig för mig i mitt arbete ~ människor dömer andra, det är högt mänskligt. Ibland startas ju också intressanta dialoger kring det. Som nu. Kram
Ja, jag förstår hur du menar. Jag kanske har gått miste om massa roligheter och klokskap när jag slutade läsa kommentarer i bloggarna jag följer. Men det var så mycket tjuvnyp och elakheter att även jag fick en kass känsla i magen, fast kommentarerna inte ens var riktade mot mig! Snacka om hyperkänslig haha 😉
Tack för dina reflektioner om saken!
Jag känner precis som du Helena. Det har blivit så hårt på sociala medier och de som får stå till svars för alltings olycka är de som är generösa nog att jobba just med att dela med sig av sin vardag. Jag är glad varje dag jag ser ett nytt inlägg här på bloggen och ska göra som du, blunda lite för de syrliga kommentarerna som ibland följer.