Månad: augusti 2023

Varberg, Vardag

Baden som läker och tröstar

En bit in i augusti och min man och jag sitter i bastun och sammanfattar sommaren. Förväntningar, drömmar, väder, utmaningar och allt det där andra man behöver förhålla sig till under denna tiden på året. Båda berättar om besvikelser men får också möjlighet att navelskåda det som faktiskt blev bra, fint och glädjerikt.
En sammanfattning kan vara bra, ta upp skav och öva lite på tacksamheten.

Jag tror det är många familjer som haft det jobbigt i år. Först pandemiåren med allt vad det innebar, därefter inflation med tyngre ekonomisk börda och nu ett väder som la sig som en våt filt över semestern 2023. En känsla av hopplöshet och frustration lär bre ut sig i mångas hem.

Jag har jobbat hela sommaren och har tyckt att det var tyngre än vanligt. Tidigare somrar har jag fått mycket energi av sommarkvällar med solnedgång, några timmar på en varm klippa, simturer i ljummet hav, snorkling med killarna och ljusa nätter. Dessa situationer har helt uteblivit och missförstå mig inte – vi har gjort mysiga saker men både du och jag vet ju att livet blir en aning lättare i sinnet när det är varmt och soligt. Har vädret dragit ner betyget på din sommar?

Jag går i alla fall emot lite lugnare tempo på jobbet och ser fram emot vila. Hoppas det kommer några varma dagar i augusti här på västkusten. Sista veckan med tokmycket jobb och sedan ska jag nog öppna en bok, ta mig tid att läsa mer än tio sidor i taget och försvinna i den ett tag.

Igår hade jag min första lediga dag sedan slutet av juni. Jag passade på att bada två gånger i havet. Första var på morgonen då bryggan fylldes av damer som diskuterade väder och vind. Alldeles kristallklart och ljuvligt. Jag plockade näven full av björnbär på min cykeltur hem och njöt av färden bland våra små kullerstensgator genom staden och hem till min trädgård. Här tillbringade jag sedan några timmar med att leta larver, tveskjärt och sniglar. Sedan band jag upp och rensade. En fröjdefull stund och all den ångest över att inte hinna med trädgårdsnjut byttes till en stor nöjdhet. Ja, det var alltså tills det började regna igen…

Då tog jag på mig kläder för väder, satte på bastun  och promenerade längs havet med handduk under armen. En ensam simtur i regn – finns det något mer helande?Bara jag och tre fiskmåsar så långt ögat nådde. Alldeles stilla. Antar att de flesta var hemma och laddade inför morgondagens första jobbdag.

I bastun sedan. Eftersom jag fick sällskap av min man blev det inte många sidor lästa i den här. Men den dagen har jag satt sikte på nu…

Trädgården

Landar i helgen, krispig luft och buketter

Det är söndag morgon och jag är först uppe i ett tyst nystädat hus. Nyplockade buketter på alla bord, bytta lakan i alla sängar, toaletter städade och diskbänken blänker nästan. Växthuset har också fått sig en ordentlig städning. Tillfredställelsen breder bokstavligen ut sig i mitt bröst och jag känner att jag inte landat på detta sätt sedan typ maj.

Tänk vad lite tid med sig själv kan göra för min sinnesro. När jag kom hem från jobbet igår så vara alla ute på sitt och även fast jag nog faktiskt hade bestämt mig för att lägga mig ner och glo på en serie efter en intensiv tid så var det ett klokt beslut att röja och komma ikapp med olika poddar i öronen. Det finns ju olika sätt att vila på som ni såklart vet.

Näring till alla tomater och dahlior.

Och så testade jag sätta ihop en bukett till min svågers bröllop i september. Jag ska smycka borden med olika små buketter och sätta enkla blommor i Hanna Wendelbos vackra Klong vaser. Vad tror ni – kan det bli fint? Gissa vilket bukett som är till bröllopet och vilken jag plockade till mitt kök?

Jo. Den här i den lilla glasburken är till bröllopsmiddagen. Brudparet har bett om vitt och grönt tema. Jag tänker mig flockblommiga växter, vita rosenskäror, cremefärgade dahlior, basilika dark opal och kanske någon vit hortensia på sina ställen. Rosmarin?
Något skirt som sticker upp också… Minns dock inte vad den här vita heter och vet inte om den blommar i september, helt ny för mig.
Tror ni detta blir vackert?
Dillkronor är så vackra i bukett tycker jag.

Den här plockade jag till mig själv. Tycker så mycket om vas på fot.
Tog ner tavlan ovanför så buketten ska få fritt spelrum. Det ska man ju inte vara rädd för tycker jag.
Ibland bir det för plottrigt när man låter allt vara kvar.

Denna morgon gick jag ut med kaffet i trädgården och kände sensommarens höga luft slå mot mig. Krispigt och rent – som om något nytt spännande kommer smygande inpå. Min sommar och vila börjar ju egentligen om prick en vecka så jag har en önskan om att vi får lite ljumna soliga dagar här på västkusten i augusti.

Hoppas ni haft en fin helg.

Vardag

Just nu – precis här vid poolkanten

Jag smet lite tidigare från jobb i butik och slog upp datorn här i skuggan denna sena eftermiddag. Klockan visar 17.50 och snart ska vi iväg på middag hos min mans kollega. Måste landa lite först. Ett dopp, lite pill i trädgården, bloggen och en ensam kaffe med podd i öronen. Blunda på filten här och känna solstrålar över kroppen.

Det är första året vi har öppet så här mycket i butiken och jag som är van att vara fri i mitt arbete känner mig ohyggligt låst och otillräcklig samtidigt som en djup och varm tacksamhet spirar i hela mig. Jag är så glad över att allt funkar så bra som det gör. Allt kommer lösa sig och jag vill inte lägga någon energi på att känna mig stressad. En sak jag noterat denna sommar är att jag verkar vara noll konflikträdd – är bara rakt fram ärlig och lindar inte in det minsta. Så åsikter som kommer i min väg som skaver får frågan tillbaka – Hur menar du nu?

Jag har till och med gått fram till en kvinna på tågperrongen och sagt att hon har ett rasistiskt beteende efter ett helt aningslöst och idiotiskt bemötande av en ung tjej.
Tanten sa, i tjänst för övrigt,  ”men förstår du inte svenska eller” även fast både hon och alla på perrongen hörde klart och tydligt att tjejen pratade i princip flytande svenska. Inte okej sa jag och och gav tjejen en kram och tanten några väld valda ord om att det minsann är helt fel att uttrycka sig så. Vet ni vad hon sa då? En medelålders svensk kvinna…
”Men vadådå, hon var ju rasistiskt mot mig,…?”
Blir så trött.
För ett par veckor sedan satt jag runt ett bord där det drogs ett ”bögskämt” – jag skojar inte! 2023?!
Trodde jag skulle tappa hakan, bet ifrån och ifrågasatte och skapade en ganska stel stämning runt bordet där ett tag. Men jag antar att han kanske berättar historien på ett mer respektfullt sätt i framtiden.
Lite konstigt är det. Jag brukar inte gå igång och börja diskutera i dm när åsikter haglar in heller – men helt plötsligt så svarar jag och för en modig dialog om mitt perspektiv och arbete. Likväl som jag ska klara av att ta emot konstruktiv feedback så ska även följare kunna göra det. Eller?

Man måste våga vara obekväm ibland.

I alla fall. Hur hamnade vi här? Jag skulle ju bara skriva några rader här i skuggan och sedan ta en simtur.

Från det ena till det andra. Jag letar efter en aftonklänning och alla i hela världen jag kan tänka mig verkar vara slut. Om man inte kikar in hos Ralph Lauren och vill ge åtta laxar vill säga. Nej tack.
Eller är utbudet egentligen för stort på nätet så jag inte ser skogen för alla träden? Mår bara illa av hur många klänningar det egentligen kan finnas för 490 kronor – ingen  kan ha fått betalt för att göra dessa. Hur är det ens möjligt? Återigen. Så trött på vår samtid.

Tack och hejdå. Nu hoppar jag i plurret.