Just nu – precis här vid poolkanten

Jag smet lite tidigare från jobb i butik och slog upp datorn här i skuggan denna sena eftermiddag. Klockan visar 17.50 och snart ska vi iväg på middag hos min mans kollega. Måste landa lite först. Ett dopp, lite pill i trädgården, bloggen och en ensam kaffe med podd i öronen. Blunda på filten här och känna solstrålar över kroppen.

Det är första året vi har öppet så här mycket i butiken och jag som är van att vara fri i mitt arbete känner mig ohyggligt låst och otillräcklig samtidigt som en djup och varm tacksamhet spirar i hela mig. Jag är så glad över att allt funkar så bra som det gör. Allt kommer lösa sig och jag vill inte lägga någon energi på att känna mig stressad. En sak jag noterat denna sommar är att jag verkar vara noll konflikträdd – är bara rakt fram ärlig och lindar inte in det minsta. Så åsikter som kommer i min väg som skaver får frågan tillbaka – Hur menar du nu?

Jag har till och med gått fram till en kvinna på tågperrongen och sagt att hon har ett rasistiskt beteende efter ett helt aningslöst och idiotiskt bemötande av en ung tjej.
Tanten sa, i tjänst för övrigt,  ”men förstår du inte svenska eller” även fast både hon och alla på perrongen hörde klart och tydligt att tjejen pratade i princip flytande svenska. Inte okej sa jag och och gav tjejen en kram och tanten några väld valda ord om att det minsann är helt fel att uttrycka sig så. Vet ni vad hon sa då? En medelålders svensk kvinna…
”Men vadådå, hon var ju rasistiskt mot mig,…?”
Blir så trött.
För ett par veckor sedan satt jag runt ett bord där det drogs ett ”bögskämt” – jag skojar inte! 2023?!
Trodde jag skulle tappa hakan, bet ifrån och ifrågasatte och skapade en ganska stel stämning runt bordet där ett tag. Men jag antar att han kanske berättar historien på ett mer respektfullt sätt i framtiden.
Lite konstigt är det. Jag brukar inte gå igång och börja diskutera i dm när åsikter haglar in heller – men helt plötsligt så svarar jag och för en modig dialog om mitt perspektiv och arbete. Likväl som jag ska klara av att ta emot konstruktiv feedback så ska även följare kunna göra det. Eller?

Man måste våga vara obekväm ibland.

I alla fall. Hur hamnade vi här? Jag skulle ju bara skriva några rader här i skuggan och sedan ta en simtur.

Från det ena till det andra. Jag letar efter en aftonklänning och alla i hela världen jag kan tänka mig verkar vara slut. Om man inte kikar in hos Ralph Lauren och vill ge åtta laxar vill säga. Nej tack.
Eller är utbudet egentligen för stort på nätet så jag inte ser skogen för alla träden? Mår bara illa av hur många klänningar det egentligen kan finnas för 490 kronor – ingen  kan ha fått betalt för att göra dessa. Hur är det ens möjligt? Återigen. Så trött på vår samtid.

Tack och hejdå. Nu hoppar jag i plurret.