För flera år sedan köpte jag en klänning i en butik vid torget i Varberg. Butiken är nerlagd sedan säkert 15 år tillbaka och jag minns inte märket. Jag använde den i många år. Vänta – nu googlar jag… Här är klänningen faktiskt.
Jag använde alltså klänningen jättemycket under flera år. Men ett år brann en väns hus ned allt som fanns där i – allt utom familjen som hann springa ut. Vi var några vänner som kikade i våra garderober för att se om det skulle kunna vara något som kunde vandra vidare. Så den här klänningen bor inte längre hos mig.
För ett par år sedan så råkade jag på kvinnan som sålde klänningen till mig och jag började prata om den – hur jag drömde om att skapa en liknande variant fast i linnematerial.
-Men! utbrast hon.
– Jag har en likadan hemma i min garderob. Vill du låna den för inspirationen?
Sagt och gjort.
Här är resultatet. Vi har absolut gjort en del ändringar kring knäppning och nacke men annars påminner den så mycket om klänningen jag höll så kär.
Vi kallar klänningen Emily och vi har hittills gjort den i natur, rutigt, grönt och svart. Det har även blivit en längre variant som vi kallar Tove – den har sytts upp i flera olika kulörer och är väldigt uppskattad.
I början av veckan hade jag på mig klänningen och jag träffade på min vän. Det fick mig att tänka på historien bakom den.
DEn är så himla fin tycker jag. Kommer nog aldrig tröttna.
Hej på er. Hur har ni det? Första veckan efter semester med vardag?
Jag själv ser fram emot lite ledighet efter en intensiv period och ska åka iväg med mina vänner. Ska bli fint.
Just nu sitter jag uppkrupen i soffan med kaffe och hund vid fötterna. Jag har funderat på en grej som jag vill dela – så kan vi gemensamt snacka om det.
Jag vet att jag fått en del kritik då jag delat följares kommentarer och dm i story och här i blogginlägg. Att dessa känner sig utpekade och orättvist behandlade, att det varken är ödmjukt och storsint av mig som bloggare.
Jag har tagit åt mig feedbacken men ändå beslutat mig för att det kan hända att jag gör så ändå ibland – för ämnet är så pass intressant och bör reflekteras över. Förstår ni vad jag menar – det är alltså inte läsaren jag vill ”hänga ut” utan jag vill lägga upp frågan eller ämnet på bordet och snacka med er alla om det . Ok?
Jag får ju massa konstigheter i min dm, ibland konstruktiv feedback som får mig tänka till men också arga, rätt så bittra och ”besvikna” dm med information som jag helt ärligt kan tycka de borde hållit för sig själv – ibland svarar jag, ofta nonchalerar jag och det händer också att jag blockar personer.
Jag funderade på detta dm. För den här inställningen har jag mött på fler än en gång i mitt yrkesliv. Som att jag tar genvägen och att det är så fel. Som om mitt arbete inte verkar gå att ta på allvar och att jag inte förtjänar framgång.
Hur känner ni för influencers som bryter mark och tjänar pengar på något de inte har högskolepoäng för?
Att det skulle vara så illa att ens barn vill jobba som influencer vet jag inte – det finns ju en mängd sätt att göra det på och bli framgångsrik inom. Det handlar sällan om att bara stå framför en spegel och ta selfies på sig själv som många verkar tro. Att jobba som influencer gör att du själv behärskar väldigt många områden inom marknadsföring, media och sälj – många kompetenser växer fram då man jobbar med detta och det är verkligen inget ”latmaskjobb” man gör från soffan eller som byggs av att man ska hinna gå på så många events som möjligt varje månad. Branschen har många inriktningar och det går att bygga upp sitt varumärke precis så som man själv vill ha det. Jonna Jinton flyttade till Norrland och skapar egna smycken, går inte på ett enda event. Hon omsätter långt över tio miljoner i sitt bolag. Jag själv har byggt mitt varumärke på västkusten och åker helst inte upp till Stockholm alls och du kan själv googla vad jag omsatte 2022. Jag fyller mitt innehåll med sådant jag själv uppskattar i livet och har byggt upp mitt klädesmärke från botten med hjälp av den kommunikationskanal jag byggt upp sedan 2008.
Fast titta på Hannes Mauritzon som bara på ett par år byggt en otroligt framgångsrik kanal och ett etablerat varumärke som många vill jobba med.
Som svar på frågan om jag ritar plaggen och vad jag jobbar med för leverantörer, så kan jag berätta att jag är kreatören och sätter alla idéer för våra plagg och därefter jobbar jag nära och tillsammans med en utbildad mönsterdesigner som hjälper mig rita upp mönstret så det får den passform jag vill ha. Arbetsprocessen ser ut så här för mig:
Jag samlar ihop en mängd inspiration på nätet och sparar ner bilder, jag har vissa plagg i garderoben eller om jag finner något annat plagg jag tycker väldigt mycket om. Tillsammans med all denna information så sätter jag ihop kollage med bilder och text, samt lättare skisser på vad jag vill skapa. ”En sådan ärm, detta fall i ryggen, en detalj här kring ärmslut, den här kragen….”
Jag får ett ritat mönster jag godkänner, därefter sys ett prov upp som vi provar och diskuterar kring, kanske blir det vissa ändringar och sedan sys plagget upp i de kulörer och mönster jag valt ut. Vi både väver och trycker mönster av råvaran lin.
Vårt linne tillverkas alltså av linväxten som odlas i Europa, odlingen kräver färre resurser som vatten eller bekämpningsmedel jämfört med andra material. När plantan skördas används olika delar av den för att tillverka fler produkter än linnetyg – som garn, rep och även linfröolja, som kan används som kosttillskott för sina hälsofrämjande egenskaper.
Plaggen sys upp i Baltikum av en leverantör som har en mycket medveten inställning till hur produktionen ska vara så hållbar som möjligt och med goda arbetsförhållanden för alla anställda. Vi jobbar som sagt nära och har en tät och daglig dialog kring allt som rör produktion och kollektion.
Tyvärr ser jag inte hur det skulle vara hållbart ekonomiskt att producera kläder av lin från Sverige. Ingen kund kommer ha råd att köpa dessa och vår egen stora textilproduktion drog iväg från landet på 60-talet någon gång. Det är sorgligt såklart, jag hade mer än gärna haft all produktion i Sverige.
När jag började som influencer så märkte jag tydligt att utbildade fotografer tog illa upp och var besvärade över att jag fick fotojobb – på den tiden tog jag uppdrag som fotograf för olika varumärken och skapade kampanjmaterial åt dem. Om kunden var nöjd och jag fick betalt så ser jag inte vad som skulle vara så fel med att jag jobbade med detta – det är väl upp till kunden tänkte jag. Likadant med styling, trädgård, inredning, böcker, föreläsare… nej, jag är inte utbildad inom något alls. Jag har inte ens gått gymnasiet.
Jag har jobbat hårt för min kunskap, erfarenhet och det bolag jag idag driver. De arbetsuppgifter jag själv inte behärskar har jag kollegor och leverantörer som utför mot betalning. Jag känner att jag inte lägger någon prestige i detta och heller inte behöver förklara mig för någon, men visst kan det vara intressant för er att höra hur jag arbetar?
Somliga verkar nyfikna och andra skeptiska. En del till och med ifrågasättande.
Det är frustrerande när man lägger ner många år och mycket pengar på utbildning för att sedan inte nå det mål man förväntat sig. Jag förstår det. Mycket av livets olika skeden i arbetet tycker jag beror på nätverk och kontakter, social kompetens, inställning, arbetsmoral, kunskap, erfarenhet, ödmjukhet, tillfälligheter och pannben. Jag skulle vilja skriva tur men precis som Ingemar Stenmark sa ”ju mer jag tränar desto mer tur har jag”.
Visst väger också somliga privilegier in i hur det går för en. Men det är dock inte mycket som kommit till mig gratis efter stora skulder hos Kronofogden och som ensamstående mamma på skyddat boende under flera år så är jag väldigt ödmjuk och tacksam. Kanske har jag fått ett stort driv på köpet av den destruktiva tid jag gick igenom då andra samlade högskolepoäng – vad vet jag.
Jag tycker alla borde göra sig en själva en tjänst och sluta förminska detta arbete – det finns absolut varierad kvalitet på kreatörer i min bransch men det gör det sannerligen inom alla yrken.
Det är inte för inte att Underbaraclara är Sveriges mest besökta blogg. Hon bloggar varje dag, nya inlägg som ständigt är aktuella, hon tar bra bilder, har hög trovärdighet och vass penna. Likadant med Elsa Billgren som trots semester på Gotland en hel sommar sätter sig varje dag och levererar det ena härliga inlägget efter det andra. Det är imponerande och inspirerande!
Jag själv är stolt över branschen jag tillhör och tycker det finns otroligt många drivna och talangfulla människor bakom många kanaler och varumärken. Människor som inspirerar mig varje dag.
Blött, nerblåst, avbrutet och ruttet. Ja, det är inte så kul att ta sig ut i trädgården efter stormen Hans framfart för ett par dagar sedan. Jag har inte hunnit städa upp här ute och luften har nog också gått ur mig en aning. La ju nästan hela förra helgen på att få det fint här ute och nu känns allt arbete bara förstört och lite hopplöst.
Alla avbrutna solrosor och söndertrasade dahlior är en sorglig syn. Jag går ut och tittar på eländet, vänder och går in igen. Måste samla energi och ta mig tid för att ta tag i i detta.
Lät oss diskutera något roligare. Om då jag föll ner på knä och friade till min man i växthuset till exempel. Detta och fler knasigheter diskuteras i veckans podcast där vi också pratar mod och civilkurage. Lyssnar ni på podden?
Under två dagar har vi öppnat upp en liten filial till vår befintliga butik. En slags pop-up.
Vi kallar stället ARKIVET och har flyttat in i en box som ligger i samma område som vår ordinarie butik. Jag ville att det skulle kännas personligt, coolt, enkelt och att KLco’s känsla skulle få flytta med. Så jag skapade ett moodboards med våra foton, printade ut vår logga ihop med det nya namnet, använde vår packtejp och lite vackra illustrationer jag rev ur en bok. Här satte jag också priserna på kläderna också så jag skulle slippa prissätta varje plagg.
Provrum hade vi i egen egen ”box” och dem byggde vi av flyttlådor som vi tejpade ihop och pyntade med vår packtejp med logga på och urrivna boksidor. Ingen bild på det men det blev kalasbra! Tipset kom från min vän Åsa.
Ett stort staffli och vårt moodboard. Kläder i gamla äppellådor med storlekar i sektioner och på två rack med galgar gör det lätt för kunder att finna. Kassan hade vi utanför i korridoren så att kön kunde ringla sig lång utanför. Vilket var tur, för när vi öppnade var det lång kö in i boxen och sedan blev det kö till provrum och sedan till kassa. Här var logistiken viktig men jag tycker vi löste det fint. Alla verkade nöjda. Efter tre timmar lättade det största trycket på kunder och det lugnade ner sig lite. Inför morgondagen har vi fyllt på en del så det finns fortfarande godbitar kvar ifall ni vill fynda och har vägarna förbi Varberg. Vi har öppet till 17.00 på fredagen och på lördagen har vi öppet vår ordinarie butik igen.
Varmt välkomna!
Nu ska jag hoppa in i bastun och sedan krypa ner i sängen tidigt med en spännande serie.
Från igår då jag började skriva.
Den åttonde i åttonde och jag tar en extra stor klick jordnötssmör i gröten, häller sista havremjölken i tredje koppen kaffe, sätter en böngryta på spisen att koka, lägger både ansiktmask och kramar in en hårkur i långt sommarhår. Hans viner utanför. Vilken jävel till storm.Vad är det frågan om? Blir så trött….
Jag stirrar ut i min trädgård och tänker att allt går åt helvete nu. De stackars solrosorna som nu är två meter höga och mina Hamari Gold som precis börjat blomma som stora gyllene solar ut i blomsterbäddarna. Ska vara glad om både växthus och äppelträd står kvar imorgon för nu blåser det tjugofyra sekundmetrar utanför mitt köksfönster.
Låt mig drömma oss bort. Jag har ändå bokat av både träning och destinationsfotografering idag så jag har någon timme eller två över.
Låt oss drömma oss bort till den franska lilla byn och värmen. Till en liten vinterträdgård där den avsågad vintunnan står och väntar på att jag ska plantera ett stort olivträd.
Jag undrar hur högt vildvinet har växt nu. Har det slingrats sig upp över huset?
Soluppgången här. Tornseglarna som flaxar och sjunger i skyn prick hela dagen tills solen går ner igen.
Jag skata med mig två lampor som tar för sig lite mer vid sängen här. Jag planerar och drömmer i huvudet om hur jag ska ska fixa när jag kommer hit igen.
Vägarna här ska målas i en varm beige kalkfärg. Den gamla väggmålningen från 1800-talet får vara kvar. Då kanske jag också får ordning på komposition och placering av tavlor…
Det blå köket. Här ska det lagas jättemycket mat och jag längtar efter att brygga min första kopp morgonkaffe här och sedan ta med den till sängen igen eller ut på terassen.
Kanske sätter jag alla dessa i ramar. Eler så låter jag dem vara kvar med enkla spikar rakt in i den gamla tapetserade väggen. Vi får se.
Drömmarna dröms vidare. Hoppas ni har en fin dag och att ni tog er igenom stormen utan för mycket förstörelse runt om.
