Allt jag redigerar blir brunt. Men det är nästan också allt som kommer över tröskeln i detta hem så ni får ha överseende. Jag gillar det!

Min vän Hannes postade ett inlägg häromdagen och jag blev påmind om vad jag skulle skapa här nere i vårt kök – blev väldigt handlingskraftig och åkte till en av marknaderna i Bezier.
Typ som en bakluckeloppis med ganska mycket skräp men på sådana ställen går det ju alltid att fynda.

De höll på väg att packa ihop då jag väl kom dit för jag gjorde en klassisk “mig” och åkte nästan hela vägen, var ute på motorvägen och allt när jag plötsligt fick för mig att jag tänt ett ljus då jag skulle använda min rökelse samma morgon. Fick panik och vände. Det var såklart inte tänt. Låste och satte mig i bilen för att åka igen, körde två backar ner och fick för mig att jag inte låste. Åkte tillbaka och kände på dörren. Låst. Det visste jag ju men…
Fick alltså lägga på en extra timme resväg och då kom jag för sent. Eh…
Fast det är nog helt omöjligt att göra mig sur eller arg just nu – har aldrig haft så låg puls och varit så tillfreds i hela mitt liv tror jag…

I alla fall. Fyra korgar köpte jag av en kvinna som höll på att packa in allt i bilen och så fick jag också tag på några riktigt fina vykort.

Kolla. Så vackra!
En liten räknebok från 1942 och en smyckesask också.

Jag ska sätta dem på väggen ovanför skrivbordet jag köpte på Emmaus för ett par dagar sedan. Visar er när de är uppe.

Efter marknaden åkte jag till Agde för att bada i havet. Det var tid för lunch så jag slog mig ner hos en av restaurangerna i hamnen och beställde en Moules Marinières. Att äta själv på restaurang är något alla bör träna på – det är så mysigt när man väl släppt känslan av att man ser ensam ut. Bry er inte om det, ta med en bok att bläddra i bara.
Man kan sitta och lyssna på de andra, kika runt, läsa och njuta av stunden på ett helt annat sätt än om man är i sällskap. Efter maten försökte jag beställa en chokladkaka men det blev nog en Tarte Tatin för in kom en spröd smörbotten med mjukt gratinerade äpplen på. Så god!
Sedan badade jag i havet, tackade mig själv för livet och därefter torkade jag kroppen på sanden medan jag lyssnade på Mia och Ane Brun.

Av den lysande stjärnan Mia Skäringer – Lyssna till texten i låten:
All I ever wanted was you
Som e jag själv
Min egen själ
Halva livet har passerat
Tiden bleknar
Sanden rinner snabbt

När de sista kornen passerar
Timglasets trådsmala midja
Då är min fråga
Vad är det som verkligen är värt nåt?
När allt som är tagit slut
Och det kan jag inte förändra
Hur mycket jag än skulle vilja
Förlänga och göra om
Inför döden är vi alla lika

All I ever wanted was you
Som är jag själv
Min egen själ
Jag vill så gärna
Göra någon jävla skillnad
Jag e lite rädd
Men inte förlamad

Jag rör på mig
Det knakar i grunden
Som om jag är huset
Funderar på om dom bjälkarna bär
Jag måste söka tillflykt
Under en öppen himmel
För det som varit mitt skydd kommer rasa ner här

Oavsett vad
Jag måste göra mig fri
Så mina egna steg kan leda mig hem

Efter vår långa promenad så väntade yoga.
Lite krångligt med Boris men det går. Man får anpassa sig till hans rörelser och att han tar plats på mattan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “All I ever wanted was you & Tarte Tatin

  1. ”Man får anpassa sig till hans rörelser” + bilden på den urgulliga bastanta hunden… visar att det nog rör sig om en ganska stor anpassning till denna goa hund – finaste raden jag läst på hela dagen, och då va jag ändå uppe tidigt för att läsa en bra bok.