Förra vinterlovet var min hjärna helt upptagen av planeringen inför den stora huvudutställningen på FORMEX i januari. Min kollega Theoni och jag packade en buss full med rekvisita och byggde montern under en hel vecka, följt av tre intensiva och fullmatade mässdagar. Därefter var det bara att riva allt igen, fördela det som ingick i utställningen till de olika varumärkena på plats och packa tillbaka rekvisitan i bussen.
Vilken otrolig erfarenhet det var. I efterhand förstår jag knappt hur jag orkade genomföra ett så storskaligt och komplext uppdrag. Men jag antar att det handlade om viljan att göra ett tydligt avtryck och att skapa något helt annat än det jag tidigare sett på mässan.
Min tanke var att skapa ett hem fyllt av kreativitet, ett hem där en kreatör både bodde och verkade. Ett hem med olika rum och uttryck, där varje del hade sin egen inriktning men ändå hölls samman av en tydlig röd tråd i färgsättning och inredning.
Så här såg en del av mitt moodboard ut. Och när jag tittar på bilderna nu i efterhand kan jag inte känna annat än en stor stolthet och glädje över att jag faktiskt tog det här i hamn.
Dels att arbeta med ett så stort team på Stockholmsmässan och förhålla mig till så många människor, men också att lyckas hålla struktur, riktning och genomförande i ett så omfattande projekt. Jag bar på en tydlig vision som tog mig hela vägen i mål, och jag fick otroligt fin respons – från både besökare, utställare och från kunden som bokade mig. Tack för att jag fick vara en del av detta.
Nu är det snart dags för Formex igen. Ska ni dit?
Jag hoppar tyvärr över mässan i år och fokuserar istället på min egen flytt samt en upplevelseresa till Åre. Där är jag bokad som talare, och jag ser verkligen fram emot ett mer lagom uppdrag, ett som inte tar kål på min energi.
Men oj, vilken erfarenhet det här var. Verkligen något jag bär med mig med stolthet, och inte minst något som känns väldigt fint att ha på mitt cv som kreatör.
Och kom ihåg – ni kan boka mig som föreläsare 2026, så berättar jag mer. SKAPA & FÄRGSÄTT TRIVSAMMA RUM.
Nu tänkte jag visa er lite av resultatet på den här stora utställningen som höll över 200 kvadratmeter. Jag målade alla väggar och en muralmålning i JOTUNS kulörer och ett inlägg om detta finner ni här.
Hur skapar man rumslighet och ett personligt hem i en mässhall? För mig handlade det om att arbeta med rum i rummet, genom nivåskillnader, tydliga zoner och genomtänkta grupperingar. Jag blandade material, texturer och uttryck för att skapa kontraster men ändå behålla en sammanhållen känsla. Genom att låta olika element mötas, både mjuka och mer strama, växte en miljö fram som kändes levande, inbjudande och personlig trots den stora, öppna mässhallen.
Två gamla dörrar köptes in och målades för att fungera som entré till ”sovrummet” – det enda rummet i utställningen som vi valde att bygga ett tak över.
Det blelv så mysigt och personligt, precis som jag ville ha det.
Ni känner säkert igen konsten och korten här. De är hämtade från mitt eget hem och fick agera rekvisita för att mjuka upp stämningen i rummet, samtidigt som de hjälpte till att lyfta och exponera utställarnas produkter i en varm och inbjudande miljö.
Bilder på min mormor Ruth, farfar Nils, min mamma och min pappa. Min älskade farmor Mildred fick också vara med. Ser ni henne, stående i havet?
En fin detalj att måla väggen på detta sätt.
I köket byggde vi en köksö och en ställning över för torkade växter och diverse köksattiraljer. För att skapa ännu mer rumslighet.
I matsalen satte vi upp en vacker tapet.
Och i vardagsrummet ställdes en randig soffa. Hela hemmet var dessutom inrett med konst från halländska kreatörer som var med mig på plats och arbetade i miljöerna.
Patricia skapade ett fantastiskt objekt under mässdagarna och jag tror att hon blev klar i september 2025. Så här såg objektet ut då.
Är så glad och tacksam över detta uppdrag. Det gjorde vi bra!
Var det någon av er som var där? Ska ni gå i år och vad tycker ni om FORMEX?
Hurra, vi får ett år till! Lyllos alla oss som får fortsätta vandra på den här jorden och njuta av allt som erbjuds. Jag ser extra mycket fram emot att flytta min butik, vara mycket i Frankrike, resa själv med lillebror, ta en tur till Åre och, såklart, möta den svenska våren och sommaren. Inget slår sommaren i Varberg.
Jag tror att jag ska börja dansa tango i år. Men först ska jag boka ett besök hos tandläkaren. Kanske klippa page också. Och så ska jag måla klart alla snickerier jag påbörjade i november… där tröttnade jag visst, och färgburkarna står fortfarande lite skamset i ett hörn av sovrummet.
Önskar er en riktigt fin start på 2026. Stor kram från mig
Hej på er. Ovan är bilder från ett tidigare liv då jag levde på ett helt annat sätt än nu när 2025 möter 2026.
Det känns både lite äckligt och obehagligt att livet kan fortsätta som vanligt för andra när något så brutalt inträffar i vårt samhälle. Jag tänker på morden under juldagarna.
Just nu riktas allt ljus mot mäns våld mot kvinnor och då är det viktigt att ta tillfället i akt att bidra med kunskap och engagemang som kan skapa verklig förändring.
Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av en man hon har eller har haft en nära relation med. Det är inte olyckor – det är systematiskt våld, ofta med varningssignaler som ignoreras.
Jag skulle vilja se fler män engagerar sig i detta. Prata om det på jobbet. Med sönerna. Med grannen. Tack på förhand.
Jag lämnar 2025 med tacksamhet över det liv jag idag lever. Att jag har förmågan att känna glädje, trygghet och frihet bredvid allt mörker som pågår i livet paralellt är inget jag tar för givet och något jag vårdar ömt. Mörkret får aldrig ta över och vi alla måste göra vårt absolut bästa i att välja godhet och finna ljuset i livet.
Hoppas ni får en promenad i solen idag och njuter av årets sista dag. Stort tack för att ni finns här inne med mig och uppskattar de texter jag delat med er under 2025. Stor kram Kristin.
Kära ni! Bara två dagar kvar på året. Jag har inte planerat någon sammanfattning av 2025 men det är möjligt jag rotar i bildbanken och gör en tillbakablick när vi nått 2026.
Som ni säkert redan vet så rör vi oss nu från Ormens år och in i Hästens år enligt den kinesiska astrologin. Skiftet markerar en tydlig förändring i energi. Är så pepp på detta!
Ormens år handlade om det inre arbete. Eftertanke, transformation, strategi och djup visdom. Det var en tid för att skala av, se mönster och fatta beslut med precision snarare än hastighet. Stämde mycket bra på min resa under 2025.
När vi nu kliver in i Hästens år så förändras tempot. Hästen står för rörelse, frihet, mod och livskraft. Fokus flyttas från analys till handling – från det inre till det yttre. Det är en energi som uppmuntrar oss att följa hjärtat, ta initiativ och våga välja vår egen väg.
Ormen lärde oss vad som behöver förändras. Hästen ger oss kraften att göra det.
Det är ett år för framåtrörelse, autenticitet och att leva mer i linje med det som känns sant i kroppen.
Vi skrotar runt här hemma och dagarna flyter in i varandra. Vi har en hel del middagsbjudningar till höger och vänster och jag var först riktigt pepp men nu börjar bli lite mätt. Längtar efter vardag och bra rutiner.
Ser dock verkligen fram emot nyårsafton då vi är ett stort gäng som ska ha breathwork tillsammans i hamnen. Därefter ska vi äta pumpasoppa och skåla i champagne på stranden. Så mysigt!
På kvällen går några av oss ihop och har knytis. Ser fram emot att delta i nyårsfirandet på Varbergs Torg. Vi brukar vara bortresta över nyår så detta ska bli fint att uppleva.
I december hängde vi upp denna stjärna över soffbordet och jag insåg med en gång att jag inte alls vill ha tillbaka den svarta Gubi Multi-Lite här. Den har gjort sitt i detta rum och får nog flytta hem till något av barnen. Har därför beställt en ny lampa som jag önskat mig under många år. Blir en födelsedagspresent till mig själv.
I mellandagarna har även mellankillen flyttat till egen lägenhet och vår minste har bytt rum. Min man passade på att inreda ett rum som kontor. Blev toppen! Ska visa.
Så det sker lite rokad här hemma. Något som stått på önskelistan sedan vi flyttade in är renovering av badrum på övervåningen men vi vet ju helt ärligt inte hur länge vi blir kvar. Så surt att lägga ner en så stor investering när man kanske är på väg… Så därför har vi beslutat oss för en budgetlösning och ska kolla upp microcement på ytskikten, nytt handfat och dusch. Hoppas det går! Hantverkaren kommer hit idag vid 12 och kollar.
Jag själv har ju en ny butikslokal som ska målas, få en bröstpanel och en golvmatta. Vojne vojne. Hur ska allt kunna klaffa med hantverkare, tidslinje och olika beslut innan vi öppnar…?
Nä, nu ska jag jag snabba mig och dra på mjuka kläder. Ska nämligen promenera ner till bastun vid havet och möta upp mina vänner för årets sista bad i hav. Mysigt! Strålande sol, dessutom. ha nu en fin dag.
När min man fyllde 45 i våras gav jag honom en startplats i The International Beaujolais Marathon utanför Lyon. Det är inte ett vanligt maraton, utan ett festligt och internationellt löparäventyr som varje november lockar tusentals deltagare från hela världen till Beaujolais-regionen i Frankrike. Här kommer äntligen en sammanfattning av vår otroliga upplevelse.
Min man tränar mycket och är ständigt nyfiken på att utmana sig själv och testa nya saker. Därför kändes det helt rätt att ge honom en upplevelse som kombinerade fysisk aktivitet med god mat, vin och vackra miljöer. Jag hade hört talas om ett vinmaraton som skulle vara något utöver det vanliga och började googla.
Eftersom jag själv också ville springa vågade jag dock inte boka ett helt maraton på 42,2 km, utan valde halvmaran på 21 km. Så fort jag anmält oss båda till 21-kilometersdistansen hörde jag av mig till våra vänner Finn och Johanna och frågade om de ville följa med till Lyon senare under året. Svaret blev ett rungande ja.
Därefter tog ett riktigt fint teamwork vid med bokning av flyg, hotell och restauranger. För ni vet väl att Lyon ofta kallas Frankrikes gastronomiska huvudstad?
Wow. Middagarna vi delade under de här dagarna hade utan tvekan kunnat få ett helt eget blogginlägg.
Åter till vår stora idrottsprestation. Både Finn och Jonas kan ju i princip springa en halvmara baklänges utan minsta fysiska ansträngning, medan Johanna och jag kände att vi behövde ha lite löpning i benen innan vi tog oss an detta äventyr. Johanna laddade ner en app och följde ett strukturerat träningsprogram under flera månader, både imponerande och målmedvetet.
För mig gick det däremot sämre. Efter en ryggskada i slutet av sommaren hade jag inte möjlighet att träna alls. När den stora helgen närmade sig bestämde vi därför att dela upp oss i par under loppet, så att de andra inte skulle behöva anpassa sig om jag tvingades gå istället för att springa. Jonas hade dock inget val, han fick stå sitt kast i livet eftersom han är gift med mig.
Vi anlände till Lyon dagen innan loppet, promenerade runt och utforskade staden lite innan vi åt en riktigt god middag och hämtade våra startlappar.
Här är frukosten på hotellet samma morgon som loppet: ost, apelsin, yoghurt med nötter och två kokta ägg. Jag var dessutom klok nog att stoppa ner extra kokta ägg och frukt i väskan innan vi gav oss iväg.
Sedan följde en riktigt svettig timme då vi sprang efter tåg vi missade, kastade oss in i en Uber till nästa station och höll på att missa även det tåget. Puh. Till slut satt vi äntligen på ett tåg som tog oss i rätt riktning.
Som ni ser var det ändå inget fel på humöret. Det var runt nollgradigt, men solen såg ut att vara på väg fram och vi hade stora förhoppningar om en strålande dag.
Tävlingen lockar deltagare från över 80–90 länder och har dessutom ett starkt socialt och välgörande fokus. En del av intäkterna går till regionala sjukvårdsinitiativ och insamlingar till cancerfonder. Och ja, alla klär ut sig. Mer eller mindre i alla fall.
Vi hade valt den lite mer nedtonade linjen, vanliga löparkläder, kompletterade med basker och scarf för att känna oss lite franskt chic. På plats skämdes man nästan då vi var minst sagt underklädda. Folk sprang runt i helt otroliga dräkter och var utklädda till precis allt möjligt. Nästa år blir det viking för min del, helt klart.
Folkfesten började redan vid tågstationen. Väl framme vid vår start bjöds det på kaffe, sockerkaka och en rolig dansuppvärmning. Stämningen var på topp. När startskottet gick drog våra vänner iväg i ett högre tempo, medan Jonas och jag lunkade lugnt fram till första vin-stoppet där det serverades Beaujolais Nouveau, vatten och salta kex.
Det var då vi insåg det. Alla andra hade egna glas eller muggar med sig. Alla utom vi. Katastrof. Har vi alltså åkt hela vägen till Frankrike för att springa ett vinmaraton och kan inte ens smaka på vinet?
Jag började skratta hysteriskt, blev både nervös och kissnödig, sprang in i en buske och funderade samtidigt febrilt på hur vi skulle lösa detta. Och så kom snilleblixten. Vi bad om en tom vattenflaska vid vätskestationen och använde den som vinkärl. Så där sprang vi runt med en 1,5-liters petflaska med skvättar av denna ädla dryck. Fullkomligt absurt och väldigt roligt.
Det var för övrigt noll fokus på berusning. Man tog någon mun, sprang vidare och njöt mer av stämningen. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur ett sådant här lopp skulle fungera i Sverige. Vi har ett så märkligt och ofta destruktivt förhållningssätt till alkohol, där allt lätt hamnar i fokus på berusning. I Frankrike upplever jag drickandet som mer socialt och integrerat i sammanhanget. Under alla de år vi bott där har jag faktiskt aldrig sett särskilt berusade fransmän.
Fram till 1956 var det till och med vanligt att barn i Frankrike fick vin till skolmåltiderna, ofta utspätt med vatten. Det sågs länge som en självklar del av matkulturen. Först 1981 förbjöds alkohol helt i skolor, då vatten blev den enda rekommenderade drycken. Det säger en del om hur olika våra alkoholkulturer är.
Jag säger absolut inte att barn ska dricka vin. Men jag kan ibland undra om vårt svenska förhållningssätt, med hårda förbud och märkliga sprittraditioner, faktiskt bidrar till det problematiska drickande vi ser.
Men ja, tillbaka till löpningen igen. Banan slingrar sig genom böljande Beaujolais-vingårdar, pittoreska byar och förbi flera historiska slott. Längs vägen finns mängder av stationer med provsmakning av lokala viner, musik och glada hejarop, vilket gör loppet till lika delar löptävling och oförglömlig upplevelse.
Jag var helt lyrisk och fick gåshud av den fantastiska stämningen. Och det var inte bara vin som serverades. Längs långa bufféer fanns charkuterier, utsökta ostar, mörk choklad, salta kex, tigerkaka, Coca-Cola och bananer.
Vi sprang genom vinproducenters gårdar, stall, vinkällare och parker, och ofta stod en DJ och spelade fransk housemusik mitt bland vinrankorna. Helt magiskt.
Titta bara. Jag blir alldeles varm i magen när jag ser bilderna i efterhand. Vi sprang faktiskt hela vägen, med undantag för några uppförsbackar där vi gick – och tog oss medvetet god tid vid varje stopp. Ett lugnt tempo, fullt fokus på upplevelsen.
Jag är så otroligt glad över det beslutet. På grund av min skada hade vi noll fokus på prestation och tider, och kunde istället fullt ut njuta av allt som hände runt omkring oss. Vi dansade, skrattade och smakade av precis allt.
Det visade sig i efterhand vara rena vinstlotten – åtminstone för oss. Våra vänner gick i mål nästan en timme tidigare och missade mycket av festen eftersom de låg så långt fram.
Till exempel detta. Ett fullproppat rave i en vinkällare. Helt galet faktiskt. Ståpäls deluxe av en så oväntad, rolig och magisk upplevelse.
The International Beaujolais Marathon erbjuder flera distanser och lopp, anpassade för olika nivåer och ambitionsgrader.
Lördag Maratonloppet på 42,195 km startar i Fleurie kl. 08.30 och går i mål i Villefranche-sur-Saône. Tidsgränsen är 7 timmar, med flera mellantider längs banan. Samma dag arrangeras även halvmaraton på 21 km, med start i vågor mellan kl. 11.30 och 12.00.
Söndag Då står Bacchus Trail i fokus – ett terränglopp genom Beaujolais vackra landskap. Här finns tre distanser att välja mellan: 13 km (start 08.15), 21 km (start 08.00) och 42 km (start 07.00).
Anmälan & praktiskt Alla lopp kräver föranmälan via den officiella webbplatsen. För att delta i maraton och de längre traildistanserna måste du vara minst 20 år. Löpare utan tävlingslicens behöver genomgå den franska hälsoprocessen (PPS), som inkluderar utbildningsmaterial – detta gjorde vi smidigt digitalt.
Nummerlappar hämtas torsdag och fredag före loppet på ParcExpo i Villefranche-sur-Saône. Kom ihåg att ta med giltig legitimation och din anmälningsbekräftelse.
Tips inför loppet Ta med egen vätskekopp eller flaska, då arrangören inte alltid tillhandahåller detta vid stationerna. Klä dig lager på lager – novembermorgnarna kan vara kyliga, även om solen ofta tittar fram senare på dagen.
