Författare: Kristin Krickelin

Hoppsan, det blev visst några dagars oplanerad bloggpaus. Beklagar detta.
Det är söndag och jag sitter skräddare i min soffa och äter bananpankakor från tallriken i knät. Min man åkte iväg för att åka skidor, barnen sover och hunden är bortlånad. Så märklig känsla att sitta här och äta utan att någon stirrar på mig. hahaha. Livet med hund alltså… Man fattar egentligen inte hur mycket jobb det är men när Boris inte är hemma så känner jag mig lite fri. Även om han sover mycket så vet jag att han helst vill leka, gå ut och gå eller tränas med och jag har alltid lite dåligt samvete över att jag borde erbjuda honom mer.
I alla fall. Ska göra det bästa jag kan av denna morgon. Lång promenad med podd i öronen och sedan ett varmt bad kanske?

Denna helg har varit fullmatad med festligheter då jag var på Varbergsgalan med mina vänner på fredagen och under lördagen åkte familjen på Melodifestivalen i Göteborg. Dags att samla ihop sig och ha en lugn söndag utan måsten. Har börjat kolla på serien The last of us och ska nog ägna några timmar åt detta. Har ni sett den?

Jaha, detta var ju ett ganska innehållsfattigt inlägg. Februari är en rätt trist månad tycker jag – ska vi dela in den i olika ämnen som jag skriver om? Hjälper ni mig lite på traven?
Har ni frågor eller önskemål om vad jag ska skriva om så lämna gärna ett avtryck i kommentarsfältet.

Vi tog farväl av det lilla huset och jag knäppte dessa bilder i farten. Nu har jag huvudet fullt av tankar på den nya trädgården, hur vi ska kunna bygga bord av ekfaten i källaren och vart spisen ska stå i det nya.

Det sista blogginlägget vid skrivbordet.

Den sista blicken in mot köket.

Kläderna som packades ner och bars iväg.

En liten hälsning till de nya ägarna. Allt har sin tid. Både relationer, hem, arbeten, intressen…
Älskar att livet tar oss framåt och vidare.

Scrollar jag i min bildbank så finner jag så mycket smartheter jag skärmdumpat och sparat. Vi börjar med en selfie på mig – kände mig fin i fixade bryn och hade en bra hårdag.

En skiss i min telefon – försökte förklara för min man hur jag tyckte det nya köket skulle vara möblerat och vart den nya spisen ska stå. Tydligt va!?

Skärmdump på hur snyggt det var att visa skiss på plagget så här – kanske tar med mig detta in i KLco.

Fråga mig inte hur många skärmdumpar jag har från Ellen Dixdotters story – vd på By Marlene Birger. Svimmade när de lanserade sitt nya monogram på Copenhagen fashion Week nyss. Deras middag – druvorna med de små vita rosetterna och vita tändare med budskap på… Håll i hatten – de gör det så bra!!!

Det här. Detta jag kämpat med så många år nu som anhörig. Moment 22, alltid, hela tiden. Känner mig ofantligt maktlös inför systemet och dess brister.

Mer inspiration.

Marina och jag snackar om boråsare i nästa avsnitt av podden – alltså det är inte ämnet men ja, det kommer upp. Jag själv är ju en sådan. Detta drev mot boråsare hade tydligen gått henne rakt förbi under 2022 så jag var tvungen att ta skärmdump o visa henne.

Apropå podden – vi kom på att den nuvarande loggan var lite för beige för att sticka ut och hade vår kompis Jennie att jobba med nya förslag hela eftermiddagen. Här står jag efter träning i mitt badrum om kvällen och borstar tänderna samtidigt som jag har tjejerna på Facetime. Mina vänner är fantastiska – jag är en lyckans ost.

Kram till er alla – önskar er en fortsatt fin vecka.

Jag drar på mig de där jeansen en följare skrev att jag var ful i, sveper kaffet och borstar tänderna. Det är måndag och vet att jag sa att jag skulle ta det lugnt till alla men jag har bokstavligen flugit runt med städ, tvätt, tygprover, mailsvar, packning och annat jag ligger hopplöst efter i. Det får man se som ett friskhetstecken tycker jag – får jag bara fixat en sköljning till mina bihålor så blir nog allt återställt i kroppen igen. Jag skyndar långsamt eller vad är det man säger? Farfar Nils svarade alltid  ”ja, det är jämna plågor…” när folk frågade hur det var.
Han tyckte det var lustigt men det finns väl egentligen inget lustigt i att gå runt och må piss – till och med raljera över det inför andra. Så trött på det och vill ge mig själv både fysiska och mentala förutsättningar till att må bra. Problem vi själva inte kan påverka har vi alla – men vad sägs om att göra det bästa av det vi faktiskt kan påverka?

Jag tror det är maten, återhämtningen, skrattet, kramarna, skapandet och rörelsen som är nyckeln. En balans där så är man hemma. Nu ska jag hålla mig frisk.
Längtar till havet och till mina bad. Håller tummarna för februari.

Jag knäppte det här fotot inför ett jobb jag gjorde med kalla bad. Tycker det är så häftigt när ett skum täcker klipporna så här efter kraftig vind under vintern. Ser ut som ett snötäcke.
Jag har aldrig sett fenomenet under vår, sommar eller höst så det måste ha något med kylan och vinden att göra tänkte jag. När jag googlat så har jag fått reda på att det heter Meerschaum. Det ser ut som skummet på en öl ungefär.

Från en källa om hur skummet bildas fann jag denna information.
Flera mekanismer orsakar havets av skum. Först och främst behövs vatten, salt och rörelse. & havet uppfyller alla dessa villkor.
Vatten, salt och rörelse förklarar dock inte allt. Skulle vi till exempel lägga saltvatten i en behållare och skaka den kraftigt så kommer vi inte att kunna bilda skum. Ett väsentligt element saknas alltså – ett organiskt material.

Men vad är organiskt material?
Det är den materia som bildas av alla levande varelser – växter, djur och mikroorganismer. Det organiska materialet som ansvarar för bildandet av skummet består av mikroalger av släktet Phaeocystis , som inkluderar sex olika arter som finns nästan överallt i planetens hav. När dessa mikroalger förökar sig och reproducerar sig avsevärt (vi talar om blomning) bildar de ett ämne (slem) som sväller vid kontakt med vatten och blir trögflytande som gelatin.

Så om ni häller saltvatten i en behållare, med lite gelatin och skaka kraftigt så bör ni se lite skum. Det är så havets skum bildas. Alltid kul att lära sig nya saker – visst?!