I måndags sken solen och jag var på benen fram till klockan slog sex på kvällen. Sedan dess har jag bara sovit och sett serier blandat med dokumentärer. Idag tog jag mig till läkaren och blir nog liggande några dagar till. Skit också. Men nu tittar vi måndagen tycker jag.
Marina och jag blev intervjuade av lokaltidningen och därefter poddade vi. Har ni lyssnat på Marina & Krickelins Podcast än?
Jag tog denna skärmdump på @hannasanglar för att lägga detta denimmärke på minnet. Snygga!
Detta var ingen bild från måndagen ser jag nu men den får åka med ändå. Vi var på kalas hos mamma i söndags och hon var så gullig då hon gav killarna varsin låda med detta. Så kreativt och kul!
Sedan tog jag en skärmdump på detta – för att påminna mig själv om att fortsätta framåt även då jag känner mig ängslig och dålig. Att alltid våga även då det är läskigt, att fortsätta vara nyfiken, testa olika grejer, utmana och utveckla. Inte stå still och aldrig backa.
Jag längtar efter att bi frisk igen – då ska jag bygga ett nytt moodboard längs en stor vägg, möblera om och hänga upp tavlor hos KLco. Så pepp på vår och sommar hos oss och har mängder av idéer och visioner kristallklara på näthinnan. Längtar tillbaka till träningen också. Till leran och trädgården. Och till ett nytt hus i Frankrike.
Pirrigt och härligt att ha mycket att se fram emot.
Det är måndagen den trettonde februari och jag känner hur en febervärk börjar krypa i kroppen. Den förflyttar sig från höfterna, ner i knäna och sedan i vristerna. När jag sväljer skaver det i halsen. Nu igen – det är tredje gången jag blir sjuk i år och vi har inte ens nått alla hjärtans dag.
Jag funderar på om jag pressat kroppen för hårt med all träning – den kanske inte pallade?
Men jag som varit så noga med återhämtning, att jobba mindre, rörelse, maten, vila och bara göra saker som främjar god hälsa.
Min vän säger att hon tror att det beror på att jag tillåtit mig själv att bara vara. Det finns ingen deadline, inget bokprojekt, inget större jobb att leverera, ingenstans att prestera mer än mina vanliga uppdateringar, det är lågsäsong hos KLco och de barn som bor hemma är dessutom så stora så de söker inte min uppmärksamhet på samma sätt som förr. Bara min hund som kräver sina dagliga promenader och kli på magen.
Nu kan kroppen tillåta sig själv att bli sjuk och jag bär nog på en hel del obearbetad skit. Kroppsminnet är både intressant och fantastiskt. Jag har gått i gruppsamtal för att läka gamla sår i åtta veckor och sedan fortsatt med privata samtal av coach i tre veckors tid nu. Det är många veckors grävande i smärta. Kanske är det detta mörker som kryper runt från höft till vrister och vill säga mig något?
Jag vet inte. En annan vän säger att man kanske inte ska gräva i allt. Det är ju som det är, inte sant?
Men det fina med att lägga upp allt på bordet är kanske att man kan förlåta både sig själv och andra, analysera vad som gjorde ont och se till att inte mönster upprepar sig och ärvs vidare till nästa generation. Jag tror på samtalet – jag tror på kommunikation och ett öppet sinne för att förstå både mig själv och andra. Jag får ut mycket av samtalen – jag lär mig sätta gränser och få bukt med mitt medberoende.
Vet ni vad medberoende är? Det är många som verkar tro att det är när man dricker eller drogar med någon som lider av en beroendesjukdom. Men så är det alltså inte.
Det är när du vaknar om morgonen och det första du tänker på är hur någon annan mår, vart hen är och vad hen gör. När du blir så uppslukad och besatt av någons annans liv så du inte ser till dina egna basala behov som sömn och trygghet. När hela ditt liv går ut på att förhålla dig till någon du älskar som är sjuk och vara besatt av att rädda den här människan. Ett medberoende kan leda till att man möjliggör ett missbruk – att man hela tiden räddar och styr upp kriser vilket leder till mindre konsekvenser för den som är sjuk.
Så gör man såklart – man vill stötta och hjälpa den man älskar. Men att sätta gränser är också kärlek.
Det går att vara medberoende till olika typer av dysfunktioner; som alkohol- och substansberoende, sex- och kärleksberoende, spelberoende, shopping/köpberoende, arbetsberoende, matmissbruk/sockerberoende, ätstörning, psykisk ohälsa, narcissism/psykopati, fysisk sjukdom/funktionsnedsättning, eller andra medberoende.
Igår hade vi en workshop hos KLco efter stängning. Sofia på Mokkasin lärde ut papperskonst till sjutton härliga damer. Alla var helt lyriska och lärde sig tekniken att skapa 4 olika blommor så de fick med sig en bukett hem. Med sig hade Sofia en liten pop-up shop där deltagarna också kunde köpa med sig bra papper, saxar, lim osv för att fortsätta det roliga kreativa arbetet hemma direkt.
Var så imponerad av Sofia som kom med förberedda lådor med material till alla. Dessa lådor skulle deltagarna får med sig hem och i påsarna fann de lim, olika sorters saxar och verktyg till att skapa. Väldigt organiserat och trevligt.
Jag stod för den matiga fikan och hade fixat stora baguetter med röra på tångrom och kanelbullar från Verket. På buffén stod också rawfoodbollar, nötter, frukt, juicer, kaffe, och både kall- och varmbryggt te. Gästerna var glada och nöjda. Tycker fika, värdskapet och vacker miljö är så viktigt för helhetsupplevelsen och vi får alltid fin feedback på just detta efter våra workshops. I år tänker vi oss workshops med lera, växtfärgning, tång och måleri. Vi ska också försöka ordna en ny workshop med Ungdomsjouren och bjuda in ungdomar till vår plats för fina samtal och kreativt skapande.
Gladast var såklart jag när Sofia kom med den här fantastiska buketten som nu står och smyckar vår butik i Varberg. Ett otroligt hantverk och ett helt magisk konstverk. Fattar inte hur hon kan skapa alla dessa vackra för hand. Hon kämpar just nu med en deadline för Svenskt Tenn som hon varit designer åt i ett par år nu – är full av beundran!
Kom till butiken i Varberg och spana in buketten i vår vetja!
Så gott ~ Grönt te med havtornskal, apelsinklyftor, rosmarin, rosépeppar, persilja, hallon & timjan. Helt ekologiskt dessutom. Boken är en inspirerande bok om trädgårdslivet och hur du kan använda naturen till kreativitet och livskraft. Fin att läsa nu innan säsongen kickar igång.
Och en bra present att ge bort. Boken är signerad av mig och du kan också be om en liten special hälsning i boken när du lägger din order så fixar vi det.
Erbjudandet gäller till torsdag 24.00. Vill också flagga för att vi har en ny livesändning på onsdag där vi kommer visa er lite kläder från vår kollektion och också visa er runt i butikens sortiment.
Tycker ni om grönt te?
Detta te blir så vackert i kannan och jag älskar att det är rosépeppar i – väldigt gott och fint. Här finner ni alla våra teer.
Fänkålen ska jag nog satsa på i trädgården i år också. Även svartkål och stora dillblommor. Men det är nog sista gången kronärtskockan får en chans hos mig – den misslyckas jag alltid med.
En av de mest spännande, roliga och ganska utmanande delarna med att jobba med sociala medier är att alltid vara relevant och intressant. Är man det för att man har något viktigt att säga? Är det för att man har härlig energi som andra vill ta del av? Delar man kunskap, inspiration, klokheter, reflektioner, skratt eller vad är det egentligen som får vilt främmande människor att trycka på ”FÖLJ – den här personen vill jag se mer av” ?
Jag jobbar aktivt med både Instagram och blogg samt att jag precis börjat podda. I april kommer jag ge Youtube en ny chans också för att jag ska bredda mig, finnas på olika platser och vara aktuell där min målgrupp finns. Drömmen är ju att så småningom göra TV men det styr jag ju inte direkt över själv – det får jag bara affirmera ut i universum och hoppas på att någon plockar upp. Eller så får jag börja skicka in massa filmer till viktiga människor i branchen, ligga på i deras dm kanske … hahaha, äsch, ja ni hör ju, jag kan bli hur dedikerad som helst när jag verkligen vill något…
I alla fall. Instagram förändrar och uppdaterar sitt forum då och då och det brukar påverka både följare och vi som jobbar i kanalen. Man kan såklart bli orolig och lite sur över att man inte når ut som man brukar göra och fundera fram och tillbaka på vad man gör fel – men jag försöker låta bli. Det är som det är. Så länge jag skapar innehåll som jag själv tycker är kul och fint så tror jag att det ger sig – tålamod och regelbundenhet brukar vara lönsamt i dessa svackor och det finns ingen poäng med att deppa när det ”går sämre” och man har mindre räckvidd och engagemang – hellre se det som en utmaning att göra ännu bättre ifrån sig och vara mer kreativ.
Reel är ju poppis av Instagrams algoritm och jag kan själv bli helt fast i scrollandet bland filmer. Jag har själv inte hittat ett ”reel-uttryck” jag känner är klockrent för mig och inget uttryck jag känner mig bekväm i tyvärr. Jag har testat massa – gå genom ett rum till lugn musik, tända ett ljus till fransk jazz , laga mat, sätta blommor i en vas ackompanjerat av pianotoner, prova olika outfits, baka, bada… ja. Listan kan göras lång. Roligast har varit att dela recept och laga något – det har också varit det som är mest uppskattat. Men som sagt. Jag har inte hittat något som känns riktigt jag än…
Men jag är öppen för att testa nya grejer och skämskudden har jag lagt åt sidan för länge sedan. Imorgon pratar jag både om när jag kissade på mig och om andra viktigheter i podden – gränser har flyttats redan om man säger så – men integriteten består. Det är kul med innehåll på sociala medier. Det är underhållning och jag styr helt själv över vad jag vill skapa och dela med andra.
Tillbaka till Instagram – jag har fastnat helt i filmer där tjejer sminkar sig. Jag bara tittat och tittar, både fascineras och förfasas. Det har jag ju skrivit om här – då jag gick och köpte mig en egen sminkbox med en mängd kulörer att borsta på ansiktet och om den skrämmande utvecklingen i media.
Jag försökte hitta en lagom nivå i sminkningen som passade mig och tyckte det var riktigt kul faktiskt. Även fast det kan gå flera dagar då jag går osminkad så är det roligt att få lite färg på kinderna och lite ljusare under ögonen. Allt blir ju så mycket roligare när man kan!
Så nu har jag till och med spelat in en egen reel där jag tar på mig rouge och hela fallerullan. Hoppas det blir skojigt att kolla på – nästa vecka kanske jag testar något annat. Stå på händer till exempel. Det har jag alltid velat lära mig…. Tänk en tuturial om det!
Världens klickraket är jag säker på.
”Vill gärna höra mer om din syn på kläder och konsumtion – älskar din stil och mode i allmänhet men tycker det är ett trixigt ämne, vill gärna höra dina kloka resonemang .”
Ja, trixigt ämne att prata om i offentliga rum, minst sagt. Vi sitter alla på olika stolar och befinner oss i olika sammanhang vilket gör att vi har olika ingångar i samtalet. Vissa har mer kunskap och insikt än andra och det är väldigt individuellt vart på barometern du finner dig i klimatfrågan. Jag tycker det är snårigt att prata om och jag är egentligen ingen god förespråkare i hållbarhetsfrågan – jag arbetar som influencer och har även ett eget klädmärke. Textilindustrin är en av våra värsta klimatbovar och influencers är kända för att öka på konsumtionshetsen i samhället.
Om jag ska vara en god klimatvän och jobba helt hållbart så ska jag byta arbete och satsa på en helt annan bransch. Det är dagens sanning. Punkt.
Så har jag ens rätt att uttala mig i ämnet? Jag tror att många skulle svara nej på den frågan.
Jag tittade på Ekonomibyrån igår då Anita Clemens var med och pratade om sitt konsumtionsbeteende. Hon har haft ett osunt köpbeteende och har nu insett att hon måste förändra detta. Hon säger i programmet att hon har gett ett löfte om att inte handla kläder på tre månader. Genast ifrågasätter någon beslutet och undrar varför hon inte kan göra det i ett halvår…
Det blir så kontraproduktivt. Människor som vill bättra sig och vill förändra sitt beteende blir direkt påhoppade om att de inte gör tillräckligt och då backar man med skam i kroppen och håller tyst istället. Lika bra. ”Vill inte ens in i debatten” tror jag många känner eftersom debatten är så aggressiv och smutskastande. Jag ska inte flytta fokus här – ville bara berätta hur min känsla är när ämnet kommer upp. Jag backar långsamt därifrån för jag vill verkligen inte bråka med klimataktivister och jag är långt ifrån perfekt. Jag är ju faktiskt ganska operfekt och det är öppet mål på att skambelägga mig för både det ena och andra i klimatfrågan.
Med det sagt så vill jag ändå berätta om vad jag gör eftersom frågan är öppet nyfiken och ickedömande.
På det privata planet har jag helt slutat spontanshoppa – både i butiker och på nätet. Det måste rinna lite vatten under broarna och jag måste känna in köpet, tänka på plagget i olika situationer och så vidare innan det blir ett aktivt nyköp.
Jag har också börjat handla mer i kulörer och designs som går att kombinera och känns klassiska. Jag tänker väldigt mycket på materialet, (helst naturmaterial) på hur länge jag kan använda plagget samt att jag försöker undvika trender. Jag klickar aldrig hem kläder för att prova som jag sedan returnerar. Jag är starkt emot de osunda returvanor som råder inom e-handeln och ser tyvärr själv de negativa konsekvenserna av ogenomtänkta köp som returneras i mitt arbete.
Därför är jag väldigt noggrann med att kolla mått och bilder på plagget för att se hur det faller och sitter så att jag inte ska behöva returnera något jag klickat hem. Vet ni att många varumärken eldar upp sina returer eftersom det inte är ekonomiskt hållbart att betala personal som hanterar alla returer? Vissa företag har 70% av all försäljning som kommer tillbaka…
Jag kan bättra mig på många fronter och på min ”to do” så står en rejäl garderobsstädning. Jag ska sälja eller skänka det jag inte använder och katalogisera de plagg jag använder i olika outfits. På det sättet kan jag lättare se hur jag kan kombinera det jag har innan jag känner ett behov av att köpa nytt. Gissa hur många vita romantiska blusar jag har liksom…? Skäms!
På jobbet har vi valt att jobba med lin som är ett naturmaterial som inte behöver lika mycket vatten som till exempel bomull vid produktion.
När plantan skördas används olika delar av den för att tillverka olika produkter än linnetyg – som garn, rep och även linfröolja. Linet växer också i Europa vilket gör att transportsräckorna från planta till färdig produkt i vårt lager blir kortare. Vi jobbar med en leverantör som prioriterar att skapa linneprodukter så hållbart de bara kan för att minimera deras CO2-avtryck.
Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Vi skapar klassiska plagg som ska kunna leva med kunderna länge.
Vi jobbar med B2C, vilket betyder business to consumer. På detta sätt kortar vi vägarna och mellanhänderna från produktion till kund. Vi jobbar alltså inte med återförsäljare och kollektioner som måste reas ut när säsongen är över och lämna plats för nya. Våra kollektioner får leva tills de är slut i sortimentet – vi ändrar och skruvar lite kring kommunikation och bildspråk för att kännas aktuella året om istället för en mängd nysläpp.
Jag jobbar med kunder som jag vet kan förbättra sitt hållbarhetsarbete och jag vet också att de lägger ner mycket pengar och energi för att förändra till det bättre. I större organisationer tar det längre tid att få igenom förändringar och det behöver man ha förståelse för. Även om jag förstår att det är frustrerande för många att det verkar gå så långsamt för vissa att ställa om. Det bästa du som konsument kan göra är att avstå från att handla av företag som inte når upp till de krav du ställer och de förväntningar du har.
Ja, lite så tänker jag kring kläder och konsumtion. Berätta gärna hur ni tänker och vad ni gör – gärna utan att skambelägga andra och berätta hur andra gör fel.
