Författare: Kristin Krickelin

Entreprenörskap, Hjärtefrågor, K. LAGERQVIST, Kvinnokroppen

Värdeord för 2026 & min resa som företagare genom klimakteriet

 

Jag befinner mig just nu i ett spännande skede av mitt företagande. Jag skulle inte säga att jag omvärderar mitt syfte eller min drivkraft, men jag låter kroppen och livssituationen få styra betydligt mer än tidigare.

Redan 2023 påbörjade jag det här skiftet. Det året var värdeordet HÄLSA, och jag inledde en träningsresa samtidigt som jag började utforska mer hur kosten påverkade min kropp och mitt humör.

2024 stod jag och vägde mellan FÖRVALTA och TILLVÄXT, och valde till slut det senare. Jag visste att ”tillväxt” inte bara handlade om det ekonomiska, det var ett helhetsgrepp. Men med lågkonjunkturen som slog hårt mot många företagare blev året allt annat än vad jag tänkt mig. Istället för utveckling, framsteg och mognad kändes det som att jag släckte bränder samtidigt som jag sprang ett maraton. Jag ångrar ingenting, men jag har lärt mig mycket.

Inför 2025 föll valet därför på FÖRENKLA. Det var inte bara ett val, utan en nödvändighet. Jag behövde anpassa mig efter min situation, för jag orkade inte längre pressa på hur mycket jag än ville. Helt ärligt var jag helt slut. Privat körde jag mig själv i botten, samtidigt som jag kämpade med kraftiga hormonella svängningar och förklimakteriets påverkan på både kropp och psyke. Livet kändes tungt på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt, och det påverkar såklart både privatlivet och företagandet.

Det behövdes mer än en hälsosatsning. Jag behövde behandling, stöd och förändringar. Därför sade jag upp den stora lokalen för att kunna bygga om verksamheten efter mina behov, och jag fyllde mina veckor med återhämtning och sådant som gav energi. Jag såg över relationer, rensade bort det som tog mer än det gav och slutade arbeta på kvällarna. Under året har jag utforskat allt från breathwork och terapi till bindvävsmassage, kyrkan, astrologi och tarot – både för läkning och tröst. Det har varit omvälvande, men också oerhört utvecklande.

Mår jag bättre idag? Ja, det gör jag. Hormonbehandlingen jag påbörjade i början av året har gjort stor skillnad, liksom mina förändrade prioriteringar. Jag vadar inte längre i mörker, och jag har hittat nya sätt att må bra och hitta dopamin som inte bygger på prestation eller bekräftelse. Det känns som ett slags gott självledarskap.

Nu står jag inför ett nytt år och ett nytt värdeord. Jag blev inspirerad av Sara Rönnes kloka tankar om ordet STOLTHET, och funderar på att låta det bli min kompass för 2026. Jag har några dagar på mig att känna efter och lägga upp en plan. Läs gärna Saras fina ord om du vill förstå var tanken kommer ifrån.

Året som väntar bjuder på en del förändringar redan i början. Vi flyttar vår butik vid årsskiftet, jag ska upp till Åre och prata om mitt företagande, och jag fyller 47 år i januari. Jag har bestämt mig för att testa pilates och kanske målar vi om köket. Jag drömmer dessutom om att ta tåget genom Europa med Languedoc som slutdestination, att stanna längs vägen, vandra i bergen, äta gott och ta med mig en hög böcker.

K LAGERQVIST kommer fortsätta drivas med samma omtanke och energi, men med större frihet för mig som människa. Under året har jag skapat utrymme, minskat de fasta kostnaderna och byggt om strukturerna så att företaget ska kunna leva hållbart i längden. Jag får dessutom ovärderlig hjälp av min kollega Theoni, som arbetar heltid hos mig och är involverad i nästan allt. Det enda hon inte har ett pekfinger med i är blogginläggen, bilderna och vad jag skriver på Instagram. Men ofta korrläser hon även dem. Hon är en enorm tillgång och en av de bästa investeringar jag gjort.

K. LAGERQVIST

Julfin garderob – lite inspiration då jag provar kläderna

reklam för egen verksamhet

I helgen lanserar vi vårt andra släpp i vinterkollektionen, och jag är så glad att kunna berätta att vår vackra viskosklänning nu kommer i detta underbara mönster.

För er som tittade på Nyhetsmorgon i torsdags, när Hilda Kirkhoff bakade juliga kakor och lussekatter, kanske klänningen ser bekant ut. Hon var så fin i en av våra klänningar från höstens släpp. Det är  vår ELSA-klänning som nu kommer i ett nytt, fantastiskt mönster skapat av Hanna Wendelbo – som små rosenbuketter mot en mörkt beige botten.

Ett mönster som känns helt rätt för jul och vinter, men som också är precis lika fint att bära in i vår och sommar.

På min att-göra-lista den här veckan stod att fota mig själv i flera av plaggen. Det är bra att kunna visa hur kläderna sitter på olika kroppar, och egentligen hade jag helst velat göra en live tillsammans med min mamma också. Många av er kunder efterfrågar det. Hon är lite äldre och har en annan kroppsform, vilket hade varit värdefullt att visa.

Men eftersom jag reste hem i natt och ska arbeta i butiken hela lördagen tror jag tyvärr inte att vi hinner få till det den här gången. Jag ska dock fråga henne om jag kanske kan få ta någon bild på henne istället.

Vill ni lägga vantarna på en randig JENNIE får ni vara snabba som vinden – de brukar sälja slut i ett nafs. Och jag vågar lova att just den här varianten kommer bli en riktig favorit i vinter.

Skjortan är fantastiskt användbar – du kan bära den ovanpå en t-shirt eller ett linne som ett mjukt alternativ till kavaj. Den är minst lika fin helt knäppt till jeans, eller bara tillsammans med raggsockor hemma. Tänk vilket mys att klä granen i just den här.

Min favoritkjol ASTRID i ny tappning. Faller fint på grund av det skira vackra viskostyget och har praktiska fickor. En liten röd kofta till den här och röda slip in skor? Fint!

Mönstret kommer också i en blus såklart och vi har valt att sy upp vår mest uppskattade blus JOHANNA. En nätt, feminin klassiker som är fin till både vardag och fest.

Ja, vad tycker ni? Dessa plagg och några fler släpps nu på söndag den 30/11 kl. 15.00 och jag är så nyfiken på vilken som blir just er favorit.

Redan idag, lördag, kan ni prova och köpa kollektionen i butiken i Varberg. Vi har gjort julfint och fyllt butiken med mängder av härliga klappar, väl värt ett besök. Dessutom är det julmarknad på Varbergs Fästning denna helg, så passa gärna på att kombinera ert besök.

Redan nu hittar ni flera av våra julfavoriter bland nyheterna här.

Frankrike, Hem & Inredning, resor, Vardag

Vad heter växten?

Det är faktiskt lite roligt hur det plötsligt började växa en lång, gänglig blomma rakt ut ur min kaktus vid entrén.

Jag har haft den i flera år, och när jag hade tjejerna på besök frågade jag om jag borde klippa bort blomman för ärligt talat var den rätt ful. De höll med, men på något sätt kunde jag ändå inte göra det. Dels var jag nyfiken på vad som skulle hända, och dels tyckte jag lite synd om den stackars växten. Den förtjänade en chans.

Nu när jag kom hit i slutet av november hade det vuxit upp ett helt litet träd ur kaktusen. Den är faktiskt högre än jag nu, och jag undrar om den kanske slår ut i blom om ett par månader. Jag ångrar inte en sekund att jag lät den vara, och nu ser jag bara fram emot att se fortsättningen.

Är det någon av er som känner igen den här växten?

Jag har tagit en mängd bilder och filmat lite här ute där vi satt in skjutdörrar mot bottenvåningen och renoverat väggen. Ett fantastiskt resultat!
Är så sjukt glad över att det stora hålet är fixat och det är mycket trevligare här ute i trädgården nu.
Ska visa er så snart jag redigerat bilderna.

Idag var det 18 grader, strålande sol och vindstilla. Jösses så härligt!

Ha nu en riktigt fin helg.

Vardag

Vinterljuset över byn

Ljuset här om eftermiddagen gör mig alldeles lycklig. Varje dag har jag haft sol och jag har gått långa promenader i bergen och runt om byn, förbi vinfält och genom gränder. Jag har fyllt dagarna med mycket jobb men ändå hunnit med så mycket annat. Har man bara sig själv att förhålla sig till så känns det som att man har hur mycket tid som helst på ett dygn.

Nu är klockan åtta på kvällen och jag har krupit ner i sängen för lite bokläsning och tidig nattning. Vaknar ju alltid så tidigt och vill väldigt gärna sova ikapp nu när jag har möjlighet.

Har bestämt mig för att den här mobilen jag köpte i Lyon ska få följa med hem till mitt sovrum i Varberg. Tur, för jag nådde ändå inte upp till taket här även om jag letade fram en stege. Det är över fyra meter i takhöjd.

Dessa tre fyndade jag till ett vrakpris på den stora vintagemarknaden i Pezenas. Det är så roligt att huset tar form och alla vackra vintagefynd hittar sin naturliga plats.

Ljuset alltså. Kan inte bli mätt på denna ljuvlighet. Hörde att det var regn och storm hemma i Varberg och det är man ju mindre sugen på.

Efter solen gått ner så sänker sig skymningen över byn och jag brukar tända mängder av ljus och krypa upp i soffan med te och en film. Det enda som saknas är fotkli och min hund.

Att ha möjlighet att möta alla årstider här nere och lära känna huset både under sommarvärme och i vinterkyla får mig att älska detta hem ännu mer. Kan verkligen se oss bli gamla här och fira många högtider ihop på denna plats. Idag var jag inne i Pezenas och strosade runt i butiker och gränder. Jag finner alltid något nytt och byn överraskar ständigt. En varm rekommendation om du är i krokarna – så mycket vintagebutiker.

Min munk med champagneflaskan kommer från Emmaus dock och det gör nog även madonnan. Där har jag fyndat otroligt mycket! I Pezenas vintagebutiker är det väldigt dyrt och då är det inte lika kul tycker jag. Man vll ju känna att man finner något unikt till ett bra pris.

Hoppas ni har en fin vecka och är laddade inför myset med första advent.

Hjärtefrågor, Vardag

Vad har ni för fördomar om mig?

Jag såg Amanda Jenssen hos Carina Bergfeldt häromdagen och insåg att jag satt där och kände mig lite provocerad. Kanske lyssnade jag inte tillräckligt noga, men min tolkning var att Amanda berättade hur hon pausat sitt yrkesliv, och mycket annat, under tio år för att finnas där för sin sjuka mamma. Nu var hon redo att komma tillbaka till musiken igen.

Amanda slog igenom i Idol 2007, blev snabbt en av Sveriges mest hyllade artister, och fortsatte med succé under flera år. 2013–2014 — när hennes karriär var på topp — förändrades dock livet drastiskt. Hennes mamma drabbades av Alzheimers sjukdom. Efter diagnosen flyttade Amanda för att finnas nära och ta hand om henne.
Mammas sjukdom förvärrades över tid — med komplikationer och även epilepsi. För Amanda innebar det ständigt beredskap. Hon säger att hennes eget välmående blev starkt kopplat till mammas dagsform: om mamman hade en dålig dag kunde hon inte släppa tankarna och stressen. 2025 gör hon nu comeback med singeln Mother’s Love Conquers All — en låt som handlar om hennes mammas sjukdom och som blev en katalysator för att kliva tillbaka i rampljuset

Det var inte Amanda som provocerade mig, utan själva glorifieringen av att gå upp så mycket i någon annans liv att man tappar bort sig själv. Som medberoende jobbar jag ständigt med just det där. Jag har både psykisk ohälsa och beroendesjukdom i min närhet och många gånger har jag slutat leva mitt eget liv för att istället bli en medpassagerare i andras destruktiva resor.

Självklart ska man stötta en sjuk anhörig, det säger sig självt. Men att överge sig själv för att helt gå in i någon annans mörker… är det verkligen hedervärt? Och är det verkligen det den sjuka personen önskar? Jag vet inte. Det enda jag vet är att något skavde inom mig efter intervjun. Kanske för att jag själv så ofta bär på skuld över att aldrig räcka till, trots att jag ju vet att jag inte kan läka en annan människa. Jag kan erbjuda värme, trygghet, stöd och kärlek. Jag kan vara en varm kram, en röst i natten, en praktisk hjälp och en den som hejar på. Men jag kan inte leva livet åt någon annan. Eller? Det är komplext, och varje situation är unik.

Jag säger att jag inte dömer någon, och ändå sitter jag där och muttrar i smyg med mina egna fördomar och vilsenhet över livets utmaningar.

Här i min självsamhet i södra Fravkrike, med bara mina tankar som sällskap, lyssnar jag mycket på poddar. Så jag satte på Hundåren med Tomas Andersson Wij, där Amanda var gäst, och bestämde mig den här gången för att lyssna helhjärtat. Där landade allt helt annorlunda i mig. Samtalet gav så många fler nyanser och perspektiv.

Det slog mig hur lätt det är att bära runt på fördomar om människor som bara snuddar vid ens periferi. Om offentliga personer, ytligt bekanta, alla som säger något som råkar nudda vid ens egen erfarenhet. Jag har bestämt mig för att försöka vara mindre fördomsfull. Om något berör mig ska jag ta reda på mer. Om jag inte hinner eller orkar då ska jag släppa det utan att värdera. Vi vet så lite om vad människor bär på. Ingen av oss har egentligen rätt att döma. Jag ska bli bättre på att snälltolka. Promise!

Lyssna på avsnittet du också, vettja.  Inspirerande!

Fördomar är intressanta och väldigt mänskliga. Jag delar bara en liten skärva av mitt liv här inne, ändå är jag säker på att ni som följer mig har en tydlig bild av vem ni tror att jag är. Precis så som jag själv gör med profiler jag följer.

Jag blir nyfiken – vilka fördomar har ni om mig?