Det här är första året på väldigt länge som jag inte arbetar med ett stort externt projekt vid sidan av min egen verksamhet. Det har frigjort energi att lägga helt och hållet på skapandet och kommunikationen kring mina egna kollektioner.
Och det har verkligen visat sig vara till fördel för K LAGERQVIST – aldrig tidigare har en vinterkollektion fått ett så varmt mottagande och så många hejarop.
Jag är ödmjukt tacksam. Stort tack till alla mina fina, peppande och omtänksamma kunder.
Årets vinterkollektion är ett ihopkok av alla mina erfarenheter och era önskningar. Plagg att älska länge. Tidlösa klassiker att plocka fram år efter år när julen närmar sig, och som får er att känna er både vackra och bekväma.
Möjligheten att sakta ner har också gett mig nya perspektiv och skänkt mig mer tid för återhämtning. Går in i årskiftet med ett skifte i fokus.
Läste ett citat som slog an i mig:
”You cannot give your life more time – so give your time more life”
Är så glad över att de röda och mönstrade kläderna har blivit så uppskattade. Men jag vet ju också att jag har en stor klick kvinnor som hellre klär sig i mer neutrala kulörer och klassiskt svart. Därför gjorde jag en också en kollektion som jag kallar Nordiskt Lugn. En svart och brun linnekollektion. Blusar, klänningar, kjolar, skjortor och västar.
Den här kollektionen lanseras nu på söndag 15.00 på webben men finns redan under lördagen till försäljning i butiken i Varberg.
Imorgon ska jag försöka fota plaggen på min kropp också och visa er. Så mörka dagar nu, blir alldeles deppig över det och det går knappt att fota i det obefintliga dagsljuset.
Juletider för mig handlar om mys, familj och god mat. Jag älskar att strosa runt hemma, tända mängder av ljus, ha en stämningsfull spellista i bakgrunden och pyssla om både mina nära och mig själv. Kanske är det något med åldern, man blir en riktig hemmaråtta och njuter av vardagen på ett helt annat sätt nuförtiden.
Jag önskar mig inget annat än en lugn dag utan måsten, fylld av inspirerande poddar, teststunder, promenader, bastu, god mat och fina samtal med barnen, innan en tidig kvällning.
Jag har två tips att dela med er idag. Först ut är att göra en stor laddning Golden Milk att ha i kylen eller tappa upp på burkar och ge bort i gåva.
Jag fyller en gryta med vatten, gurkmeja, kanel, riven och pressad citron, honung och mängder av riven ingefära. Om man vill så trillsätter man även svartpeppar och mortlade kamomillkärnor. Detta låter man puttra på spisen ett tag och sedan silar man av ner i burkar.
När det är dags att dricka en kopp så fyller du upp med 1/3 del av basen, 1/3 hett vatten och 1/3 het mjölk eller havremjölk. Toppa med extra kanel och njut!
Det andra tipset är denna juliga gröt.
Koka steelcut-gröt och smaksätt med saffran & kardemumma. Rör ner ett ägg när gröten är klar. Ägget ger både protein och gör gröten krämig.
Servera med vispad yoghurt, tinade körsbär eller blåbär, pekannötter, rostade hasselnötter och lite honung. Drick gärna en Chailatte eller din Golden Milk till. galet gott och världens lyxigaste adventsfrukost både till familjen eller om du är allena. Mina barn sover så länge på helgerna så jag behöver äta frukost innan dem. Ibland äter jag två för gemenskapens skull. Men middagar är obligatoriska, de får man inte smita från här hemma.
Jag blev verkligen illa berörd av Nyhetsmorgons specialsändning om kroppshets i helgen. Det är ett så viktigt ämne att prata om, vrida och vända på.
Det gör mig ledsen att så många verkar må dåligt i sina kroppar och lägger så mycket energi på att känna sig osäkra eller ogilla sitt utseende. Det är så oerhört begränsande att gå runt och inte trivas i sin egen kropp.
Jag förstår ju att det ser ut så här, och att sociala medier bidrar. I sändningen tog de upp flera olika perspektiv, vilket jag tyckte var bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det är olyckligt när hälsa blandas ihop med kroppshets och självhat. Ur mitt perspektiv är det något positivt att äta näringsrik mat, röra på sig och vara nyfiken på hur man kan stärka kroppen för att orka mer och må bättre. Jag tror också att ju bättre vi tar hand om oss själva, desto mer vänliga blir vi mot vår omgivning – och då får vi också mer energi av att hjälpa andra. Det vore synd om allt detta tolkas som kroppshets.
Jag har en klocka som mäter mina steg och min sömn, jag väljer antiinflammatorisk mat så ofta jag kan, jag tränar och har goda rutiner. Uppmuntrar jag till kroppshets när jag delar inspiration kring sånt i mina kanaler?
Förmodligen inte för de flesta. Men jag förstår att det kan göra det för några. Det är så komplext. Jag inser att det kan landa fel och bli triggande om mottagaren inte mår bra. Men är det då mitt ansvar att låta bli att skriva om det – för att det riskerar att påverka någon negativt? Eller är det inte allas ansvar att jobba med sin självkänsla, bygga trygghet i sig själva och välja bort medieprofiler som påverkar en negativt? Att lägga mer fokus på det som stärker och stänga dörren till det som inte gynnar en i livet?
Lättare sagt än gjort, såklart. För det fungerar ju inte riktigt så. Man märker inte alltid vad som påverkar en i en destruktiv riktning. Jag märker själv hur min egen gräns har förflyttats – från att vara helt negativ till fillers och botox till att nästan normalisera det, bara för att så många kvinnor och män i mitt flöde använder det och plötsligt ser mycket yngre ut. Jag funderar mycket på hur min hjärna påverkas av att se detta. Om jag till slut bara kommer känna mig gammal och grå. Om jag en dag också står där och bokar något ingrepp.
Det finns inget svart eller vitt i den här debatten – men det är viktigt att vi fortsätter prata om den, tänker jag.
Min lilla franska trädgård är nu städad inför vintern. De krukor som ramlat omkull av höstvindar har slängts, mina växter står i trygga grupperingar och alla trämöbler står under tak.
Min gulliga granne Vanessa ser efter växterna när vi inte är där och ger dem en skvätt vatten. Nu när jag var där sist så insåg jag att jag måste investera in en vackrare vattenslang att ha ute i trädgården nu när vi gjort så fint. Vill ni se hur det ser ut nu?
En trappa upp från trädgården, precis innanför grinden till vårt hus, ligger vår stora balkong med en vinterträdgård.
Här får vi plats med både en dagbädd att slumra på och vackra växter i stora krukor. Jag älskar hur både morgonsolen och kvällssolen landar här uppe. Från balkongen har vi entré genom vår stora rosa dörr, och genom dubbeldörrarna in mot köket kan man med morgonkoppen i handen och bara glipa lite på spetsgardinen och njuta av soluppgången.
Jag har dock fått lära mig den hårda vägen att det enda som verkligen trivs här nere i sommarhettan, när det står i kruka, är olika sorters fetbladsväxter och stora olivträd. Jag brukar ge dem näring regelbundet, och under sommaren vattnar vi lite oftare än annars.
Här ser man trädgårdens förhållande till balkongen. Man kan knappt fatta att här var en överväxt trädgård som användes som hundgård då vi flyttade in. En otrolig förvandling.
Nu är glassdörrarna in till bottenplan på plats och i framtiden blir det ett separat boende här inne.
Det blev väldigt bra och har gett trädgården helt ny karaktär. Vi valde mörkbrun kulör på heöa skjutpartiet, på det sättet passar den in i miljön och känns inte för ”nygjord” ut som svart skulle göra.
I samband med att den stora öppningen in till bottenplan fick det stora glspartiet så renoverades den murade väggen varsamt. måste säga att våra hanverkare gjort ett fantastiskt arbete och fet blev verkligen vackert. Huet är från 1850 och de har varit varsamma och duktiga på att behålla uttrycket.
Dessa trämöbler och skålar har jag dragit under tak nu när det kommer regna mycket under vintern.
Jag klippte också ner detta blåregn och ställde alla växter ute med tillgång till regnvattnet som faller.
I min kryddrabatt och växwer det så det knakar och klängväxterna på muren har också tagit fart. Nu är det nästan helt insynsfritt från gatan på grund av växtkraften i vår passionsblomma.
Vår plan är att ha en stenläggning på betomgplattan här och därefter bygga en pergola med äldre takpannor på.
Kansk ebör man lägga någon mer stengång som leder in i bottenplaner också.
Poolen är stängd för vintern och vi kickar igång den i mars igen nästa år. Vi har en kille som hjälper oss med detta.
Poolen är 2 x 4,5 meter stor och har ett djup på 1,45 meter. Runtom har vi lagt medelhavssingel, och stenkanten består av Luzerne-plattor, en typ av natursten främst från Piemonte-regionen i Italien. Samma sten som kommer användas på trappan och på betongplattan senare.
Kaklet i poolen är 10×10 cm i en mörkt gråblå ton. Vi tycker det ger en lyxig känsla, och den mörkare kulören känns mer sofistikerad än en klassisk turkos. Rengöringen sköts med ett saltvattensystem med elektrolys, där salt omvandlas till klor. Det ger en jämn och effektiv rengöring utan att vi behöver tillsätta klor manuellt.
Det fina lejonet köpte jag på höstens vintagemarknad i Pezenas.
Vi är riktigt nöjda med resultatet och nu kliar det verkligen i fingrarna för jag vill sätta igång med projekt bottenplan med en gång. Men det har vi inte ekonomisk bäring för än så det lär dröja några år. Planen är att det ska vara ett separat boende för barn och barnbarn, även för våra föräldrar och vänner. Den här ytan kommer vara störra än boendeplanet vi nu lever på och jag tänker mig också att det ska inredas på ett sätt som jag kan använda som studio för mitt arbete också. En sak i taget.
Man får inte glömma att denna plan slog in långt tidigare i vårt liv än vad vi räknat med så jag är ödmjukt tacksam över denna franska drö,
Inspiration till design?
Det finns många sätt att hitta inspiration när jag skapar kläder till våra kollektioner. Ofta utgår jag från ett plagg jag själv äger och använder mycket, något som väcker en tanke om att skapa en ny variant. Självklart gör jag aldrig en kopia, utan använder bara känslan och idéerna som grund. Sedan förändrar jag detaljer. Jag placerar knappningen på ett annat sätt, ger plagget en ny form i ärmen eller gör det längre eller kortare. Jag väljer ett annat material, en ny färg eller ett nytt mönster och så växer något eget fram.
För många år sedan köpte jag en klänning i en liten butik vid torget i Varberg. Butiken försvann för säkert 18 år sedan och jag minns inte ens vilket märke det var. Det enda jag vet är att jag älskade den klänningen och använde den i många år. Den sortens plagg, som man bara bär och bär, är ofta de som ger den allra bästa inspirationen.
Här står jag i originalklänningen, i växthuset vid vårt förra hus.
Jag använde den verkligen hur mycket som helst i flera år. Men en dag brann en väns hus ned, och allt försvann – utom familjen, som lyckligtvis hann ta sig ut. Vi var några vänner som gick igenom våra garderober för att se om det fanns något som kunde komma till användning. Så den här klänningen bor inte längre hos mig.
Några år senare sprang jag av en slump på kvinnan som en gång sålde klänningen till mig, och vi började prata om just den. Om hur jag drömde om att skapa en liknande modell, fast i mitt eget material, lin.
”Men!” utbrast hon.
”Jag har en likadan hemma i min garderob. Vill du låna den som inspiration?”
Jag tror verkligen på ödet, på att saker hittar sin väg till en när man behöver dem. Och detta var verkligen ett sådant ögonblick.
Sagt och gjort. Det var så vår klänning Emily kom till. Vi gjorde förstås några ändringar, justerade knäppningen, arbetade om halsringningen, men i grunden bär den fortfarande samma känsla som den där älskade originalklänningen.
Först lanserade vi den i en naturfärgad variant, och den sålde slut på ett ögonblick. Sedan dess har många färger och mönster fått följa med, och Emily har blivit ett återkommande inslag i våra kollektioner år efter år.
Just den här naturfärgade älskades av så många så den lanserades på nytt denna sommar, 2025.
Så fin!! Har du en Emily där hemma i garderoben?
Många älskade den i grönt.
Vilken färgställning har varit er favorit?
Modellen blev så populär att vi började sy upp en längre variant som fick namnet Tove. Här ser du den i en rutig julversion, en av många tolkningar som kommit till sedan dess.
Här är den i höstens härliga kulörer, vecker för säsongen. En klänning som blivit otroligt älskad av många.
(reklam) Nu lanserar vi även Emily i vår vinterkollektion för 2025 – den här gången i ett mönster vi har döpt till Glödrand.
Det är ett vävt mönster i 100% europeisk lin, och jag tycker själv att det är helt fantastiskt. Jag är väldigt stolt över resultatet. Hantverket och det noggranna arbetet bakom varje detalj är imponerande, och detta är verkligen en klänning att bära i många år framöver, precis som originalet som inspirerade mig.
Klänningen är otroligt fin, om jag får säga det själv, och den kommer alltid att finnas i vårt sortiment. Tillsammans med Emily lanserar vi även två blusar i samma mönster.
Det är vår klassiker Johanna, som funnits i sortimentet nästan lika länge som klänningen. Omåttligt populär bland er kunder och en modell som alltid kommer att finnas i olika färgställningar.
Och så har vi vår nyhet Charlotta. Siluetten på ärm och rygg är verkligen något speciellt. Här inspirerades jag av en kund som en sommar kom in i butiken. Hon bar en stor vit linneblus som föll otroligt fint över axlarna. Samtidigt hittade jag en blus i byn Pézenas som inspirerade mig mycket med sin v-ringning. En kombination av dessa två intryck blev sedan blusen Charlotta.
I år lanseras den i vitt med ett litet broderat rött hjärta i nacken (obs – snart slutsåld!), i den röda färgen som släpps idag, och senare i december även i svart lin.
Ni var många som efterfrågade mer om arbetet bakom kollektionerna, och jag kommer samla ihop fler inlägg om detta och berätta mer för er. Jag tycker verkligen om era önskeinlägg, de ger mig idéer för uppslag och jag vet att det uppskattas. Tack!
Jag har följt Callie Coles under många år och är både inspirerad och fascinerad över hennes livsstil. Drömmer mig bort och tänker på hur coolt det skulle vara att byta liv med henne eller skapa något liknaande på landsbygden i Halland. En liten häst i köket, sprudlande ungar och ett mer naturnära liv.
Callie Coles är en brittisk livsstilsprofil, gigant på Instagram under namnet @calliecoles, Hon bor med sin familj på landsbygden i Devon/Cornwall och delar med sig av ett genuint och naturnära liv präglat av hästar, lantbruk, traditioner och vardagsrealism. Hennes stil är klassisk och cool, inspirerad av brittiskt countryside-mode.
I sociala medier uppskattas hon för sin äkthet, hon är sårbar och autentisk, visar både det vackra och det vardagligt röriga, och många följer såklart henne för hennes jordnära ton, värme och förmåga att skildra ett liv nära naturen med familljen och alla djur runt dem.
När House & Garden Magazine var där med kameran så porträtterade de Callies familj på det vackraste vis. Är helt tagen!
Från artikeln: ”Jag antar att det här i princip är förverkligandet av alla mina barndomsdrömmar”, säger Callie Coles (@calliecoles) om det romantiska hemmet i Devon som hon delar med sin man Toby, deras tre barn och en hel samling djur. ”Jag drömde alltid om att få ha en ponny hemma, men jag trodde aldrig att vi faktiskt skulle lyckas få stall, hagar och plats nog att göra allt det jag fantiserade om.”
Denna värld av ”ljuvligt kaos”, där ponnyer är lika välkomna i köket som höns och hundar, har gett Callie en stor skara följare på Instagram som gärna följer familjens senaste upptåg. Lika nyfikna gjorde vi själva ett besök i Callies hem, precis efter att det pyntats inför jul. Vi anlände just när en tallrik med nygräddade mince pies, som stod på köksbordet för att svalna, blev uppätna av deras äldste son Jesses busiga tax, Bridget. Men det är en del av charmen – och det som betyder mest för familjen Coles denna tid på året är julens verkliga innebörd. ”Det handlar om att ta hand om dem som behöver tas om hand”, säger Callie.
