Författare: Kristin Krickelin

Ni har säkert hört talas om den kända prioriteringsprincipen som president Eisenhower ligger bakom men det är inte helt fel att damma av den då och då.

Speciellt i tider där det förväntas att man trycker in precis allt. Deadlines, familjemys, avslutningar, bak och massa annat….
Jag är glad att jag inte planerat in så mycket jobb och sitter faktiskt ganska lugnt i båten men jag tycker det säger rätt så mycket om vår samtid när varenda människa jag träffar frågar ”hur går det i julstressen?”
Lite deppigt faktiskt – jag önskar oss alla lite mer ro och oplanerade dagar.

Den här matrisen är bra när man känner sig stressad och tycker att man har för mycket att göra? Då man inte hinner med alla måsten i arbetslivet och privatlivet?

Då är ju frågan – Lägger man sin tid på rätt saker?

Min man visade mig den här för många år sedan då jag jobbade på kontor samtidigt som jag bollade frilansliv, hade bloggen och tappert  försökte vara en lycklig  trebarnsmamma och fru som typ fixade hela Familjen Lagerqvist AB. Jag tyckte jag gjorde så mycket men fick inget gjort. Jag var ständigt besviken på mig själv.

Kika här nedan en liten formel jag knåpat ihop med inspiration från massa andra liknande.

Mitt mål är att hålla mig så mycket som möjligt uppe i högra hörnet.

1. Det som är både brådskande och viktigt gör du omedelbart. – detta är jag bra på.

2. Uppgifter som är viktiga, men inte brådskande, sätter du en deadline på. – detta är jag mindre bra på.  Typ kvittoredovisning. blä. Men här blir jag dock bättre och bättre. Jag sätter många långsiktiga mål nu och jobbar mycket på mina relationer. Jag samlar på mig kunskap för att bli bättre i både arbete och samhällsengagemang.

3. Uppgifter som är brådskande, men inte viktiga, delegerar du. – dessa ligger långt ner på min prio alltså… det är lite 50/50. En del blir inte ens gjorda för jag är inte så bra på att delegera. Vem ska jag göra det till förresten? Min man hjälper mig dock galet mycket med allt.

4. Det som varken är viktigt eller brådskande skippar du. – ibland är man ju här i detta hörn och rotar. Man är ju människa liksom. Men då är det väl bra att man kan sträcka på sig och säga ”åh, nu var jag här igen – dags att dra, hejdå”

På detta sätt blir det lättare att veta hur man ska handskas med varje uppgift. Dessutom slipper man lägga tid på onödiga grejer som inte leder någonstans. Även om man inte hinner med alla uppgifter på sin lista så kan man i alla fall vara säker på att hinna med de mest prioriterade. Bra va?

Långt inlägg. Men vet ni vad?
Jag har fått en lite tidig julklapp – man, barn och hund har åkt på fjällsemester utan mig. Win win!
Alla är lyckliga och mår bra och jag kan jobba hur mycket jag vill, träna som tusan, sova, vara med vänner, läsa och allt annat gott man kan göra då man har flera dagar för sig själv. Funderar på att städa alla lådor i kök och badrum med en podd i öronen. Eller stäckglo på en serie. Lägga upp en årsplan för mitt arbete 2020 – som en egen konferens… då måste man dock belöna sig med en massage. Visst?
Har ni tips på bra serien förresten?

De senaste dagarnas stora inspirationsboost jag fått via @shopdoens & @katherine_doens storys på Instagram lämnar mig med mängder av skärmdumpar i min telefon. Magi.

Under deras förra kampanjfotografering höll de till i ett gammalt slott i Frankrike och jag återkom typ tusen gånger till både bilderna från behind the scenes och till frontbilderna för att studera både vinklar, miljöer, uttryck och hur ljuset faller.
Nu är de i Mexico och det pirrar tusan i hela kroppen när jag följer deras arbete från min lilla skärm.

För mycket inspiration för att inte dela med er. Inte sant?

Miljöerna här är så vackra och ljuset faller drömskt genom palmerna. Vilken fantastisk location de funnit! Längtar efter att få se mer från detta fotoarbete.

Taket och väggarna. Har verkligen börjat gilla gult det senaste året. Nu ännu mer.

Det här påminner mig om vårt gamla badrum på Handelsgatan. Klänningen lägger jag gärna beslag på under våren… Småprint är bra vackert alltså.

Barnen är med.

En rosett i håret snart kanske.

Ok, Får världens sug efter att jobba mer med fotografering nu. Vilken dröm. Någon gång i framtiden så tänker jag faktiskt att jag gör det – människor kommer alltid behöva en fotografs tjänster och någon dag kanske det inte finns så mycket mer av mig att ge till det här ”influenserlivet” …
Branschen och yrkeslivet är föränderligt minsann.

Att åka iväg så här med ett helt team verkar också vara grymt.
Ibland är det väldigt begränsande att göra alla delar helt själva – det blir lite övermäktigt. Samtidigt som det ger stora friheter och är vädigt ekonomiskt såklart. Det finns fördelar och nackdelar med allt.

Den här storyn påminner mig om att plocka fram min polaroidkamera och föreviga familjen under december.

Så fint alltsammans!!!

Vaknade denna morgon av att regnet piskade mot fönstret.
Smög ner och fixade dagens första kopp kaffe och funderade över hur 2:a Advent skulle kunna bli av det mysigaste slaget. Hade redan innan bestämt att vi skulle lyfta in granen – så under förmiddagen började vi dra upp lådorna ur källaren och såga av granen för att den skulle rymma vår granfot.

Jag fick stränga order om att jag aldrig någonsin fick ta ner granen själv igen då de andra slet sitt hår då de skulle reda ut den stora sladdröran av två julgransslingor. Men sedan fick vi upp allt under julsång, lussebullbak och glöggdrickande.

Jag hängde upp girlangen med katter under den endra girlangen. Visst blev det fint?
Ska plocka fram mer och mer juligt varje söndag fram till jul.

I detta fönster är det också pyntat. Lite fönsterputs på det så…

Igor och jag bakade lussebullar med extra mycket smör och mandelmassa.

Det är alltid någon som tröttnar och jag tänker att det är okej. Kul att man få sno åt sig lite mysiga stunder med killarna. Hade önskat vi kunnat pyssla lite tillsammans men blev totalt nedröstad. Att ha lite större barn som vill hänga med kompisar eller med sig själva på rummet ger sannerligen föräldrar en hel del tid att pilla naveln och fundera över värdsliga ting.

Jag låg här och kikade på The Morningshow en stund. Har du sett den?
Sedan tog jag ett långt bad medan serien fortsatte på badkarskanten.

Noll julstress här med andra ord. Ser fram emot att knåpa ihop julklappar till anhöriga i år.
Under många år, då barnen var små,  bytte vi vuxna inte alls eftersom det kändes bara sjukt stressigt och onödigt hela alltet. Men alltså – det finns ju klappar som inte är sprungna ut konsumtion och köphets.
Punktar lite olika nedan.

– En massage till hon med onda axlar.
-En pizzakurs till han med matintresse.
-En vacker låda minnen med dofter, smaker och fotografier till hon som har allt.
-Ett stort inramat print av det coolaste du fångat med kameran under 2019 till han med inredningsintresse.
-Ett loppisfynd av den vackraste sorten med ett rullat kärleksbrev med en röd tygrosett runt om.
-Ett familjespel med ett löfte om att man bokar upp x antal söndagar att spela tillsammans under 2020.

Har du också något bra tips?