Solen går i moln och regntunga tjog drar över himlen då jag plockar fram min kamera. Det är en vansklig tid att jobba med foton…
Ena stunden gyllene vacker höstsol som silar sig in mjukt över golvplankorna och andra stunden tänker jag att det nog blev kväll helt plötsligt. Igår satt jag här i soffan med datorn i knät mest hela dagen och jobbade. Löparskorna och tvätten låg orörda fast jag hade satt de punkterna överst på listan. Tycker ändå så himla mycket om de där dagarna – då jag betar av och tiden bara flyger iväg.
Jag tänkte skriva lite om vita skjortor och blusar. Hur klassiskt och fint är inte det egentligen.
Min vän hade på sig den här vackra häromdagen och jag blev så himla sugen på något liknande. Så jag gick hem och rotade i garderoben och fann den här jag fyndade på vår gårdsloppis i somras – tror jag gav 30kr.
Och så drog jag fram en blus jag köpte i somras men av någon anledning bara burit två gånger.
Att investera i bra klassiska plagg i bra kvalité är verkligen klokt. Den här linneskjortan från Nygårdsanna fann jag på rea en gång och jag vet att jag kommer ha den tills den slits ut. Som alla mina kläder från samma märke – de kostar en rejäl peng men jag använder plaggen i många år så i längden blir de billigare än andra inköp.
Vill du inte köpa nytt så leta efter blusar och skjortor på loppis eller i mammas garderob.
Nu ska jag krypa ner bredvid min yngsta och sniffa han i nacken. Ses imorgon igen.
Detta inlägg presenteras i samarbete med Simple Feast
Förra söndagen fick vi en ny låda middagar levererade av .Simple Feast. Perfekt tajming då det underlättade för min familj då jag skulle vara borta två kvällar denna vecka. Vem som helst kan ju svänga ihop mat enligt de enkla instruktionerna.
Under måndagen var det Igors tur att laga maten. Allt man behöver göra är ju att färdigställa maten. Simple feast kockar har nämligen förberett resten. Det tar ungefär 10 minuter att ha middagen klar på bordet.
Han började med att plocka fram alla förpackningar där det stod Day 1 på och läste noggrant igenom alla moment. Han skulle laga Bahn med misomarinerade ostronskivlingar.
”Det har vi aldrig ätit innan” sa han och rynkade lite på näsan då han trodde det var en rätt han nog inte skulle gilla.
På med ugnen på 200 grader först.
Fram med knivar och skärbrädor.
Det hackades mynta, skars sallad och hyvlades gurka.
Efter bara några minuter hade han värmt maten i ugnen och gjort iordning alla goda tillbehör. Jag fick ansvara för dukningen.
Sedan googlade jag faktiskt Bahnbröd – hade aldrig ätit detta innan och visste inte hur det skulle serveras. Men man ska tydligen skära upp dem så här och fylla brödet med innehållet.
Tror ni Igor gillade maten?
Igor blev själv förvånad – han tyckte jättemycket om smakerna och konsistensen. Sedan blir ju maten ännu godare då man själv varit med och lagat såklart.
Jag är så glad över mitt samarbete med Simple Feast detta år och jag tycker verkligen de underlättar vardagen samt att de ger mig ny inspiration i min egna matlagning. Att förpackningarna är så hållbart framtaget som möjligt med förpackningar gjorda av växtfibrer från majs, socker och potatis är verkligen ett extra plus också.
Nu har jag förmånen att få anordna en tävling där en av er kan vinna valfri matkasse för 4-5 personer. Bra va!
Jag har tävlingen i ett detta inlägg på Instagram så klicka in där och delta vetja. Lycka till!!
Vill du beställa en kasse redan nu så kan jag erbjuda en rabattkod till mina följare. Beställ hos Simple Feast & ange rabattkod KRISTIN10.
Redan måndag morgon – jag har slagit mig ner på mitt kontor (soffan) och gjort veckans lista. Blandat jobb med familj och annat fint. Nu ska de sista dahliaknölarna upp och så jag behöver mer träning för att stärka mina axlar.
Men överst på listan står det ”blogga om fredagen” – så det ska jag göra nu.
Ute i min trädgård är det alldeles gyllene just nu.
Jag började fredagen med att förbereda sticklingar av palletblad. Dessa skulle jag ha med mig till jobbet dagen efter.
Nästa lördag tar jag nog med mig sticklingar av mina pelargoner, Dr Westerlund. De behöver verkligen beskäras.
Jag åkte och köpte pumpor och bröd till dagens lunch. Jag skulle nämligen få besök av två fina vänner och de hade aldrig träffats i verkligheten innan så det kändes extra fint att få uppleva två transparenta och kreativa yrväder i samtal.
Kan ni gissa vilka som var mina lunchgäster?
Sofia och hennes son Viggo dundrade in i hallen och med sig hade de stora buketter av vallmo och blåsippor i papper.
Wow!! My kommer skapa magi i sin nya bok med dessa blomster. Är så pepp på detta – har fått läsa lite texter med bankande hjärta och varm mage. Boken kommer bli fantastisk.
Jag dukade upp lunch. Det blev pumpasoppa – världens enklaste och godaste. Postade receptet i mitt senaste inlägg på Instagram idag.
Under den långa lunchen följde samtal om kärlek, böcker, äppelträd, chokladkalendrar, arbete och drivkrafter.
Viggo, Sofias son, har varit med henne och praktiserat hela veckan. Kan inte tänka mig ett roligare jobb.
My hade med sig massa gott från Feldts Bageri så vi drog fram en kniv och testade alla. Mums! Bullen med rostade nötter på var godast tycker jag!
Jag fick förresten tjejerna att prova den röda klänningen också. Jag ville veta hur den satt på andra kroppar och hur den funkade ihop med byxor. Riktigt fint ju!
My var fin ihop med rutiga brallor – som en karamell.
Sofia hade för övrigt en väldigt tjusig blus – glömde fråga vart den var ifrån.
Snack om blommrona och om hur man gör dem. Alla tre har fått massa frågor om dem på dm nu efteråt…
Det är Sofia som gör dem för hand. Det är lite pilligt såklart så det ligger ett fint hantverk bakom – sedan är det naturligtvis viktigt att man använder rätt sorts papper.
Kolla pistillerna med flörtkulor!
Vi pratade om att kanske ha en workshop – skulle ni vara intresserade av det?
My var glad som tusan för dem.
Efter många kramar och skratt så tog vi farväl i hallen och jag snabbade mig att städa bort kalaset. Jag skulle nämligen iväg på andra festligheter och hade fått extremt bråttom då jag hade lite jobb att få gjort också.
Sådärja. Fick fixa mig världens snabbis – hade redan lagt fram kläder, drog på lite mascara och lite parfym och drog på Varbergs Galan med min man. En gång per år möts vi upp för att fira och applådera näringslivet och alla de fantastiska företagare som är verksamma i staden. Så fin och viktig kväll.
Så glad att min kompis Simon Lautrup tog hem priset som Årets Unga Företagare och Brukstorget fick gå upp på scen och ta emot Årets Näringsliv. Hurra för dem.
Nu ska jag fixa en ny kopp kaffe och ta tag i veckan.
Kära lördag. Du är så fin!
Kom precis hem från jobbet där jag fick massa energi av att träffa kunder som gav pepp för den här bloggen. Känns så himla varmt i magen när ni berättar hur ni känner. Stort Tack!
Tar inget för givet och är ödmjukt tacksam.
Nu har jag dragit på mig snickarbrallor och ska ut i trädgården för att röja med familjen. Hoppas någon skruvat på bastun… & så blir det visst indisk take away med filmkväll efter. Fint.
Men du, jag kikar in här lite snabbt för att beräta att vi publicerat ett nytt avsnitt av På Djupet. Sedan jag blev brunett har vi spelat in nya avsnitt och jag tycker det nya introt blev så himla härligt. Vad tycker du?
Dagens gäst är Marina Evertsson. Denna fantastiskt drivna och kreativa yrväder som står bakom flera olika verksamheter – som Strömma Farmlodge, Farmers Market, Gästis Matsalar & Roadtrip Sverige. En power lady av rang.
Jag gillar att prata företagande med henne för vi har samma energi och driv. Vi förstår varandra himla bra och peppar så mycket vi kan. Och så har vi ju gjort en bok ihop! Minns du den
Ta del av detta fina avsnitt där vi pratar mod, landsbygd, företagande och om att gå sin egen väg.
Det sägs att vi är mer rädda för att hålla tal än för att dö. Men jag tror nog inte det riktigt stämmer…
Men att många är livrädda för att tala inför en grupp människor är jag helt övertygad om. Jag är nämligen en av dem.
Det har alltid varit så. Vet inte vad det beror på. Kanske att jag är rädd för att tappa kontrollen och inte veta vad jag ska säga när alla ögon riktas mot mig? Att alla ska komma på att jag är helt kass och egentligen inte vet vad jag håller på med?
Att sitta i en ny grupp där ledaren ber oss att gå laget runt och berätta vad vi heter och jobbar med kan få mitt hjärta nästan att hoppa ur kroppen, öronen att börja surra och får mig att vilja dricka en liter vatten på grund av plöstlig muntorrhet. Samma på föräldramöten och i andra sammanhang.
De första tillfällena då jag talade inför stora grupper var då jag skulle presentera menyn då jag jobbade som servitris. Det var så jäkla nervöst innan men så fort jag öppnade munnen så kändes det fint och den obeskrivliga lättnaden och triumfkänslan efteråt var oslagbar. Jag klarade av att göra något jag var livrädd för – yes, check på den.
Minns en gång då jag utmanade mig ordentligt då jag var med i ett kreativ process på hotellet där jag jobbade. Detta var många år sedan. Jag skulle upp på scen inför ett hundratal kollegor och ingå i ett panelsamtal. Jag mådde illa hela två veckor innan och kunde inte äta på hela dygnet inför scenframträdandet. Det var så sjukt jobbigt – men jag ville ju det här.
Jag kunde inte låta min rädsla för att tala inför människor stoppa mig så jag bet ihop. Det gick helt ok.
Efteråt kom en kollega fram till mig, skrattade lite och sa ”ja, du blev ju så där röd i ansiktet som du alltid blir när du blir osäker…”
Tack som fan. De orden ligger fortfarande kvar och gnager i mig och jag önskar så att jag hade frågat henne vad syftet med den kommentaren var.
Trots detta har jag fortsatt att utmana mig i dessa lägen och har nu under några års tid tagit på mig uppdrag som föreläsare och ledare under workshops. Och varje gång jag utmanar mig känns det bara bättre och bättre. Nuförtiden kan jag till och med få i mig lite mat innan framträdandet och jag har hittat lite olika verktyg att ta till längs vägen. Muntorrheten släpper om jag biter mig i tungspetsen, hjärtslagen lugnar sig om jag tar några djupa andetag och jag slår bort panikkänslorna med varma tankar om mig själv. Förberedelse är a och o. Ett leende och ett avlappnat kroppspråk är lika viktigt. När jag väl börjar prata släpper de obehagliga känslorna och allt går strålande.
Är du en av dem som varit och lyssnat på mig under åren så vill jag tacka dig – du har givit mig kraft och uppmuntran till att vilja bli ännu bättre.
Mitt mål är att kunna utveckla mig själv ännu mer inom retorik och jag sitter just nu på tåget hem från Malmö där jag gått en kurs i just detta. Så spännande och sjukt läskigt. Åker hem med ny klokskap och tankar kring mitt arbete.
Nu kommer jag vässa mitt framträdande på A La Varberg med nya kunskaper. Kommer du till Varbergs Teater den 16 november förresten? Vi kommer ha en grym dag ihop så jag rekommenderat detta varmt.
Hur känner du inför att hålla tal eller tala inför grupper överlag?
