Författare: Krickelins

Idag har jag gått med liten kall hand i min till  stor skola, bakat 35 lussekatter, jagat hemska bananflugor i mitt kök och  lyssnat på Benjamin Francis Leftwich. Och under hela dagen har jag haft det här i mina tankar. Och hjärtat sväller över av medlidande för de som går igenom något sådant. Nu tror inte jag på någon gud men jag tänder ljus, knäpper händer och viskar tyst ändå. För jag tänker också, att om man bara samlar så många tankar som möjligt för henne, för det är det enda man kan göra…

Och så kan man hjälpa till att sprida detta:

Läs här och ta också del av texten här nedanför som författats av Fransyskanh.

"www.tobiasregistret.se startades privat till minne av Tobias, som dog i leukemi. Det är Sveriges nu ledande organisation för insamling av givare av stamceller, via benmärgsdonation.

Det tar två till fyra timmar att ge och jag tänker att det är vansinne att det först är när man är alldeles för nära det skräckinjagande man blir medveten, får informationen.

Hur svårt det är att hitta matchande givare till den som behöver.
Hur mycket som skall till för att allt ska klaffa. Hur man oftast behöver ut och leta i internationella register.
Hur liten chansen är att föräldrar matchar, nästan lika med noll; ett syskon något bättre, 25 procent; andra släktingar, lika stor chans som en okänd dvs obefintlig.
Hur det därmed oftast tar alldeles för lång tid. Det räcker inte med att finna en matchning, personen i fråga måste finnas tillgänglig. Svara på det där brevet inom kort. Fortsatt vilja.
Hur få av oss som är inskrivna och vars benmärg öht kan sökas på, jag är det exempelvis inte – än.

Fonden står dessutom till och med för ev. förlorad arbetstid. Fonden står också för ev. behov av hotellnatt.
Det finns inga risker, det finns bara möjlighet att konkret göra något. Vi borde absolut alla göra detta något."

Inom kort öppnar vi en Pop Up-shop på webben, Miranda Rebecca och jag. En sommarkväll nere vid havet, sittandes på en varm klippa och med blickarna vilandes på solen som sakta sjönk ner i havet. Det var då vi bestämde oss för att göra något tillsammans.

Så i december öppnar vi upp vår lilla shop. Håll dig uppdaterad på Instagram där vi heter for_goodluck.

Igår var det en annan solnedgång, vid en annan strand där isen börjat lägga sig på de små pölarna i den hårda sanden. 

Men nu. Nu ska jag snabbt svepa mitt ljumna kaffe och välkomna tre tjejer som kommer med en bil fullastad med grejer som ska fotas.

Det är den 24e november och dags att utnämna en vinnare till en spaupplevelse på Arken Hotel & Art Garden Spa. Vad roligt att det var så många som ville delta, en bra bit över trehundra (!), önskar jag kunde ge varsitt spapaket till er alla. Otroligt fina och rörande kommentarer har lämnats. Vi har gåttt igenom alla kommentarer efter hand de lämnats och vi båda känner så otroligt mycket för fransyskanh ´s kommentar och vill så gärna att hennes syster och svåger ska få komma till oss på Art Garden Spa.

Välkomna! Maila mig er adress på kristin£@krickelin.net. Varma tankar till er familj. Hjärtat värker för er.

Ett ägg till frukost och de där flingorna jag helst inte bjuder på. Vi pratar om dagen och jag känner mig mest matt. Vill läsa lite mer i boken som han påpekar aldrig tar slut. 

Le Marais på bröstet och den starkaste kristallen av alla i vänster hand. Lördagen tar mig så långsamt. så långsamt. Tänker mycket på min väg nu för tiden. Att jag måste gå på den, rakryggad och ödmjuk med fjärilar i hjärtat.  

Och jag tänker att vad fasiken. Ett halsband till bara. Om det är något jag gjort bra när höst möter vinter i år så är det att nosa upp de vackraste halsbanden, dricka citronvatten och spela memory.

Nu ska jag plocka av långkoket från spisen, lämna barnen hos grannen, ta min man i handen och traska ner till stan för lite eftermiddagsprat med mjuka röster och ett glas bubblande.

I början av veckan var jag bjuden till Ystads gamla vattentorn utav Sid Sid och Lite Kalabalik. Vilket fantastiskt ställe. Och vilka underbara tjejer jag hade förmånen att få träffa under dagen.

Väldigt intressant att lyssna till tjejernas presentation av sitt företagande. Jag beundrar verkligen deras angegemang och deras tankar runt socialt ansvar med rättvisa villkor, hållbarhet och miljötänk. Lite Kalabalik har ett samarbete med SOS barnbyar som hittills dragit in drygt 3 miljoner kronor. Fantastiskt! Alla deras smycken är handgjorda i Istanbul av ett gäng fina farbröder. Och Anna-Karin från Sid Sid bor halva året i Marocko för att se över produktion och se till så att alla får rättvisa löner och blir behandlade med respekt. Dessutom är alla smycken, kuddar, mattor och allt porslin naturligtvis sjukt fina och jag vill ha allt.

Och jag var så glad att jag äntligen fick träffa Johanna på Aprill Aprill. Hennes blogg har jag följt i flera år så det kändes nästan som om jag redan kände henne.

Det här är Lina och Malin som driver Lite Kalabalik. Starka, smarta, roliga och vackra tjejer. De inspirerar verkligen.

Tusen tack för en härlig dag. Dagen avslutades på ett magnifikt sätt med ett dopp i havet med Mia och Malin innan de skjutsade mig till tåget i Malmö.