
Vid 08.00 är det nästan tomt vid poolen. En ensam man som har rullat ut sin matta och gör sin morgonyoga. Och vi.

72 timmar i Bangkok. Redan varit ett dygn hemma, kramat om mina pojkar och suttit på det lilla kontoret på nionde våning och smattrat på tangentbordet i åtta timmar.

Nu har jag en ny stad i mitt hjärta. Staden där katterna gråter och människorna ler från öra till öra.
En sen kväll, på väg i full fart i en Tucktuck-färd till nattmarknaden. Luften var het så att det pärlade sig på överläppen, dofterna spännande och Miranda Rebecca satt med tindrande ögon vd min sida och höll i sig i svängarna. Då öppnade himlen sig. Precis när vi åkte över floden och billyktorna på de rosa taxibilarna blinkade i kapp med gatuskyltarna längs den galet trafikerade gatan. Regnet smattrade på taket och skvätte in från sidorna. Vi skrattade högt i ren förtjusning. Och när något är sådär vackert och lyckligt så växer bröstet, jag tappar nästan andan och tårar rinner. så är det. Ganska tacksam nu alltså. tack.




.jpg)
.jpg)
.jpg)





.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)