“De har det så bullebyvackert du vet! Barnen har matchande pyjamas, gran i sina egna rum där de leker med träleksaker ihop på golvet och tapeten är fantastisk ihop med gardinen. Vackrare barnrum har jag aldrig sett!  Under eftermiddagarna bakar de, fikar och åker pulka tillsammans. Sedan somnar de säkert på varsin arm med högläsning ur Astrid Lindgren. De är så lyckliga!”
Jag står med tindrande ögon i köket och berättar avundsfriskt om någon på Instagram för min man och är osäker på om jag själv skapade tillräckligt med fina minnen för mina barn då de var små. I barnens rum är det bara massa skärmar, teknik och ledlampor i blå och röda kulörer nuförtiden…
Avundsfriskt är det ens ett ord. Jag menar att jag vill också ha allt det där men missunnar såklart inte någon annan detta.

Han svarar “Men sluta  – du om någon borde väl veta att det bara är en bråkdel av folks “lyckliga” liv man ser på Instagram och vi gjorde ju också sådana grejer med våra barn då de var små. Håll inte på och slå på dig själv mer, vi hade jättemysiga stunder med dem och massa pulkaåkning”

“Ok. Men idag ska vi alla gå och se lucian på stan och så ska vi äta lussekatter på fik. Ingen kommer undan!” skrålar jag i hallen när alla ska iväg till skola och jobb på morgonen.

Två av tre pojkar och pappan är på och jag känner mig nöjd att jag planerat in en gemensam familjestund mitt i veckan. Under eftermiddagen googlar jag vilken tid lucian ska sjunga och vart. Det visar sig att luciatåget blivit sjukt och inställt. Det är inte heller någon som är sugen på lussekatter och varm choklad då vi alla traskar i regnet under varsitt paraply till stan. Vi hamnar på ett sushi-ställe med lysrör i taket och en ständigt ringande telefon för take-away.
Hahaha. Denna gång har jag sänkt mina egna förväntningar för länge sedan – tända ljus på mysigt fik och rosiga barnkinder med choklad i mungiporna är ganska långt borta.
Men det är något annat – glittrande ögon och mjuka kloka samtal. Telefoner som ligger kvar i fickor, skratt, funderingar och matkoma. Vi går arm i arm hem och har redan bestämt att vi ska gå på bio ihop imorgon eller på torsdag. Kanska ska jag köpa matchande pyjamasar till killarna ändå tänker jag innan jag somnar denna kväll. Det kan de väl gå med på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Avundsfriskt – är det ens ett ord?

  1. Avundfrisk är ett strålande ord tycker jag! Jag är föräldraledig och spenderar dagarna med att mata ponnys, dra pulkor med rödnosade ungar, mata höns med havre och baka helgkaka med min snart treåring. Men det är också brottningsmatch när overallen ska på, frusna tår i kalla plastskor, kliiga mössor och grädde som sprätter på kaklet när den ska vispas och så vidare. Jag brukar avundfriskt titta på dina fina kläder utan bebiskräk och på din trädgård (min består av en ruffsig gräsmatta, mossa och contorta-tallar) och nu, mitt i småbarnsåren, så tänker jag avundfriskt vilken lyx det måste vara att kunna vara en person utan en bebis över axeln hela tiden, basta! åka iväg! driva företag! Du är så cool och en sån inspiration ~ någon jag gärna är avundfrisk på ❤️

  2. Barn tycker i allmänhet att träleksaker är aptråkiga jämfört med blingiga knalliga låtande plastgrejer. Så det är nog mer synd om träleksaksbarnen än de övriga. Men det vet du ju redan, och vi alla vet att träleksakerna bara är för syns skull, de har säkert en stor låda med plastgrejer också, undangömda bakom kameran.

  3. Ha ha, jag tittade på dina inlägg från julmarknaden minst lika avundsfriskt som jag tittade på bilden med lekande barn med gran och som jag tror är samma som du sett.

    1. Aha, fick för mig att jag läste och svarade hos Underbara Klara, Men händer ofta att jag tittar avundsfriskt på dig också. Speciellt trädgården och växthuset.

  4. Avundsfriskt är ett jättebra ord! Såhär i juletider får jag alltid hemlängtan och drÖmmer om min barndoms jular med mormor och morfar och julbordet och all snö som ALLTID fanns då.
    Man glömmer mycket och tur är väl det, men jag lyckas ändå att lev lite per procuration genom alla fina inlägg med snö, lucia, lussekatter (mina inköps på IKEA), ljus och julstök.
    I Frankrike firas julen annorlunda men jag har lyckats med att smuggla in en del svenska traditioner. I år ska jag däremot äntligen få fira med min mamma (som kommer hit efter många om och men) och en svensk kompis, men det kommer att bli mer fransk julmat än svensk…