Morgonsolen tar andan ur mig om morgnarna och jag känner ett vemod över att behöva lämna igen. Som en passionerad kärlekshistoria man måste ta uppehåll från i längre perioder. Himlastormande, hisnande och med pirr i hjärtat. Men visst kan man inte alltid få ha det så – det blir ju vardag det med om man lever i det varje dag.
Jag har börjat lyssna på Bruce Springsteen igen och vi tar långa steg i trädgården. Mäter upp, ser hur morgonsolen faller och pekar på träd som ska fällas.
En dag köpte jag frö till vallmo och solros för att i alla fall ha något trevligt i den glömda trädgården. Fram tills vi kan förverkliga fler drömmar och skapa en fantastisk oas att hänga i. Just nu bor tre katter här och en miljard fåglar som har högljudda diskussioner i de två cypresserna.
Dom Perignon, en dag stod han där på Emmaus i Servian. Med en champagnekork i höger hand och flaskan i den vänstra. Först fick han flytta in i köket men nu har han fått sin rättmätiga plats på spiselkransen i vardagsrummet.
Väldigt få människor förknippar munkar och kloster med dyr champagne, men det var faktiskt en munk som sådde fröna till den berömda Dom Perignon-champagnen. Champagnen fick sitt namn efter munken Dom Perignon som gick under detta namn i 1600-talets Frankrike. Under sin tid som munk blev Dom Perignon kär i vinframställning och det var en av hans förbättringar och recept som utvecklades till den moderna champagnen. Dom Perignon skapade sina egna recept och metoder, som han dokumenterade för eftervärlden, vilket vi idag bara kan vara djupt tacksamma för. (källa)
Buketten Igor plockade till mig och mitt morgonkaffe. Båda ljuvliga.
Jag drack det i morgonsolen på terassen.
Idag är det så varmt här ute så jag ligger i bikini på dagbädden och har smörjt mig i femtio. Datorn i knät just nu och boken väntandes bredvid. Efter familjens egentid ska vi åka och fiska med picknick och eventuellt kalldopp i floden. Jag har köpt hallon och croissanter på marknaden denna morgon och packat ner i vår korg. Tänk om alla dagar var likt denna. Tänker jag en gång till. Nu sjunger Otis Redding och jag ska avsluta mitt blogginlägg och dricka upp mitt kaffe.
Vädret skiftar mellan femton grader och mulet, vissa regnskurar och över tjugo grader. Jag ska fota mig själv i en del av kläderna vi ska släppa senare i vår och har lyckats få min man att ställa upp på detsamma. Vi släpper nämligen tre plagg för män i år.
Vill ni har tips på spellista – Varsågod!
Ha en bra dag nu,
”Fåglar som har högljudda diskussioner” – så roligt uttryckt! Vallmo i glas – mycket vackert! Och till sist – tack för berättelsen om Dom Perignon!
👒👠👒👠👒
Ååh… Bruce! Hans musik har varit en stor del av mitt liv i snart 40 år och har blivit som ett soundtrack över mitt liv.
Får tex fortfarande efter alla dessa år gåshud av sista fraserna i Thunder Road och känner ren och skär glädje varje gång över att Mary kliver in i bilen. Rock poesi när den är som allra vackrast!
Och ja… Jag kommer se båda konserterna med honom i Stockholm i sommar… Vad annars?! 😉