Det bästa med att vara egenföretagare

Åh, ha lite tålamod med mig. Jag skruvar möbler, skriver texter, levererar jobb, packar upp, fotograferar, ja, hahaha… Tur att jag tror att allt går att lösa på en eftermiddag för annars skulle jag nog aldrig börjat.

Men fasen, varför tar det sådan tid att bli klar? Jobbar ju svinfort hela tiden. God damn it!
Blir sjukt irriterad på saker som går långsamt. Men det går ju i och för sig inte långsamt – en dag i taget och var sak har sin tid och så vidare…

Jag tar en av önskefrågorna med en gång i dagens blogginlägg – ”Vad är det bästa med att vara entreprenör och sin egen?”

Det bästa är att jag bestämmer helt själv och äger min egen tid. När det är piss har jag ingen annan att skylla på än mig själv och när det går bra så känns det himla bra i magen.
Ingen annan gör jobbet åt mig och är det så att jag inte gör mitt bästa så speglas också det i mitt arbete. Det får mig att alltid anstränga mig till det yttersta och vilja vara på topp även i perioder då jag inte mår så bra. Ofta är det då jobbet faktiskt som får mig att hålla mig uppe.

Jag älskar utmaningar och tycker också om att få bestämma så att jobba som egenföretagare passar mig perfekt.
I den branschen jag är verksam i så är det en gynnsam faktor att vara närvarande så mycket man bara kan på sociala medier – det kan man se som en boja eller som en fantastisk möjlighet att kunna jobba var som helst.
Jag har med mig jobbet överallt och har valt att se det som en förmån – jag får jobba med något jag verkligen tycker är givande, inspirerande och utmanande samtidigt som jag har möjlighet att påverka andra människor. Det känns verkligen bra och om det gör att jag inte tagit någon riktig semester under de senaste åren så är det helt ok med mig. Jag kan vara hemma och jobba för att barnen ska kunna gå hem efter skola och sedan välja att jobba när det passar familjen bäst.

Att vara egen känns som en livsstil för mig – livet och jobbet flyter ihop och jag har ingen koll på arbetstimmar, när man bör gå hem osv. Man jobbar tills det är klart annars så går det inte runt och så är det med det.

Nu älskar ju jag att jobba dock – det har jag alltid gjort. Minns då jag sprang i trapphusen på Sjöbo om nätterna och delade ut Borås Tidning – klockade mig själv och ville absolut göra mitt bästa varje gång. Eller då jag jobbade i grillkiosk och gjorde det till en sport att städa stekbordet kliniskt rent med svinto vid stängning – på tid. Väldigt tillfredställande!
Jag jobbade som städerska på ett spa om nätterna ett tag och såg ett nytt tillfälle att klocka mig själv vid de olika stationerna och som servitris var det samma visa, så många bord som möjligt och helst minnas alla beställningar utantill så alla fick den mat de skulle ha utan att ens behöva säga något och samtidigt kunna ge den där lilla extra servicen som fick dem att känna att det var en toppenfin kväll.

Jag vet inte – kanske försöker jag bevisa för mig själv att jag kan klara något och vara bra eftersom jag inte gick färdigt i skolan. Hoppade ju av gymnasiet och under högstadiet var jag knappast närvarande – satt ju mest och funderade på om jag skulle hångla med Peson eller Jonas Olsson då helgen kom…

Ok, nu tappade jag nog fokus från frågan. Det bästa med att jobba som entrepenör är att jag får blomma ut och vara mig själv i min fulla potential.  Jag får testa mina grejer, jag får misslyckas, jag får ställa mig upp igen, jag får lägga mig och titta på Netflix eller åka och bada när det är tungt och jag får också jobba 17 timmar i sträck samt hoppa över lunchrast och fika utan att någon ber mig lägga av. Jag får vara kreativ. Jag får vara mig själv.
Det är fint det.