Att äta mat som främjar hälsan behöver inte vara svårt – inte när man har skapat bra rutiner och ser till att ha rätt råvaror hemma. Till och med på hotellfrukost eller restaurang går det att välja det kroppen mår bäst av. Självklart gör jag undantag ibland – jag är helt emot förbud och älskar att vara med i trevliga sociala sammanhang. Ibland slinker det därför ner sådant jag vanligtvis väljer bort i vardagen, men det sker vid väl valda tillfällen.
Jag undviker socker, gluten, grädde och mat med tillsatser, och försöker istället äta antiinflammatoriskt så ofta jag kan. Det jag alltid tackar nej till är smågodis och läsk – det har jag gjort i över tio år. Däremot säger jag gärna ja till en dessert eller lite glass när jag blir bjuden, men tar då bara lite. Konsekvensen blir ofta en uppsvälld mage och illamående om jag äter socker, grädde eller gluten – men ibland är det värt det. För vem kan motstå en napolitansk pizza, ett gott levainbröd, en smörig pasta eller en saftig kardemummabulle?
Jag är definitivt en njutare, och tycker att gemensamma måltider är minst lika viktiga som träning och sömn. För mig handlar det om balans – att kunna äta med både glädje och omtanke.
Jag skulle aldrig ta med egen matlåda till ett kalas. Istället ser jag till att äta något som magen mår bra av innan, och tar lite mindre av det som bjuds. Det är helt okej. Jag har lärt mig att det kan döda stämningen om man börjar prata om allt man undviker – det får andra att känna sig dåliga eller känna skam, och det finns det ingen anledning till. You do you.
Om någon frågar nyfiket berättar jag mer än gärna om antiinflammatorisk mat och mina erfarenheter – men utan pekpinnar. Precis som i det här inlägget. Jag berättar vad jag äter, men försöker att inte låta “uppläxande”.
Är det inspirerande eller provocerande? Det är upp till Dig såklart.
Så – vad äter jag då?
På hotellbuffén väljer jag gärna kokta ägg, fet yoghurt med nötter och frön, och osockrade bär. Finns det fröknäcke och hummus så åker det också med på tallriken.
Hemma äter jag alltid:
-smoothibowl med bär och frukt, nötter och frön. Till det kokt ägg.
-gröt av steelcut frön med ett ägg i, nötter, bär och youghrt, honung.
-äggröra, avokado och fröknäcke
-glutenfri bananpannkaka med nötter och bär.
Det är oftast jag som gör gemensamma frukostar här hemma och familjen äter allt ovan med god behållning. Gör de egen frukost så åker Lingongrova mackor och toast fram – finns det oboy så dricker någon åtta glas av det osv…. Det blir väl.
Jag är glad när jag hinner före och serverar något mättande med ägg eftersom jag vet att blodsockret inte kommer dala i klassrummet och mättnaden håller i sig längre.
Jag hade världens sämsta kosthållning i tonåren men det är väl en del av frigörelsen – att välja själv vad man vill äta.
Middag och lunch själv – om jag får välja.
Lättkokta gröna bönor, sallad, avokado och gurka. Ovanpå en lätt stekt tonfisk som jag skivat upp, färska fikon och så en egengjord majonäs.
Du behöver:
1 helt ägg (rumstempererat)
2 tsk dijonsenap
1 msk citronjuice
ca 2–2,5 dl neutral olja
salt efter smak
Så gör du:
Lägg ägg, senap, citronjuice och en nypa salt i en hög bunke. Sätt ner stavmixern och börja mixa på botten. Häll långsamt i oljan i en tunn stråle medan du fortsätter mixa – du ser hur majonnäsen tjocknar nästan direkt.
Luftigt, lent och klart på under en minut. Enkelt, rent och så mycket godare än köpt!
Dett var ju lyxigt med både färsk tonfisk och fikon. Vi kollar på ett budget alternativ också.
Jag har nästan alltid tillagad sötpotatis i kylen – gör en stor form i ugnen och år att äta med stekt nöt eller vilt, fisk, andra rotfrukter eller vad som.
Här. med en burk tonfik, surkål & en tsatsiki. Tar mindre än fem minuter att svänga ihop. Väldigt mättande och gott. jag undviker helt vitlök i min tsatsiki och har bara riven gurka, fet syrad yoghurt och salt.
Här kommer tonfisk på burk fram igen. Med hackade hassselnötter och äpple. Rotfrukter, tomater och en tsatsiki. Så lätt och bra!
När kvällen kommer gör jag egen tacofärs med nötfärs, mycket spiskummin, paprikapulver, riven vitlök, tomatpuré, lite färsk rosmarin, salt och peppar. Serverar med sallad, tsatsiki och sötpotatis. Alla glada!
När vi gör köttfärssås så brukar jag servera linspasta.
Mellan måltider tar jag en grön smoothie eller en matcha. Ibland svänger jag ihop snacks av dadlar, nötsmör och 85% choklad.
Ja, det går verkligen att välja näringsrik och god mat i vardagen och behöver inte alls vara klurigt.
Ska lämna er med ett gott frukosttips till dig själv eller barnen. Den här tallriken serverade jag min 15-åring denna morgon.
Han tål inte nötter så jag toppade min med rostade hasselnötter och hans med hackade 85& choklad. Succè!
Koka steelcut gröt och vispa ner ett ägg i gröten. Servera med frysta blåbär, kokosflingor, ringlad honung, hackad mörk choklad och en klick turkisk yoghurt. Fem minuter max. Det är inte krångligt att fixa bra grejer och den här frukosten innehåller så mycket fler näringsgämnen än två vita toastmackor med ost på – och mättar dessutom länge med jämnt blodsocker. För oss som lever med adhd i vår familj så är den här sortens kost super – slipper berg och dalbanan i humör och energi som socker och snabba kolhydrater ger.
Hej Kristin,
Jag har följt din blogg i många år och tycker mycket om den. Du skriver med ett lugn och en ärlighet som jag ofta återvänder till – särskilt när allt känns lite för mycket. Du lyckas påminna om det vackra i vardagen, och det uppskattar jag verkligen.
Jag skriver nu som mamma till en dotter som är sjuk i en allvarlig ätstörning. Det är en sjukdom som inte handlar om fåfänga eller dieter, utan om liv och död – och den förändrar allt: tankar, kropp, relationer, självbild. Jag vill inte ifrågasätta din avsikt med inlägget, den är uppenbart god. Men jag vill förklara varför just den här typen av inlägg kan vara svåra, och ibland rent skadliga, för någon som är mitt i sjukdomen.
För en person som är frisk kan ett inlägg som “detta äter jag” vara inspirerande. Men för någon med en ätstörning blir samma innehåll något helt annat.
När man beskriver exakt vad man äter under en dag, särskilt med fokus på vad som undviks – socker, gluten, grädde, tillsatser – väcker det omedelbart jämförelser och skuld hos den som redan är fast i sjukdomens grepp. Orden “jag undviker”, “kroppen mår bättre av”, “antiinflammatoriskt” eller “rent” låter harmlösa, men i ett sjukdomshuvud blir de till regler: så borde jag också äta, annars är jag fel.
Det är så sjukdomen fungerar: den letar efter regler att hålla fast vid. Den använder alla uttryck om kontroll, renhet och struktur som bevis för att fortsätta styra. Därför kan en text som handlar om att ta hand om sig själv i själva verket förstärka tvång, rädsla och skam hos någon som försöker bli frisk. Den som redan plågas av känslan av att inte duga får ännu ett “borde” att bära på.
Jag har sett det på nära håll – hur ett välmenande recept eller ett hälsotips blir bränsle för en sjukdom som tar över allt. Inte för att avsändaren gjort något fel, utan för att sjukdomen kapar budskapet. Och det sker snabbt, omärkligt och fullständigt.
Hos oss hemma försöker vi göra precis tvärtom nu. Vi pratar inte längre om nyttigt eller onyttigt, bra eller dåligt. Vi försöker ta bort alla pekpinnar. Vi pratar om hunger, gemenskap och ork – inte om “rätt” sätt att äta. Ibland blir det pannkakor, ibland glass, ibland bara smörgåsar. Det viktiga är inte vad vi äter, utan att vi vågar äta.
Jag vet att du inte bär ansvar för hur alla tolkar det du skriver, men jag tror att det är värdefullt att förstå hur starkt den här typen av innehåll kan påverka någon som är sjuk. Det handlar inte om skuld, utan om insikt. För i ett samhälle där mat så ofta kopplas till prestation, kontroll och moral behöver vi fler röster som påminner om något annat – att mat inte ska väcka skuld.
Mat ska inte vara villkorad. Det finns inget som att unna sig att äta, och ingen behöver förtjäna mat. Den är inte ett pris eller en prestation – den är liv. Och för någon som kämpar för att bli frisk, är just det den viktigaste påminnelsen av alla.
Tack för att du tar dig tid att skriva, och tack för att du delar med dig av er erfarenhet. Det uppskattar jag verkligen.
Jag förstår så väl det du beskriver. Ätstörningar är en fruktansvärt allvarlig sjukdom som drabbar hela familjen, och jag är ledsen att ni behöver gå igenom detta. Jag har full respekt för hur känsligt allting kring mat blir när man lever mitt i den verkligheten – och hur mycket man önskar att världen runtom skulle vara mer varsam.
Samtidigt vill jag nämna att min text inte hade någon intention att skapa regler, förbud eller värderingar kring mat. Jag skriver inte om kroppar, vikt eller prestation, men jag hör vad du säger: även sådant som är tänkt som inspiration kan bli triggande för den som kämpar med en ätstörning. Det är viktigt att påminnas om.
Samtidigt står jag i en svår balans. Jag kan inte fullt ut anpassa allt jag delar utifrån risken att någon kan triggas av det – då skulle jag inte längre kunna skapa innehåll som känns sant för mig och min livsstil. Jag behöver få skriva om det som ligger mig nära hjärtat.
Vi lever också med en kronisk och dödlig sjukdom i vår familj. Jag vet hur det känns att desperat vilja skydda någon man älskar från allt som kan trigga igång en aktiv period. Men jag kan inte kontrollera omvärlden, och inte be alla andra att förändra sig – hur gärna jag än önskar att det vore möjligt. Det jag däremot kan göra är att bidra till förståelse, öppenhet och kunskap kring sjukdomen.
Precis så som du gör nu genom ditt meddelande.
Tack för att du delade ert perspektiv. Jag skickar all värme till er – och hopp om att er dotter får rätt stöd för att bli frisk.
kram
Kristin
Så fint och respektfullt svar av dig! Jag har också levt nära denna sjukdom och vet hur svårt det är som anhörig. Jag kan verkligen gå i taket på andra svenska kreatörer som svälter sig och bildsätter med pro ana-poser. I ditt innehåll ser jag något annat, en person som försöker hitta vad kroppen och magen mår bra av och hur man pusslar ihop det med ett aktivt och socialt liv. Man läser på så många sätt. Önskar Maria och hennes familj allt gott i resan framåt. ❤️❤️❤️
Så tungt för er i familjen, allt fruktansvärt en ätstörning innebär och hur maktlös en måste känna sig som förälder.
Jag led själv av en ätstörning när jag var yngre, värst var det mellan årskurs åtta till slutet av gymnasiet. Jag fick hjälp av ABC-center och skulle idag kalla mig frisk, så frisk som det går att vara i vårt samhälle idag, där väldigt många på ett eller annat sätt har ett skevt förhållande till mat.
Jag kommer aldrig mera i livet kunna ”banta” eller kontrollera kosten för att gå ner ”några kilon” eller för att ”optimera” min hälsa. Direkt startar mina tankar igång och jag hamnar i en ond spiral av att allt ska kontrolleras. Jag är mest frisk när jag äter det jag är sugen på, det vill säga den mat som serveras hela familjen. Ibland är det halvfabrikat, ibland lax och potatis, i bland ris och kyckling. Till frukost ofta två skivor bröd med smör och ost, pga mest sugen på det. Jag fikar minst en gång i veckan och på helgen äter vi ofta godis och chips.
Mat äter vi för att överleva, för att orka med att leva och göra allt det våra kroppar och sinnen mår bra av. Att äta köttfärssås och spagetti är ett lika fullgott alternativ som att äta gratinerad blomkål med kalkon och en lätt vinägrett.
Förr svalt vi ihjäl och oroade oss över att vi inte skulle ha mat på bordet. Idag oroar vi oss över att vi äter livsmedel som ”förstör” våra kroppar inifrån eller hur vi ska äta för att optimera våra kroppars funktion. När man ser det ur ett större perspektiv tycker iallafall jag att det är något skevt.
Med det sagt ska alla naturligtvis göra det som de mår bäst av. Men att det alla gånger är lika med det som på pappret ser ut att vara det mest hälsosamma, det är en lögn.
Tack snälla för fina tips. Du får gärna skriva mer om antiinflammatorisk kost
Roligt att du uppskattar inlägget!
Ja, varje unik kropp mår olika på olika sorts föda antar jag. Säkert under olika perioder i livet också. Själv undviker jag trenddieter för de ger mig mest ångest och håller mig till det jag vet fungerar. Mat kan bli ett jobbigt ämne och tycker du gör rätt som inte kräver specialkost när du är bortbjuden osv. Vi har haft släktingar där det blivit dålig stämning runt bordet för att vi dukat upp något onyttigt för deras barn och det är väldigt jobbigt tycker jag. Stress innan kalas på en ny nivå.
Vi äter kött, frukt, grönsaker, surdeg, ägg, mejeri, smör etc. Finns säkert något namn på den ”dieten” också men det är så jag är uppväxt (minus surdeg, det har jag lagt till själv). Hela familjen mår bra på den maten.
Jag anser nog inte att jag har någon diet. Låter som ni också äter en bra varierad kost – surdeg är ju toppen. Om jag ska äta bröd väljer jag detta från ett lokalt bageri – så gott!!!
Jobbigt det där med fikan. Kan ju bero på många olika saker att man helst inte vill ge barn socker -jag har ett barn som alltid åt till han kräktes på nästan varje kalas han var på så jag fick komma och hämta varje gång. Man vet inte vad folk bär på för bagage och varför de tackar nej och tycker det är jobbigt med socker eller alkohol – det förstör för många och skapar inte alls det där tre liga och mysiga som många andra har. Man får försöka vara ickedömande och ställa fram alternativ tänker jag 🙂 kram och tack för ditt avtryck
Bara att ta med det du ska äta eller fika, så slipper du och den som bjuder på middag/kalas onödigt krångel. Barnkalas hos andra, fråga när godispåsarna delas ut och hämta ditt barn innan och bjud det egna barnet på något nyttigare bara.
Gällande antiinflammatorisk mat, 🙌🏼🙌🏼🙌🏼
Inte ens jag följer det slaviskt men, mår bäst av ren mat.
Vissa polare trivs med LCHF under klimakteriet. För min mentala hälsa är carnivore bäst, Krävs envishet och uthållighet de första dagarna. Blir noll sötsugen till och med.
Vissa menar att ägg är r inflammatoriskt och kan göda bakterier i tarmen, hur ser du på det?
Jag anser att ägg, för de flesta friska människor, inte är inflammatoriska och kan ingå i en balanserad kost. Däremot, vad jag förstått, kan personer med typ 2-diabetes eller vissa hjärtsjukdomar ibland kopplas till ökad inflammation i kroppen vid ett högt intag av ägg .
Själv äter jag oftast två ägg om dagen.
Gör en liten vacker bok med dina mattips
Skulle älska❤️
Det hade verkligen varit fantastiskt att få göra en bok 🙂
Gillar dessa inlägg, och dina matbilder är alltid så fina och inspirerande. Jag tycker också att du pratar om kost på ett bra och sunt sätt, utifrån att må bra inifrån och ut.
Jag har inte heller ätit lösgodis på säkert lika många år som du. Mest för att det innehåller så mycket konstigheter känns det som, och sen kan jag inte låta bli att tycka att det är lite äckligt när alla gräver i dessa lådor. Har också märkt att socker sent på kvällen försämrar min sömn. Vaknar upp nästan som bakis dagen efter.
Drog ned på gluten i våras, och min mage mår mycket bättre av det. Men en glutenfri pizza är inte alls lika god som en riktig napolitanskt. Och surdegsbröd, mmm…
Har också slutat med alla sötningsmedel då även det påverkar min mage. Tex om man äter en protein bar, min mage slår bakut. Då äter jag hellre riktigt socker. Men är nästan hjärntvättad av 90-talet när allt skulle vara light och aspartam.
Jag äter växtbaserat, men inspireras ändå av din mat.
tack för att du delar – inspirerande!
Tänker ofta på att du alltid brasklappar innan du skriver såna här inlägg, för att folk riskerar att bli sura. Och så tänker jag att hur man tar emot mattips beror ju så mycket på vad man själv bär runt på. Jag pratade med en kompis om detta i helgen. Hon hade snöat in på näringsupptag och hade strikta regler för sitt ätande men just denna helg hade hon ”unnar-dagar”. Jag kände mig omedelbart ohälsosam, tjock och oengagerad – men kom fram till (och sa till henne) att jag inte klarar den typen av ät-regler. Som barn var jag rund och fick alltid olika oombedda tips och utmaningar av min mamma. Vi skulle inte fika medan resten av familjen gjorde det, vi skulle gå ner i vikt, vi skulle tänka på figuren, vi var ju såna som lade på oss bara vi tittade på en bulle. Osv. I vuxen ålder skiter jag i allt det där så gott jag kan, jag mådde inte bra av att hela tiden känns att jag var ful och fel. Jag äter väl normal-hälsosamt, har ett par kilo övervikt enligt BMI-skalan men inget som tynger mig något särskilt. Tränar mycket, orkar mycket, tycker att jag har en bra hälsa, magen funkar utmärkt och vållar mig aldrig problem. Sen kan jag tycka att maten du lagar ser både god och närande ut och äter gärna den typen av mat. Men inte alltid. Ja, vad ville jag säga med det här egentligen? Att om man blir triggad av den här sortens inlägg kan det vara bra att söka i sig själv och försöka förstå varför.
Tack snälla för att du delar med dig.
Jag tror precis som du att vi alla bär på våra egna erfarenheter kring mat – och att de formar hur vi tolkar den här typen av inlägg. För vissa kan det väcka inspiration och nyfikenhet, för andra stress eller minnen från sådant som gjort ont.
Det du beskriver om att som barn få höra att man ska tänka på figuren, att man ska avstå när andra får – det sätter så djupa spår. Blir ledsen av att läsa det – inga barn ska behöva tänka på sin vikt eller ha förbud kring mat.
Grymt att välja en annan väg i vuxenlivet, att landa i en plats där kroppen får vara just kroppen, och där hälsa inte mäts i regler eller förbud. BRA och inspirerande!
Jag försöker brasklappa just för att jag vet att ämnet är känsligt, men också för att jag vill kunna fortsätta dela det som är en del av min vardag och livsstil – på ett så inkluderande sätt jag kan.
Tack för att du hjälper till att nyansera samtalet.
Varma hälsningar,
Kristin
Inspirerande, tack! Minns att du skrev om att börja äta lite kött igen efter att ha ätit vegetariskt, och att det var klurigt. Du verkar äta kött nu? Har själv varit vegetarian i 25 år och vill gärna äta lite bra kött för hälsans skull, men känns SÅ svårt. Har du tips?
Hej, det stämmer. Jag åt inte kött på åtta år fast när jag började träna så blev jag helt plötsligt sugen och började tänka mer på kött. Först var det rätt obehagligt att få in det i munnen. Kände mig typ äcklad. Men började med färsrätter – mycket vilt. Tog bara lite kött på tallriken och testade mig fram vad som kändes bra. Ville också se hur magen hängde med.
Det blev bättre och bättre. Äter fortfarande inte gris dock, bara om jag är bortbjuden och det serveras.
Också vegetarian här. Jag fick funderingar på att börja testa för ett tag sen, kändes typ olagligt. Men nu har jag återgått till veg då det känns rätt för mig men läste i en tråd i en fb grupp där många hade börjat äta kött igen efter ca 8-10 år som veg. Fick mig att tänka på om det var just något med den siffran eller tiden som vi lever i. Förut visade nästan inga av de bloggar jag följer upp kött men nu är det inte laddat på bloggarna.
Varför äter du helst inte gris? Är det etiska skäl? Har du alltid mått dåligt av socker eller har det kommit senare? Jag försöker dra ned på sockret mest pga vikt efter graviditeten men också för att jag märkt av att mitt barn (4 år) ääälskar socker lite för mycket… Så vill skapa bra vanor för henne.
Ja, du har helt rätt i att det går trender även i hur vi konsumerar mat. Vi påverkas ju ständigt av varandra – inspireras av livsstilar, testar nytt och ser vad som fungerar i vårt eget liv.
Jag avstår inte från gris av etiska skäl – snarare av vana, tror jag. Jag köper mest nöt och vilt. Men nu när jag tänker efter så äter jag ju faktiskt gris ibland – om det ligger lufttorkad skinka på en charkbricka så tar jag gärna en bit.
Jag lever i en familj där beroendesjukdomen finns, och det är en ärftlig gen – precis som ADHD eller i vissa fall cancer. Ett beroende kan ta sig många uttryck: alkohol, narkotika, tabletter, spel, sex, mat, socker… Det är en kronisk sjukdom som är svår att få kontroll över.
Socker är tyvärr starkt beroendeframkallande och triggar ett enormt sug efter mer. Jag är tacksam att jag slipper de där kraftiga cravingsen efter många år som riktig sockerråtta. I dag smakar jag i små mängder ibland, men undviker socker av många anledningar.
Att dra ner på socker ger så mycket positivt – stabilare blodsocker, mindre inflammation i kroppen, bättre sömn och humör, starkare immunförsvar och jämnare energi.
Och ja, kan man minska sockerintaget hos barn så tycker jag det är fantastiskt. Man behöver inte alltid skapa mys och fest kring socker eller använda det som belöning. Självklart är det upp till var och en – men det kan vara värt att reflektera över. jag använder ofta dadlar, honung och mango att söta med och det går alldeles utmärkt – även för barn 🙂
obs. Mina barn äter absolut socker, glass och godis men vi har inget stort fokus på det här hemma .
Jättetack för svar! <3 Ska se om jag kommer vidare med mitt köttätande, eller om jag låter det vara för ett tag. Har fyllt 40 nu och det känns som att kroppen liksom behöver MER av något.
Vill du skriva mer om mat och näring är jag nyfiken på om och vad du äter för tillskott/pulver. Själv har jag proteinpulver i gröten och kollagen och kreatin i kaffet. Äter omega 3, d-vitamin och multivitamin just nu. Nyfiken på din inställning till sånt, känns som att du är påläst! Tack för bra blogg!
Så bra tips – tack! Sätter genast upp sötpotatis på inköpslistan. ❤️
Ja, sötpotatis är så bra och så gott!!