På elfte dagen plockade jag upp kameran för första gången. Då morgonljuset strilade in genom fönstersmygarna och la en dimridå genom myggnätet.
Vi gör inte så mycket under semestern. Äter gott, sover och läser. Surfar och snorklar. Mycket kortspel – kotte eller skitgubbe.
Vi hänger lite med våra vänner som bor här på ön, besöker templet med rökelse och blommor, smyger runt i en vilande vacker trädgård bland skrikande apor och spindelnät och lägger oss nio om kvällarna.
Jag går upp sex – älskar de tidiga morgnarna och morgonljuset. Den lilla svalkan morgontimmarna på dygnet ger och den ensamma koppen kaffe.
Jag har funderat mycket på om jag ska blogga om semestern och till slut landade jag i att ett litet avtryck på bloggen ska den få lämna.
På torsdag lämnar vi för att åka hem till vårt kära Varberg igen. Vi har det fantastiskt men samtidigt längtar jag efter vardag och de vi har där hemma.
Jag har letat och letat efter en sådan här snäcka. Håll tummarna för att jag får med mig en som minne hem.
Är proppfull med ny inspiration och mycket tankar kring inredning och fotokonst.
Längtar efter vår Boris.
Och funderar på hur jag ska kunna svänga ihop en liknande frukost där hemma…
Hoppas ni har mjuka dagar och att det nya året har gett er en bra start.
Åh, när jag har sett dina stories så har jag tänkt – man kanske skulle åka en tredje gång till Sri Lanka! Världen är till för att upptäckas, men jag känner väldigt mycket för den där droppformade ön.
Bor ni i Ahangama den här gången?
Det ser magiskt ut. Älskar de små bänkarna vid bordet med hunden.
Vad fint🙏Välkomna hem💛