Min man och jag går uppför berget på stenstigen jag vandrat så många gånger. Varje dag under oktober månad förra året i löparskor, linne och shorts. Nu har jag ullkofta och väst på mig och trycker hans hand i min. Vi pratar om vad som får oss må bra just nu och jag berättar att jag varit så trött, likgiltig och uttråkad sedan årskiftet. Jag har haft en viloperiod men inte gjort något bra av den – sedan svarar jag mig själv i samma andetag ” man kan inte prestera i vila men jag hade önskat mig fler kalla bad, mer yoga och mer fysisk träning för att bygga upp kroppen inför våren – jag vet ju vad som får mig må bra men så har jag liksom inte orkat göra det…”

Jag har helt enkelt inte orkat ta mig för saker. Jag har inte orkat kavla i lera, knappt orkat läsa böcker, inte orkat planera min trädgård, inte gått till gymmet – och mitt jobb har jag utfört med stor  kraftansträngning. Jag har bara glott på serier och legat i badkaret.
Energin är som bortblåst och lusten likaså. Det är inte likt mig alls och jag funderar vad det beror på.
Är det vaccinationen som påverkat mig så? Har jag någon form av utmattning? Någon medelålderskris? Förklimakteriet?

Jag har längtat ihjäl mig efter att komma hit ner till det lilla violetta huset i Frankrike. Jag gillar mig själv här och såg detta som någon slags brytpunkt – kommer jag bara hit så kommer allt vända tänkte jag. Då kommer lusten och energin tillbaka. Men välmående ligger ju inuti så mina förhoppningar kanske var lite väl höga. Jag vet inte.

Allt är bra. Jag är ok. Men jag springer inte ett marathon imorgon om man säger så…

Jag ska gå långa promenader och utmana kroppen på mattan. Sova mycket och sedan ska jag fundera på hur jag ska få hem en fåtölj och en fläkt från Ikea i Montpellier på egen hand. Imorgon åker nämligen min familj hem och jag har några dagar allena innan min kollegor kommer ner för att jobba med mig här. Håller tummarna för att energin kommer tillbaka under dessa dagar.

Det har varit mysigt att möta våren här nere med man och barn. Vi har inte gjort så himla mycket, det har varit lite klurigt sedan tonåringen bröt benet i mopedolyckan – han åker ju rullstol nu med helgipsat ben i sex veckor så vi har anpassat resan efter detta.

Fast idag ska vi äta ostron i hamnen och det väntas arton grader med sol. Mysigt!
Sedan ska vi hänga upp en hylla och göra klart vår bänk i köket.

Och ja. Jag har lagt upp boken till försäljning hos KLco nu också. Så vill man klicka hem ett signerat exemplar redan nu så går det fint – den kommer skickas ut på lanseringsdagen den 15 mars.

“Krickelins Livskraft från trädgård & hav är en kreativ trädgårdsbok utan pekpinnar – om att landa i det gröna och finna lust och känsla snarare än att få de perfekta rabatterna. Vi får ta del av allt från hälsofördelarna med trädgårdsarbete och kalla bad till hur man odlar med tång och gödslar med bokashi, växtfärgar tyg och inreder en keramikverkstad i trädgården. Boken är till brädden fylld av inspiration, skaparlust och att välja glädje, lek, naturen och kärlek – allt som ger en större livslust.”

Det ska bli spännande att se hur den landar hos er. Hoppas ni kommer tycka om och finna massa härlig inspiration i den.

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Energin och lusten är som bortblåst – varför?”

  1. Hej KRistin

    Tack för att du delar med dig. Jag tänker, som många andra här skrivit också, att det kanske bara är så här nu. Du har ingen energi, pga mycket energi förut. UnderbaraClara skrev efter sin utmattning (säger inte att du har det) att hon numera inte försöker få kroppen till något den inte vill. Orkar man bara med en kort promenad istället för 2 timmar blev det så. Forcera inte kroppen och sinnet, det kommer tillbaka! Men JA, frustrerande och förvirrande att inte orka med det man vet att man bår bra av. Men du har ju ett jobb där du ska prestera/leverera, det kanske får vara tillräckligt. Nu.

    Tack igen för att du delar med dig så ärligt om livet. Längtar ihjäl mig efter din bok som jag beställt!

  2. Tack för att du delar med dig om ditt mående. Vi kanske blir starkare av att dela mående med varandra, jag väljer att tro det. Jag känner så igen mig i det du skriver. Det känns som jag tappat mig själv. Jag ser henne men kan inte fånga upp henne trots att jag vet vad hon behöver. Längtar efter din bok! KRAM

  3. Känner mig alltid så här orkeslös och har ingen lust till något den här tiden på året. Är helt enkelt ingen vårmänniska. Vet att jag mår bra i maj igen, bara att hålla ut och vänta. Försöker tänka att jag får må så här och det är ok.

  4. Känner så igen mig just nu.. spökar coronan? Hade den för nga veckor sedan. Vill så mkt men får inte ur mig det. Ingen lust, ork. Vill, men kan ändå inte. ??? All kärlek och Taaack för att du delar detta, känns lättare att vi är två åtminstone 🥰

  5. Det är frustrerande och skrämmande när man inte känner lust till det som vanligtvis brukar hjälpa en må bättre.
    Jobbigt att se och höra alla andra som är så peppade på allt.
    Det känns som något är helt jävla fel.
    Men jag har lärt mig nu att det är helt ok och normalt.
    Ibland måste man helt enkelt bara få vila sig i form.

    Läser just nu boken Övervintring och känner igen mig så mycket.

    Kram! / Jennie

  6. Man behöver ha tråkigt för att hitta tillbaka till lusten! Brukar säga detta till mig själv när jag känner så där som du beskriver. Hjärnan verkar behöva det för att orka ta nya tag och kreativiteten ska komma tillbaka. Det är mycket som händer i våra liv som tar otroligt med energi, inte konstigt att man blir utmattad. Var snäll mot dig själv och tillåt dig att vara seg, less och omotiverad. Det vänder ❤

  7. Jag mår så varje år januari och februari Sedan vaknar jag till i mitten av mars Är inte orolig vet att det går över
    Vi behöver denna vilan för att invänta själen så att den hinner ikapp den stressade kroppen ❤
    Mvh Rita

  8. Kloka kommentarer. Det kan väl inte vara bara uppåt jämt..? Var mänsklig människa ett tag.

  9. Jag känner igen mig i det du skriver. Det har varit en lång period av jobb och vardagliga åtagande, igen lust eller energi till något roligt eller så. Jag börjar på minus varje morgon och måste gå på autopilot och spara på energin för att inte tappa det. Alla pratar om våren, som att det skulle vara räddningen? Jag vet inte vart jag vill komma med detta, bara visa att du inte är ensam och jag uppskattar när du delar med dig av det tunnhudade. <3

  11. Jag förstår funderingarna och känner både med dig och igen mig. Kanske är det så att det inte heller alltid finns ett facit. Att det kan va en, flera eller ingen av de anledningar man funderar på. Men vägen framåt går via att ta ett steg i taget tror jag.

    En hjärna och (eller) kropp som man kört varje dag tills den är trött, behöver mycket mer återhämtning än en hjärna och (eller) kropp som avslutat dagen när det fortfarande fanns energi kvar i den. För den som har adhd är det också så att det finns olika sorters energi.

    En kreativ energi som drivs av idéer och motivation och som är en fantastisk tillgång men också en möjlig fälla.

    För den energin kan uppstå i oss även när vi har slut på det andra kallar energi. Vi kan vara hur ”i kontakt med våra kroppar” som helst, men när en idé får våra hjärnor att börja spåna, våra hjärtan att slå lite fortare, så är det inte samma sak som att vi har det som andra kallar energi.

    Har lärt mig den hårda vägen att jag måste skilja på de olika formerna av energi. Och istället för att ”lyssna på min kropp” så behöver jag försöka härma människor utan adhd. Jag stänger för dagen. Jag andas med magen. Jag känner energi och pepp men tänker ”detta är en tankens energi, jag har jobbat nog för denna vecka så jag låter bli att svepas med”. På så vis behöver jag också mindre återhämtning efter. Som i: normalt antal timmar återhämtning.

    För med adhd så är man ofta på eller av. Vi kan behöva perioder av vila. Det kanske bara är så. Men vi kan göra de perioderna kortare och mindre tunga genom att inte agera som att kreativ energi och kroppens energi är samma sak. Så är det för mig. Menar inte att säga hur andra har det.

    Det sägs ofta att människor med adhd har mer energi än andra. Jag skulle säga snarare: energi med högre densitet. Och med det följer även ett behov av regelbunden återhämtning som nog är större än andras rentav. ❤️

    1. När man är frågande till varför en dipp kommer, så är det ofta (för mig) pga att ”nu borde jag ju ha ork för nu är allt så brq”. Men. Fick en gång rådet av en klok kvinnlig läkare att ”räkna med en annan sorts dipp när stressen släpper”. Har man mycket att bära på privat tex så stänger kroppen av sin förmåga till ångest och ibland . Den orkar inte ta det just då, den har fullt upp med att inte drunkna i allt ansvar som snurrar i ens huvud liksom. Sen när stressen övergår i acceptans eller lugn, en ny fas efter en tung tid (som även kan vara ett tungt liv), så släpper kroppen på sina spärrar. Då kan det komma huvudvärk, krypningar i huden, och inte minst en enorm trötthet. ja alla möjliga ångest-symtom som kroppen tryckt undan, ibland i många år. Viktigt såklart att kolla sin fysiska hälsa regelbundet men jag tror man lätt hamnar i att jaga svar på symtom som egentligen har sin källa nån annanstans. Och ibland är det så att man tex behöver gå igenom en sorg. Och kroppen släpper fram den när kroppen vågar det. Dvs när man har det bra. Ursäkta flummig och svamlig kommentar men den som följer din blogg ser att du när och burit oerhört mkt på axlarna. Det låter liksom helt rimligt att du skulle kunna få perioder av trötthet helt utan påverkan av något annat än livet. Men kan såklart också vara hormonellt eller nåt. Tror inte på att googla för mkt pseudovetenskap om vaccin dock, när det finns så många andra väldigt rimliga tänkbara förklaringar att kolla/tänka kring först. Hoppas detta inte låter som att jag är emot att folk undrar om biverkningar, är ju helt naturligt och vi vet inget helg säkert om covid. Men. Vi vet hur energi, stress, sorg, och kreativ energi fungerar. Kanske finns svar att söka där först.

      2. Bra och sant skrivet. Men svårt att se det själv när man är mitt i allt. Man ser det så mycket tydligare i en backspegel. 💕

    2. Så intressant. Det där med olika energier för oss med adhd. Jag brukar tänka att “I’m running on fumes”, för brist på svenskt uttryck, när jag känner så. Har egentligen ingen energi men fortsätter tuffa på som ett ostoppbart tåg. Sen kraschar jag hårt.
      Har också insett att behovet av återhämtning är större för mig än de neurotypiker jag har runt omkring mig.

  12. Du har inte funderat på om du kanske har en lättare depression? Det är så lätt att tänka utmattning, vaccin, kris och hormoner, men faktum är ju att lätta depressioner är så oerhört vanliga hos oss människor. Speciellt i omvälvande tider <3 Jag fick en förra året i samband med en stor förändring, fick en låg dos SSRI i ett halvår och kroppen fick tid att läka ut. Nu är jag återställd och evigt tacksam att jag inte försökte "prestera" mig ur svackan, det hade nog snarare gjort det hela sämre <3

Kommentarer stängda