Fredagen den artonde

Fredagen den  artonde augusti. Dagen då alla går tillbaka till skola och jobb här hemma –  då ett lugn sänker sig över hem och axlar. Jag kokar havregrynsgröt och ställer fram tre tallrikar. En tallrik med en stor klick honung till lillebror, en jag strör socker över till mellanbror och en med rejäl sked jordnötssmör i till pappan. Sedan toppas alla med en näve nyplockade blåbär och mjölk. Känner mig som björnmamman i Guldlock. Du vet?

”Varje morgon kokade mamma Björn gröt i en gryta. När gröten var klar, hällde hon upp den i tre
skålar. En liten skål för den lilla björnen, en mellanstor skål för mamma björn och en stor skål
till pappa björn. Medan gröten svalnade lite brukade alla de tre björnarna gå ut och gå i skogen.”

Jag äter min skål sist. Den fjärde är toppad med blåbär, nötsmör, honung, flingsalt, olivolja, hackade mandlar och yoghurt. Jag äter när de andra lämnat och hunden är kissad. Efter jag letat runt efter mina lurar för poddlyssning i trettio minuter och hälsat på alla solrosor i trädgården.
– Hej, hur mår ni? Lite vatten, näring eller bara ett omtänksamt stöd så ni kan fortsätta er resa här tillsammans med rosenskäran under sensommaren?

Sedan simmar jag i havet. Det är svalt och mjukt. Därefter plockar jag nypon och inbillar mig att jag också kommer kunna jobba i trädgården. Så blir det inte. Jag redigerar bilder hela dagen, spelar in filmer, fotar, mailar och tiden springer. Den springer så fort. Så fort så jag nästan missar snöra på mig skorna till träningen och fylla en flaska vatten. Fast bara nästan. I full kareta tar jag mig till dagens pass och kämpar på med utfall och andra utmaningar. Underbart känner jag i bröstet och undrar när jag kom till detta – då det jobbiga och rätt tråkiga byttes till eufori och lust. I vilket skede vände det? Kom det smygande eller var lusten bara där en dag? Spelar ingen roll – jag rider på denna våg så länge den bär mig och klok av erfarenhet så vet jag att jag har relativt kort brinntid på saker. Låt mig inte sluta brinna här. snälla.

Jag lyssnar på Davis Ritchard på kvällen. Då jag sitter i blött hår och stor linneskjorta och min man lagar maten. Det finns så många bottnar i hans texter och jag påminner mig själv om att lyssna mer på Erik Lundin igen. Är du en sådan som lyssnar på texterna?
Jag är en sådan. Jag vänder och vrider, lyssnar om och hör fler perspektiv. Jag älskar Erik Lundin, David Ritchard, Markus Krunegård och Jonathan Johansson. Varför är det bara män?
Jag har kvinnliga artister jag uppskattar också såklart. Men dessa män säger kanske något om vad alla män vill berätta om de bara hade vågat tala om det. Därför lyssnar jag.

Imorgon berättar jag vilken bok vi ska ta tag i igen i Bokcirkeln.