Jag ligger i sängen med en bok och funderar på om jag ska flytta krukorna på terrasssen, träna eller göra frukost. Ett alternativ är också att ligga kvar. Min man är ute i trädgården och röjer det sista eftersom vi bett en hantverkare komma hit och hjälpa oss forsla iväg allt till tippen vid nio. Det kommer bli så bra. Vår trädgård känns gigantisk nu när vi sågat ner och röjt upp.
Ska jag gå till byns bageri för att köpa bröd och croissanter kanske?
Eller ska jag bara mixa ihop smoothie med topping och koka ägg?
Det är svåra beslut som måste fattas under semestertider. Precis som det ska vara…
Jag jobbade en del igår så tänker ta den här dagen för strandliv, bokläsning och bara vila. Kanske lite fix i huset. Borde rama in dessa posters och hänga upp en spegel. Fick också för mig att jag skulle måla en rosett ovanför en dörr. Men den tanken får jag nog marinera lite först,
Nu är det ett år sedan vi flyttade in i detta hus. Jag saknar inte det förra alls och börjar lära känna energierna i vårt nya hem. Igår var vi över hos grannarna som bott här i över tjugo år. De byggde ett litet hus inne i stallet för hästar. Ett schweiziskt äldre par, han har arbetat som modefotograf och hon med reklam. Spännande människor minst sagt med huset fullt av konst. De bjöd på vitt vin, berättelser om byn och ostkex.
I vårt hus bodde Madame Astruc tills hon dog för tio år sedan och då köpte en man från Australien huset. Av honom köpte vi det förra året så vi är alltså tredje ägaren till ett hus byggt 1850.
Familjen Astruc var en förmögen familj med egen vinproduktion i byggnaden. Där våra grannar idag bor hade de sina stall för hästar och hovslagare. Tydligen är det få byggnader i byn som är så väl bevarade med all dekoration kring taknockar och entre. Till vår stora glädje har vi både piano, bord och speglar från familjen Astruc kvar i hemmet.
Sonen Bruna Astruc bor längre ned på gatan och har kommit förbi och hälsat på min man vid ett tillfälle. Vi bjöd in honom men han ville vänta med besöket tills hans fru var med – det kändes för sentimentalt att stiga på själv.
Känner att vi har ett ansvar över att ta hand om huset och dess själ. Renovera med varsamhet och låta de vackra detaljerna vara bevarade. Min önskan är att vi kan behålla virket från ekfaten på något sätt och använda dem. På det sättet får detta gamla vinbondehus leva vidare i samma anda även om det inte produceras vin i källaren längre.
Jag tror jag skippar träningen. Eller så gör jag det bara… femtio av varje, sit ups, air squats och armhävningar… eller inte? Går till bageriet? Så där håller jag på i min skalle och känner in vad kroppen vill. Hoppas jag väljer rörelse och ändå går till bageriet. Låter som en bra kombination. Nu ska jag i alla fall går ut och se hur det går i trädgården.
Ha nu en riktigt fin dag
Vilket härligt liv du och din man har skapat! (och troligen jobbat hårt för att kunna ha) Kommer att bli ännu mer fantastiskt när trädgården växer fram! Blir kul att följa! Har alltid drömt om något liknande. Eller ett hus i Italien. Och gärna en rymlig stuga på Öland med plats för alla barn och barnbarn också. Men med tiden insett att jag inte kan få allt utan att offra andra drömmar eller önskemål om hur livet ska se ut med boende, vardag, arbete och fritid som jag inte direkt är beredd att ändra på.