Jag dansar runt med kameran i varm vårsol denna morgon – höga toner av David Ritschard ljuder genom rummen och veckan landar inom. Effektiv är jag då inte, det kan jag säga. Frågor ska svaras på, utskick ska skapas och bilder ska redigeras men jag finner mig själv sittandes tomglo i soffan med kameran i knät. Jag tänker lite på allt jag borde göra och det slutar med att jag gör föga. Men sedan dealar jag med mig själv – gör nu bara tre bra ”måste-saker” sedan kan du få leka.
Landar i att jag ska svara revisorn om deklarationen, göra utskicket och svara på frågor till en kampanj jag ska delta i. Sedan ska jag gå ut i keramikateljén och städa inför säsongspremiär med leran.
Jag läser Babetta efter tips från Johanna och jag funderar på om denna är bra för bokcirkeln. Men nu är jag snart klar och det dröjer ju innan ni får hem den så vi stannar vid ett varmt tips tycker jag så läser vi något ihop snart istället tycker jag.
Jag tänker mycket på kroppen just nu. Min kropp alltså. Jag vill egentligen inte det – jag vill bara att den ska få vara ifred liksom. Äta sin ost, sova gott, dansa, smörjas in och träna på gym i lagom doser utan att bedömas av varken mig eller andra. Men så ska jag fotograferas för en grej om ett par veckor och nu står jag kritisk framför spegeln och funderar över kroppen. Känner jag mig fin? Ska jag stå i plankan lite och försöka träna upp min platta rumpa med några fler squatz?
Jag undrar varför? Vill faktiskt inte ens bry mig. Ska jobba med självkärlek istället för att fundera på magmuskler – vi säger så då va?
Uppväxt med Americas Next Top Model som satte normen för hur en kropp ska se ut har verkligen satt sina spår hos många tänker jag. Så glad att de ungdomar som växer upp idag tar del av ett annat mediaklimat som är mer inkluderande kring kroppsformer, etnicitet och ålder. Fast mediasamhället vi lever i idag har dock andra sjuka utmaningar i och för sig men det orkar jag verkligen inte ens tänka på nu för jag ska ju svara revisorn, göra utskick och så, som ni kommer ihåg…
Det är nästan som man glömmer lite hur det ser ut här hemma när jag inte dokumenterar det med kameran så ofta längre. Jag blir hemmablind.
Men det är rätt kul och förlåtande faktiskt. Både när det kommer till kulörer, former och möblering. Man tager lite vad man haver och hänger en del på sned.
Någon gång ska jag bannemej ta de där pianolektionerna.
Det är också kul hur jag hittar en spik och hänger upp fatet på den utan att flytta spiken så det blir bättre avstånd mellan – hahaha, känner mig lite som Karin Larsson. Brokigt, hemtrevligt och kul, inte så noga men med mycket kärlek. Tänk om jag ska skjuta på keramikateljén och måla tallrikstödet till köket idag istället?
Vad gillar ni för sorts inredning?
Fast nu var det revisorn som skulle prioriteras först. Sedan måste jag också kolla tågen till Göteborg för jag ska på operan med Igor ikväll.
Ha en riktigt fin helg nu.
Jag röstar för självkärlek!❤ När det gäller inredning gillar jag hem som växt fram under livets gång, med ganska mycket saker o böcker. Åhlensglasen från första lägenheten, konstiga grejer från resor, gamla 1800talsmöbler, gamla fat o hemvävda gardiner från farmors hem. Mycket färg och textilier. Intressant att titta på, tryggt och mysigt. (Men tyvärr lätt att det blir lite dammigt.)
En till som växt upp med American Top Model idealet här!
Men min förebild har alltid varit den gamla versionen av Rose i Titanic. Som ser den målade nakenbilden på sig själv och bara ”Weren’t I a dish” <3 Så väljer jag att se på mig själv varje dag. Om jag lever till att bli 90 år kommer jag definitivt se tillbaka på mitt 36, 46, 56, 66,76 och 86 åriga jag och säga "Njut! Spendera inte en sekund med att noja över hur du ser ut! Kunde jag få en till dag med den kroppen skulle jag hångla upp nån snygg person jag älskar, ligga, dansa, äta gott, simma, springa och bara njuta av hur min kropp fungerar och ser ut". Mitt 90 åriga jag är kvinnan jag lever för att imponera och att spendera en enda dag missnöjd med hur jag ser ut nu skulle vara att svika henne. Blir så ledsen av att se alla dessa förlorade år som både vi kvinnor och män spenderar instängda i dessa galna så kallade skönhetsnormer.
Gillar ert bohemiska mysiga hem där hund/massor av böcker/gitarr mm..ligger här o där Det syns att ni lever i ert hem och vilka intressen ni har ❤ allt behöver inte vara tillrättalagt blir så tråkigt (Och vad gäller kroppsideal så behöver inte du oroa dig iaf )Egentligen ingen tycker jag Vi ser ut som vi gör och så är det bra med det Önskar dig o din fina familj en trevlig o skön Valborg / Rita
Åh. Har egentligen inte tid att titta in just nu – och absolut inte tid att kommentera – alltså gör jag just det! 😉 Bara för att jag längtade hit, till din fina plats. Och som grädde på moset blev det en fullträff – en kär husesyn i solljus. Har saknat dina rum, de är lika vackra, ödmjuka och sinnliga som du själv. Den blå varianten av Waldemarsuddekrukan är så fin, böcker lite huller om buller och glatt och inbjudande. Mys!
Hoppas dina måsten gick lätt och smidigt, så att du hann med att leka loss lite också. Å operan. Så länge sedan… Tror jag såg – och hörde – Trollflöjten när jag och min älskling var där. Ljuva minnen. Hoppas du och Igor njuter finkultur och har en riktigt bra och god stund tillsammans.
/helena
Åh – tack för at du kikar in. Blir så glad. Hippas din helg är mjuk och fin 🙂
Ditt hem är så vackert på ett naturligt och avspänt sätt. För mig betyder böcker väldigt mycket, ett hem utan böcker… har drömt om ett bibliotek sedan jag var barn och nu har jag ett eget, lagom stort. 🙂 Konst, några gröna växter, en vas med snittblommor och massor av lampor, jag älskar punktbelysning och naturligtvis levande ljus. Alltid musik i hemmet, jazz, klassiskt eller opera för min del. Om kroppsideal, fyller 65 i sommar och avskyr min kropp just nu mer än någonsin, den lever sitt eget liv, försöker sköta om mig, men inget verkar hjälpa. Inser också att jag sedan tidiga tonåren har tyckt att jag varit tjock, men när jag tittar på foton tillbaka i tid så stämmer det inte, men den självbilden sitter som berget. Summa summarum vi blir nog aldrig nöjda med oss själva även om vi strävar. Tack för en fin och berörande blogg med så vackra foton, jag läser den varje dag, eller så fort den uppdaterats. <3 PS. Du är vacker, tyck om dig själv! DS
Tycker jag också (om ditt hem, dina foton, våra kroppar etc).. jag fyller 66 i sommar och har egentligen aldrig brytt/behövt bry mig om min kropp men nu har en extra ”simring” lyckats hitta vägen hit. Jag inbillar mig att jag säkert behöver extra ringen för att östrogenet ska fortsätta finnas i mig (egen tolkning..) så då får den där ligga. Tyvärr finns det ingen värre kritiker än vi själva då vi ser på oss själva, så jag önskar vi skulle kunna se med någon annans ögon ibland och inte slå ner så hårt på just ”jag”. Du duger gott genom någon annans kameralins också, varför skulle du annars blivit kontaktad för det? Allt gott, Kristin!
Det har du rätt i Majsan – så viktigt att bara sänka axlarna och stå där och duga. Vi bestämmer det tycker jag! kram K
Tusen tack för ditt avtryck och dina reflektioner , stor kram
Dina längre texter är så fantastiska att läsa, du skriver i så målande drag att man sveps med och bara vill läsa mer, oavsett ämne.
Gillar också att ditt mod och ärlighet går igen i ditt hemskapande! Lite på snedden och sniskan är så oerhört vackert och obrytt, precis som naturen i sig ❤️
Det glädjer mig verkligen – tusen tack för pepp.
Herlig innlegg! <3
Jeg har et stort gammelt broderi av ei rokokkodame hengende på veggen. Ikke fordi det er så vakkert, men jeg tenker på alle stingene min mamma har brodert <3
Gammelt og nytt må blandes, minner må tas vare på.
Åh, jag tycker det låter vackert och hemtrevligt 🙂
Vackert hem ni har <3 Jag tycker om att blanda gammalt och nytt, energierna blir som bäst då. Försöker också prioritera ting som betyder nåt, som berör.
Fint att höra Eva – det är det som gör ett hem tycker jag. kram K