Jag påminns än en gång om hur märkligt det kan vara att vara online med sig själv inför en stor publik när dagshumöret får bestämma vad som kommuniceras ut.
Igår hade en kraftig migrän på väg att bryta sig ut hos mig men jag beslutade mig ändå för att genomföra vår poddinspelning. Dels på grund av att jag inte såg hur vi skulle få ihop veckan annars och för att jag har väldigt svårt att ställa in arbete jag bestämt mig för att utföra. Det landade i ett avsnitt som bland annat handlade om bloggen och ängslighet – en känsla jag känt ett tag och haft svårt att skaka av mig. Känt mig vilsen och svag, dålig på att skriva och allmänt ointressant som person. Så kommer lite kritik om mig som bloggare min väg när jag redan virrar runt i mitt egna självhat och då finns det ingen sköld uppe. En önskan om att bara kasta in handduken och ge walk over infinner sig. Under en bra period kan detta ge mig syre och få mig bli ännu bättre och vassare, ge mer kreativitet och önskan i att kommunicera. Så det handlar ju om mig.
Jag vet det – det blev ännu tydligare när jag lyssnade på Skapa Till 100 då Underbaraclara var gäst där.
En riktigt bra podd som handlar om kreativitet, återhämtning, mindset och sociala medier. Rekommenderar varmt.
Den här känslan kommer och går ihop med min menscykel, övrig press i vardagen och allmäntillstånd, som för de flesta. Det är så det är bara och det går över. Idag känns allting bättre!
Och nu kan jag knappt stå för vad jag kände och sa igår och nu kommer podden publiceras på fredag…
Ska jag behöva stå till svars för att jag är svag, sårbar, lättkränkt och ledsen nu?
Kan vi inte bara gå vidare?
Så ironiskt och märkligt.
Ni som både lyssnar på podden och läser bloggen får väl ta mig med en nypa salt, kalla mig högkänslig och ängslig om ni vill.
Jag kan ta det nu 😉
Det fina och unika med din blogg är att du bjuder på livet, i glädje och sorg. Om feelgood och jobbiga dagar. Det finns ingen annan blogg som mäter sig med din, allt känns så äkta. Jag hoppas att vi får fortsätta följa dig på resan. Men har stor förståelse för om du väljer andra vägar. Stor kram från högkänsliga jag ❤️
Flera andra har skrivit det, men det tål att sägas fler gånger; det är just det här att så många olika saker avhandlas i din blogg som gör den intressant. Livet i all sin rörighet tillåts skymta fram och i slutändan hänger allt ihop utan att verka det minsta tillrättalagt. Sen bara det att du fortsätter att blogga och inte bara fokuserar på Instagram! Äkta liv och värme och ett djup som är svårt att få till i bara instagramsnuttar. Hoppas att du fortsätter länge till🥰
Det går upp och ner, berg och dalar, för vissa mer än andra. Definitivt för mig 😉Utan dalarna blir bergen inte lika mäktiga. Ibland fastnar man i en dal, men till sist kommer man upp igen. Så måste livet få vara, för bloggare och alla andra. Bara fortsätt vara du Kristin, det är därför vi läser!
Åh, det röriga, fina, ologiska och spretiga med att vara människa! Jag älskar när det får synas. Tack för att du vågar visa allt (eller ja, jag fattar ju att det inte är allt allt). Det är liksom det som skapar kontakt. Och det är ju det enda som betyder något, egentligen.
Inte konstigt alls. Det hade varit konstigt om man inte kände så tänker jag.
Läser ibland din blogg.. tycker du tar upp viktiga ämnen och är modig. Inspireras av dina fina foton, njutbart i vardagen😊
Hög igenkänningsfaktor på den där känslan. Har varit och grävt i självhat i några dagar efter kritik som jag troligtvis inte tagit så hårt om jag varit i balans själv. Men tänker att det är så livet är och att det är ok med alla dom där känslorna, högt och lågt. Vi är dom vi är känsliga eller inte och att du vågar ta upp det här… Så jävla bra och känner en tacksamhet över att känna att jag inte är ensam i att känna så här ibland. En annan dag känns det bättre och det är också ok 🧡
Tänker på varför jag läser din blogg varje vardag🤔. Varför släpper jag inte din blogg, vilket jag gjort med nästan alla andras? Jag älskar när man lyfter ämnen. När det inte bara blir yta. Det gör du på ett för mig väldigt fint sätt. Du sätter igång min hjärna. Jag blir intresserad, inspirerad och ibland alldeles matt av alla dina projekt 🤭. Tyvärr får vi kvinnor inte ha vår kropp ifred utan den ska hela tiden förändras och det är inte alltid lätt att hänga med. Så finns orken å lusten ser jag gärna att du bloggar vidare. Du ger värde till mig. 🌸
Mänsklig och generös!! Inte konstigt att få skälvan och ångest emellanåt, mkt imponerande att våga bjuda på så mkt högt och lågt. Fattar, och hoppas alla gör det också, att det går upp och ner, breddar å smalnar osv men tror det är din kritiska röst som blir stark när det svajar, har iaf inte sett att det du producerar svajar. Så ta ett djupt andetag och var stolt 🙂
Jag tycker du som person, dina erfarenheter och det du delar med dig av är en källa till inspiration, samt att du tar väldigt fina bilder. Blir glad av att titta på dem !
Inspiration, skönhet, sårbarhet och det mänskliga kan man aldrig få för mycket av så var stolt över dig själv Kristin när du vågar ge av allt detta! Kanske kryddat med omtanke om vår planet som skall finnas kvar även för de som kommer efter ? Tack för en fin blogg! /Hälsningar en som har nolltolerans mot nyproducerat, flygresor och annat som sliter onödigt på planeten 🫣
Jamen sån är jag också. Så där hormonkänslig och med en sårbarhet som kommer och går. Jättetungt, tycker jag. ”Det bli i alla fall aldrig tråkigt med dig”, säger min man. Bra det!
Din blogg är en av få jag fortfarande läser regelbundet. Du är så bra på att uppdatera den och innehållet är så varierande och alltid vackert förpackat. Också det svåra och tunga förmedlar du på ett fint sätt. Snälla sluta aldrig.
Skönt att du känner dig bättre idag!