Klockan är 06.40 och jag har redan tvättat håret och torrborstat kroppen. Börjat kolla på en film och två serier. Lyssnat på ljudbok och på två olika poddar samtidigt som jag försökt somna om. Druckit både citronvatten och kaffe. Gjort en noggrann ansiktsrutin med scrub och mask samt googlat en hel del…
Jag har varit vaken sedan 03.
Min sökhistorik:
Klimakterie och influensa i kombination?
Kan hormontillskott ge depression?
Biverkningar av Novofem?
Sömnlös av hormontillskott?
Urinvägsinfektion, torra slemhinnor och sömnlös av hormontillskott?
Vätskefylld i klimakteriet?
Rastlös, trött och uttråkad i klimakteriet?
Viktuppgång i klimakteriet?
Livstrött, vad gör man då?
Igår bakade jag kanelbullar, städade ett halvt växthus och somnade i omgångar på soffan. Det är något som är väldigt fel med mig. Det river en rastlöshet genom kroppen samtidigt som jag knappt orkar lyfta armarna för att schamponera mitt hår.
Bläddrar i en bok om klimakteriet till morgongröten. Läser om den riskabla cocktail som hormonbrist och stress kan innebära.
I boken ställs olika frågeställningar.
Fråga:
Hjälper en hormonbehandling om jag tillhör kvinnorna som drabbas av psykiska besvär?
Svar:
En hormonbehandling kan vara stödjande för att förbättra sömn, stabilisera östrogennivåer och motverka vallningar. Men dina egna hormoner kan vara så varierande i en tidig fas av klimakteriet att det inte är säkert att du upplever att behandlingen hjälper. Då ska du inte drabbas av panik; det kommer bli bättre med tiden. Ha tålamod och och fundera över på vilka sätt du kan lugna dian upprörda känslor.
Fråga:
Vilka följder har en depression eller utmattning för min hjärna? Jag är rädd att aldrig bli återställd igen.
Svar:
Här kan jag verkligen ge lugnande besked.! Hjärnan har en otrolig förmåga till återhämtning om man ger den det den behöver och om man har tålamod. Du behöver en behandling mot din depression som sammanfaller med klimakteriet. Samtidigt så behöver du också en hormonbehandling som kommer att förbättra ditt mående på sikt.
Undrar vad det är för behandling jag behöver? Bör jag äta antidepressiva?
Har ju dock redan börjat med östrogen nyligen och bör väl ge det en chans först? Ha tålamod.
Min son skickade dock en artikel om antidepressiva preparat ”om man inte längre tror att depression hänger ihop med låga serotoninnivåer – vad gör då SSRI?”
Till källa SvD.
Gör en grön drink med alla vitaminer jag tror ska hjälpa min hjärna – ingefära, citron, matcha, selleri, äpple, gurka. Hur ska jag kunna hjälpa mig själv genom detta?
Har börjat lyssna på poddserien »Det sista pillret« – Radiojournalisten och småbarnspappan Johan Cedersjö är en av 1,2 miljoner svenskar som tar antidepressiv medicin. Men efter tio år har han bestämt sig för att försöka sluta. Trots att han är livrädd för vem han är utan pillren. Här ställs allt på sin spets mot slutet, när journalisten Johan Cedersjö ska ta den sista dosen av det antidepressiva preparatet han ätit i över tio års tid för diagnosen »blandade ångest- och depressionstillstånd«. Under serien får man följa med på nedtrappning, parallellt med berättelsen om hur SSRI gick från att nästan hamna i papperskorgen till att varje morgon sväljas av över en miljon svenskar.
Har ni lyssnat? Ska vi snacka sedan?
I boken om Klimakteriet står det om kognitiva besvär och jag gör stora ögon och läser om texten två gånger.
”Kognitiva besvär – som har att göra med intellektuella funktioner – kan också uppstå i klimakteriet, tex svårigheter med koncentration och fokus. Hos många av kvinnorna är det verbala minner försämrat. Detta förstärks om man samtidigt har sömnsvårigheter och vallningar.”
Jag tänker på de senaste årets utmaningar i arbetet när jag ska prata inför mycket människor och haft grov panikångest inför – varit helt övertygad om att jag inte ska finna orden i mitt huvud och inte litat på min förmåga att vara skarp genom samtal eller föreläsning.
En förklaring – jag har inte tappat det helt utan det är bristande hormoner som ställt till det i hjärnan.
Är en bit in i både bok och podd. Om jag inte får sova i natt heller så kanske jag lyssnat klart när jag går upp till morgonkaffet kommande morgon…
Östrogen gör ju inte bara mycket för vår hormonella hälsa, den ser även till att lösa upp blodplättsansamlingar, så den gör stor nytta för vår blodcirkulation. Så många problem när östrogenet dalar har att göra med sämre blodflöde.
Nyligen, innan min mamma gick bort vid 92 års ålder, pratade hon och jag om klimakteriet och hur det upplevdes då för 30-45 år sedan, när hon var i den åldern. Hon menade att de flesta kvinnorna inte upplevde så stora problem då. Min fundering är om det är kvinnors ökade stress idag som accelererar den negativa upplevelsen av klimakteriet och alla dess besvär? Att det ökar på besvären. Bara en fundering.
Detta är intressant tycker jag – tidigare generationer borde ju upplevt och delat historier om denna mardröm tänker jag. Men det kanske är som samma med våra barn och ungdomar som växer upp i detta samhälle – aldrig h ar vi. haft så mcket psykisk ohälsa och diagnoser som nu. Vi skapar ett samhälle som gör oss sjuka och när vi är i sårbara situationer psykiskt och fysiskt går det inte hålla ihop för kropp och hjärna är för utsatt redan. kan det stämma?
Jag vet inte – jag tycker att jag gjort allt i min makt för att kunna hantera detta och verkligen prioriterat om livet för att anpassa mig efter min nya situation – men det har ändå inte hjälpt.
Jag tror du är något på spåren här. Kanske är det också så att tidigare generationers kvinnor, på gott och ont, hade en annan acceptans för att livet kan vara svårt och smärtsamt. I vår tid finns det så mycket medel att ta till att vi ofta förutsätter att det ska finnas en lösning för allt. Själv har jag kastats ofrivilligt och för tidigt in i klimakteriet på grund av behandling för bröstcancer, och eftersom min tumör var hormonberoende är det inte tal om några tillskott, jag måste lösa det själv på naturlig väg. Balanserad kost och daglig lättare styrketräning är grunden. Men det som funkar allra bäst för mig är att undvika stress till varje pris. Och att hålla mitt sinne ljust, inte som tidigare gå in i olika slags konflikter och debatter som tar enormt mycket energi. Försöker flyta ovanpå och ha stoiskt överseende med allt som skaver. Jag riktar istället min tanke till något som jag tycker är roligt eller bra. Den biten tror jag ofta vi glömmer, att ge den inre elden rätt typ av bränsle för att vi ska orka. Ett år efter cellgifterna mår jag mot alla odds bättre än någonsin och har minimala klimakteriebesvär. Önskar er alla att hitta en väg igenom det hela <3
Hej Kristin!
Om du känner dig mottaglig för akupunktur, kinesisk akupunktur, är det verkligen värt att testa.
Tack för en fin blogg och all styrka till dig!
Åh den podcasten ska jag lyssna på . Jag har sedan 10-15 år tillbaka lidit av yrselmigrän men jag fick inte diagnosen förräns 2021 då migränen hade hunnit bli kronisk. Innan hade yrsel o allt som följde med den bara bedömts som ångest / utmattning o man satte mig på ssri.
Jag ville kliva av medicinen, har gjort utsättning tidigare , fick urdålig hjälp av vården som bara sa ta varannan dag i två v o sen sluta . Jag visste att det kommer inte fungera , tog hjälp av en klinik i Sthlm som bara jobbar med utsättning , tyvärr nedlagd nu. Utsättningssymptom är tuffa . Jag lyckades efter några försök genom att sätta ut långsamt tack vare att min antidepp fanns i vätskeform.
Tyvärr fick jag som första förebyggande migränmedicin saroten ( en gammal antidepp) men även till slut botox. Jag har fått mitt liv tillbaka o vill sluta med saroten som eg inte hade effekt på migränen , men det är supersvårt.
Jag hade aldrig klivit på ssri om jag vetat vad jag vet nu , är i förklimakteriet nu, sover sämre mm så jag förstår var du är. Har du möjlighet boka tid med hercare eller någon som jobbar med funktionsmedicin och kvinnor skulle jag säga . Stor kram
Jag känner så igen mig med hormoner, klimakteriet, googlingar, utmattning med både rastlöshet och utmattning samtidigt. Många omkring mig i samma ålder upplever detsamma. Mitt hormonplåster har iaf fått mig att må bättre. Halleluja osv. Progesteronet (synetetiskt) fick mig dock att må jättedåligt. Alltså JÄTTEdåligt. Sömnstörningar, nedstämd, ångest, aggressivitet (what?) och började svettas igen. Kände lite att jag ville elda upp köket när grannen väsnades. Bara för att nämna några härliga biverkningar. Har bytt till bioidentiskt progesteronet som jag ska ta vaginalt istället för att svälja så det endast påverkar livmoderslemhinnan och inte går via levern och påverkar systemiskt. Jag går dessutom igenom adhd-utredning och har kroniskt smärttillstånd i magen som dök upp lagom till klimakteriet. Häpp! Varför delar jag det här..? För igenkänning, för en slags ”helvete vad hormoner eller brist därav kan få en att må dåligt”. Hoppas du hittar det som fungerar för dig. <3
Ps. Köket står kvar
Kanske ett långskott men har du kollat din B12 nivå?
Önskar dig god bättring i alla fall. 🍀🌺🍀
Efter utmattning för många år sedan…. Så har jag jag ätit antidepressiva i en liten kort period. Kände inte igen mig, blev avtrubbad i typ alla lägen. Slutade och fick istället ta en massa prover. Det visade sig vara sköldkörteln som inte var ok. Äter nu Levaxin för hypotyreos och hormoner för klimakteriet. Börjar få ordning på kropp och knopp, tyvärr ställer sköldkörteln till det en del. Tar hjälp av skogen, andning, gym, kärlek och vila. Det är ett pågående arbete hela tiden…
Ätit Sertralin i 3 år, aldrig mått så bra. Aldrig varit så stabil i mitt humör. Kommer antagligen aldrig att sluta, det gör mig inget. Vissa behöver det för att orka vara en bra mamma, partner medmänniska osv osv. Vissa behöver glasögon, vissa behöver kryckor andra behöver anti depp preparat, ser ingen dramatik i det. Det är som vilket hjälpmedel som helst enligt mig.
Sen ÄR det en ökning av tumörer & stroke, hjärtinfarkt osv med hormoner. Glöm ej!
Hormorner minskar också risken för tjocktamscancer, hjärt-kärlsjukdom samt benskörhet!! Alkohol är en större risk för bröstcancer än hormoner!
Träffade rätt då jag sökte för klimakteriebesvär (?) en barnmorska som forskar på ämnet. Hon förklarade det väldigt enkelt för mig.
1. Temperaturmätaren i kroppen är ”trasig”. Det enda som med evidens ”biter” & liksom ”nollställer” är tung styrketräning, ca 3 ggr/veckan forskning från bla Linköpings universitet. (Monica Björn har alla länkar). Yoga, medveten andning har visat sig göra skillnad, krävs flera månader för skillnad.
2. Man blir inte personlighetsmässigt förändrad (deprimerad, arg osv) av klimakteriet, det är sömnbristen som gör en så & sova gör man inte pga temperaturen….
3.Hormoner. Kan i vissa fall hjälpa lite men inte som träning eller yoga. Det är också en del av livet, omfamna., acceptans? Så in i helsicke svårt att omfamna skiten (min egen kommentar).
4. Stress, accelerator för allt ovan.
Jag har väldigt strukturerar tränat tungt minst 3 ggr/veckan & yoga 2ggr/v & när jag får till det är hela jag bättre. Betydligt!
True! For me the same. And i quitted taking all kinds of vitamines, just good ekofood.
Samma här!! Styrketräning is da shit
Undvik antidepp i den mån det går, utsättningssymptomen som finns beskrivna är många gånger långt värre än det ursprungliga tillståndet. Det finns människor som inte ens klarar av att sluta med tabletterna för att deras fysiska och psykiska tillstånd går ner på -70 vid försök. Dessutom är det inte ens klarlagt att nedstämdhet verkligen beror på låga nivåer av serotonin. Du är i förklimakteriet, ett mycket vanligt tillstånd som borde behandlas som det också. Kräv er rätt på detta (tyvärr) eftersatta område istället för att bollas runt bland psykiatriker för där hör ni inte hemma!
Bara så du vet så innehåller Novofem inte bioidentiskt progesteron utan gestagen (enkelt förklarat: syntetiskt progesteron) som till största del har till uppgift att hålla livmoderslemhinnan tunn i samband med intag av östrogen. Dock saknar gestagen många av de positiva effekter man kan få av bioidentiskt progesteron som tex bättre sömn och förbättrad stresskänsla, skydd mot hjärt-kärlsjukdom etc. Mitt tips är att prata med din gynekolog om att du vill testa bioidentiskt progesteron. Om personen inte vill skriva ut/inte är tillräckligt påläst hitta annan gynekolog. Du har rätt att få rätt hjälp till att må så bra det går genom den omvälvande tid som förklimakteriet/klimakteriet är <3
Tips: Följ Stark genom klimakteriet på Instagram. Finns även som grupp på Facebook.
Yes yes yes 🙋♀️👏🙌
Kör på naturliga hormoner för dina klimakteriebesvär! Det är värt det ev besväret ❤️🩹 och jämförelsevis är de mycket bredare i sitt omfång och mjukare för kroppen än konstgjorda. Har erfarenhet av båda, även om de konstgjorda/Indivina inte var helt dåliga men naturliga hormoner vinner absolut 😍 För att komma tillrätta med underlivet och urinvägsinfektioner och svamp så kan jag verkligen rekommendera Vagifem vagitorier ett par gånger i veckan samt Ovesterinkräm i en liten klick försiktigt duttar på urinrörsområdet på kvällen efter dusch o innan sänggående. Jag tar en liten klick på en lite bit rent toapapper och baddar lätt området. Inga fingrar direkt alltså pga ev besvärliga bakterier. Intrarosa vagitorier (receptbelagda) är också toppen ett par gånger i veckan. De tre sista tipsen kan också hjälpa mot ett litet urinläckage eftersom den lilla lokala mängden verksamt ämne återfuktar och stärker så läckage kan utebli. 🤗
Tack för dessa tips! Har urinvägsbesvär och problem med underlivet och min dr tipsade även hon om dessa du nämner. Ska införskaffa imorgon.
❤️🩹 🤗
Novofem f-ckade upp min sömn totalt. Det var det sjukaste jag varit med om och då har jag ändå inte superbra sömn i vanliga fall men detta var något i hästväg. Bytte till Femoston. Halleluja! Sömnen återfunnen. Saknar endast den käcka förpackningen som Novofem har. Också varit inne på antidepp-spåret men tror att HRT är svaret.
Jag äter SSRI cyklist (ägglossning-mens) sedan ett par år tillbaka med PMDS-diagnos. Känner igen den rastlösa, krypiga känslan i kroppen och att vakna vid 3. Utöver det kast humör och allmänt depp. Det är borta till 90%. Jag har också läst alla larm, hur svårt det är att sluta osv. Men för mig hjälper det. Med inga påtagliga biverkningar. Ville bara bidra med att SSRI kan gå bra också.
Jag hade ett jätteintressant samtal med en vän om SSRI där vi pratade om vad alternativet var – hon äter sedan många år tillbaka.
medicinen räddar liv och allt är såklart helt individuellt. Hjälper så många. Tack för att du delar med dig.
Har gått igenom liknande process där kroppen helt enkelt varit utmattad. Pga klimakteriebesvär, stress och annat. Min sk vilotid förr ägnade jag åt att fixa och greja hemma, göra om, rensa och vara produktiv. Körde crossfit som jag också såg som vila/behövligt för återhämtning. Jag kunde inte få ro innan projekt som att måla väggen jag tänkt måla var målad osv.
Men det tempot funkade inte för mig i längden och jag sökte till slut hjälp för sömnbesvär. (Vaknade oftast runt 3-4 tiden) och då var det var en läkare som sa till mig att nu är du sjukskriven och du ska vila, du får absolut inte gå hem och måla och fixa 🤩 och jag tänkte då, wow va mycket tid jag får till att fixa saker när jag ska vara hemma! Var svårt för mig att inse att jag var sjuk där och då och därför har det tagit lång tid att må bättre. Många år! Jag behöver ständigt öva på att bara vara utan att göra saker. Promenaden blir lätt ett måste, likaså träningen även om jag vet att jag mår bättre efter! Men jag lägger ofta energi på att samla mina krafter och övertala mig själv = att det blir ett måste .Crossfit har jag inte släppt men jag tror tyvärr det stressar kroppen för mycket även om jag blir stark. Vanlig styrketräning är nog att föredra men jag behöver den sociala biten i det. Så kluvet!
Kanske det inte alls isåhär för dig, men en tanke då jag känner igen mig i ditt driv.
Har ju ingen koll på hur dina vardagar ser ut utöver det du delar. Men att driva företag är nog stressigt tänker jag!
Addera några barn och den underliggande stressen det innebär. Har själv tonåring hemma nu och nej det är inte helt smärtfritt 🙈🤯 medicin är ju väldigt individuellt och där tror jag på bättte vägledning från sjukvården. I Borås finns Akleja mottagningen som är ett tips om du inte hittat rätt. Hoppas du får rätsida på allt ❤️
Kunde ha skrivit det där! Exakt samma här!
Tack för att du delar din historia Malin.
Hej Kristin!
Vill bara ge ett annat perspektiv på antidepressiva än de som många i ditt kommentarsfält gett. Det kan faktiskt vara en game changer, för mig var det det. Allt kändes tungt, jag led av jättemycket ångest och hade extrema sömnproblem, framförallt vaknade jag vid två eller tre eller fyra, kroppen rusade och jag kunde inte somna om. Efter att ha ätit Brintellix några veckor blev jag frisk. Jag tänker att det inte behöver vara så mycket värre än att ta medicin för tex högt blodtryck. Kram!
Tusen tack för din delning och reflektion kring ämnet.
I send you this translated from German to Swedish, and hope it will make sense.
Angående din sökhistorik. För blåsinfektioner orsakade av torra slemhinnor är lokal östrogensalva en absolut spelförändring. Till hormonerna tar jag även gynokadin (gelé som appliceras på armarna) och progesteron 200 g (utrogest). Detta hjälper mig mycket, men det tog ungefär 2-3 veckor. Här i Tyskland finns det några bra berättelser om klimakteriet som ger mycket information. Jag läser hela tiden att om hormonbehandling inte fungerar bör du kontrollera dina hormonnivåer i blodet. Kanske också kolla sköldkörtelhormoner. De flesta gynekologer här gör dock inte det heller. men det finns några…
you can find good informations @nowshine and a good book is from sheila de liz, ”woman on fire”
Stefanie
Thank you!
Halloj!
(förutsätter att du fått både progesteron och östrogen, vilket om jag förstått rätt är helt avgörande)
Men i övrigt – häng i! Ge östrogenet lite chans att lugna ner sig, och kanske be att få det i annan form om du inte får den effekt du är ute efter. Hur bra förutsättningar vi än ger oss själva i form av kost, träning och leverne i övrigt så kan ju inte kroppen ta bort symptomen på klimakteriet (om man har såna, ALLA upplever ju inte det jättemycket), och då gäller det att ha lite is i magen och hitta rätt form. Men det här får du förhoppningsvis råd om av din läkare!
Det jag egentligen tänkte skriva, och som jag nämnt tidigare, är att utmattning och klimakterie verkligen kan ha samma symptom eller kan förstärka varandra. Jag kunde inte ens prata sammanhängande när jag blev sjukskriven för utmattning, men när jag sen hade varit ”frisk” i nästan två år upplevde jag att alltför många symptom inte längre blev bättre – såsom sömn, hjärndimma och minne. Då fick jag hormoner (sedan nästan ett år tillbaka) och DÅ ”blev jag av med” de flesta symptom jag trott var efterspel av utmattningen. Inte alla, och inte helt, men jag kände mig ändå som mig själv igen – en förbluffande känsla efter många år av stress (och troligen hormonkaos). Så håll i, men var envis om nåt inte hjälper så du får hitta en modell på hormoner som passar dig, det finns en framtid där du känner dig som dig själv igen!
Tusen tack för att du delar dina erfarenheter –
Ska ha tålamod och göra mitt bästa för att ta mig igenom detta. 🙂 kram
Jag känner igen mig mycket i att inte veta vad som är vad i en enda röra. Var det ena börjar och det andra slutar. Vad som påverkar varandra. Vart jag ska vända mig för att få rätt hjälp, nån som kan förstå helheten, för jag gör det inte. Är det bara klimakteriet (jag är nära menopaus)? Är det min gamla utmattning? Är det stressen i mitt liv? Lymfsystemet? Min deppighet? För jag upplever att alla de går in i varandra och påverkas av varandra. Och tänk om det finns något annat som lurar i kroppen, men jag litar blint på att det ”bara är klimakteriet”.
Jag är van att kunna ta tag i saker, jag har alltid vara en doer som hittat lösningar och köttat på. Men nu fungerar ingenting av allt jag prövar och det är frustrerande. Träningen som varit min livlina fungerar inte alls, blir som sjuk ett par dagar efter även kort, lugn träning. Sömnen är kaos. Jag är trött och håglös. Svullen i benen och har gått upp i vikt. För några veckor sedan kände jag att jag verkligen var under isen, så har jag aldrig känt förut. Och jag vet inte vad jag ska prova och göra mer. Har provat hormoner, kostomläggningar, terapi, meditation, kosttillskott etc etc etc.
Jag läste någonstans att i början av 50-årsåldern var den vanligaste tiden för kvinnors självmord, vet inte om det stämmer. Men jag förstår varför!! Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det var så här. Men jag har även läst i ett par forum att 3-5 år efter menopaus mår många kvinnor ännu bättre än vad de gjorde innan, och det är ändå lite min livlina.
Låter exakt som mig – fy. Vi får peppa varandra genom det här. En dag i taget. stor kram
Låter som du skall lyssna på Lisa Mosconi, hon forskar på kvinnor i klimakteriet och hjärnan. Tyvärr visar forskningen och hennes studier att hjärnan krymper för kvinnor i klimakteriet, där av kognitiva svårigheter. Det borde vara tjänstefel att sätta en person på SSRI preparat i mer än 1 år, men har man inte avsikten att läka orsaken utan bara lindra symptom så blir ju svenskarnas beroende till dessa preparat begriplig.
Tack för tips – ska spana in henne. Så deppigt – men så känns det typ. Att hjärnan typ krymper.
Det stämmer inte att hjärnan krymper vid klimakteriet, och det är definitivt inte därför man vid menopaus får problem som ”hjärndimma” och andra kognitiva problem. Det finns viss forskning som tyder på att behandling med konjugerade östrogener kan göra att man som äldre får storlekspåverkan på vissa områden i hjärnan, men hjärnan minskar i storlek för alla både män och kvinnor med stigande ålder. Alltså inte i klimakteriet utan hög ålder. De kognitiva problem man får vid menopaus brukar dessutom vara övergående, vilket absolut inte skulle vara fallet om hjärnan krympt.
Va tufft det låter! Känner med alla kvinnor som kämpar med sitt mående genom klimakteriet, det måste vara så utmanande med alla märkliga symtom som kommer av obalans i hormonerna och att man i det inte känner igen sig själv. Jag är inte där än själv och tänker så här på förhand oerhört ödmjukt att jag nog kommer vilja sätta mitt hopp till ayurvedan när jag själv ska ta mig igenom klimakteriet. Jag tycker att det är en klok, välbeprövad, holistisk lära som jag har förtroende för och som hjälpt mig tidigare. Hoppas att du lyckas hitta dina nycklar och din lösning så att du snart mår bättre <3
Håller tummarna för att du inte får svårigheter när du når samma period livet – det finns många kvinnor som inte har några symptom alls.
Stor kram
Hej fina Kristin,
Har du kollat ditt progesteron?
Många får östrogen när det man verkligen behöver är progesteron.
Progesteronet är ’lugn och ro hormonet’ och när man får detta så sover man mycket bättre och kommer bara generelt bättre i balans.
Jag får bioidentisk progesteron (gelé som jag smörjer på kroppen) genom min naturliga hormonterapeut här i dk + östriol som är en typ av östrogen och det har VERKLIGEN hjälpt och gjort mig så mycket lugnare och förbättrat min sömn.
Tror Hercare.se skriver ut detta efter man tagit alla relevanta prover. Ofta får man tyvärr inte den hjälp man behöver från vanliga sjukvården av den enkla anledning att dom inte har kunskapen plus at man oftast får syntetiska hormoner som funkar på annat sätt en bioidentiska.
Om du har frågor så hör av dig, du skall inte behöva må så dåligt.
STOR kram Caroline
@soulworthbycaroline på instagram:-).
Tack för reflektion – Hur lång tid tog et för dig att må bättre efter du fått hjälp?
jag har novofem som ska vara en kombination av östrogen och progestoron genom cykeln. Ska börja på min andra månad imorgon och hoppas verkligen jag får en förändring – känner mig bara mer och mer nedstämd i denna situation. Hoppas jag kan komma igång med in träning nu snart efter sjukdomsperiod så jag får lite mer hjälp att må bra.
Det är svårt att säga, det är så unikt för varje person och jag började trappa ur antidepp samtidigt som jag startade med naturlig hormonterapi, då det blir bättre effekt utan medicin och jag hade jobbat så mycket med mig själv och inte ville fortsätta med eller behöver den typen av medicin mer.
Men tänker det kan gå rätt snabbt. Jag hade extremt lågt progesteron pga år med stress och ptsd mm och idag ligger jag på normal nivå och upplever ingen ångest, irritation mm.
Hör så många som inte får nog progesteron utan mer östrogen och får det värre så verkligen viktigt att kolla upp alla hormoner och få hela bilden och jobba med någon som är holisitisk eftersom allt hänger ihop.
Själv är jag SUPER känslig för kaffe och borde inte dricka pga det stressar mig och påverkar min sömn. Det blir mest decaf och en god cappu ibland men att sluta med det har verkligen effekt på vissa även om det är sååå tråkigt att inte få sin morgon kopp.
Cardio träning kan också verka stressande så kan man minska det och fokusera på att lyfta tungt och annars gå, göra yin yoga eller Sensing yoga som är min ny favo så kan det också lugna och hjälpa på sömn och balance. Vi behöver komma in mer i vår mjuka feminina energi och varandet istället i den maskulina och görandet men det är svårt.
Min hormonterapeut menar att hormoner bäst tas upp om de smörjs på kroppen så det gör jag.
Du kan följa min terapeut här: https://www.instagram.com/janeborlev/
Hon ger många bra tips men det är på danska:-).
Hoppas du kan hitta en lösning som funkar för dig, den finns , det är jag säker på!
Kram Caroline
Detta är inte lätt o jag lider verkligen med dig ❤️ Jag har fått hjälp av 1 tablett Progynon 2 mg/tablett och 1 tablett Utrogest 100 mg/ tablett. Tas tillsammans oralt varje dag. Har för mig att förskrivningen gällande bioidentiskt hormon lättade hösten -24. Jag vände mig till Womni. Monika Björns klimakterieresa har jag lyssnat på och läst en del av o det har hjälpt mig så alltså följ o lästips ❤️
Skickar styrka till dig och hoppas din sömn stabiliserar sig snart. En sak som hjälpt mig hantera stress och att återhämta mig är kraniosakral terapi.
Spännande – det ska jag kolla upp!
Inatt sov jag riktigt bra och känner mig tacksam över det – tog två insomningstabletter som säkert hjälpte till.
Med all respekt för att du ”endast” delar valda bitar av ditt liv/ditt mående här med oss så måste jag ändå få fundera på vilka krav du/vi idag ställer på att kroppen och hjärnan ska fungera optimalt i alla lägen/alla skeenden i livet. Du verkar ju leva ett relativt hektiskt liv som företagare, mamma, träningsintresserad etc. Du reser ofta i jobbet och privat. Du ställer stora krav på din egen förmåga att hela tiden driva framåt och utvecklas. Du tar på dig stora och utmanande arbetsuppdrag. Var har du återhämtningen i allt detta? Jag har ju ofta läst om hur du gör mycket för att leva sunt ex genom bra kost, träning men hjärnans vila behövs också. Jag tänker att jag i mycket känner igen mig i ditt sätt att vilja hitta logiska/praktiska/medicinska lösningar eller förklaringar till varför man mår som man mår. Ibland är det ju mer stillhet, avvaktan och hjärnans vila som behövs. Har själv svårt att leva efter detta men tänker att vårt konstanta flöde av information inte hjälper mot rastlöshet, nedstämdhet etc. Försök att inte ”lösa allt” genom att googla, lyssna på podd, läsa informativ litteratur hela tiden. Låt hjärnan vila. Svårt men bra. Hoppas verkligen att jag inte uttryckt mig respektlöst, verkligen inte min mening i så fall. Tack för allt du delar!
Jag är väldigt bra på återhämtning ~ går mycket promenader, bastar, badar, är mycket med mig själv,kollar på serier, lyssnar på musik, grejar i trädgård osv.
Återhämtning handlar inte bara om att ligga still ner, tyst och inte göra någonting utan vi människor hittar individuella sätt att återhämta oss på.
Just nu har jag varit sjuk i influensa och går också igenom klimakteriet ~ är i en situation i livet där jag drar ner på tempot och tar hand om mig själv på bästa sätt. Självklart söker jag då också kunskap i ämnet. Jag är nyfiken och vetgirig ~ vill hitta vägar att fungera på.
Jag är jättetrött på att höra att jag tar på mig för mycket, lever för hektiskt och därmed ”får skylla mig själv som inte återhämtar mig” ~ det är inte sant nämligen och jag vet faktiskt inte hur jag mer ska kunna bevisa det för er som följer mig. Jag gör utmanande saker i mitt jobb ~ korrekt. Jag tränar ~ korrekt. Jsg är ambitiös ~ korrekt. Jag är också en fena på återhämtning och vila ~ korrekt.
👍🏼
Hm. Hoppades tidigare på att kunna uttrycka mig så att du inte skulle känna dig ifrågasatt. Jag menar inte att jag vet något om dig. Mer allmänt att vi människor idag har en tendens att förvänta oss att kropp och själ ska fungera ”perfekt” i alla lägen. Inte min mening att vara någon besserwisser 💛
Ja, det kan vara svårt det där när man vill komma med goda råd samtidigt som man ifrågasätter någons prioriteringar. Det landar oftast fel hos mottagaren oavsett hur man än lindar in ”kritiken”.
Men du har såklart helt rätt i att hjärnan behöver vila ifrån yttre stimulans. Både din och min hjärna. Jag brukar städa, promenera utan telefon eller greja i trädgården för att trycka på paus. Försöker meditera om nätterna för att komma till ro.
Du blir så triggad och ganska otrevlig när någon konstaterar, även vänligt, att du verkar ha mycket runt omkring dig. Kanske är den vilan du ägnar dig åt ändå inte tillräcklig? Nya omständigheter i livet, åldrande och klimakterie ger nya spelregler, svårigheten kanske är att anpassa sig efter det?
Gisela –
Ja, jag blir nog det. I mina ögon är det en omöjlighet att veta hur en profils vardag man följer online ser ut i sin helhet och därför är det rätt klumpigt och respektlöst att komma med åsikter kring prioriteringar kring just energi och tid – ur mitt perspektiv.
Man har inte hela bilden av hur ett liv ser ut genom bloggar och instagram. Självklart anpassar jag mig efter min situation i livet.
Jag tycker det är otrevligt och har faktiskt, helt ärligt, ingen lust att vara trevlig tillbaka vid dessa tillfällen. Jag uppskattar det inte.
Fast du delar ju väldigt mycket av det du gör online och det krävs ingen raketforskare för att förstå att du har mycket att göra, och det vi får ta del av verkar vara en väldig massa för en person att hantera.
Om du har full koll på helheten , ja, vad är då problemet?
Nu missförstår du nog mig – jag genomgår just nu en hormonbehandling och har samtidigt åkt på en influensa. Jag mår inte så bra just nu –
Jag ber om att få slippa höra kommentarer om att jag arbetar för mycket och gör för mycket i mitt liv – det är inte hjälpsamt för mig att ni skriver detta till mig. Jag vill inte det och jag ber dig och andra låta bli. Är det verkligen så svårt att låta bli att gå in här och ifrågasätta mina prioriteringar ut ur ert perspektiv – även när jag ber er sluta?
Jag jobbar ständigt med mina prioriteringar för att må bättre och hitta vägar att hantera utmaningar i livet. Men jag kan vara sjuk och ha problem ändå – även om jag gör mitt bästa för att ha kontroll över situationen.
Tycker din kommentar var både fin och nyanserad och skriven med omtanke. Jag läser inte in att du ifrågasätter, snarare frågar öppet och vänligt.
💛
Kan bara instämma i Emmas kommentar 💛 Uppfattar den på helt samma sätt. Skriven med värme och öppenhet, inget ifrågasättande alls och jag förstår faktiskt inte hur mottagaren kan uppfatta det så som hon beskriver och jag tycker också att svaret många gånger blir otrevligt tillbaka när kommentaren inte landar väl hos mottagaren. Men med det sagt så är Vi alla olika och tolkar olika🤷🏼♀️
Hej Icka och ni andra.
Det var absolut inget illa uppsåt i Victorias kommentar – jag är fullt medveten om att det var en vänlig undran och omsorgsfullt tänkt. Det var såklart både klokt och omtänksamt av henne att skriva detta.
Jag har nu varit redaktör för den här bloggen i sjutton år och min erfarenhet är att om man känner att man behöver lägga till ”Hoppas verkligen att jag inte uttryckt mig respektlöst” och ”Med all respekt för att du ”endast” delar valda bitar av ditt liv/ditt mående här med oss” så kanske man redan där känner att man ger ett oombett råd som inte uppskattas.
Jag upplever inte att jag var otrevlig tillbaka utan neutral och förklarade att jag prioriterar återhämtning och vila. Att jag är medveten om att hjärnan behöver vila från yttre stimulans. Och att det är svårt för andra att se hur mycket tid en människa lägger på sitt arbete kontra vila och därför egentligen inte borde ha synpunkter på det.
Även om det är i välmening. Att tydlighet förväxlas med otrevlighet är beklagligt. ’
Är som sagt jättetrött på när människor radar upp delarna i mitt liv, konstaterar att det är för mycket och sedan skriver att borde prioritera annorlunda. Jag uppskattar inte det och står för det. Även om det är av välmening.
Gisela var otrevlig från start och fick därför också ett otrevligt bemötande av mig. Det är första och enda gången hon har kommenterat här och så brukar den sortens läsare göra – de lägger sig i och eldar på, tar parti och triggar när de känner att det blir en miss i kommunikationen mellan mig och en vänlig följare. Inget mer med det.
Önskar er en fin dag.
Jag har aldrig tidigare upplevt att jag blivit så mentalt påverkad av världsläget och alla galna män som styr världen som nu. Plus det eskalerande våldet också i Sverige som ens barn tvingas växa upp i. Har riktigt svårt att känna glädje och göra planer för framtiden. Det kanske också spelar in……tänker jag. På måendet.
Hur hanterar ni världen just nu? Tar tacksamt emot tips…….
Det påverkar definitivt mig ~ känner mig uppgiven och nedstämd över rådande läge.
Kommer på mig själv med att inte vilja/kunna planera alltför långt in i framtiden ”för vi vet ju inte hur det blir”. Helt sjukt! Hade någon sagt detta till mig före pandemin hade jag tyckt det lät helt hysteriskt… Hyssar min man när han vill diskutera senaste draget i global politik för att skona barnaöron och somnade till skottsalvorna från militärövning häromkvällen. Som några andra gubbs skulle uttryckt det: vaaaart är vi på väg?!
Ja det är så sjukt det som händer. Jag bor vid havet och gick vid klipporna nyligen och njöt av havets vågor, ljudet av dessa som alltid lugnar och ger kraft.. när jag hör två
av försvarets båtar på håll mullra och börja övningsskjuta. Det var ett ljud som ekade över havet och skrämde upp fåglar och djur. Blodet frös som till is och jag tänker så mycket på alla drabbade i världen som lever med den verkligheten, på riktigt, på liv och död. Alla levande individer, arter som plågas och skräms och som lider pga krig, hat och förföljelse. Försöker hantera min egna oro, hormoner, sjukdom och livet.. samtidigt som världen är så osäker med dessa fullständigt galna gubbar med noll förstånd och empati. Jag tänker också att det goda kommer och ska segra. Det måste göra det. Freden ska komma.
🩷
Hej, jag har alltid konsumerat nyheter i massor, dagligen sen jag var 8 år gammal. Men kände för ca 3 veckor sen att tack men nej tack. Min hjärna klarar inte av mer negativ input, så har valt att ta en paus från nyheter tills vidare. För min egen hälsas skull. I en allt mer skrämmande värld, tänker jag att vi får göra det vi kan i det lilla runt omkring oss, och vara rädda om oss själva.