Jag har satt mig vid köksbordet med tända ljus och kofta i ull. Laddar in bilder i datorn medan tomater bakas i ugn.
Nästan så jag inte hann hem från min promenad innan mörkret föll över byn. Jag stannade utanför huset och vände blicken upp mot gatans julbelysning som hänger mellan husen. Mellan grannens och vårt.
De har två hundar nu. Grannen alltså. Båda stirrade dumt ner på mig från garagetaket. Jag var fientligt inställd och stirrade tillbaka. Det känns som de skäller prick hela dagarna – börjar 05.30… Fattar inte varför inte ägaren släpper in dem eller vad det är frågan om. Jag mötte deras nyfikna blickar och sa med bestämd röst att nu får de bannemej sluta. I alla fall där på morgonen. Jag tror de lyssnade. Sedan föll blicken mot det högra fönstret på mitt egna hus och jag blev alldeles varm i magen. Det lyste varmt och hemtrevligt från fönstret. Jag kilade snabbt upp för trappan i kylan, låste upp den tunga rosa dörren och in i värmen. Nu var det dags att tända hundra ljus, sätta på en bra spellista och göra middag.
Jag ska redigera bilderna jag tog under eftermiddagen och göra ett inlägg på Instagram. Vi har lansering denna söndag och jag vill visa plaggen vi skapat för vår vinterkollektion. Blir jag färdig i god tid ska jag måla dörren en gång till men blir det för sent så kryper jag nog i säng. Det är konstigt att bara ha sig själv att förhålla sig till. Ingen hund att kissa. Inga barn att vänta uppe på. Jag saknar dem. Barnen.
Tänker på när jag var i byn själv under en längre period och skrev en bok. Då var jag här sex veckor varav den mesta tiden helt själv. Svårt att dra mig till minnes hur jag skapade en vardag i all ensamhet och hur jag la upp mina rutiner. Jag tror inte jag skulle göra på samma sätt igen – det är fint att kunna var själv och vara kapabel men jag vill inte vara borta från min familj under så lång tid igen.
Jag har en del målning och fotografering kvar att göra innan jag åker hem. Försöker ta en sak i taget och anpassa mig efter dagsljuset. Läser i en bok för att komma till ro om kvällarna och sov absolut mina timmar i natt. Trots hundarna.
Önskar er en riktigt fin helg.
Det är så inspirerande och roligt att följa din blogg. Ditt fantastiska hem i Frankrike skapar glädje i mig. Jag skulle gärna ha ett sådant hem men som substitut får jag dela ditt hem lite grand. Du ska veta hur fint det är att du delar så frikostigt ditt hem med oss. Det ger glädje! Ha det så fint och fortsätt va precis som du är! <3
Jo förvisso, men mycket är också ren business icke att förglömma.
Huset i Frankrike är väl ingen business ändå.. och jag håller med Rose-Marie, givande blogg att läsa, oavsett business eller ej 👌
Hej Meta,
Jo, jag jobbar ju som bloggare så det är absolut min business att skriva inspirerande artiklar/inlägg för er följare att ta del av. Det är icke att förglömma. 🙂
Tack så mycket för fina orde Rose- Marie. 🙂