Jag älskar mina goda rutiner med mat, träning, återhämtning och sömn. Får jag tre till fyra pass i veckan, äter ren och antiinflammatorisk mat, några stunder i bastun, frisk luft, sol, natur och god sömn så mår jag som en prinsessa. Tänk att det är så lätt (svårt!) att få till bra mående med egna verktyg.
Det är faktiskt inte alls lätt och få till ovan när man är en helt vanlig människa med ett liv där man arbetar, har familj och en ekonomi att ta hänsyn till. Hade jag haft små barn så hade det nog varit en omöjlig ekvation för mig.
Goda rutiner är ett ständigt pågående arbete och ett val man väljer varje dag. Det gäller att prioritera.
Påminner mig själv om ett öppet NA möte jag var på en gång – där kontentan var att ”just idag väljer jag nykterhet” och så får vi se imorgon. Nya val varje dag. Inget kommer automatiskt och det är ett aktivt arbete att välja det som kroppen vet att den mår bra.
Därför är kan rutiner vara det viktigaste som finns. Det kan rädda liv. Börjar man rucka på dem så kan man vara inne i ett helvete igen…
Nu ska vi inte dra det till sin spets och jämföra beroendesjukdomar med vardagligt hälsotänk men ibland får jag faktiskt påminna mig själv. Varje dag ett val. I natt har jag sovit över åtta timmar och jag kommer välja att lägga jobbet åt sidan för att gå ut och njuta av solen på en lång flåsig promenad.
Jag har tränat med en pt de senaste veckorna för att nå mitt mål med att kunna göra rena pull ups. Vi har också övat att stå på händer och ”tose to bar”. Det är värdefulla timmar för mig – en stor investering i energi, tid och pengar men i slutändan gynnar den min hälsa och då tänker jag att det är värt. Ett oerhört privilegium känner jag – har ofta tänkt på hur svårt det hade varit för mig om jag inte hade haft råd med ett medlemskap på gymmet. Jag har otroligt svårt att träna på egen hand – ett motstånd som är för jävligt rent ut sagt.
Jag kan inte träna själv. Tro mig – jag har verkligen försökt.
Därför har jag så svårt att få till det här nere i Frankrike. Inte en enda situp liksom…
Sist jag satt med min pt och diskuterade mina rutiner när jag var bortrest så konstaterade vi båda att sinnesro kanske gynnar hälsan mer än stressen över att jag inte får till det hemifrån. Jag tränar som sagt tre till fyra pass i veckan i Varberg så om jag inte tränar på en hel vecka i Frankrike så ska jag inte slå på mig själv utan se det som välbehövlig vila för kroppen. Punkt. Varför ska jag varje dag gå med dåligt samvete över att jag inte tränar på egen hand då?
Onödigt att lägga energi på det och istället ägna mig åt rörelse som känns naturlig och skön på egen hand – en lång promenad. Det får duga.
Gymmet och träningskompisarna väntar ju på mig där hemma och de går ingenstans.
Men en sak jag dock inte vill tumma på när jag reser är god, näringsrik mat lagat från grunden. Jag vet inte hur det är med er men detta känns bäst för mig.
Jag pallar inte att äta onyttigt en vecka, sabba magen, humöret och allt för att jag ska ”unna” mig socker och massa skit jag inte mår bra av.
Till luncherna här nere har jag ätit tonfisk, kokt ägg, kikärtor och sallad nästan varje dag när jag varit själv. Men det här svängde jag ihop snabbt då min man var här.
Här kommer ett superbra tips där man kan fixa matlådor av det som blir över.
Ugnsbaka potatis och blomkål med olja och salt. Dela en avokado och en fetaost. Lättkokt sparris, olivolja, chili och flinsalt. Såsen mixade jag av en burk kokärtor, pressad citron, olivolja, lite riven vitlök och yoghurt. Lätt som en plätt och så gott!
Ta en bit fisk, en kyckling eller kokta ägg till om ni önskar mer protein.
Jag tänker också ofta på hur otroligt priviligerad jag är som har tid och råd att intressera mig för och prioritera min hälsa så mycket som jag gör. Har en närstående som inte alls mår bra varken fysiskt eller psykiskt men som känner att hon inte har ffa tid men heller inte råd att göra de hälsoval som hon skulle behöva. Då blir det så tydligt för mig hur orättvist det faktiskt kan vara när det kommer till att ha möjlighet att välja att ta hand om sin hälsa.
Johanna Hector sa eller skrev någon gång att man får akta sig så att ens goda vanor inte blir gyllene bojor. Det har jag tagit med mig. Bra vanor ska göra gott och inte bli en stressande börda.
Håller helt med, det kan se så lätt ut på pappret eller i tanken att sova, träna, äta, återhämta sig och sen snurrar livet på i hundraåttio. Men tanken med rutiner är ju just att de ska hjälpa en så att det blir lättare att göra det man vill göra och mår bra av att göra. Och som du skrev i inlägget om den röda dörren så får man ändra sig även i sina hälsorutiner. Det som fungerar bra i en period av livet ger kanske inte samma energi en tid senare. Jag skrev om det på min blogg för bara någon vecka sedan https://www.stinap.com/blogg/2024/nar-livet-forandras-behover-du-nya-rutiner
Vissa rutiner håller jag i när jag reser, andra får ta en paus. Det beror på längden och syftet med resan och vad jag tror kommer att ge mig bäst energi! Jag tycker det är jättekul att testa nya gym och tränar gärna ett pass på nåt som ser kul ut, men är inte den som reser runt med gummiband och tränar på hotellrummet. (Och för någon annan funkar det så klart perfekt.)
Hej, ja men visst är det märkligt hur svårt det är att få till träning hemma eller på resande fot? Hemma går jag också till gymmet. Jag har efter flera års kämpande o haft dåligt samvete för att inte få till/orka/vilja träna när jag är på resande fot och har precis som du och din PT bestämt mig för att lämna träningen hemma. Jag tränar regelbundet 4-6 dagar/ vecka när jag är hemma och ser resor mm som en naturlig återhämtningspaus. Vilket ju också behövs och är viktigt. Så skönt att släppa det. Och på resor blir det numera promenader eller tidigare när min kropp tillät det, en morgonjogg. Det var ett fantastiskt sätt att upptäcka en ny stad eller nytt ställe. Ha en fin söndag! Kram
Håller med dig. Rutiner är så värdefullt. Jag mår också bäst när jag tar hand om mig med sömn, rörelse, kost och gemenskap med familjen. Önskar att jag kunde få in något kreativt också (typ stickning). Det ska jag försöka få till under hösten och vintern, att göra det till en rutin med. Sen får inte rutinerna bli ett fängelse, inte för mig i alla fall. Då blir de inte sunda när de blir för maniska, för mig i alla fall.
Tack för all inspiration och alla tankeväckande texter.