Idag har jag börjar skriva två inlägg. Ett som handlar om ekonomi och bokslut och ett om att så Tagetes. Inget av dem har jag någon energi till att avsluta då jag precis kom hem från träningen. Mat ska fram, man ska duscha och däcka. Så här kommer istället en liten hälsning från mig denna afton.

Munsåret är läkt, jag har gått upp till lila på tyngdlyftning i Crossfit och bokslutet är klart. Min mellankille håller på att ta körkort, min man städade min bil och min hund är gullig. På mina promenader trängs blå scillor i gräsmattorna och denna afton låg fullmånen som ett stort gyllene klot över vår kuststad. Jag tänker på döden så mycket nu. Undrar hur länge man får vara kvar och om något växer inne i kroppen. Någon flyger av en häst och en annan får akut tarmvred, en tredje skär bort en tumör och en fjärde springer ifrån sig själv. Jag vill passa på att leva så mycket jag kan men också bara ligga still och kolla på Netflix i tolv timmar. Frön kom ner i jord och tulpaner tittar upp. En vår till. Tack gode gud för det. Kram från mig till er.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “I huvudet – lila på CF och scillor på promenaden

  1. Ja du, så chockartad sak att vara med om.
    Frågade min läkare efter operationen: -Vadå, skulle jag dött om ni inte opererade?!
    Hon log och svarade: -Neeej då, inte idag. Men imorgon eller kanske i övermorgon. Då hade du dött.

    Så svindlande att höra. Att man kanske bara hade fått en dag till.
    Nu fick jag fler och det är jag evinnerligt tacksam för

  2. Jeansen, jeansen, jeansen (en anspelning på Astrids döden, döden osv) i de två tidigare inläggen 👌 Varifrån kommer de? 🙋‍♀️🙏🥰

  3. Tack för att du inte duckar för svåra teman och mörka tankar!!
    Jag efterlyser boktips om hur hantera att vi och de runt oss ska dö. Ibland känner jag så mycket ”förskottssorg” över att det fina runt mig kanske snart försvinner…
    Önskar att läsa om sorgeprocessen, så kanske det kan hjälpa mig att vänja mig. Just nu blir jag bara förlamad av tankarna på det, och måste distrahera mig och göra annat… kram, du är en viktig röst