Imposter syndrome – vet du vad det är?

Kära ni – Hur mår ni?

Jag själv skiftar mellan total hopplöshet och ett djupt lugn. Ena stunden känns det som att jag har kontroll och finner lösningar, är glad  – andra stunden lider jag stort av “imposter syndrome”. För dig som inte är bekant med begreppet kan jag berätta att det är känslan du har då du känner dig som en total bluff och undrar när alla egentligen ska komma på vilket skämt du är.

“Bluffsyndromet (översatt från engelskans “impostor syndrome”) är en informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av bluffsyndromet övertygade om att de är “bluffar” och inte förtjänar den framgång de har nått. Tecken på framgång avfärdas som tur, tajming eller att ha lurat andra att tro att de är mer kompetenta än de själva tror att de är. Bluffsyndromet är lika vanligt bland båda könen. tidiga studier fokuserade dock på högpresterande kvinnor”

Känner du igen detta? Eller har du någon i din närhet som har det så här?
Jag har egentligen inga råd eller så kring detta. Mer än att fortsätta framåt och inte tro på allt du tänker.

Ovan är en skärmdump från vad jag sparat ner på Instagram det senaste. En blandad kompott av vad jag själv inspireras av och vill skapa.

Här kommer följtips på ovan:
@minafinafynd

@MartinaMondadori

@Matilda Goad

@John Derian Company

@Marie Olsson Nylander

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Imposter syndrome – vet du vad det är?

  1. Hej! Och tack! Åh vad jag känner igen mig. Jag väntar ständigt på att bluffen (jag) ska uppdagas. Eller ständigt och ständigt, det är mest på jobbet jag känner så och med ytliga bekanta. Annars känns det oftast ok på.
    Jag har en kompis som ibland brukar hänvisa till sig själv med “också solen har sina fläckar” och det måste ju få vara fantastiskt att få känna så. Någonstans tror jag dock att det finns något fint och mjukt i att vara människa i närheten av någon som går och vänta på att bluffen ska uppdagas. I alla fall när jag tänker på de omkring mig (eller i bloggar eller så) som har det draget så inser jag att de finns en ödmjukhet i det som jag tycker mycket om och dras mycket till. Det låter kanske knäppt och som att jag önskar folk att må dåligt och så känner jag inte. Jag vill att folk ska må bra. MEN. Det ligger ändå något värmande i det tycker jag. Hoppas du får en fin helg! //Frida

  2. Tänker att det kanske är en inte helt ovanlig reaktion också specifikt för dem som tar på sig en väldigt stor rock. Många influencers gör anspråk på att vara fotografer, författare, inredare, kläddesigners, företagare, föreläsare m.m utan att ha varken utbildning eller bakgrund till det. Det kan ju lätt bli svettigt det förstår man.

    1. Touché – Där satt den Börje! Du vet då sannerligen hur du kan sätta guldkant på min onsdag. Hahaha, du kunde helt enkelt inte låta bli 😉

      Tack för din reflektion – jag kan ju bara tala för mig själv såklart men jag är såklart väldigt tacksam över att jag har alla dessa yrkesområden (utom författare) trots att jag inte har någon utbildning. Jag tror dock inte det har med just mitt yrke att göra – jag har haft denna känsla hela livet, även som barn.

      Önskar dig en mjuk och fin vinter.

  3. Lol jag tror fortfarande att univ gav mig mina examina för att de var trötta på mig och ville bli av m mig. GRÅTEMOJI.

    1. Vi är flera – det är så skönt att höra. Känslan är vanligare än man tror är jag helt övertygad om men det är inte så många som pratar om det för man vill ju inte dra ner byxorna på sig själv liksom – det är svårt att visa sig sårbar.

    1. “Fake it till you make it” – hahaha, vi är alla små barn i denna vuxenvärld & går runt och undrar vad vi håller på med … Kärlek till dig.
      Det gäller att tro på sig själv och sina förmågor så gott man kan och inte tro på allt man tänker. Amen. kram

  4. Jag inspireras av så mycket du gör och för mig är det en fristad att komma in till din blogg och se fina foton och inspirerande texter. Idag vill jag inspirera dig och jag vill spinna vidare på din mening “inte tro på allt du tänker”…
    Igår såg jag en föreläsning på Youtube inför en workshop jag ska medverka i inom kort. Vi fick då i hemläxa att se detta. Workshopen handlar om att vara förälder till barn med psykisk ohälsa. De flesta som är i denna situation vet ju att man själv går ner sig i sin kamp att försöka förbättra situationen. Föreläsningen handlade just om tankar och är “En banbrytande föreläsning om psykisk hälsa” och det känns redan nu, som om jag omvärderat min grund till att hantera mitt fortsatta liv.
    Sök på Tomas och Dennis. De har också en podd, men den har jag inte hunnit komma till än, då jag tittade igår.
    Du gör stor skillnad!

  5. Kände till att de finns dem som är rädda att avslöjas som en ”bluff” och känslorna kring det men hade inte hört att det fanns ett ord och syndrom för det förrän jag läste om det hos Sofia Wood. Väldigt intressant!

  6. Första gången jag fick höra begreppet var från Sofia Woods blogg, jag läste det i kommentarsfältet och fick en sådan aha-upplevelse! Efter det har Sofia länkat till poddar som tar upp ämnet och jag fick en större inblick i hur det faktiskt funkar. Så intressant! Jag har tidigare varit 100% säker på att jag hade fått mitt jobb pga tur/i brist på att fler sökte tjänsten och känt så många gånger att jag inte kan mitt jobb. Snart kommer de på mig att jag är dålig, inte tillräckligt bra. Tack vare att fler har tagit upp ämnet (och särskilt personer jag ser upp till) så känner jag mig mindre ensam i fenomenet. <3

    1. Så bra att man får förståelse för saker och ting ~ det gör att man är lite snällare mot sig själv.
      Tack för din kommentar, så bra att du känner dig mindre ensam i det. Kram