Inte alla män – svar på tal

Jag fick en kommentar idag som jag tycker är värd att bemötas i ett helt blogginlägg. En viktig fråga att lyfta och reflektera över eftersom jag vet att det är många i vårt samhälle som känner så här. Jag skulle vilja ge en nyanserad bild, försöka få alla att tänka ur ett annat perspektiv och se den strukturella problematiken i ämnet. Om vi endast diskuterar mäns våld på individnivå kommer vi aldrig komma tillrätta med problemet.

Alla män slåss inte. Helt rätt.
I Sverige mördas en kvinna var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Helt rätt.
Ska vi gemensamt se till att få en ändring på detta. Ja, detta är helt rätt.

Då behöver vi gå i samma riktning.

Frågan var ställd till min man och löd:
Eftersom jag antar att du är en man som behandlar kvinnor med respekt – hur känns det när din partner ofta pratar om män i allmänhet som om att de alla misshandlar kvinnor eller beter sig på andra sätt mot kvinnor som ingen självrespekterande man skulle göra? Känner du dig som att din karaktär kritiseras inför publik? Jag frågar eftersom min man aldrig någonsin skulle behandla kvinnor illa och jag blir lite irriterad när alla män dras över en kam, när det kunde kännas som att de kriminella männen som gör sådana saker borde vara de som kritiseras, inte alla män. För det är en milsvid skillnad mellan en man som har karaktär och respekt för kvinnor och män som tar sig friheter, tycker jag.

Jonas svar:
Det korta svaret på din fråga om hur jag känner mig när Kristin talar om mäns våld mot kvinnor – är att jag känner en oerhörd stolthet över att hon använder den röst ni läsare gett henne till att försöka hjälpa kvinnor och göra skillnad. Jag vet också vad dessa erfarenheter kostat henne i livet, vilket gör henne till den mest generösa och goda människa jag känner.

Jag kan inte sluta undra vad som egentligen ligger bakom din fråga. Att du känner dig kränkt å din mans vägnar? Att du finner det viktigare att de goda männen i samhället hålls okränkta än att kvinnor skyddas mot våld? Borde inte du som hustru istället ställa dig upp tillsammans med din goda man och förbanna alla de män som begår övergrepp (och de är  många) för att de gör tillvaron lite irriterande för er?

Kanske att frågan bara var något du kastade ur dig utan att riktigt ha reflekterat innan. Och när du läser de efterföljande kommentarerna så känner du att det kanske inte var helt genomtänkt. Du är ju trots allt en klok person, och dessutom en god människokännare som ser skillnad på en man “med karaktär” och en som  “tar sig friheter”.

Tyvärr tror jag att du är långt ifrån ensam om att känna som du gör, vilket är ledsamt. Det gör att alla som kämpar för samma sak som Kristin – strävar i motvind, snöstorm och uppförsbacke på en och samma gång. Jag skulle önska att du och din man – för ni är förmodligen goda människor – funderar över varför ni reagerar som ni gör.

Så, nej – varken jag eller min karaktär känner oss det minsta uthängda, kritiserade eller kränkta. Jag lever med en person som valt att blotta sig själv för att hjälpa andra, och det tycker jag är storartat!

Emma, en annan följare, gav detta svar i kommentarsfältet och jag tycker vi läser också detta och funderar över våra egna värderingar och vart vi står i frågan:

Ingen har någonsin sagt ”alla män”. Däremot män. För det är män som slår, våldtar, trakasserar, trycker ner och förföljer. Män.
Och det är ett strukturellt problem.

Om ditt barn kommer hem från skolan och berättar att flera andra barn har mobbat hen, då svarar du knappast att ”ja men lilla vän, alla barn mobbas inte”.
När sedan grannbarnet kommer hem och berättar samma sak men från en annan skola, då svarar du inte att du minsann känner barn som är snälla.
Nej, du svarar att mobbning är uppenbarligen ett problem i flera skolor som man behöver göra något åt.

Att skriva att Kristin besitter ett sådant mansförakt att hon hävdar att alla män är svin, efter hennes starka inlägg tidigare om sina fruktansvärda erfarenheter, det tyder på en sådan oerhörd respektlöshet, empatilöshet och en förvånande okunskap kring vilka strukturer som kvinnor idag lever i.
Förutom din brist på respekt och empati bör du snarast dra huvudet ur sanden och läsa på.
Googla patriarkat, feminism, strukturella problem + jämställdhet.
Följ Cissi Wallin på instagram och utbilda dig.
Vi har inte råd med kvinnor som inte är med o kämpar för en förändring, gör inte framtidens medmänniskor en björntjänst genom att stanna vid att konstatera att du har en snäll man. Ojämställdhet har dödliga konsekvenser även i Sverige, två exempel är att unga pojkar är den mest representerade gruppen som tar livet av sig. Mycket pga machonormen som ett patriarkat bidrar till. Andra exemplet är att en kvinna i Sverige mördas var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Och tro inte för en sekund att det är en viss typ av kvinnor som faller för dessa män. Att inte råka ut för en sådan man, det är ren jävla tur ska gudarna veta.

Så hoppa på tåget. Läs på.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Inte alla män – svar på tal

  1. Belv jätteglad av detta inlägg! Det är ju samtidigt sorgligt att blivså upprymd över att en man tar ställning på ett klokt sätt offentligt. Borde ju inte vara något man blir överaskad av utan det borde ju vara normen. Oavsett så hejja dig och din fina man ❤️

  2. Vilket spännande inlägg! Vad intressant det vore med fler reflektioner från en man om jämställdhet, dela lika osv. Man hör då sällan en man reflektera kring det.

  3. Wow, Kristin och Jonas! TACK för kampen, modet, klokskapen och att ni nyttjar det forum Kristin/ni skapat! <3 Ihärdigt och tålmodigt att möta alla dessa kommentarer.

  4. Jag personligen tror inte att skam är ett konstruktivt sätt att forma personers åsikter eller handlingar, tror även att det i många fall leder till större problem över tid. Man vinner kortsiktigt (ronden, diskussionen) precis som med våld och hot (men inte matchen i sig). Om män överlag skambeläggs enbart för att de är män skapas en maktlöshet. Kanske en maktlös man ger upp och agerar ut vad som ”förväntas” av honom – våld. Om alla vet att våld inte är en mansgrej utan ett brott så kan män identifiera sig med sunda starka män istället för våldsamma män. Jag pratar öppet med våra barn om både bra och dåligt i samhället i stort men om inte de båda (tjej och kille) känner att de i grunden är goda, starka människor med otroligt värde oavsett kön – hur ska de kunna resa sig över vad som ”förväntas” av deras kön? Det är bara så jag tänker. Den som vet att man i grunden är rätt har styrkan att göra rätt.
    Lyfta fram problem är bra men varför vill man inte straffa en kriminell, man eller kvinna? Om det inte blir några konsekvenser för män som slår kvinnor – hur kan man förvänta sig förändring? En man som slår en kvinna visar inte upp ett manligt beteende, det är ett kriminellt beteende. Kvinnor misshandlar också andra även om inte i samma utsträckning, ofta misshandlar de då en annan kvinna eller ett barn, någon som är fysiskt mindre och inte kan försvara sig. Våld händer när någon i fysisk maktposition ger sig på en försvarslös, precis samma situation som i mobbning fast oftast med ord i stället. Att trycka till någon mindre får dem på något sätt att känna sig större. Borde alltid straffas för det är alltid fel.
    Hat mot män. Vi är kanske inte riktigt där än men ser ändå risker med attityder som nedvärderar och skambelägger män och sund manlighet, inte kriminell manlighet.
    Jag tror att vi är ense om att resultatet vi vill se är ett säkrare samhälle för kvinnor (och män) men hur man tar sig dit kommer vi nog inte enas om så jag tror inte att vi kommer längre än så. Tror ingen av oss har alla svar, hade vi det skulle vi ha fixat de här sakerna redan. Lycka till med ert 💗

    1. Titti S,har du varit i kontakt med ngn kvinnojour-grupp?Har du läst ngt ”vi bryter tystnaden”?Tyvärr har du,jag o vi alla ngn kvinna i vår närhet som misshandlas!I de hemmen finns barn som också far illa både flickor o pojkar!De ungarna som vi vill ska känna tillit ,glädje!De ska bli trygga,modiga,starka o lyckliga människor !

  5. Svar till Titti S.

    Att du tolkar begreppet “män” som liktydigt med “alla män” får stå för dig. Att inte kunna lyfta ett vedertaget problem i samhället, utan att behöva lägga till asterisken “*inte alla män”, tycker jag mer som en amerikansk friskrivning på en kaffemugg än som ett konstruktivt debattklimat.

    I debatten kring mäns våld mot kvinnor har jag aldrig – varken hos Kristin eller i något annat forum – hört någon förespråka “hat och inom sinom tid våld mot” män. Det handlar i de allra flesta fall heller inte om att straffa “den kriminella mannen”, utan att skydda andra kvinnor genom att lyfta upp problematiken till ytan.

    Jag finner det märkligt att du anser det vara ett större problem att behöva tala med din son om alla män inte är våldsamma, än det faktum att våld i nära relationer (läs mäns våld mot kvinnor) är alltför vanligt förekommande i hela världen. Vi har tre söner, och gör vårt bästa för att de ska växa upp till mjuka och omtänksamma män. Att tala om med dem om hur samhället ser ut – både det ljusa och det mörka – ser jag inte som ett problem, utan som en förutsättning för att de ska kunna få en god världsbild, bygga sunda värderingar och fatta kloka egna beslut.

  6. Skrev tidigare att det var en onödigt hårt svar i läsarens kommentar. Efter att ha läst din kommentar här tycker jag inte längre så. Du lever med allt för stora skygglappar. Det du beskriver som majoritet är i verkligheten en minoritet. Sen är det ingen här som förespråkat våld och hat mot män.

  7. Hej Krickelin!

    Jag kom att tänka på att man ofta när man talar om kvinnor som dödats av sina män formulerar sig just så: att de dödats. Hur kommer det sig att vi inte säger att de mördats. Det är intressant att fundera över språkbruk och vad det säger om oss och hur vi betraktar tillvaron…

    Varma hälsningar
    Eva.

  8. Vad som ligger bakom min fråga är en undran över varför måste ett försvar av utsatta kvinnor (helt rätt och män som begår brott ska straffas hårt) automatiskt bör betyda att man måste slå hårt på alla män? De allra flesta män i samhället har aldrig misshandlat en kvinna. Jag är 42, uppvuxen i Sverige, boende i USA i 14 år – 99% av alla män jag mött i allmänheten eller privat i mitt liv har behandlat mig perfekt. Kanske min upplevelse är ovanlig, jag är väl medveten om att vissa kvinnor har horribla erfarenheter, men jag gissar att även de kvinnor som blivit utsatta för hemska saker hade de brotten utförda mot dem av ett högst begränsat antal män. När någon haft en traumatisk upplevelse så har de såklart en stark åsikt om vad som hände men som utomstående verkar det ibland som om man är så mån om att straffa den kriminella mannen att man straffar alla män. Att det går så långt att män börjar känna att de är mindre värda, att vara man är något att skämmas över och att vara kvinna innebär automatisk felfrihet och att allt kvinnligt är en symbol för urgodheten. Jag är lite upprörd å min mans vägnar men han är vuxen och kan ta hand om sig själv. Jag är även lite upprörd å mina egna vägnar då jag inte identifierar mig som ett offer i samhället bara för att jag är kvinna och jag uppmuntrar min dotter att inte tro att hon är en förlorare som är född kvinna. Det finns SÅ många möjligheter för kvinnor att leva precis som vi vill! Min son är ung och jag vill inte att han ska växa upp i ett samhälle där han i princip betraktas som en andra klassens medborgare pga sitt kön. BÅDA könen bör vara jämlika, de har lika rättigheter och värde och man bedöms efter sitt beteende, inte vilket kön/grupp man tillhör. En balans i sättet man talar om män och kvinnor tror jag på sikt leder till bättre resultat för alla, kvinnor som män. Det bör ju inte vara så att för att män haft övertaget historiskt och missbrukat det i vissa fall att kvinnorna sedan tar över makten och i sin tur missbrukar män. Objektivet är väl ändå att goda krafter från båda könen tar bra beslut som är bra för båda könen, i ett samhällsperspektiv? Kan vi inte skydda kvinnor utan att demonisera män i allmänhet?
    Det sägs att i relationer precis som i krig att någon måste ta på sig rollen som ”den vuxna” för att det ska kunna bli ett slut på våldet/såren – någon tar på sig att inte reagera känslomässigt och kräva att något likvärdigt hemskt ska hända den andra parten för att hämnas (pendeln svänger helt över till andra sidan) utan de lyckas använda sin mognad och styrka för att sätta sig över den orätt som hänt dem för att hitta en medelväg som leder till fred på lång sikt. De som tar den här vägen är STARKARE än de som slår för att de blivit slagna. Tankesättet att alla kvinnor är goda och alla män är onda leder bara till mer elände tror jag. I ett samhällsperspektiv. På den individuella nivån bör alla som begår brott och särskilt då brott mot någon som är fysiskt mindre och svagare (oavsett kön på förövare och offer) straffas hårt.
    Jag vet att min åsikt inte är den allmänt vedertagna i Sverige och jag tror säkert att den delvis färgats av att jag har ett annat perspektiv och en annan erfarenhet än Kristin. Jag har full förståelse för att ämnet våld mot kvinnor är otroligt viktigt för Kristin pga hennes erfarenhet (jag misstänker att killen som behandlade henne så illa inte fick mycket till straff, om något över huvud taget =FEL!!!). Men om någon med en annan erfarenhet i livet ser saker och ting något annorlunda, kanske mer objektivt(?) där de inte har ett personligt trauma – är det inte tillåtet? Det vore trevligt om mer än en vedertagen åsikt i ett ämne kunde vara tillåten utan att demoniseras, anses vara mindre begåvad eller anses motverka de som gör jättebra saker för att förändra det som är fel i samhället (som Kristin i det här fallet). Jag tycker att det Kristin gör för att hjälpa utsatta kvinnor är underbart och jag är absolut inte emot det, det jag är emot och som gör mig lite irriterad då och då är den negativa eller i varje fall onyanserade attityden gentemot män i allmänhet som jag (kanske felaktigt) tycker mig se, i samhället i stort men även här på bloggen. Bara för att jag inte ser saker precis lika svartvitt som ni betyder inte att jag är emot säkerhet för kvinnor. Jag tycker bara att man kan förespråka skydd för en grupp utan att förespråka hat och i sinom tid våld mot den andra gruppen. För att något bättre ska kunna komma av det för alla inblandade parter.
    Jag anser inte att jag har alla svar på allt i livet men det här är något som jag och min man pratar om ofta, något jag överväger ofta. Genomtänkt, fast med en slutsats lite annorlunda än er. Det vore trevligt om även ett seriöst och viktigt ämne som detta inte bara delas upp i ”de med den rätta åsikten” och ”de som är undermåliga”. Kanske finns det mer än en aspekt av en åsikt som har någon merit också?
    Hoppas ni har en härlig dag ändå 💗 (PS. Jag var sen med mitt svar då jag läser ikapp när jag har tid).

    1. Titti, så bra att du läser ikapp och förklarar hur du tänker. Dock känner jag mig lite förvirrad över den tendens till att ” slå hårt på alla män” som du säger dig uppleva. Var? När då? Det är så långt ifrån den version av Kristins blogg som jag tycker man kan komma. Här demoniseras inte män, och kvinnor görs inte till automatiska offer. Det tycker jag inte heller är den generella tonen i Svenska debatten överlag. Vi måste kunna lyfta mäns våld utan att automatiskt anklagas för att “hata alla män” . Att du har haft positiva upplevelser i livet är otroligt positivt men det innebär inte att det är situationen för alla. Det är som att säga att världshunger inte existerar för att du själv aldrig gått hungrig. Problemet med mäns våld mot kvinnor är större än individuella upplevelser och sitter i de strukturer som omger oss. Att öppna sina ögon och se det är skrämmande, upprörande och gör mig förbannad men jag ser mig aldrig som ett offer för att jag är kvinna, och jag anser inte heller att min man, min far, min bror osv. utmålas som ett monster för att vi belyser detta. De är liksom jag medvetna, om samhället vi lever i. De känner sig inte anklagade. De är lika upprörda som jag över det faktum att så många kvinnor lever med våld och hot. Det är därför personer som Kristins behövs. Och jag, som bloggläsare, är otroligt tacksam över henne och hennes röst i den här debatten. (Kristin, verkligen, TACK, jag anar att det är ett tungt lass att dra ibland men du ska veta att du verkligen är en ljuspunkt i vardagen)
      Allt gott/ L.

  9. Jättefintskrivet Jonas och modigt av dig Kristin som lyfter frågan och skriver om dina egna erfarenheter.
    Jag har en underbar man som liksom du Jonas kan skilja på de männen som slår och de goda männen , de männen som vågar prata om patriarkatets problem. Har fyra söner, jag hoppas jag och min man kommer att kunna uppfostra dem till män med känslor, som vågar prata om sina svagheter och behandla kvinnor på ett bra sätt.

  10. Jag blir så rörd av det du har beskrivit tidigare. Jag har själv vart utsatt för våld av en man, under flera år. Det är så viktigt med dessa vittnesmål kommer upp till ytan. På något sätt tror jag att vi som blivit utsatta stärks av och får hjälp att sätta ord på det som har hänt. Många av oss bär också på en skuld och/eller skam för något som vi inte kan hjälpa. Vi får hoppas och tro på att de nya generationens män!
    Kram från Karoline

  11. Otroligt bra skrivit och instämmer helt.
    Män som gör dessa hemska saker mot kvinnor är svin och måste stoppas.

  12. Hejhej kära alla som tycker att detta ämne är VIKTIGT. Jag önskar att vi var fler. Tycker att all “fakta” i det här inlägget är helt rätt. Försöker välja mina ord nu, utan att fastna helt. Det är så lätt att det blir feluppfattningar när ämnet är så känsligt för så många. De som råkat extra illa ut som t ex du Kristin (låter futtigt!!) och hela skalan. Jag tillhör som nästan alla andra Metoo-offren. Med detta sagt, finner jag mig själv rätt upprörd över mottagandet av frågan som gav upphov till ditt inlägg. Efter lite grubbel inser jag att det jag stör mig mest på är att frågeställaren blir i mitt tycke lite för hårt ansatt. Att våga ställa mer eller mindre “dumma” frågor är i mitt tycke heligt, i alla sammanhang!! Frågeställaren får aldrig känna sig förminskad. Frågorna leder ju till att ämnet kan höjas upp ännu mer och ni kan ge svar på tal som ni har gjort. Det är väl bara ett av alla sätt att få fram budskapet? Man måste kunna ta de obekväma frågorna, de som kanske baserar sig på att folk är fel ute. Är problemet att de frågorna är för många? Att de visar på okunskapen i ämnet? Det är ju frustrerande såklart men rikta då kritiken mot problemet och inte frågeställaren. Förlåt om jag har missförstått, kanske är helt fel ute. Frågeställaren (inte jag 🙂 ) läser ju din blogg för att hon troligen tycker att du är en klok och underhållande skribent och inspiratör. Men för den skull behöver hon ju inte bara ställa “snälla” frågor? Bra kämpat Kristin, med alla viktiga ämnen du för fram <3.

    1. Intressant . Vart vill du komma? Tycker du synd om frågeställaren? Svårt att diskutera saker om vi alla ska dra på oss offerkoftan. Menar du att jag inte kan hantera de obekväma frågorna på ett bra och proffesionellt vis?
      Som man frågar får man svar tänker jag.

      Jag tycker också precis som jag skriver ovan – att det är “En viktig fråga att lyfta och reflektera över eftersom jag vet att det är många i vårt samhälle som känner så här.” Tycker att det framgår i ovan inlägg att kritiken är riktad mot problemet.

      1. Hej Kristin, vem har offerkofta? Förstår inte. Har kofta idag men inte den sorten. Det tycker även jag är dumt. Jag upplevde att svaren riktades mer mot frågeställaren än problemet i sig. Men jag kanske inte förstod det heller. Vet inte om du med “intressant” är ironisk? Det är annars min favoritform, men svår att avläsa i test. Jag är emot att någon, vem som helst i stort sett, blir vasst bemött när hen “bara har en fråga”. Du hade bett om frågor. Adressera problemet och inte budbäraren av det, eller något sånt. Äh, vet inte om jag bara trasslar in mig här. Det viktiga borde vara de j-a problemen med våldsamma män, att DET diskuteras.

        1. Ja, jag tror du trasslar in dig här.
          Jag gör ett inlägg där jag bemöter en fråga. Frågeställaren får ett ärligt och rakt svar och också en möjlighet att se på saken ur ett annat perspektiv.
          Ställer man en fråga så får man vara beredd på ett ärligt bemötande.

          “Att våga ställa mer eller mindre “dumma” frågor är i mitt tycke heligt, i alla sammanhang!! Frågeställaren får aldrig känna sig förminskad.” skriver du.

          Frågeställaren får aldrig känna sig förminskad men bloggaren ska svälja all skit som korsar dess väg med ett brett leende och en varm famn?

          Vi lämnar detta här. Vi förstår uppenbarligen inte varandra och jag är mer intresserad av att lyfta problematiken kring ämnet än att lägga energi på om frågeställaren nu känner sig ännu mer kränkt och irriterad.

          Vill ändå tacka för din reflektion – som jag skrev, så tyckte jag den var intressant och blev nyfiken på varför det kändes som du ville klä frågeställaren i offerkoftan.

  13. Har själv levt i stort sätt hela livet med män som behandlar en illa. Min far långt upp i vuxen ålder. En pojkvän som slog, våldtog och bröt ned. Chef som hotade och kom hem till mig, andra chefer som skriker och hotar. Släkt. En vän till mina föräldrar som gjorde närmanden i 18 år osv osv. Jag tycker ändå att frågan är befogad för i det som skrivs görs sällan skillnad på män i strukturell bemärkelse och män som enskilda personer. Det är inte svårt att läsa det som om att det inom varje man skulle döljas en potentiell våldsam eller förtryckande person. Manlighet/macho samt de individer som slår och förtrycker kanske är det som ska lyftas fram istället för en allmän generalisering? Oavsett gör det inget gott att bemöta sådana här frågor med att ryta ifrån, det leder bara till att frågeställaren sluter sig och kanske känner skuld och så var det igång en spiral därmed.

    1. När det gäller gruppen män som använder våld så är det en extremt heterogen grupp. I mitt arbete möter jag våldsamma män som är arbetarklass, män som har framgångsrika karriärer, män som vuxit upp under goda eller åtminstone tillräckligt bra förhållanden, män som inte gjort det, män i alla olika åldrar och män från olika etniska och kulturella bakgrunder. Trots alla olikheter har de användandet av våld mot sina kvinnor och barn gemensamt. Därför tycker jag att det finns en poäng i att prata om män som grupp när man pratar om mäns våld mot kvinnor.

      Och jag tycker att det är viktigt att prata om destruktiv maskulinitet i termer av en skala, där vissa män befinner sig väldigt långt åt ”fel” sida och många andra inte gör det, men ändå är fångade i den på ett eller annat sätt. Jag tror tex att många män skulle behöva bli bättre på att sätta ned foten när de ser sexism, våld mot kvinnor etc.

      Jag tror att de flesta av oss begriper att begreppet män som grupp (eller likande uttryck) inte betyder alla män. Vilket betyder att de här invändningarna om att alla män inte slår eller våldtar mest utgör distraktioner från det som vi verkligen behöver diskutera. Hur kan det vara viktigare att skydda enskilda mäns egon för att just de inte har varit våldsamma?

      1. MN, om det du skriver var ett svar till mig har du missuppfattat vad jag skrev. Jag har aldrig skrivit att enskilda mäns egon ska skyddas. Vad jag avsåg är en allmän generalisering. Vill man diskutera män/grupp såsom du själv skriver har jag inga invändningar.

    2. Nu tycker jag inte att det Jonas skriver är att ryta ifrån. Däremot tror jag inte att kommentaren av läsaren leder framåt, där förekommer en hel del antaganden och personangrepp. Att de “goda männen” inte syns i den allmänna debatten kan jag känna bidrar till en tröstlöshet om att de faktiskt finns. Det var i alla fall så jag kände länge, jag var bara omgiven av dåliga män och trodde nog att det var det enda som fanns.

  14. tårig syn i mix av allt möjligt hos mig efter att ha läst detta.
    så enormt värdefullt det här. på riktigt.

    TACK.

    värme,
    hannah

  15. Så bra formulerade svar av Jonas och Emma!

    Herregud vad trött jag är på detta eviga ”inte alla män” tjatet! Stycke två i Jonas kommentar är så spot on!

  16. Kristin! Klok som en bok och just en bok önskar jag att du skulle skriva. Dina ord, din berättelse och erfarenheter är starka.

    Jag tycker du är så fantastisk. Tack för att du orkar dela med dig och med det hjälpa andra ♥️

  17. Jättebra formulerat, bra svarat alla 3! Absolut inte alla män men majoriteten av de som begår våldsbrott och övergrepp mot barn, kvinnor OCH andra män, majoriteten av dom är män, stor kostnad för samhället på alla sätt, det måste ta slut!

  18. Mycket bra skrivet. Vi måste tillsammans hjälpa varandra att bekämpa detta. Det är starkt och modigt att vi har flera kvinnor och män som gör sin röst hörd kring mäns våld mot kvinnor. Jag upplever inte att du, Kristin pratar om alla män utan naturligtvis en grupp män som har detta hemska beteendet. Det finns många fantastiska män det behöver vi inte tvivla på. Men vi behöver lyfta denna problematik och synliggöra den för att göra skillnad. Tystnad löser ingenting. Svårigheten i denna frågan och många andra är att vissa generaliserar och drar alla över en kam. Keep on. Massa kramar Josefine

  19. Det här var så bra skrivet att jag bara vill spara ner texten och använda den igen och igen och igen när jag hamnar i liknande diskussioner. Det är lätt att bli mållös när man bemöts av de dumma kommentaren ”inte alla män” så det är skönt att få så kloka ord att återvända till som svar.

  20. Jag har inget att tillägga, ni säger det så bra, tydligt och klokt alla tre. Eller jo, en sak vill jag säga: hjärtlöshet gör mig alltid förvirrad och ställd. Som i ”menar hen verkligen?” Då är det fantastiskt skönt med klartänkta människor. Tack.

  21. Sitter o käkar frukost u ensamhet och alger högt för mig själv JA JA JA så bra förklarat. Vi måste alka sluta upp runt detta för att kunna få ett slut på detta
    Tack tack tack
    Vill så gärna dela dessa ord
    Allt gott och tack för det du gör än en gång
    /Emma

  22. Så jäkla viktigt att lyfta! Älskar att du vågar/orkar ta en så deppig kommentar och dissikera den/ lyfta upp den till ytan i stället för att låta den komma dig under skinnet. Du är bäst Kristin och en sån jäkla förebild<3

  23. Tänk att en sådan kommentar ens förekommer, efter allt som dragits fram i ljuset under den senaste tiden. Idag vet vi att det inte bara är vissa mön utan ”karaktär” som kan utsätta en kvinna. Att påstå det är rent naivt!

  24. Hei,

    takk for at du omtaler et så viktig tema! Jeg har missat ditt innlegg der du forteller om dine erfaringer. Skulle gjerne lest det, hvor kan jeg finne det?

    Alt godt,
    Vennlig hilsen
    Marie

  25. Så bra bemötande av kommentar, Kristin och Jonas!
    Jag tycker det är fantastiskt hur fint du (Kristin) använder din digitala plattform för att sprida kunskap och öka medvetandet, båda inom denna fråga men också flera andra! Väl förvaltat influencerskskap (om det är ett ord). ❤

  26. Heja Jonas! Och blir så jäkla glad Kristin! Och tänk, jag tror att alla goda människor – man eller kvinna – förhoppningsvis har en sådan fin självkänsla, eller i alla fall självinsikt, att man inte tar åt sig av vad andra säger om den grupp man tillhör. Eller vänta nu, en så kallad ”god man” tillhör väl inte gruppen män som våldtar, slår och kränker? Eller? Nej, jag tror faktiskt inte det. Kram och kärlek till er alla <3