Lång dag idag. Jag har suttit åtta timmar i bilen då jag skjutsat ett av barnen till en behandling. Så värt men lite läskigt i snöstormen bland alla bilolyckor på vägen hem.
Nu ska jag krypa till sängs men först några söndagsbilder från mig.
Så mysigt att krypa ur sängen och morna sig i en soffa med en filt medan någon annan gör frukost.
Det blev fattiga riddare. En klassiker på vårt frukostbord. Denna dag hade vi stekt äpple i smör, kanel och färskmald kardemumma och så skar vi upp riktigt saftiga apelsiner och klippte basilka över. Gott att lägga på de smaskiga mackorna och glufsa i sig till en stor kopp kaffe.
Vår bebis. Gulliga, gulliga Boris!.
Jag är förresten på gång med en intervju till Jonas. Jag tänker lyfta frågor som jämställdhet, föräldraskap, sorg och ledarskap …
Har ni någon fråga till honom? Han brukar ju inte figurera så ofta här på bloggen men han är så klok och har mycket vettigt att dela med sig av tänker jag.
Ok. Så här kan det se ut när jag håller på här hemma – någon som tog sen en frukost och jag som planterar om och grejar runt med minst tre projekt samtidigt. Så härligt. Eller helt förfärligt. Beror kanske på vem man frågar…
Hahaha, väldigt ytlig fråga men varifrån kommer de snygga linne?mysbyxorna? Såna vill jag ge till min man!
Från HM tror jag 🙂
Fråga till Jonas:
Eftersom jag antar att du är en man som behandlar kvinnor med respekt – hur känns det när din partner ofta pratar om män i allmänhet som om att de alla misshandlar kvinnor eller beter sig på andra sätt mot kvinnor som ingen självrespekterande man skulle göra? Känner du dig som att din karaktär kritiseras inför publik? Jag frågar eftersom min man aldrig någonsin skulle behandla kvinnor illa och jag blir lite irriterad när alla män dras över en kam, när det kunde kännas som att de kriminella männen som gör sådana saker borde vara de som kritiseras, inte alla män. För det är en milsvid skillnad mellan en man som har karaktär och respekt för kvinnor och män som tar sig friheter, tycker jag.
Ingen har någonsin sagt ”alla män”. Däremot män. För det är män som slår, våldtar, trakasserar, trycker ner och förföljer. Män.
Och det är ett strukturellt problem.
Om ditt barn kommer hem från skolan och berättar att flera andra barn har mobbat hen, då svarar du knappast att ”ja men lilla vän, alla barn mobbas inte”.
När sedan grannbarnet kommer hem och berättar samma sak men från en annan skola, då svarar du inte att du minsann känner barn som är snälla.
Nej, du svarar att mobbning är uppenbarligen ett problem i flera skolor som man behöver göra något åt.
Att skriva att Kristin besitter ett sådant mansförakt att hon hävdar att alla män är svin, efter hennes starka inlägg tidigare om sina fruktansvärda erfarenheter, det tyder på en sådan oerhörd respektlöshet, empatilöshet och en förvånande okunskap kring vilka strukturer som kvinnor idag lever i.
Förutom din brist på respekt och empati bör du snarast dra huvudet ur sanden och läsa på.
Googla patriarkat, feminism, strukturella problem + jämställdhet.
Följ Cissi Wallin på instagram och utbilda dig.
Vi har inte råd med kvinnor som inte är med o kämpar för en förändring, gör inte framtidens medmänniskor en björntjänst genom att stanna vid att konstatera att du har en snäll man. Ojämställdhet har dödliga konsekvenser även i Sverige, två exempel är att unga pojkar är den mest representerade gruppen som tar livet av sig. Mycket pga machonormen som ett patriarkat bidrar till. Andra exemplet är att en kvinna i Sverige mördas var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Och tro inte för en sekund att det är en viss typ av kvinnor som faller för dessa män. Att inte råka ut för en sådan man, det är ren jävla tur ska gudarna veta.
Så hoppa på tåget. Läs på.
Emma, kan bara hålla med och tacka för att du uttrycker det hela så klockrent och
bra.
Tack Emma för ditt så kloka o välformulerade inlägg. Såg kommentaren och ville bara gråta, och svara något ogenomtänkt så tack för du skrev så klokt!
Så bra svarat av Emma!!!!
Japp. Precis så. Vill memorera och använda alltid vid liknande diskussioner gällande “alla män”. Så genialiskt klockrent. Tack Emma!
”Inte alla män”, vad är det? Varför behöver det hela tiden påpekas? Är inte det självklart?
När slaveriet kommer på tal, du vet, att vita människor använde svarta människor som slavar, borde jag med din logik känna mig jättekränkt! För jag är vit och jag har aldrig ägt en slav! Det måste skrivas in i historieböckerna, att inte ALLA VITA ägde slavar. Tänk om någon tror att alla vita hade slavar? Ut på sociala medier och sprid budskapet ”inte alla vita”! 🤦♀️
Hej Titti,
Du får först ett svar av mig och sedan får du ett svar redan ikväll av min man eftersom jag tycker att din fråga är väldigt intressant. Och att svaret är viktigt.
När jag läser att du blir irriterad över hur jag “drar alla män över en och samma kam” då jag berättar om mina personligen erfarenheter som misshandlad kvinna blir jag först väldigt chockad. Sedan arg. Till sist ledsen.
Det har tagit mig 20 år att något sånär rakryggad stå upp och prata eller skriva om mina upplevelser.
Jag gör det för att andra kvinnor ska få hjälp och finna stryrka att lämna män som slår dem idag. Jag gör det för att grannar, vänner, syskon, förskolepersonal osv ska få upp ögonen och få ökat civilkurage – rädda livet på kvinnor som blir slagna. Jag gör det för att bryta normer och uppmärksamma problematiken.
Jag har aldrig sagt att “alla män slår kvinnor” och jag är verkligen nyfiken på varför män som inte slår kvinnor blir kränkta av debatten.
Nu när utsatta kvinnor äntligen tar sig mod och pratar om detta samhällsproblem bör väl vettiga sympatiska män applådera och stötta dessa kvinnor istället?
Titti, först blev jag alldeles matt av din kommentar. Och jag undrar faktiskt om du skrev den för att provocera? Men samtidigt så florerar ju de här idéerna runt i samhället och orsakar skada. Idén om att det är synd om ”bra” män när vi diskuterar mäns våld mot kvinnor, att de männen har rätt att känna sig kränkta och ledsna osv.
För det första, som socialarbetare, så upplever jag att dian kommentarer minimerar våldet som kvinnor utsätts för. Otroligt många kvinnor söker stöd hos socialtjänsten, i alla kommuner jag arbetat i. Och våldet som de utsatts för är många gånger otroligt allvarligt och har pågått under lång tid. Alla män slår inte, men en stor grupp män i samhället gör uppenbarligen det. Om vi endast kan diskutera mäns våld på individnivå kommer vi aldrig komma tillrätta med det.
För det andra tycker jag det är helt ologiskt att förlägga offerrollen och sympatier med de män som inte utövar våld, men som måste ”utstå” att vi pratar om våld, istället för de individer som utsätts för det. Hur kan det vara mer synd om din make och andra män som honom än de kvinnor och barm som traumatiseras, inte får bo kvar i sina hem osv? Varför är du så mån om de männens känslor?
Du tar så fina kort.
Så härligt! Så levande. Så mycket liv här o nu tänker jag. Så blir jag glad för det äkta. För att de inte är perfekt, för det är liv.
Tallrikarna så fina, är de något speciellt märke på dem?
Tack för din blogg som ger tröst, inspiration, igenkänning och glädje
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag bubblar av ilska. Hur kan fokus vara på att bra män som inte gör någon illa blir kränkta när man pratar om våldsamma män? Bör inte fokus vara på att förhindra våld i nära relationer, vare sig förövaren är en kvinna eller man?