Intervjun – Petter Heldt

19 februari, 201919 februari, 2019

För att det känns både spännande och kul samt för att få lite mångfald här bland intervjuerna på bloggen så har jag idag bjudit in Petter Heldt.

I de rum jag rör mig i på sociala medier är det oftast kvinnor som tar plats och diskuterar viktiga samhällsfrågor. Jag skulle vilja läsa fler dialoger med kloka och synpatiska män.
Vilken tur att jag har ett alldeles egen plats som når ut till flera tusen på Internet  – där jag kan bjuda in till samtal med mjuka, fina män som jag önskar kan inspirera er läsare.
Detta är min kompis Lisa Burenius man Petter och jag tycker så mycket om deras sätt att se på livet.

Hej Petter,
Det glädjer mig verkligen att du vill vara med här i min intervju. Första frågan – Vad är tacksam över just nu?
Att mina närmast och jag själv mår bra. Att jag känner glädje över att gå till jobbet varje dag.

Berätta om dina samlingar. Jag har ju varit hos dig och jag beundrar både din gröna samling av keramik och dina fina små saltströare. När började du samla och vad letar du efter på loppisar?
Jag har nog alltid gillat att samla på grejer. Mina samlingar består av ”hang ups”.

Inte bara ska de vara vackra i mina ögon, de måste berätta något också. Berätta om en tid. Jag älskar 30-talets estetik, mina far och morföräldrars generation. Art deco. Det får gärna vara lite slitet, trasigt till och med. Aldrig ekonomiskt spekulativt. Snyggt kantstött som vårt gamla folkhem. Jag letar just nu efter emaljsaker tillverkade av Kockums. Backelit grejor om det finns. Jag köper inte så mycket numera, jag nöjer mig oftast med att titta.

Men gröna Uppsala –Ekebysaker är svåra att motstå. Porslin ibland…

Vad säger din fru Lisa om samlandet?
Hon skakar på huvudet om hon lyckas hitta sakerna som jag fiffigt gömt undan i källaren.

Då frågar hon: Vad är det här för grej?
Och jag svarar: Den där är gammal, den köpte jag för länge sedan… (vilket ofta stämmer)

Hon gillar samma stil som jag, så det funkar.
Jag köper vasen och hon ställer något fint i den.

Hur länge har du jobbat som skådespelare? Vad är det positiva och det negativa med detta yrke?
Jag har jobbat som skådespelare sedan 1988 och i Varberg sedan 1992.

Det positiva är så mycket. Att få undersöka mänskligt liv. Att få leka, hitta på. Att få människor att skratta.
Att göra detta tillsammans med andra. Det negativa är att vara utsatt för tyckanden hela tiden även om det är positivt.

Vilken är din favoritroll?
Det är många. Jag spelade en gris i pjäsen ”Om kärleken” av Lorca. Alla clownföreställningar vi gjorde mellan -98 och -05.
En annan favoritroll är herr Blomfeld i ”Bättre utan hund ” av Kafka.

Du är humanist. Kan du förklara vad det betyder och vad det innebär för dig?
Att aldrig sluta tro på det goda i människan och att tro att människan kan göra stora saker trots att vi hela tiden blir matade med motsatsen. Jag har t ex försökt lära mina barn värdet av att hälsa på människor de möter. Bekräfta varandra. Vi blir till i andras ögon.

Vad är det för skillnad mellan humanist  och feminist?
Det finns ingen skillnad. Jag är humanist och feminist. Jag förstår inte varför en del människor är rädda att kalla sig feminister. Vi kan vara så mycket.

Vad betyder Varberg som stad för dig? Hur du några ”hidden gems”?
Jag tycker mycket om Varberg. Min juvel är klipporna i kohagen på Södra Näs.
Där badar och solar jag på sommaren. Våran lummiga och fina baksida av trädgården.

Vad är du rädd för?
Klimatförändringar och korkad, historielös nationalism.

Jag vet att du slukar serier – kan du tipsa om dina favoriter?
Jag kollar på belgiska, argentinska, franska, polska, italienska och engelska serier helst.

Gärna lite skruvade. Jag älskar att höra olika språk och se andra länder och miljöer.  Klimatsmart resande!
Två tips: Baron Noir och The Break.

Du har två söner – hur har ni tänkt under deras barndom för att få dem att växa upp till de mjuka och kärleksfulla unga män de är idag?
Vi har försökt ge dem kärlek och humor. Låtit de vara de känsliga personer de är och lyssnat på dem. Att prata om empati hemma är viktigt.

Skrämmer machokulturen dig?
Jag har aldrig känt mig som en del av den. Alltid haft tjejkompisar. Att driva med matchokulturen är tacksamt på scenen. Att bygga upp skal som blir för hårda är dumt och skaver sönder det mjuka i oss.

Om du får ge mig eller alla som läser det här ett klokt råd i livet – vad skulle det vara?
Läs sagor för era barn. Lyssna på andras berättelser. Sluta aldrig bilda er. Gemensamma kunskaper är bra för freden.

Tusen tack Petter!!