Satte nästan lördagen i halsen. En stor klump sitter inom och hur jag än sväljer och sväljer så lättar den inte. Famlar nu runt i söndagen – försöker samla ihop. Hålla nära.
Igår jobbade jag här hos FGL. Är så tacksam över alla fina möten i de kunder som kommer förbi. tack. Tycker också om att vara själv i lokalen för jag hinner vara ensam i mina tankar och vila hjärnan.
Innan jag drog iväg till jobbet dukade jag fram frukost för familjen. Jag är alltid först uppe på helgerna och tycker så mycket om denna stund på dagen då jag dricker en kopp kaffe själv, läser, kikar på en serie eller jobbar lite. Denna morgon bläddrade jag i Frida Ramstedts bok. Så imponerad!
Mycket bra – en bok som saknats av många är jag helt övertygad om.
Jag hade dukat fram med äggkoppar i silver. Fyndade på loppis för bara några kronor.
Femton stycken kom jag över för ett par veckor sedan. Så många! Gav därför sex stycken till Johanna Bradford då vi möttes på en fika häromdagen. Loppisgrejer är så roligt att ge bort tycker jag.
”Vasseeeegooodaaaa!!
Nu är det frukost hörni!”
Sedan ramlar de ner för trappan en i taget…
Disk kan också vara vackert.
Måste visa dessa skedar också. Sådana här askar är så bra att använda som när man ska paketera en liten present i gåva också- Tipstack till Sofia på Mokkasin. Vink vink, vi saknar din blogg Sofia!
Inuti står det ”Till Mallan på födelsedagen 1942, från Mamma.”
Små blommor – så vackra på båda sidor.
Den här vasen är också fyndad på loppis nyligen – en femma kostade den och det står Svenskt Tenn under. Perfekt för årets första små vårbuketter.
Jag vill skriva om #brinnförjosefin.
Jag har börjat skriva och tårarna har blandats med vågor av ångest. Stora tsunamis över min kropp och in i mitt inre. Det paralyserar.
Kände igen mig. såklart.
Det kommer mer. Jag brinner nu.
Vi måste gemensamt få ett slut på våldet mot kvinnor och barn. Tänd inte bara ljus. Agera.
Läs mer hos Huskurage.
Blir väldigt berörd av Josefins öde. Ska följa din länk till Huskurage.
Skulle egentligen skriva om loppisfynd och att jag fyndade en låda med 40 jultallrikar från Royal Copenhagen av vilka jag gav bort åtta. Det vara vad jag kunde slita mig från. Har fått så bra tips om dessa tallrikar via bloggar att duka med vid jul.
Ser de på alla loppisar nu och vill bara köpa fler.
Kram Helena
Dokumentären gjorde mig så illa berörd. Hade en obehaglig känsla i kroppen och en klump i magen hela kvällen igår efter att jag sett den. Och det är väl så det ska vara tänker jag. För om jag inte hade reagerat på denna starka berättelse och alla andra utsattas starka berättelser så hade det varit något fel på mig. Men jag får också en känsla av vanmakt. Att inte veta vad jag ska göra med dom starka känslor som det väckte i mig. Att prata om det för att hålla diskussionen levande och försöka vara en så bra medmänniska som jag kan känns lite futtigt i sammanhanget.
Blir rörd, berörd,känner sorg, känner ilska, vanmakt, känner igen mig ……..känner mig äcklad av att han som slog har stått och står i rampljuset och alla omkring låtsas som inget hänt eller händer! Fan, Kristin, jag vill ta dig och alla systrar i famnen och hålla om och bli hålld om,fyrtio år sen. Jag var 14 år då första slaget kom, fyra år senare kom jag med nöd och näppe ur relationen levande men med en sargad kropp och för alltid skadad själ….För Josefin, för dig Kristin, för mig, för alla kvinnor….
Du är en kämpe och förebild.
Jag brinner också. Att våga agera och säga ifrån. Gå samman. Stärka våra barn, mina döttrar. Stor kram Johanna