Jag såg konkursen framför mig!

I början av veckan fick jag förra årets bokslut och kan pusta ut. Känner mig både stolt och tacksam.
Det senaste året har jag varit enormt orolig för den ekonomiska utvecklingen i mitt företag. När jag fick kvartalsrapporten för första delen av 2025 trodde jag att jag skulle gå under av ångest. Ett rekordstort minusresultat. Varningsklockorna ringde. Jag såg konkursen framför mig. Och jag, som redan gick på knäna mentalt, efter att förklimakteriet totalt nockat mig, fick kämpa för att ens få luft.

Tack och lov har jag kloka ekonomer vid min sida. Annars hade jag nog kastat in handduken och gett upp där och då.

Men vad berodde det på?
Vad hade egentligen gått fel?

Sanningen är att det var många faktorer. Vi avslutade 2024 med en julkollektion som inte föll helt väl ut. I efterhand ser jag att jag skapade det svagaste kampanjmaterial jag någonsin satt mitt namn på. Jag tog fram ett mönster som inte var tillräckligt kommersiellt. Samtidigt hade konsumentbeteendet förändrats i lågkonjunkturen.

Mitt eget fokus låg dessutom på att bygga en utställning i Stockholm under december och januari. Jag hade helt enkelt inte kapacitet att räcka till för mitt eget bolags löpande drift.

Det är första året jag ställts inför ekonomiska utmaningar som faktiskt kan få förödande konsekvenser. Mitt bolag har stora fasta kostnader varje månad, löner, lokalhyra och annat. Det måste alltid finnas utrymme för att utveckla nya produkter och göra inköp.
Jag har alltid varit en rationell och försiktig företagare. Inga investerare. Inga lån. Bolaget har vuxit organiskt, i den takt jag själv velat och kunnat kontrollera. Vi har alltid gått med vinst och haft ökande omsättning. Så det här var nytt för mig.

Det har kostat mig dyrt, ekonomiskt. Men det har också varit en av de mest lärorika perioderna i mitt entreprenörskap.

Det är lätt att vara företagare när det går bra. Det är roligt. Det är bekräftande. Men när det går dåligt är det en bedrift att fortsätta lägga ner den energi och den tid som faktiskt krävs. Jag har inte bara tvingats skifta fokus och prioriteringar. Jag har fått en ny sorts ödmjukhet inför entreprenörskapet.

Alla kan vara starka i medvind. Men det är inte alla som står kvar när det blåser.

Det gäller i företagande, men också i föräldraskap, vänskap, kärleksrelationer. Och i mentala och fysiska prövningar. Jag kan knappt förstå att jag tog mig igenom ett år med stora utmaningar i bolaget, privata utmaningar i familjen och som grädde på moset: klimakteriet.

En liknelse –> Det är lätt att gå upp på en scen om man älskar rampljuset och tala inför folk. Men den verkliga bedriften är när den som är livrädd för detsamma sträcker på ryggen och gör det ändå. Det kräver mod. Planering. Träning. Och ett jävla pannben.
Det är ambition. Det är genomförandekraft.

Lite som när vi ser OS-medaljörerna nu, det är inte deras medgång som imponerar mest, utan deras prestationer i motgång. Tycker i alla fall jag, håller ni med?

Under försommarens lansering lyckades vi bryta den negativa trenden. Resten av året bar det uppåt och vi avslutade med den starkaste julkollektionen i bolagets historia. Känner mig tacksam och lite mör i kanterna.

Nu ska vi fira att jag har landat i en ny lokal där verksamheten ska utvecklas och blomstra. Jag kan känna medvinden i seglen nu efter vi tagit oss igenom 2025.
Därefter ska jag sätta mig med kommande kollektion som jag nu har på mitt skrivbord. Med nya insikter, skarpare blick och större respekt för resan.