Karin Larssons kudde med solrosor på

Förra året var jag uppe i Sundborn i början av maj. Älskar att besöka Karin och Carl Larssons hem och finner så mycket inspiration till mitt egna här. Kulörerna, kreativiteten. lekfullheten, alla mönster och blomster överallt. Hur fint är det inte med den orangeröda hyllan och stolarna till den ärtgröna väggen till exempel? Panelen, placeringen av tallrikar samt tavlor och så en väggmålning på detta. “All in” kallar man detta och jag älskar.

”För Karin var det viktigaste av allt att hon hade blommor till alla vaser, blommor att njuta av där de stod i trädgården och blommor som Carl kunde måla av.”
(hämtat från boken ”I min trädgård vill jag vara Karin”)
Solrosen finns med på flera av Carls målningar. Blomsterbården i Suzannes rum består av solrosor och kaprifolen.  Solrosen är även det motiv som Karin använt sig av i mönstret till sin solroskudde som ligger i matsalssoffan.

När vi stannade i museets lilla butik efter besöket så stod jag och höll i den här kudden. Undrade om den skulle får följa med hem till min soffa…

Men så insåg jag att det var ett broderi-kit jag stod och höll i. Borde verkligen ställt tillbaka den men det slutade med att jag tog en till och gick till kassan. Verkligen jag i ett nötskal.

Det blev sannerligen inte en billig historia och jag har haft så dåligt samvete över detta idiotiska köp.

För hur skulle jag ha tålamod och tid att sitta med det här i knät?
Jag som inte ens uppskattar den här sortens handarbete. Två blå tygstycken och mängder av garn i olika kulörer. Det var ju inte en liten som skulle broderas heller – det var fyra gigantiska solrosor. Gånger två.

Mina vänner och jag åkte till skogs och bodde i en trädkoja i september samma år. Så mysigt. Tjejerna hade tagit med sig deras handarbete – de gillar att sticka halsdukar, koftor och grejer. Väldigt fascinerande hur de bara sitter och tråcklar på… Bättre än att scrolla på mobilen såklart.

Ser ni längst ner i bildens vänstra hörn? Där ligger mitt broderi. Jajamen, det åkte med.

Marina hade köpt en hel kasse med garn och jag tror faktiskt hon påbörjade något. Måste fråga henne vad det blev av detta projekt.

Jag broderade tio svarta korsstygn och sedan tröttnade jag och plockade upp kameran istället. Mitt roligaste.
Lisa putsade på vår kantarellskatt vi fann i skogen inför kvällens middag. En så fin resa.

Sedan dess har de ogjorda kuddarna legat och skämts i min garderob tills jag en dag frågade min svärmor om hon kunde förbarma sig över den ena. Varsågod sa jag. Bättre den blir broderad och ligger i någon annans soffa än i ett paket i min garderob. Visst?

Så en dag stod hon här i hallen med den färdiga  kudden i famnen och sa att den passar nog bäst hemma hos er. Varsågod!
Jösses – hon hade suttit hur länge som helst med den här i knät och faktiskt tyckt att det var riktigt roligt.

Vilket hantverk va?! Är så imponerad, glad och tacksam.