Tre gånger klickar jag in i appen för att boka av min träning idag men genomför det inte. Till slut blir det för sent och jag sätter mig gäspande i min kalla bil och kör dit med håret på sniskan och påsar under ögonen. Jag tänker att jag nog inte kommer orka någonting men så konstigt nog så gör man alltid det ändå.
Förvirringen råder denna afton då jag varit på jobbet sedan 05.20 och inte ens packat upp varken väskan eller mig själv sedan turen till Stockholm. Tar givetvis med mig mig hämtnat till killarna efter träning och mumlar surt över dyra nuggets med dip. Barnen blir glada i alla fall och vi pratar om pappans julklappar. Mellankillen vill inte ha några julklappar alls och den lille har gjort åtta moodboards, skickat listor och länkar i flera veckor. Men vad önskar sig pappan? Vi slår våra kloka huvuden ihop och föreslår både det ena och andra. Sedan bestämmer vi oss för att se The Fast and the Furious i min säng och jag hoppas tyst att jag kan hålla mig vaken en stund. Ska jag poppa popcorn?
Har granen fått vatten och var det imorgon vi skulle på julbord? Just det, måste kissa hunden nu också ju…
Vi ses imorgon – då tänkte jag svara på den här frågan jag fått som förslag på blogguppslag av en läsare.
“Du verkar ha ta sunt sett att se på din egen och andras kroppar, har du alltid varit så och vill du i så fall dela dina tankar kring det?”
