Jag bor på hotell dessa dagar och följer med stort intresse vad som händer utanför på Hötorget. Som att jag tittar på en gammal film följer jag intresserat människorna där ute. De är mitt uppe i livet. Några är snabba i stegen och skyndar över snömodden. Några går långsamt, stannar, stirrar ner i telefonen, fortsätter några steg och fortsätter vara uppslukade av telefonen. Några stannar för att köpa kransar och gigantiska buketter av amaryllis. De har ingen aning om att jag står här på sjätte våningen och tittar på dem. Lika bra det.
Första kvällen äter jag med min vän på Brillo. Det blir linguini med skaldjur och det är alltid så svårt det där med restaurang tycker jag. Speciellt när borden är nära. Jag hör vad alla andra säger och börjar bygga upp historier i mitt huvud om relationer, personlighetstyper, kläder och vad de gör till vardags. Hur de mår framförallt  – om de är glada, arga eller uttråkade. Mest ledsamt är det med de paren som glor ner i varsin telefon och inte möter blicken, bara äter och är frustrerade på varandra. Verkligen pengar i sjön- hade varit bättre med en macka vid köksbänken hemma kanske istället – eller ett varmt bad ihop för att försöka möta blicken och prata om skavet. Så svårt att fokusera på mitt egna samtal när jag observerar allt annat runt om. Både i servisen och de andra gästerna.
Jag tror de är konstnärer bredvid oss- För två damer kommer fram och pratar imponerande med männen när de ska lämna. Det är något med håret också – tänker att en sådan man med tofsen rakt upp på nog kanske inte jobbar på skattemyndigheten… Jag är full av fördomar såklart.
Den ena lyckas sprätta iväg en köttbit på min vän Hanna – den flyger i väldig fart. Vi fnittrar allihop och sedan fortsätter vi våra respektive samtal med tre centimeter mellan oss. Allt är nära här i Stockholm, det är köer och på tunnelbanan står man vackert och nära då man låter de andra stiga av först innan man går på. Jag känner mig inte hemma. Men försöker. Det är en vacker stad och promenadbenen bär mig. Jag har tänkt att jag måste förstå den. Få ett grepp om den. Egentligen borde jag åka hit en vecka och bara vandra på gatorna, gå på museum och äta gott. Det är alltid massa jobb jämnt.

Taxichauffören berättar om sin flytt från Syrien. Hans syster och föräldrar är kvar och han kom 2017. Han kan kan inte åka tillbaka så de har inte setts på flera år och jag säger att det är sorgligt. Frågar sedan om han har blivit väl mottagen i Sverige och om han känner sig hemma. Han är positiv i svaret – jag möter blicken i backspegeln. Sedan tittar jag ner i knät och tänker på om jag hade behövt lämna Varberg och köra taxi i en storstad när drömmen egentligen var att bli advokat – som var planen för honom i hemlandet. Han pratar om sitt vackra land, om Damaskus och naturen, vädret, om hur vackert det är.  Jag googlar Damaskus sedan och ja, det är vackert. Vem vill inte bo där med sin familj istället för ett iskallt och stressigt Stockholm mitt i december…

Jag sover dåligt om nätterna här. Sämre än vanligt.

Detta är utsikten under natten från mitt hotellfönster. Vid femsnåret ställer de dit alla torgstånd.

Jag poddar också. Två gånger. Både från min hotellsäng och i en studio i Hornstull. Det är för långt att gå och det är turligt för då får jag en stund med taxichaffören.
Ha en fin dag nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Samtal i taxin och vaken om nätterna

  1. Så fint du har skrivit sista inläggen(utan att det med det sagt är något fel på dom andra inläggen, älskaralla), så intressant att följa med i tanken på det sättet. 💕

  2. Bilderna kändes märkliga nära då även jag tillbringat senaste nätterna med samma utsikt, från samma hotel, någon våning ner. Kändes märkligt när din värld annars känns så långt bort. Och med det Syrien temat. Jag läser Så länge citron-träden växer av Zoulfa Katouh. Ett tips om du inte läst den.

    Jag blir nästan ”bakfull” av Stockholm och alla intryck. Men de finns någon förtjusning med det också. Och kontrasterna mot sitt eget.

    Tack för en fin blogg!

  3. Tänk om jag vetat att du också var i stan. Då hade jag erbjudit att bjuda på en kaffe. Lustigt hur man kan tänka sånt när man aldrig träffat en person men läst/följt så länge att det känns som att vi känner varandra, haha!

    Nu sitter jag iaf o väntar på mitt tåg från Sthlm (missade det första). Hoppas du får en fin jul!

  4. Åh så fint sammanfattat. Det jag tror är svårt som besökare i Stockholm är att man rör sig över flera stadsdelar. Det gör inte vi (nu generaliserar jag) som bor i Stockholm..man är väldigt trogen sin stadsdel och håller sig gärna där för att uträtta sina ärenden. Jag bor på söder och säger “åka till stan” när jag tar mig till city några 100m bort. Det är som att komma till en annan värld även för mig. Åka hela vägen till Odenplan har jag inte gjort på flera år, hahaha, ser själv att det ser galet ut då jag skriver det. Sedan vet jag inte om är vi som bor inne i Stockholm som stressar (denna stress kommer alltid på tal) eller om det är de som bor strax utanför, pendlar mellan hem, jobb, hämtning, träning mm som stressar. Det spelar egentligen roll, tänkte bara på det nu. Dock har vi väldigt många, och som jag förstår, märkliga regler. Hur man står i kö, åker rulltrappa, vilken sida man går på osv. Där vet jag med mig själv att jag kan bli tokig ibland när en familj eller kompisgäng kommer 4st i bredd på trottoaren. Det fungerar inte här då vi är ganska många fler som går på trottoaren samtidigt än vad det är i deras hemstad/by 🙂 Allt sånt här är så spännande tycker jag, våra olikheter. Jag var på semester en vecka i Varberg i somras och det var annorlunda för mig, haha.

  5. Vilket fint inlägg! Jag är likadan om jag är på resturang eller café, kan absolut inte sortera bort alla samtal från alla de andra i rummet, men skyller det på min adhd 🫣
    Stockholm är min stad men känner mig främmande för alla stockholmare, som är snabba, vassa, kalla, trendiga och ja… inte som mig. Jag är rörig, långsam,tankspridd och alldeles för känslosam och babblig för att vara en riktig Stockholmare😅
    Hoppas du ska trivas iaf! Om jag inte varit hemma och vabbat hade jag blivit glad av att springa på dig på stan!❄️