Varför sätter vi så ofta fälleben för varandra? Varför har vi så svårt att unna varandra framgång, särskilt inom kvinnligt företagande? Vi pratar om jämställdhet, lika rättigheter och om att kvinnor ska ta plats i samhället. Men när kvinnor faktiskt gör det, då tisslas det bakom ryggar, hånas, förminskas och förlöjligas.
Jag hade nyligen ett samtal med min kollega Hanna Wendelbo om just detta. Vi började prata om entreprenören My Feldt, som driver Skolberget i Oskarström. Under en tid har hon delat en digital dagbok på Instagram, en transparent berättelse om hennes företagsresa det senaste året, där hon tagit enorma kliv.
Det är med skräckblandad förtjusning man följer hennes resa. De dramatiska svängningarna mellan ekonomi, stress, glädje, gemenskap och press, allt som hör entreprenörskapet till. För det är verkligen ett äventyr att driva företag. När man satsar stort finns det mycket att vinna, men också mycket att förlora.
Jag tycker det är vackert att hon delar med sig. Det gör något med oss andra kvinnor som driver företag, när någon vågar gå sin egen väg och satsa fullt ut.
Samtidigt är kvinnliga företagare fortfarande så starkt förknippade med hemmet och familjelivet. Det verkar som att många inte får ihop ekvationen: kan man verkligen vara en bra mamma och samtidigt en driven företagare?
Den frågan ställs sällan, om ens någonsin, till män. De får i stället applåder.
Vi kom vidare in på hur kvinnliga entreprenörer faktiskt lyfts i samhället. Jag vill dela med mig av en egen erfarenhet från min hemstad.
Sedan 2008 har jag fotograferat och skrivit om staden där jag lever och verkar. Jag har publicerat otaliga artiklar, intervjuer och inlägg om hur fantastiskt det är att semestra och leva här. Genom åren har många hört av sig och berättat att de flyttat hit eller planerat sina resor hit tack vare det jag gjort.
Runt 2016 började även staden se värdet i mitt arbete. Jag blev bokad till workshops, föreläsningar och uppdrag där jag skapade innehåll och bjöd in andra kreatörer för att sprida bilden av platsen.
Turismen är viktig för stadens ekonomi. Den skapar arbetstillfällen och bidrar till resurser för vård, skola och omsorg. Och i dagens landskap är influencermarketing ett av de mest effektiva sätten att nå ut, något jag arbetat med både nationellt och internationellt.
Men så kom ett “grävande reportage” i lokaltidningen om hur skattepengar gick till influencers “lyxresor”. Reportaget var missvisande och vinklad. Speciellt rubriken där min man nämndes specifikt – att han “åt det dyraste på menyn och att kommunen stod för notan”.
I verkligheten var han där för att uppdraget handlade om att visa hur man semestrar som par. Fler deltagare hade med sina partners. Att maten ingick var en självklar del av uppdraget, den skulle fotograferas och visas upp. Att restaurangen serverade sin bästa mat är knappast konstigt när syftet är att locka besökare.
Att skapa motsvarande material med produktionsbolag, modeller och annonsering hade kostat betydligt mer.
Men det spelade ingen roll. Narrativet var redan satt.
Det som följde i kommentarsfälten var precis så illa som man kan föreställa sig. Och konsekvenserna? Jag har inte fått ett enda uppdrag från samma aktörer sedan dess, trots att jag aldrig gjort något fel, utan tvärtom bidragit med mycket värde under många år.
Tack. Så lyfts alltså mitt entreprenörskap i min egen hemstad.
Min kollega Hanna, som jag nämnde tidigare, hade haft en annan upplevelse. Hon hade blivit hyllad i sin hemstad för sitt entreprenörskap. Men även där dök kommentarer upp, från andra kvinnor såklart, som menade att “det finns minsann andra som borde hyllas mer och att de verkliga hjältarna var kvinnor inom vården”.
Det verkar finnas en outtalad regel – som kvinnlig entreprenör ska du inte ta för stor plats, inte tjäna pengar och absolut inte tro att du är något.
Det är sorgligt hur ofta vi själva bidrar till att förminska varandra. För ja, mycket av denna skit kommer från andra kvinnor. fan, skärp er!
Själv känner jag mig fortfarande stukad av att ha blivit så förlöjligad och svartmålad i mitt arbete i min egen hemstad. Min intention har alltid varit att bidra positivt, generöst och långsiktigt.
Kvinnligt entreprenörskap skapar jobb, driver utveckling och stärker ekonomin. Ändå reduceras det gång på gång till “kreativ passion” och behandlas som en hobby. När kvinnor bygger företag som skapar arbetstillfällen och tillväxt kallas det “passion”. När män gör samma sak kallas det näringsliv.
Har inte eget företag utan jobbar på kontor med 98% kvinnor men känner ändå igen mig i detta att prata bakom ryggen på sina kvinnliga kollegor, speciellt om någon gör nåt bra. Man går till chefen och svallrar och gör ner andra och det är så fult. Sen får man höra från chefen att ” jag har hört att…” men då chefen har tystnadsplikt få man inte veta vem som har skvallrat! Så skapas osäkerhet och det går inte att lita på nån bland kollegiet. Fy vad dåliga kvinnor är på att lyfta varandra!
Håller till viss del inte med dig. Jag har arbetat i en mer manligt dominerad del av näringslivet och där är det mer män som är rädda för duktiga kvinnor och vilket medför att kvinnornas insatser ibland undervärderas och att deras framgång inte tas på allvar utan till och med ibland förminskas. Där är jämbördiga kvinnor mer stöttande än de flesta män. Tyvärr blir effekten att som kvinna måste vara duktigare men samtidigt blir det då roligare att arbeta med de kvinnor som finns eftersom de är just duktiga, effektiva och mer serviceinriktade.
Hej,
ja, så kan det absolut vara. Jag arbetar själv i en kvinnligt dominerad bransch och kan därför främst uttala mig utifrån mina egna erfarenheter.
Samtidigt har jag fått många meddelanden från kvinnor i andra branscher det senaste dygnet, även mansdominerade, som bekräftar min bild. Flera beskriver en känsla av att vara ganska ensamma som kvinnor, och att de inte alltid upplever stöd från sina “systrar”, utan snarare en känsla av konkurrens.
Grymt inlägg. Bra reflekterat. Varför blir det såhär? Undrar man. Det närmaste svaret jag kommer fram till (och tröstar mig med) är att många av oss kvinnor kanske blivit uppfostrade annorlunda. Att ha ”realistiska mål”. Att det då innebär familj, man och sen punkt. Ett jobb man går till kan du addera till ekvationen. Hårt indoktrinerade.
Men sen började kvinnor prata med varann. Känna efter. Vissa insåg att de kanske gick till ett jobb som inte gjorde dem lyckliga. Några tog klivet. De VÅGADE stå upp emot vad som förväntas av dem och följde sitt hjärta. Startade ett företag. Levde ut sina drömmar. Och precis just där-där blir det en konstig smak i munnen för många. ”Varför ska HON få göra sånt kul i sitt liv när jag MÅSTE infinna mig i mitt som är mycket tråkigare?”
När man inte vågat trotsa, stå upp emot familj, släkt, normer eller vem som dikterar vad man bör som kvinna eller individ, eller kanske inte ens reflekterad över vad det faktiskt är som gör en benägen att känna avundsjuka, då har man inte gjort sin resa alls. Många kommer nog dit. Vissa väldigt sent i livet. Många sitter sedan med en massa ånger om vad de borde gjort.
Jag önskar att de som kommenterar inser att du har tagit ett enormt kliv. Inget som över huvudtaget är självklart för oss kvinnor. De andra som är rädda kommer kanske en vacker dag själva att förstå. Ångra sina kommentarer mot dig när de vågat lyssna inåt. Du är en så grym förebild för kvinnor. Du gör så mycket för så många. Att du ens vågade ta klivet ut i det ovissa. Stor eloge till dig.
När jag bodde i Köpenhamn och fascinerades av alla småföretagare som öppnade och stängde om vartannat så pratade jag med en svenska som hade en liten butik där. Som sa ”ja i Sverige får man fan inte konka mer än ett företag. Annars anses man inte kapabel att vara egenföretagare. I Italien konkar man och startar upp om vartannat och där är det inget pinsamt med det, utan snarare bra att man får en massa erfarenhet”. Om det stämmer eller ej låter jag vara osagt, men jag tar den med på min resa!
Ha en härlig helg!
Egentligen inget svar på Kristins text, men visst vet du väl också att om någon konkar är det alltid väldigt många andra som inte får sina pengar för utförda tjänster. Folk som inte är så ”coola och chilliga” att de planerar och kalkulerar med sina företag istf för att bara starta nytt om det går åt skogen. Där kan man ju ha olika uppfattningar om vad som är moraliskt riktigt men som egenföretagare (gissar att du inte är det) är jag definitivt på den sidan som tar sitt jobb på allvar
Jag förstår hur du tänker. Det var inte riktigt så jag menade med den kommentaren. Jag vet precis vad det innebär med företagande. Utan jag menar att många kvinnor stoppas vid tanken innan de ens startar upp. För att de är rädda för att misslyckas. Det var hela essensen av mitt inlägg.
Sen ska man ju självklart ta det seriöst och på högsta allvar. Det ser själv jag som en självklarhet.
Jag blir lite beklämd när jag läser genom vissa kommentar här, och även vad jag i alla fall tolkar vara en andemening i din text. Vad jag ser här i diskussionerna är lite en påeldning av myten om kvinnor som avundsjuka, missunnsamma och konkurrerande varelser.
Jag ser flera kommentarer och anekdoter om att det ”såklart” är andra kvinnor som kritiserar andra kvinnor osv. Varför är det ”såklart”? Det här är en seglivad myt och internaliserat kvinnohat. Det ställs krav på att kvinnor till vilket pris som helst ska heja på varandra och hålla varandra om ryggen. Den som råkar höja en kritisk fråga eller röst är en dålig medsyster. Det är ett högt krav att ställa. Och jag vet inte om det är särskilt eftersträvansvärt. Vi måste väl kunna ställa kritiska frågor till varandra, utan att det för den delen ska betyda att vi är avundsjuka eller missunnsamma?
Och att du upplever att ”mycket av denna skit kommer från andra kvinnor”, är inte det i första hand en effekt av att du i första hand just har en kvinnlig publik och målgrupp? Och som någon annan här formulerade väl, att basen i ditt företag ju ändå är en parasocial relation med dina följare. Det bjuder också in till kritik eftersom gränserna mellan företaget och privatlivet suddas ut.
Jag håller med om den här kommentaren. Sen måste jag också säga att jag inte tycker att man kan tolka den här typen av nyhetsartiklar som ”kritik” eller ”missunnsamhet” eller någon sorts kvinnohat. SJÄLVKLART ska medier granska hur skattepengar används, det görs heeeeela tiden, och det är definitivt inte bara kvinnliga entreprenörer som råkar ut för det. Se bara på alla friskolor, privata vårdbolag, byggentreprenörer osv som ständigt blir granskade för hur de använder sina skattemedel. Det jag däremot kan tänka när jag läser artikeln är att man hade velat ha svart på vitt vad effekten för Halland faktiskt blev av satsningarna. I antal bokningar tex.
Jag förstår absolut att du blir kränkt över att artikeln vinklades på ett visst sätt, men för mig är det ett långt steg därifrån till att tala om misogyni eller ”provocerande kvinnliga entreprenörer”. Hänger faktiskt inte med alls. Vill vi ha ett samhälle där lokaltidningens uppgift är att stryka lokala näringsidkare medhårs? Det vill i alla fall inte jag.
Mvh, kvinnlig egenföretagare
Precis så! Jag håller helt med dig. Självklart ska medier granska hur skattemedel används. Likaså ska makthavare granskas och det innebär allt ifrån politiker till företagsledare och idag även influencers. Och ja, visst vill man då att granskningarna ska vara kvalitativa och sakliga. För det behöver vi stötta professionell och bra journalistik, och faktiskt ge journalister förutsättningar att göra kvalitativt arbete (vilket jag tänker är en politisk fråga i sig).
Hej Maja & Karolina,
Absolut, jag håller helt med om att medier ska granska hur skattepengar används. I just den här granskningen upplevde jag dock att journalisten och lokaltidningen inte riktigt hade satt sig in i hur den här typen av marknadsföring fungerar, vilket ledde till en missvisande bild.
Jag är van vid att få kritik och har inga problem med det. Det är också fullt rimligt att både företag och medier blir ifrågasatta.
I min text lyfte jag ett exempel på hur mitt eget företagande har förminskats och vinklats på ett sätt som jag upplever som märkligt. Detta handlar alltså inte om mina följare eller mitt kommentarsfält, utan om en bredare typ av kritik som förekommit i andra forum, från både män och kvinnor. Detsamma gäller exemplet jag nämner med Hanna Wendelbo.
Jag ifrågasätter inte att makthavare ska granskas. Min poäng är snarare att kvinnligt entreprenörskap ofta inte tas på samma allvar, och att vi, medvetet eller omedvetet, ibland bidrar till att sätta fälleben för varandra och det är något vi bör tänka på.
Vänliga hälsningar,
Kristin
Kloka du!!!!!
Intressant att läsa både ditt inlägg Kristin, och kommentarerna. Som att det inte är utmanande nog att vara egenföretagare! Skönt att det iaf finns en grupp kvinnor härinne som hejar på andra kvinnor 😉
❤️❤️❤️
Jättetråkigt, tröttsamt och provocerande! Vi borde ha kommit längre som ett samhälle, iallafall i moderna Skandinavien. Absolut alla ska få gå sin egen väg oavsett yrkesväg och oavsett om det skapar jobbmöjligheter för andra eller inte. Alla kan inte jobba inom vård, skola eller inom andra ”samhällsnyttiga” yrkeskårer. Alla är vi unika och vi behöver människor i alla ledd i ett samhälle och alla gör nytta på något plan! Så länge man håller sig innanför lagen, är allt fritt tänker jag! Alla bör arbeta med något de är bra på och gillar och som ger livsglädje, vi behöver faktiskt konstnärer, musiker, filmskapare, författare, och entreprenörer av alla slag! Men det är fortfarande lättare för män att gå sin egen väg än idag och det är otroligt frustrerande att kvinnor måste försvara sig gång på gång och ja det handlar om jantelagen och om avundsjuka i stor grad! Speciellt från kvinnor som själva inte vågar gå sin egen väg. Varför vågar inte fler kvinnor gå sin egen väg egentligen?
Fy sjutton vad tråkigt. Att vi inte har kommit längre.
Men det ÄR en skillnad i att basen i ditt företag är en parasocial relation med dina följare, du är i viss mån din egen produkt. Det bjuder också in till kritik eftersom du i viss mån har suddat ut gränserna mellan företaget och privatlivet. Du tycker att tidningar och andra ska förstå ditt företagande, men är samtidigt mån om att visa dig själv och ditt liv som inspiration för köp av produkter och tjänster. Du har skrivit massor om hur du försöker skapa balans mellan familjelivet och företagandet och så blir du förvånad när du får frågor om det?
Tack för din kommentar.
Det här är en reflekterande text om kvinnligt entreprenörskap i samhället i stort.
Jag är inte det minsta förvånad över de frågor eller den kritik som uppstår, den hör till min bransch och det är just därför jag skriver om detta.
Jag är däremot dock kritisk till behovet av att förlöjliga och förminska andras arbete.
Den typen av resonemang du lyfter är en vanlig kritik mot influencers och entreprenörer i min bransch. Men den missar ofta en viktig poäng, tycker jag, att något är personligt innebär inte att det är fritt fram att förminska, håna eller misstolka det.
Det är en avgörande skillnad.
ha en fin dag.
Tack för Ditt inlägg,så sant! Jag har ingen erfarenhet av entreprenörskap,men har många gånger saknat systerskap i andra sammanhang! Du vet väl att ingen är profet i sitt eget land………På det igen bara! MVH Lena
ja, det är tråkigt att det är så mycket konkurrens och missunnsamhet bland kvinnor. Så dumt.
För ca 15 år sen var jag på gång att starta ett företag. Jag fick Starta-eget-kurs, hade lokal på gång osv. Tidningarna innehöll ofta reportage om kvinnor som drev kaféer, presentbutiker m m. Inte ett ord nämndes om att de hade partners som stod för huvuddelen av den gemensamma ekonomin. Jag som ensamstående insåg snart att jag inte hade råd med dubbla hyror och andra kostnader som ett företagande skulle innebära. Så jag avstod.
”Entreprenörskap” betraktades då som något eftersträvansvärt och tjusigt. Helt oberoende på vad det innehöll eller innebar. Kanske var många aningslösa och drog igång verksamheter som slukade mer pengar, energi och tid än man anat.
Och nu gnälls det. Jag förstår inte att influencers/kvinnliga företagare bryr sig så mycket om vad andra tycker, vad som skrivs i kommentarsfält osv. I varje fall när det är negativt, är det positivt så är vi era ”vänner” (ha ha). Skit i oss, gör det ni är bra på och fortsätt med det !
Vad menar du med att det “gnälls”?
För mig är det viktigt att kunna diskutera, vända och vrida på frågor och reflektera tillsammans. Tycker det är synd om min text uppfattas som gnäll, det var inte min avsikt. Det riskerar att flytta fokus från det jag faktiskt vill diskutera –> hur vi ser på varandra och på kvinnligt företagande.
Min man och jag har byggt bolag och utvecklats som företagare sida vid sida under många år. Vi har växeldragit i ekonomin, precis som många andra gör. Självklart innebär två inkomster i ett hushåll en större ekonomisk trygghet än en. Jag hade inte tagit de risker jag gör under åren med mitt företagande om jag hade haft tre barn och hushåll att ha eget ekonomiskt ansvar för.
Med det sagt, om du insinuerar att kvinnliga företagare “försörjs” av sina män och därför kan gå runt och pilla med sin passion, så är det en av de mest seglivade och nedvärderande fördomarna som finns. Och ärligt talat gör den mig helt matt.
Tack för ditt avtryck och fin dag. Håller med om att man ska skita i vad andra tycker och gå sin egen väg.
Känns så typiskt svenskt på något sätt. Om du syftar till dina samarbeten med Varberg, så tyckte jag att de var fantastiska, och jag la till flera ställen på min lista att besöka.
Tänker att många har en sned bild utav jobbet som ”influencer” och du har i alla fall fått mig att öppna upp ögonen, och fått en helt annan bild och perspektiv på detta arbete. Tror fortfarande att många anser att det inte är ett ”riktigt” jobb. Att man går runt på olika events, får gratis mat och produkter, och liksom bara chillar om dagarna, samtidigt som man får betalt för det.
Sen är det alltid tråkigt att vi kvinnor inte kan stötta varenda, var det än må vara. Ser det överallt i sociala medier, och det är så ledsamt. Har vi inte kommit längre? Tycker du Kristin gör ett fantastiskt jobb, och lyfter det kvinnliga entreprenörskapet.
Tack så mycket, fint att höra.
Känns viktigt att lyfta lite olika perspektiv och väcka tankar kring ämnet.
ha en fin dag
Jag blir så ledsen och beklämd av att höra detta!
Ja, det är trist.
Ja det är märkligt hur det letas fel när kvinnor gör saker medan män blir hyllade när de gör samma sak. Det värsta är precis som du skriver att det är just kvinnor som trycker ner andra kvinnor. Varför gör man så egentligen. Är det så enkelt att det handlar om avundsjuka. Jag är inte helt övertygad om det.
Tack för att du delar ditt perspektiv på detta. Berörande och en blir ju så arg att detta är ett mönster vi ser och har sett jämt.
För en tid sedan diskuterade jag detta ämne i ett sammanhang med andra kvinnliga entreprenörer från olika nationer . Ett samtal som dök upp var det ledsamma att det verkar finnas som en oskriven regel att bara en kvinna får ”plats” i varje roll och ämne. Bara en kvinnlig författare, en kvinnlig coach, bara en kvinna som får prata om etc…bara en kvinnlig (sätt in valfri roll). Som att det är stopp om fler kvinnor skulle bidra till samma ämne/roller att det finns en konkurrens o just den platsen……medan bland män får fler ta den platsen. Ja mest kvinnor som ”tävlar” och sprider detta narrativ även på den internationella arenan. Men vart kommer det från från början? Det pratas fint om systerskap, jämställdhet men hur visar vi att det får plats fler på samma arena att utrymmet inte är begränsat?
Tack för att du och Hanna öppnar upp kring denna fråga.
Ja, exakt så! Jag har också reflekterat över detta fenomen, så konstigt! Sjukt märkligt narrativ där konsekvensen blir att vi motarbetar varandra och riktar vår energi helt fel.
kram K
100% igenkänning. Upplever sällan pepp från kvinnor runt mig eller i min närhet. Så sorgligt. Man önskar ju så ofta att dem som stod en närmast skulle heja allra mest på en ♥️
Jag hejar iallafall på dig, ALLTID 🫶🏼
Så sorgligt!
Tack! Skickar massa pepp tillbaka, kram K
Vilket bra och klokt och rätt ryt! Såsom Underbara Clara gör emellanåt. Älskar!
Tack snällla!
Så tröttsamt med det snäva perspektivet och missunnsamheten mot entreprenörer i allmänhet och kvinnliga sådana i synnerhet. Extra tråkigt när det kommer från andra kvinnor. Märkligt att initiativförmåga och mod att göra något nytt är så provocerande för många. Undrar vad det är som provocerar? Det borde ju snarare inspirera. Kan det vara att man inte förstår hur mycket arbete och vilka ekonomiska och personliga satsningar som ligger bakom framgångar man ser? Det är inte många som vill visa upp även de svåra sidorna och misslyckade satsningar i entreprenörskap.
Väldigt tråkigt att bjussiga och inkluderande entreprenörer som du och Hanna inte får cred för det ni gör, utan blir nedvärderade på det sätt du beskriver. Blir det lättare och met ok att kritisera kvinnor som visar upp både styrkor och svagheter än män som är mindre öppna med sitt arbete? Nej, jag kan inte heller förstå hur man tänker eller vad man vill uppnå med såna kommentarer och ageranden.
Förstår att det är fruktansvärt nedslående att bli utsatt för oförtjänt kritik men jag hoppas du kan se det som ett bevis på att ditt arbete med att berätta om kvinnligt entreprenörskap är väldigt viktigt. Vi behöver fler som du, som vågar satsa, berätta och visa vägen och inspirera andra utan att stillatigande ta skit.
Du gör skillnad!
/Susanne
Jag tror som du, att den som kritiserar är obildad och inte är intresserad av/nyfiken på olika yrkesområden och hur stor skillnad det är på den egna insatsen i olika yrken/anställningar.
Små människor (med behov av större självmedvetenhet och självkänsla) läser andras kritik mot någon i media, vad det än gäller, och man tror att man tillför något och mår bra själv av att kritisera i samma fråga, i grupp.
Jag tycker lindrar lite att tycka synd om dem. För att de inte förstår bättre.
Och att gneta på – för att man känner att man gör något bra och är en god förebild. Fint också att vara ståndaktig tillsammans med fler som delar samma upplevelse, och påtala det fula, som nu.
Instämmer med dig Susanne,
Du gör skillnad, Kristin!
och vi lyssnar!
Tack för kloka reflektioner Charlotta och Susanne 🙂 kram K
Att folk orkar vara så avundsjuka och tycka så mycket…Suck. Att de inte använder den energin till att göra något de är bra på istället. Vet ingen som framhåller sin stad så mycket och så fint som du🤎
precis!