Den här bilden får helt enkelt beskriva min tisdag. Kämpig är bara förnamnet. Vad hände ens? Allt bara rasade.
Här sitter jag, känner mig alldeles febrig och med en hjärna som är helt överbelastad, nersjunken i soffan på kvällskvisten och suckar över att hunden fortfarande måste ut och köket måste plockas i ordning. Sjukgymnastiken har jag inte ens hunnit med, och ryggen gör sig påmind på alla sätt den kan. Jag är slut som artist. Och att jag dessutom ska springa ett halvmarathon på lördag ger mig en helt ny nivå av ångest.
Just nu känns det som att allt går emot mig: strul med produktioner och leveranser, problem inför flytten, en kropp som protesterar och en hjärna som inte orkar stressen. Samtidigt försöker jag intala mig själv att det finns en mening i allt det här. Kanske är det en lärdom i tålamod och acceptans? Eller en påminnelse om att faktiskt uppskatta det som fungerar.
Men ärligt talat, jag vill bara checka ut från allt och titulera mig själv som heltids-bastubadare. En bastubadande frankofil låter ändå rätt trevligt.
Hoppas ni har en bättre dag än jag. Nu ska jag låta köket vara som det är, rasta hunden utanför dörren och sen landa på kudden. Ibland är den bästa medicinen mot en dålig dag att bara gå och lägga sig och låta sömnen göra sitt. Imorgon blir en bra dag.
Hoppas sömnen gjorde sitt jobb och att du fick vakna till en bättre dag idag! En halvmara i lugnt tempo i Frankrike kan bli rätt så underbart tänker jag. Och så lite vin på det!
Tusen tack för pepp och positiva tankar – det kommer bli bra! jag sov absolut mina timmar och försöker skapa mig en bra dag – nu promenad vid hav och sedan bastu, Därefter måla snickerier med podd i öron 🙂
Skippa bara halvmaran! Kommer fler chanser! Prioritera bort och andas med magen ♥️
Det kommer jag inte göra – men däremot är planen att promenera i snabb takt om jag inte kan mjuka upp ryggen tillräckligt. Det kommer gå det också,
Åh, fy! Det låter riktigt jobbigt. Jag hoppas att det vänder för dig snart.
Det gör det alltid. Alla kan har dåliga dagar 🙂
Åh – så gjenkjennelig♥️ Har og vurdert å hoppe av karusellen. Ha mindre ansvar og en mer oversiktlig arbeidsdag med noen slags opplevelse av kontroll.
De siste ukene som leder har jeg følt meg som en marionette med for mange dukkeførere. Jeg trekkes i alle retninger samtidig og opplever at hodet mitt har virret rundt på en alt for lang hals.
De siste to dagene har jeg bevisst gått rundt med tunellsyn for å holde fokus på prosjektet som skulle landes; har startet hver dag med nedskrevne intensjoner. Og det holdt ikke hele veien ut, men nesten. Det får være godt nok.
Men tanken på å hoppe av er også fristende. Kanskje jobbe med å gjøre det fint på en gravlund hadde vært noe, tenker jeg i blant… Om man må ha lønnsarbeid.
Eller aller helst fulltids bestemor med to hunder og et hjem med koselige og overkommelige små interiørprosjekter…
Men minner meg selv på at lønn og pensjon er kjekt å ha som kvinne – og at jeg fortsatt elsker faget mitt. Heldigvis.
Lag en fin dag♥️
Ja, balansen… Har dragit ner på så mycket och verkligen prioriterat hälsan det senaste pga klimakteriet och för att jag inte pallar tempot längre men vissa dagar blir ju såklart kaos ändå – livet som egen har sina fördelar och nackdelar. 🙂 kram till dig