Motvilligt gick jag med på att ha en tv i sovrummet men när den väl var på plats så insåg jag att det var en väldigt fin investering. Älskar att mysa ihop under täcket i pyjamas med te bredvid på nattygsbordet och glo på serier. Längtar till kvällarna. Häromdagen gick jag och la mig tidigt med lillebror för att kolla på en serie i sängen tillsammans.
Denna kväll somnade helt plötsligt lillebror bredvid mig. Antar att han hade haft en aktiv dag i skolan och fullt ös på skateparken för denna kille får man ofta föra långa debatter med om varför han behöver lägga sig tidigare än oss andra… Jag som också råkat slumra till på en liten powernap blev plötsligt prickvaken och slog på den nya säsongen av Familjen Bridgerton – ett kostymdrama full av flådiga buketter, gigantiska klänningar, ståtliga peruker och slottsmiljöer.
Bokserien består av åtta fristående böcker, varje bok med ett av syskonen Bridgerton och nu har det spelats in två säsonger av böckerna för Netflix. Ja, det är rätt fånig tv faktiskt – kärlek, intriger och och relationer bland societén i London. Men jag kan inte sluta glo. Försvinna bort bland huvudkaraktärernas hopplösa kärlekshistoria och dras med i de förstulna blickarna och pirret mellan dem båda. Jag glor på sju avsnitt den natten – bara ett till… sedan tar jag mig samman och inser att jag måste somna. Efter tre timmars sömn vaknar jag, brygger kaffe, lägger små pads under ögonen för de mörka ringarna och undrar vad fan jag håller på med. Vem gör så?
Min vän sa sedan att hennes kompis sjukskrivit sig för att kolla på SKAM så att bli fast i en serie är jag ju långt ifrån ensam om. Men Familjen Bridgerton?
Inser sedan att det är mina tidiga år med tantsnusk som färgat mig och som väcker den där pirriga elden inom. Jag var tolv då jag plöjde hela Virgina Andrews serie om Heaven och hennes öde. Därefter läste jag om alla böcker igen.
Jag läste otroligt mycket som barn – älskade försvinna in i andra världar. Senare i tonåren tappade jag tyvärr bort mig totalt men de där åren i grundskolan med alla mina böcker minns jag med stor kärlek. Kitty, Tvillingarna i Sweet Walley High och sedan när jag satte ögonen i mammas alla romaner. Jag läste Butter Fly av Kathryn Harvey, allt av Sidney Sheldon i bokhyllorna och jag minns otroligt starkt en bok som hette Glitter Baby. Skulle jag läsa allt detta nu med mina feministiska glasögon på mig så skulle jag förmodligen bli förbannad dock.
Men jag älskar ändå alla de här kärlekshistorierna.
Så mycket så jag offrar mina ”heliga” sömntimmar tydligen…
Hur är du med serier? Och kan du också fastna i ”chick lit” och ”romance” träsket även fast du vill vara den smarta svala som bara läser svår och bildande litteratur?
Men OM jag gör … haha… älskar kostymdrama och har även sett Bridgerton… såg även Kokerskan …(glömde bort vad den hette men spansk … så fina miljöer) fastnar gärna när huvudkaraktärerna klickar och nästan ser ut som dom är ihop på riktigt … haha. Ett tips men den är svår att få tag i är en amerikansk film från 1980 talet ”Gifta på låtsas”, den filmen la grunden till mitt inredningsintresse, en lägenhet att dö för… en trädgård inne i lägenheten! Från en obotlig romantiker, estet och blommaälskare 🌷
Kram från Johanna i Skellefteå
Hög igenkänningsfaktor! Fick vara MYCKET sträng mot mig själv för att inte dra hela Bridgerton säsong 2 på en enda kväll. Det är något kravlöst i den som jag tror lockar.
Åh! Hoo påtligt när något får en att vilja sträckläsa.
Jag har börjat ransonera elände och det tunga (läste alltid sk svår litteratur förut – och den berör ofta livets mörker ju – och har ett yrke där jag ofta skapat berättelser om allvarliga ämnen.
Men så insåg jag: det som bär oss genom svåra tider är dels humorn, och de stunder av distans som den ger. Och dels förmågan att vara i ögonblicket; det lilla, nära, konkreta. En varm sten. Men också: förmågan att inte vara där. Människans kapacitet för att stänga av en svår stund. Eller fylla ett huvud som behöver vila från ”problemlösning”… med nåt helt annat än riktiga problem. Jag ransonerar elände och jag inkluderar numer alltid människors humor i mina berättelser om dem.
En klok sa en gång: varför plåga dej med att ta del avvek massa ”skickliga iscensättningar av psykiskt eller fysiskt våld, om du har egen erfarenhet av det?”. Som i att: en hel del av den sk svåra litteratur som skapas är inte bara svårläst utan fokuserad på att levandegöra trauman. Det svåra.
Människor som vet hur det känns behöver inte leva sig in på det viset. De har redan både kunskapen och empatin för andra. (Däremot kan det såklart vara skönt att få känna igen sig, tex läsa om en annans stora sorg mitt i en sorg).
Men nej jag läser absolut inte på samma pretentiösa vid som jag gjort förr. Däremot uppskattar jag välskrivna – enkla – texter. Så kan ha lite svårt för sk chiclit pga ibland lite slarv med flow, lite upprepningar osv. Ibland lite väl platta metaforer. Men finns ju många bra: Kan verkligen uppskatta Sally Roney tex.
Om man vill ha både lättläst medryckande och välskrivet och en mörk botten så rekommenderar jag Flickorna av Emma Cline. Om en ung tjej som dras med i Manson-sekten. Boken var Emma Vlines debut. Helt otroligt.
Jaaa, ”alla” läser Tolstoj och tittar på naturprogram/dokumentärer på tv. Think not.
Skönt att höra att nån annan också gjort det. Sträckkollade senaste säsongen av Bridgerton och var vaken till 4 på morgonen. Det värsta var att jag skulle upp kl 7 dagen efter 🙈
Haha! Jag vågar knappt läsa romaner, pga min dåliga karaktär! Läser/tittar tills det är slut. Casa de papel höll seriöst på att ta knäcken på mig 😉
Åh Virginia Andrews läste jag också. De var beroendeframkallande!
Ha ha pausade Bridgerton för att kolla din blogg och detta inlägg. Älskar brittiska kostymdraman! Dramat i Bridgerton är fånigt men kläderna, detaljerna och miljöerna! Det här är perfekt pms-tv.
Läste också Andrews och Sweet Valley när jag var liten. Och Harlekin! 😱
Fast min smak när det gäller serier är helt annorlunda än litteratur. När jag väljer böcker är språket det viktiga, avskalat och poetiskt ska det vara, avskyr detaljerade beskrivningar.
I serier precis tvärtom. Historiska draman eller thrillers med kvinnliga huvudroller är favoriten.
Hahaha ååh tvillingarna i Sweet valley! Jag var sååå avundsjuk på dom! Ville också vara söt och blond, bo i kärnfamilj i vacker villa och vara poppis i skolan! Läste även böckerna när de ”blivit stora” och ”den elaka”(vad hette hon, Jessica??) blivit typ ondskan själv. Då var det inte lika kul längre😅
Jag fastnar sällan i serier eftersom jag inte tittar på tv så det mesta undgår mig, men senast sträckkollade jag The north water. Huva!
Annars är serier jag fastnat i genom åren bland andra Dexter, Outlander och olika skräckserier
Haha nu ska jag kolla på Bridgerton!
Virginia Andrews… ojoj. Var nog också 12-13 när jag hittade dem i mina föräldrars bokhylla. Helt fast.
Grottbjörnens folk har man väl läst. Snusk och historia i ett paket.
Ny säsong av bridgerton?! Let’s go 🙂
Hahaha – fastnade också i Bridgerton igår kväll. Såg klart hela serien och släckte lampan halv två på natten. Nu sitter jag på jobbet med huvudvärk av sömnbrist. Känner mig mycket träffad av din beskrivning att jag skulle vilja beskriva mig som den smarta som tar del av ”svårare” kultur av olika slag. Men tydligen är det något oemotståndligt med serier av detta slag. Skyller på en störning från tonåren ….