Jag tillbringade de första dagarna förra veckan i Borås där jag hade en utbilning hos Boråstapeter. Så roligt och jättelyckat!
Det är andra gången jag gör detta och nu känns det som om hela upplägget sitter väldigt bra och och jag fick med mig många lovord hem till Varberg igen. Tack för det.
Då jag drar iväg och gör något större projekt så är det lätt att jag halkar efter lite här.
Jag tänker på bloggen och dess innehåll. Så viktigt med engagemanget och relevansen. Bloggen är alltid mitt huvudfokus och det jag brinner för mest.
Mycket för att det är bloggen som bär allt annat jag jobbat upp vid sidan.
När mina sidospår blir för många och för stora så hinner jag inte med det kreativa skapandet här på bloggen och så vill jag inte ha det. En bra balans och rätt prioriteringar är väldigt viktigt.
Har läst både Elsa Billgren och Underbaraclaras inlägg om deras strategier och tankar om bloggandet – väldigt intressanta och bra inlägg.
Clara skriver:
En stor utmaning för influensers idag är tidsbristen. De är efterfrågade och gör tv, poddar, skriver böcker, släpper skönhetsmärken, anordnar träningsresor etc. Men allting som görs utanför kanalerna tar ju tid från innehållsskapandet till kanalerna.
Elsa skriver:
Jag är både hårt planerande och går på känsla i bloggen. Jag tror att det är nyckeln för att få till en proffsig men personlig blogg. Idag vill vi läsa om verklighet. Äkthet är nyckeln i alla medier idag.
Jag har bloggat sedan 2008 och har både ägt min egna portal men också bloggat hos andra såsom Lovely Life och Elle Decoration. Roligt att finnas i ett sammanhang bland andra som också spiller över trafik till mig men också svårt då jag känner mig bunden, börjar snegla runt vad grannarna gör och börjar tvivla på min egna förmåga.
Trivs med andra ord bäst här på Krickelins.se – en domän som jag äger helt själv, kan bygga upp hur jag vill och där jag kan jobba med vilka jag vill.
Här vill jag dela allt jag tycker är relevant till er läsare. Mina funderingar, tips, inspiration, resor och annat vardagligt. Jag brukar beskriva min blogg som personlig men inte privat – jag har väldigt hög integritet men inser också värdet i att prata om det svåra i livet.
Både för er och min egen skull – vi hjälper varandra med våra erfarenheter och bryter tystnadskulturen i många ämnen som kan vara svåra att prata om.
Jag försöker lägga ett inlägg varje dag och förbereder ofta med idéer och bilder så att det alltid finns något att skriva om.
Instagram och dess story är en viktig kanal för mig och nu har jag 72 000 följare där.
Man får inte glömma är att man inte äger detta forum och har därför ingen kontroll över vad som händer där.
Hur länge är det relevant att följa mig via den kanalen? Vet inte. Men när det blir dags att flytta till nästa inspirationsforum så vill jag kunna paketera mig och flytta på ett smidigt sätt och sedan fortsätta dialogen med följare och samtidigt ha bloggen som en trygg bas.
Det blir svårare och svårare att navigera på Instagram.
Algoritmen gör det krångligt för både både de som följer och de som jobbar med inspiration via kanalen. Jag märker stor skillnad på exponeringen av mina inlägg beroende på hur aktiv jag själv är under tiden jag publicerar, både innan och efter. Men sedan också under resten av dagen. Det kan stressa mig stundtals då jag hellre skulle vilja lägga den tiden på att skapa innehåll till blogg och jobba med FGL.
En annan reflektion är att Instagram har gjort det lätt för folk att skambelägga andra offentligt, vilket lett till ett stort fokus på enskilda individer istället för att ifrågasätta normer, inspirera och prata om samhällsproblem som helhet. Många plockar lätta poänger och uppför sig populistiskt istället för att se till helheten.
En kanske naturlig men sorglig utveckling tänker jag.
Instagram är en fantastisk plats att göra sin röst hörd på och nå ut med viktiga budskap – men samtidigt tröttar den ut mig mentalt stundtals. Detta var anledningen till att jag lämnade Facebook. Kanalen tog mer än vad den gav.
Jag anser inte att det finns en mänsklig rättighet att lämna ifrågasättande åsikter hos en offentlig profil på Instagram – att raljera över och håna en annan människa i dess kommentarsfält är så märkligt genom mina glasögon och fenomenet säger mycket om vår samtid.
I dagsläget är blogg och Instagram min största inkomstkälla och det är tack vare väld valda samarbeten i kanalerna.
Jag har fått höra att jag borde använda min talang på ett mer kreativt sätt och göra mindre samarbeten med företag.
Böcker, föreläsningar, inredningsjobb och fotograferingar i all ära. Men skulle jag jobba med det mer än nu så flyttas mitt fokus från bloggen och jag får jobba så mycket mer. Jag hade inte haft samma möjligheter att vara hemma med min familj så mycket som jag önskar.
Jag tycker dessutom det är väldigt roligt att skapa texter och foton till kampanjer med de företag jag jobbar ihop med.
Mitt mål för bloggen detta år är att göra fler intressanta intervjuer och “hemma hos”, skriva mer om psykisk ohälsa och våld mot kvinnor, styra upp kategorierna på ett bra sätt, låta er följa med i arbetet på FGL samt att skriva mycket om trädgårdsliv, välmående och vardagsharmoni.
Min personliga åsikt är att bloggläsandet är något man verkligen unnar sig – som en riktigt bra bok eller ett magasin. Att man tröttnar på en blogg som inte uppdaterar regelbundet och inte har variation i sina inlägg. En blogg behöver överraska och få en att tänka till – & ibland behöver den kanske få hjärnan att vandra iväg i drömmeri och äventyr. Det behövs sött, salt, knaprigt och en riktig suring då och då.
Här tycker jag både Elsa Billgren och Underbaraclara är fenomenala.
I år vill jag verkligen få det vara värt att klicka in här och ta del av det jag skriver.
Är så nyfiken på om Du har några önskemål för att förbättra upplevelsen här på Krickelins.se.
Hjälp mig gärna med att skriva några rader i kommentarsfältet nedan. Tusen tack på förhand.
Vackert, vänligt och viktigt!
Jag tycker din blogg är härlig med sin blandning. Vackra bilder, kreativ inspiration, inredning, trädgård och mat som man mår bra. Vänlighet mot sig själv och medmänniskor och så de viktiga engagerande ämnena.
Upptäckte din fina blogg i höstas. Jag tycker mycket om dina texter och dina underbara, vackra foton, så fortsätt i samma stil för det är verkligen du. Du tänker helt rätt, det är bloggen som är ditt nav.
Ha en fin dag,
kram Anna-Karin
Du känns så naturlig i ditt bloggande. Det strålar igenom i dina ord. Och dina foton med sin helt unika stil sprider den där glädjen av att skapa något vackert, något som känns. Så intressant att ta del av dina tankar. Det stärker också upp mina egna övertygelser om mina strategier. Jag bloggar i huvudsak om det personliga, som för många uppfattas som privat, och det krävs en del mod. När bloggare som du som har en mycket större följarskara vågar närma sig de svåra ämnena känner jag att jag får luft under vingarna. Tack för det. För att du vågar dela med dig av dig själv så att andra också vågar göra sina röster hörda. Kärlek till dig <3
Jag läste igenom de fina kommentarerna du fått och jag kan inget annat än att hålla med. Ta åt dig allt fint!
Du strösslar så mycket glitter omkring dig och skapar ett guldskimmer över vardagen som inte bara inspirerar utan också har en mening som betyder någonting.
Min nya favoritstund har blivit att krypa upp i fönstersmutten hemma med en kopp nybryggt gokaffe och stillsamt insupa din blogg. Jag får så mycket livsinspiration av det material du skapar, det är lyxigt, skirt och så vackert utan att bli överdådigt. Du ger mig en sån lust till att plantera brokiga växter, måla kravlösa tavlor, ta iskalla havsdopp, äta långa frukostar, strosa runt på dammiga loppisar, ta mig tid till att läsa böcker, våga bjuda in till meningsfulla samtal, umgås med dem jag älskar och framförallt våga skapa och vara kreativ. Jag kan inget annat säga än fortsätt dela med dig av din vardag, stort som smått, fortsätt inspirera av att leva här och nu genom att se det vackra i det lilla.
Jag älskar dig blogg! Jag tycker du har en härlig blandning av olika ämnen och fantastiska foton.
Lite O T, men jag skulle vilja tipsa om filmen “I am not an easy man” En Netflix film från Frankrike på temat manligt vs kvinnligt, och maktstrukturer.
Det är en komedi, men med en klart intressant twist eftersom allt är tvärtom. När man ser kvinnliga skådisar som använder ett “manligt” kroppsspråk och manliga skådisar som använder ett “kvinnligt” kroppsspråk, så blir det så tydligt hur olika vi uppför oss utifrån var vi befinner oss i hierarkin.
Hej Kristin!
Jag tycker det är både roligt och intressant med dina inlägg om de kurser du håller i, gärna mer om dina samarbeten med Boråstapeter!
Sedan gillar jag när du tar upp vardagen i dina inlägg,
och när du delar med dig av er trädgård och alla projekt med den.
Ha en fin dag och tack för att jag får möjligheten att följa din blogg.
Vänliga hälsningar Kristine
Tack för allt fint spännande intressant tankeväckande inspirerande känslosamt du delar. Bästa bloggen ! Min morgonrutin 😊
Har faktiskt inga direkta önskemål. Tycker bloggen är underbar precis som den är och tycker du resonerar så klokt i termer av personligt, högt och lågt, samarbeten, blandningen av allvar och yta. Keep up the good work!
Jag har följt dig ett tag nu. Kommenterar dock sällan. För mig är din blogg ett sammanhang där livets bräcklighet kommer fram. Ett riktigt liv. Ett liv som jag ibland kan relatera till. Och ibland inte men dina ord ger perspektiv. Jag gillar att du visar upp det lite svåra, det som skaver och kan göra ont. Att ger glimtar av allt det där som inte är rosa små moln.
Hej Krickelin,
Har läst din blogg i flera år men kommentera sällan. Instämmer i allt du skriver. Tycker du har en genuinitet som man sällan möter idag. Tycker mycket om din blandning på bloggen av inredning, och livet i stort och smått och kan känna igen mig mycket av det du skriver. Fortsätt följa din inre kompass och tvivla inte på dig. Du är duktig och förtjänar allt gott i livet!
❤️
Fina tankar! Jag snubblade över din blogg kring årsskiftet när jag själv började blogga tillbaka. Gillar mångfaldheten i dina inlägg och ditt vackra bildspråk. Precis som du skriver så är bloggar för mig ett sorts lyxigt magasin. Bloggläsar-tid som jag unnar mig nu som då. Att få ta del av andras vardag och tankar i bild och text är så fantastiskt fint.
Har inte läst här regelbundet så länge. Antingen har jag kanske ändrat mig eller så är det något annat (kanske den egna domänen?) men tidigare läste jag bara sporadiskt för jag upplevde bloggen som lite arrogant och med ett visst besserwisser drag. Så tycker jag inte längre. (Detta är alltså en komplimang till vad jag upplever som en förändring)
Kanske svårt att skriva om utan erfaren het men angående våld mot kvinnor. För mig vore det relevant med det våld som utförs av kvinnor mot andra kvinnor.
mvh Malin
Tack för ett fint inlägg! Jag håller helt med om mycket och framförallt att det är något man unnar sig, när man läser en blogg. Och att Instagram börjar bli rätt tröttsamt med allt skammande, populism och tröttsamma algoritm. Det blir svårare att följa dem man vill följa helt enkelt.
Ser fram emot att läsa mer av dig!
Vilket fantastiskt genuint och tänkvärt inlägg du bjuder oss på! Jag är då
glad som trillade in här.
Känner så med dig i stressen med algorimter (..och annan ig-skit), men försöker lägga krokben tillbaka och ta hand om mina följare allt jag kan. Så glad för varje en, liksom.
Varmt välkommen att kika in hos mig, en 28-årig trebarns-HemmaMamma på en gammal, mycket älskad, gård i norr!
KRAM från Emmeli
Jag har följt dig länge och för mig är det havet, det ärliga, FGL, det peppiga, Varberg, alla spännande intervjuer och det vardagliga som gör att din blogg är det jag alltid går in på först. Sociala medier är något som jag detoxar ifrån ibland, speciellt nu.
Tycker mer och mer om att landa i längre texter, med ett längre bildflöde än det korta, intensiva. Kanske en återspegling över hur mitt övriga liv ser ut med vardagspussel, jobb och allt annat. Så jag vill landa i något som gör att jag blir inspirerad och känner lust inför att se något nytt, göra något nytt eller läsa något nytt.
Så, jag vill bara säga ett himla stort tack för att du finns.
Vilket underbart inlägg Kristin! Jag ser fram emot att läsa mer av dig framöver. Stor kram
Älskar din blogg, framför allt för bilderna som alltid är helt fantastiska. Också pepp på trädgårdsarbete och bilder/beskrivningar därifrån, samt gillar verkligen intervjuerna med andra spännande personer. Däremot tröttnar jag inte på en blogg som uppdateras för sällan, utan fortsätter att kika in då och då. (Men blir glad när det postas ofta förstås) Hej från trogen läsare!
Jag har vetat vem du varit ganska länge men ville inte följa dig på insta eller läsa din blogg pga nåt slags motstånd. Jag har själv vuxit upp i vbg och i trakterna omkring och även om jag aldrig känt personligen, så känner jag till både Miranda och din man tex. Hamnade då i nåt slags dilemma. Nu i efterhand kan jag tycka att det är konstigt att jag resonerade så men jag tror att jag ville följa antingen totala främlingar (typ kändis, influencer) eller någon som jag känner på riktigt. Du blev nåt mellanting. Iallafall, åren gick och jag skrollade runt på nätet och hamnade på din blogg där du skrivit om att vara mamma till barn med npf-diagnos. Det gick rakt in i hjärteroten och jag satt och storgrät medan jag läste. Dina ord träffade nån nerv och jag är SÅ tacksam att du skrev om ensamheten, osäkerheten och självhatet. Är också mamma till npf-barn och kunde relatera till precis allt. Texten hjälpte mig, stärkte mig och fick mig att känna mig så mycket mindre ensam. Så TACK för att du skrev. Antar att min kommentar handlar om att du inte ska sluta skriva om det personliga och svåra. Det tillsammans med vackra bilder på inredning (inredning man själv faktiskt skulle ha råd med och kunna göra själv) är en vinnande kombo. Jag är glad att jag började följa dig, din blogg ger ett välbefinnande. Nästa gång jag ser dig i Vbg ska jag vinka 🤗
Jag håller med dig om att Instagram ibland tröttar ut en. Läser hellre din fina blogg med mer text och snygga bilder. Gillar nog bäst lite personligt innehåll, både från dig och från andra intressanta människor.
Fint och inspirerande i en tid då, för m i g, – instagram
(och att sprida sig / mig lite för tunt som Du också berör här)
har gjort att jag tappat både ork och kanske ännu mer lust.
Mycket på grund av det Du skriver om, tonen och rättigheterna
människor nu tar sig där.
Det ihop med den nu alltmer frekventa reklamen, som är en
värld iväg från skapare som Dina’s rekalmbaserade inlägg
i m i n värld (jag tänker på foton jag vet är tagna av en fotograf
eller influencer {för att bildminnet är mitt enda glasklara}, – och
därmed hur mycket arbete, tid och pengar som gått in i dem;
nu med t.ex mer eller mindre hafsigt ifyllda klänning i fem olika
färger som flimrar fram framför mig och från ett företag som
verkar ha noll att göra med ursprunget av plagget
(från början en lång broderad, arbetad bomullsklänning på en
influencer som rest till mexico för att fotografera bland annat den,
– nu ledande till en stressig sida med nedräkning i tickande siffror
på hur länge den finns att köpa för, you pick, 299:-, 399:-, 499:-,
i polyster och med “ships from china” i minimal stil
{jag var tvungen att testa min magkänsla}).
och i mig har den takten , den tonen, börjat ta sig in så att jag blir
ledsen, trött, orolig.
Då är det både värdefullt, hoppfullt och fint att människor som Du,
dessutom med ett eget språk, både i bild och ord, fortsätter, både
med hjärna och hjärta, att arbeta vidare på det som fungerar,
det som inspirerar, det som hjälper och stöttar, det som säkert lindrar,
med mod som både röd tråd och fana, fast Din är otvivelaktigt blå.
Det inspirerar mig som själv skapar att skärpa fokus och behålla modet.
TACK, Kristin..!
och massor av värme,
Hannah
Det är redan värt att gå in hos dig för att ta del av all din härlighet!
Fortsätt vara du och dela det som du tycker är värdefullt för det blir i sin tur värdefullt för oss. Ditt bildspråk måste du såklart fortsätta med, inget får mig så lugn och samtidigt fylld av inspiration som att bläddra bland dina bilder både här på bloggen och på Instagram.
Gärna mer om er verksamhet på FLS och Intervjuer är sååå uppskattat.
Dina kloka ord och ditt mod att dela dig själv och den du är ger en sån oerhörd styrka då igenkänningsfaktoreran många gånger är stor och det ger en bekräftelse och ett lugn att vi är många.
Tips om foto (kameraval, redigering mm), om att skriva, skapa överlag skulle vara uppskattat- Hur skapar du allt det vackra?!
Alltid kul att se och läsa om din livsstil – allt från träning, mat till kläd och smyckesval. Nä men nu har jag nästan nämt alllt som du redan gör -hahhaaa så med andra ord – KEEP UP och massor av kärlek till dig
Hej, har nyligen hittat dig och gillar verkligen din ton och ditt uttryck, både visuellt och i text. Det känns som om du hela tiden jobbar med att prioritera saker och ting utifrån ditt eget och din familjs välmående, dvs det viktigaste som finns i livet. Kämpar själv med att få ordning på tillvaron efter lång tids sjukskrivning pga utmattning och depression. Du inspirerar mig att hålla rätt kurs och inte tappa fokus. Så, fortsätt med dina reflektioner över vardagen, svårigheter, det som gör dig glad, hur det är att driva ditt företag. Bilder från ditt fantastiska hus och trädgård.
Kram
Jag älskar din blogg!
Det är den enda jag inte tröttnar på.
Du har en bra blandning av inspiration, kloka ord och tankeställare.
För att inte glömma dina enormt inspirerande bilder.
Ditt fotospråk- älskart’!
Din tanke om intervjuer låter enormt spännande.
Kör på din magkänsla vad det gäller din framtid.
Den verkar väldigt bra.
Du är jättestor inspiration för mig och jag tipsar ALLA om din blogg och ditt konto.
Mitt absoluta favotitkonto på insta!
Kärlek.
Keep up the good work.
Kram!!
Det är alltid roligt att läsa det du skriver, och det märks att du har lätt för att formulera dig. Aldrig konstlat. Tack för det. Jag gillar dina reflekterande inlägg om att driva företag, om livet, om relationer. Älskar att läsa om trädgård, så gärna mer om det!
Jag tycker om allt du gör, skriver om och visar bilder på! Jag önskar även att jag en dag får det lika hemtrevligt som er! Själv tycker jag att tavlor är URSVÅRT att hitta, har svårt att falla för något. Däremot tycker jag att det ger en ombonad känsla som sjutton. Hur tänker du kring motiven du spikar upp? Både från loppisar, affärn och bilder du tagit själv. Finns det en röd tråd? Det vill jag läsa om! Sen önskar jag massor av bilder på kaffekoppar, vovven och växthuset m.m! Heja dig och tack för all den inspirationen du sprider.
Hej! Håller helt med dig angående bloggläsningen; det är något jag unnar mig och kan jämföras med att läsa i en tidning, fast live och med kommentarer.
Jag tycker du har en bra variation i dina inlägg och de är alla intressanta att läsa, antingen det handlar om mäns våld mot kvinnor eller om hur ljuset påverkar färgen på väggarna eller inlägg där du gör reklam för en produkt.
Fortsätt skriva om det som du brinner för.
Kramar
Hej
Jag är lite ny här på din blogg och tycker mycket om det du redan skriver om. Jag gillar framför allt dina trädgårdstexter/bilder och inredning. Du tar också upp viktiga ämnen som t ex psykisk ohälsa. Det är en bra blandning av både det ena och andra. Super!
Skulle vara intressant att veta mer hur du tänker när du tar dina bilder. Vad använder du för kamera mm. Även hur det fungerar att “driva eget” företag? Vad är fördelar/nackdelar?
Mvh/Carina